Nu tar jag långhelg

1/3 Eftersom jag lämnat bilen på jobbet och gått hem på onsdagen hade jag ju inget annat val än att gå till jobbet på torsdagen. Nu var det kallare och det duggade till och med, men man blir ju rätt varm av att gå så det gick bra ändå. Jag hade inte kommit långt när jag mötte stallkompisen C som var på promenad med hästen som är ordinerad boxvila efter kastrering. Hon går alltså promenader med honom morgon och kväll och jag kan tänka mig att det såg lite roligt ut där vi stod och bytte ett par ord, hon med en häst i kopplet och jag med en tax... Jag som fotar precis allt till bloggen glömde förstås att fota C och E trots att de såg så fina ut i frosten.Men jag antar att jag var lite glatt överväldigad för jag har inte sett C på flera månader och det var kul att se henne åtminstone en stund. Men sen var vi tvungna att gå vidare jag och Turre så vi sa hejdå och traskade vidare. Den här gången gick vi cykelvägen eftersom jag inte orkade halka runt på ridvägarna nåt mer och det visade sig antingen vara en kortare väg trots att det inte känns så, eller så är det just halkan som gör skillnad, för det tog bara 44 minuter från dörr till dörr och det med en liten snackpaus på vägen. Det var fortfarande lite halt på sina ställen och jag kan tro att det går att korta den tiden ytterligare lite till. Jag kände mig lite som Will Smith i "I am Legend", för det var helt tomt på vägarna och alla hus var mörka och nedsläckta, jag såg knappt ens en bil. De enda jag såg var nog C och E på sin promenad och ett par hundägare med hundar på promenad.
När jag kom till jobbet visade det sig att T fixat så att mitt navigatorfäste hade blivit skickat från Oslo, jag kan inte tro att någon annan skulle ha engagerat sig så för att jag skulle få tillbaka det, så jag var väldigt glad och tacksam. Han hade satt det på rutan till mitt kontor men jag såg den inte förrän han pekade ut den.

Efter jobbet skyndade jag hem, packade det sista och tog en kvick dusch. Sen packade jag bilen och åkte för att hämta systerbarnen och sen åkte vi söderut mot Södermanland och det lilla torpet i skogen.
På vägen fick jag först ett samtal från Ju om att vägen upp var en isbana och att hon fått lämna bilen hos grannen, låna en skottkärra och gå uppför den långa, branta och hala backen. Hon och A hade åkt före oss eftersom de inte hade nåt de behövde göra under dagen och för att värma upp huset. Senare fick jag mms med bilder på backen och det såg inte så jäkligt ut, jag har ju väldigt bra vinterdäck på min bil och de har aldrig gjort mig besviken förr. När vi närmade oss torpet och vägen fortfarande var snö och isfri började vi undra varför hela Södermanland tycktes vara fritt från is och snö medan just "vår" backe var helt omöjlig att forcera.
Strax senare bestämde vi oss för att åtminstone försöka ta oss upp och vi kom så långt att vi såg ljuset från torpet glimma mellan träden och sen kom vi inte längre. När vi plötsligt började åka baklänges säger L med lugn, samlad röst: Bromsar du?
Jodå, bromsen var helt nedtryckt och det märktes inte ens, pumpning fungerade inte heller. Jag styrde i mörkret och hoppades på att det skulle hjälpa och att jag skulle pricka vägen om det gjorde det.
Sen backade vi vidare till sjöstigen och parkerade där, sen började vi släpa, bära och stånka upp för den branta, hala backen.
När vi var ungefär halvvägs blev vi mötta av A som tog den största, tyngsta väskan och med stora steg gick före uppför backen.
Det var relativt varmt och bekvämt i stugan, de hade eldat i flera timmar och det gör stor skillnad.
Sen blev vi serverade mat som Ju lagat till åt oss, barnens favorit, Ju's köttfärssås med spagetti och det var verkligen jättegott.
Sen satt vi och pratade, spelade Yatsy, läste sagor, sjöng och skrattade.
Vid midnatt ungefär började vi dra fram madrasser och bädda åt oss i alla hörn av stugan och det var fortfarande lite kyligt och jag önskade att jag hade en One-Piece så som barnen, de verkar mjuka, sköna och varma. Var kan man hitta en sån eller en kopia som inte är så dyr?
Vi låg och pratade en stund i mörkret och sen blev det plötsligt tyst. Jag somnade nästan på stört men blev väckt av någon av killarna som ropade rätt högt i sömnen, men eftersom det var ganska väntat så somnade jag om direkt igen.