Mycket stress och inget gjort

Min onsdag började med migrän vilket kanske inte är så överraskande när man stressar så mycket som jag gjort senaste veckan. Jag lyckades slutligen ta mig till jobbet men stannade och köpte hundmat på vägen och hämtade ut ny medicin. Medan jag var inne på apoteket ringde en kompis i England som jag känner genom jobbet, hon berättade att hon skulle komma till mötet nästa vecka och undrade om lite praktiska detaljer som till exempel vad jag tänkt att ha på mig på galamiddagen och sånt. På jobbet fick jag besök av en kunds man som skulle hämta grejer åt henne, han är också en gammal lärare till mig och dessutom med i mitt quizlag så vi snackade lite skit en stund och sen åkte han vidare.

Trots att jag varit så pass sen till jobbet var jag tvungen att gå prick 16 eftersom jag skulle träffa grannens syrra C kvart över ungefär. Jag var hemma i tid och väntade och väntade men hon kom inte, slutligen sms:ade jag till M och frågade eftersom jag inte hade C's telefonnummer. Det visade sig att hon glömt bort mig och kom sättandes vid 18.30 eller nåt sånt. Synd att jag inte vetat det eftersom jag hade så mycket på jobbet och dessutom skulle hälsa på en kompis som är på permis från sjukhuset... Hon kom i alla fall senare och verkade vara en söt och trevlig tjej och vi pratade om vad vi båda förväntade oss av husutlåningen. Vad jag behöver är någon som matar katten, klappar honom ibland och tar in posten, sen är det fritt fram att göra vad man känner för.

Nu när jag ändå var hemma tog jag i alla fall chansen att tvätta lite och sen fixade jag mina fötter och bytte lakan, däremellan tittade jag på Indiana Jones, jag är egentligen inte alls förtjust i de filmerna, men de är lättsmält och det inte gör så mycket om man missar 5 minuter här och där... När jag skulle boka ny besiktning för bilen insåg jag plötsligt att jag kört omkring med körförbud på bilen sedan 1:a mars... hoppsan! När man får en förbokad tid så brukar den ju vara satt i väldigt god tid, men det kan ju inte den här ha varit... Sen satt jag och letade efter ny tid så snart som möjligt och insåg också att Drop-In är ett minne blott så här i Stockholmsområdet, men det finns i Åmål...

Inte en enda tid hittade jag i Stockholmsområdet de närmaste 2 veckorna!!!

Sen satt jag där och letade vidare och letade vidare och plötsligt fanns det en tid på lördag klockan 10.50. Visserligen har jag då inte en bil jag får köra med de närmaste 2 dagarna, men hellre det än ingen bil att köra fram tills jag åker. Bokat och klart!

Jag gick och lade mig i mycket rimlig tid, före midnatt till och med men på grund av all stress och det faktum att jag försökte få ihop ett hållbart schema i huvudet gjorde att jag inte kunde somna eftersom det inte finns ett enda hopp att jag får allt klart...

Vill bara ha den klänningen!

På tisdagen var det extra stressigt på jobbet, nu börjar det verkligen dra ihop sig till både möten och resor och jag vet ärligt sagt inte hur jag ska hinna allt. På förmiddagen hade vi telefonmöte med föreningen för att få ihop allt det sista så att det fungerar och det känns som om vi alla blir mer och mer effektiva ju viktigare och närmare allt kommer. Jag fick en del nya uppdrag och erbjöd mig också att hämta de i styrelsen som flyger in till Arlanda på lördag. Eftersom jag har så pass liten bil kom vi överrens om att jag bara skulle hämta D, han är den enda som kommer ensam, de andra kan dela på en taxi. Under eftermiddagen gick mailen varm med frågor och grejer fram och tillbaka mellan oss och en massa blev faktiskt gjort. Efter jobbet åkte jag direkt till S som skulle fixa mitt hår så här inför alla möten och grejer. Jag hade en enorm utväxt trots att vi fixat mitt hår precis före jul senast. Mitt hår är så långt och jag har så många hårstrån att det tar ganska lång tid att fixa det, tror att det tog 3½ timme ungefär. Den stora skillnaden är väl att jag ser piggare ut och så syns min solbränna sen Gambia bättre också.

När jag kom hem satte jag igång tvättmaskinen och åt lite, under tiden tittade jag på oss Torpeder Emellan 2/The Whole Ten Yards som är nästan lika bra som den första filmen. Sen vet jag inte varifrån energin kom men jag torkade alla ytor i huset, satte blommorna i vattenbad en efter den andra, städade i köket och sorterade in mina mediciner i en dosett inför resan. Sen tro det eller ej, så tvättade jag alla fönster invändigt, jag tror att det är gjort 2 gånger sedan jag flyttade in för nästan 6 år sedan och en av de gångerna tog jag faktiskt in hjälp... Jodå, jag kan lägga golv, hugga ved, måla tak och allt vad ni vill, men tvätta fönster det kan jag sjutton i mig inte! Men nu hade jag hittat någon fönstertvättshandske på en städbutik på internet, på samma ställe som jag köpte min nya mopp. Den har en tvättyta på ena sdidan och en torkyta på den andra. Torkytan är av samma typ som ett syntetiskt sämskskinn och fungerar väldigt bra. Tvättytan är lite vassare än en vanligt svamp men tycks inte göra repor eller så, den är ändå väldigt mjuk och tar bort det mesta utan att man behöver gnugga. Så det blev i alla fall rent och det gick fort och lätt, synd bara att utsidan var ändå skitigare än insidan, det ser ju ändå lika skitigt ut ju. Vi får se om jag hinner fixa det där innan jag åker.

När jag var klar belönade jag mig själv med ännu en film, favoriten Under Toscanas Sol. Har jag berättat om den? Det är en väldigt söt "feelgood" film med Diane Lane och Sandra Oh. Sandra är en riktig favorit och i den här filmen är hon så härligt äkta att jag får rysningar, hon är en sån där som man känner att man skulle vilja vara vän med. Sen att hela historien är väldigt söt och varm och helt enkelt jättehärlig det är ju en annan anledning att den är en favorit. Dessutom identifierar jag mig lite med huvudkaraktären i filmen och så är maten aptitretande, bildspråket vackert, renoveringen av huset inspirerande och sen drömmer jag om att någon gång hitta en sån där cremevit klänning som hon har på sig i en affär så att jag kan köpa den. Kosta vad det kosta vill!

Innan jag gick och lade mig läste jag ut boken L hade köpt mig, "Alla får ligga" och den är som sagt roande, men särskilt mycket känns det inte som om jag lärt mig. Svårigheten verkar mer att vara att hitta nån som man faktiskt vill ligga med än att lyckas få den i säng...

Trevlig quizkväll med goda vänner

Precis när jag höll på att somna natten till måndagen så var det någon som rörde omkring på vinden... Efter att ha lyssnat ens tund kom jag fram till att det måste vara en mus, det var bara det att det lät som om han höll på att flytta ut... Han sprang fram och tillbaka och det lät som om han flyttade möbler eller nåt. Kanske är det vår nu, mina vindsmöss brukar flytta då.

Trots den lilla vårkänningen vaknade jag till ett nytt litet snötäcke och lite extra is, det kändes som ett bakslag. Senare på dagen blev det behagligare temperatur, åtminstone ett par plusgrader eller till och med mer kanske.

Tanken hade varit att gå på ett pilatesbollpass på eftermiddagen men den där värken sitter kvar i kroppen och jag ställde in igen. Nu är jag rätt säker på att det är sköldkörteln som spökar, det är svårt att känna skillnad på den värken och värken från feber, men med tanke på att jag inte blir sjukare eller så så är det ju den. En värktablett före sänggående gör att jag kan somna i alla fall.

På kvällen skulle jag till quizzet och B's lag var helt tömt på folk så jag frågade systerdottern om hon ville med och sen kom jag på att L och B ju är tillbaka från Gambia så jag frågade dem också, alla tre hängde på. L och B mötte upp i stan eftersom de hade ett ärende där innan och sen hade vi en väldigt trevlig kväll. Alla i laget kom väldigt bra överrens och vi hade väldigt kul. Jag och L delade på en korg med kyckling och pommes och ändå blev det en massa kvar och då smakade ändå L och B också. Vi tyckte nog att det gick rätt bra men sen när vi fick resultatet visade det sig inte vara riktigt så bra... Vi hade hela 10 poäng under segrande laget.

Men under tiden planerade vi nästa resa, vi kanske ska åka till norra England mot gränsen till Skottland och promenera utmed Hadrians Wall och bo på B & B och bara ha det bra under en långhelg. Låter det inte helt förträffligt?

När jag kom hem var jag hungrig igen trots att jag varit så mätt innan, så jag åt edamamebönor medan jag slötittade på Oss Torpeder Emellan/The Whole Nine Yards, en av mina favoritkomedier. Den är inte för övertydlig hela tiden och man märker nya saker varje gång man ser den och då får man ändå tänka på att jag sett den otaliga gånger.

Det enda jag är lite kritisk mot är Bruce Willis ständiga överspelande, men det kanske är meningen...

Jag har alltid gillar Matthew Perry och alltid älskat att hata alla dessa Arquette-syskon, men två skådisar jag upptäckte första gången jag såg den här filmen är Natasha Henstridge och Amanda Peet, de är jätteduktiga båda två och Natasha är nog en av de vackraste kvinnor jag någonsin sett, inte för att Amanda är ens i närheten av att vara ful förstås!

Sen är ju Michael Clarke Duncan med i filmen också och honom gillar jag också.

Utkastade surdegar

På söndags"morgonen" fick jag ett sms från L där hon undrade om vi skulle äta frukost på kondis, så 15 minuter senare plockade jag upp henne och T och vi åkte ned för frukost. Jag valde återigen en räkmacka som jag egentligen bara åt räkorna och ägget ifrån, men det var rätt gott ändå. Till det drack jag en latte. L och T var inte alls så bekymrade som det ser ut på bilden, jag tycks ha fångat dem i ett konstigt ögonblick bara.

Sen åkte vi hemåt och jag lämnade av dem och kom sen på vad jag skulle ägna dagen åt, jag skulle fixa gamla surdegar som inte blivit av. Alltså åkte jag först till ByggMax för att köpa en dörrkarm men hittade ingen och gick sen in på Sörab och lämnade den gamla förlängningssladden, jag ville inte köra in eftersom det var en sån kö med bilar.

Sen åkte jag till K-Rauta istället och det tog mig ett tag att få hjälp med var jag skulle leta efter dörrkarmar och det visade sig slutligen vara ute i byggmarknaden. Det var bara det att varje gång jag försökte gå genom dörren så tjöt den... Till slut gick jag till kassan och frågade och de sa att jag skulle strunta i det... Jag hittade mina dörrkarmar och köpte två för säkerhets skull, jag köpte också en skruvmejsel som förhoppningsvis passar bättre till blinkersglaset än de jag redan har, för bytet av blinkerslampa på lördagen gick inte smärtfritt.

Sen åkte jag hem och satte igång! Först sågade jag till och skruvade fast golvlisterna mellan vardagsrummet och hallen och köket. Det blev helt okey, bättre än utan i alla fall. Sen drog jag loss den trasiga dörrkarmen från gästrumsdörren, den gick ju av när jag försökte ta loss den när jag lade det nya golvet. Trä blir väl sprött efter 40-50 år kanske... Det var relativt enkelt att ta loss karmen och ännu enklare att sätta dit den nya och snyggt blev det. Anledningen att jag köpt två var att jag trodde att det skulle synas att jag bytt den ena, men det gjorde det inte, så den andra fick sitta där den satt. Vi får väl se om jag har energi nog för att åka tillbaka med den andra.

Sen tog jag ned den kaffefläckade gardinen jag hade för fönstret i hallen, syrran stör sig på att den sitter i karmen snarare än i dörren så nu var det dags att göra nåt åt detta. Den nya rullgardinen fick alltså sitta på dörren istället men det var ju en riktig utmaning att få dit skruvarna, dörrar är visst hårda. Till slut satt den uppe i alla fall och det tar nog ett tag att vänja sig vid att inte hålla gardinen från ansiktet när man går ut och in. Men när den väl satt där, då såg man hur förskräckligt ful dörren är! Den ska ju målas så snart vädret tillåter att den står öppen under dagen, färgen är ju till och med redan inköpt.

På kvällskvisten blev det avokado, mozarella och tomater till middag, gott och rätt fräscht.

Trots att jag fick så mycket gjort under dagen hann jag också se Oceans 11, 12 och 13 under dagen och kvällen. Sen som lite kvällslektyr innan jag somnade läste jag "Alla får ligga" som L köpt för att hon tycker att jag behöver läsa den... Jag vet inte om jag verkligen lärt mig så mycket nytt men om inte annat så skriver den här killen Henrik Fexeus på ett väldigt kul sätt så den är stundtals väldigt roande.

Vårstädning!

Jag vaknade med en massa energi att ta tag i projekt på lördagen och jag började med att städa i gästrummet där P ska sova nästa helg. Nu har snön smält så pass att jag kan få ut grejerna på verandan och vidare ned till förrådet, så jag bar ut alla julgrejer, klädpåsar och renoveringspryttlar som hamnat därinne tills vägen ut till förrådet var fri från snö.

Sen snyggade jag till lite allmänt därinne och ställde undan skrivaren och verktyg och ställde in lite filmer i hyllorna. När jag sedan bäddat rent i sängen såg det riktigt fint ut därinne. Synd bara att jag har motionscykel, pilatesboll, kameraväska, verktygslåda och motorsåg därinne...

När jag var klar i gästrummet gick jag ut i solen och firade in våren med att plocka hundskit på tomten. Det blev en imponerande samling påsar och betänk att det är en tax jag har, det är alltså betydligt fler än en hög i varje påse... dessutom är inte hela tomten snöfri än, så det blir att göra om proceduren om nån vecka kanske. Jag krattade grusgången och sopade lite halvhjärtat på stengången, men även det gjorde faktiskt skillnad.

Sen skulle jag städa bilen och släpade alltså ut dammsugaren men upptäckte så som jag misstänkt, att förlängningssladden dött under vintern. Jag satte Turre i bilen och åkte till OKQ8 för att köpa ny sladd, ny blinkerslampa och fälgkors. Förr bytte jag alltid hjul själv, men efter att i ett stressat läge lämnat in bilen på byte så har jag varit tvungen att göra det varje gång efter det, jag får helt enkelt inte upp bultarna efter att de dragit åt dem med maskinen. Nu slutade det istället med att jag köpte en hylsnyckel med teleskopskaft, kan jag inte få loss bultarna med det så är det verkligen illa. Men det är klart, jag lyckades ju vrida runstålet på ett fälgkors istället för att få upp bulten, så det handlar kanske inte ens om styrka...

När jag ändå var ute och åkte svängde jag förbi biltvätten och den här gpången var det rätt kille som stod där. Jag gnällde på hur det gått till dagen innan och han bekräftade att det varit en nybörjare och sen stack han till mig en flaska spolarvätska som plåster på såren. Det är sjysst service, det är en liten, liten kostnad för dem, men en väldigt stor gest som gör mig som kund glad och får mig att känna mig viktig som kund hos dem. Titta vad kul bilder man kan ta i en biltvätt förresten!

När jag kom hem satte jag igång att tömma bilen på både skräp och andra prylar och dammsög den sedan. Det tog en jäkla tid, men vilken skillnad det blev! Jag har ju kört ved i baksätet och det blir mycket skitigare än vad man tror. Jag torkade alla ytor inklusive rutorna och senare fick jag för mig att de var öppna, de var ju så rena att jag inte såg dem när det var mörkt ute. Dessvärre upptäckte jag att bilen börjat rosta lite vid hjulhuset fram på vänster sida, ska en 6 år gammal bil göra det? Medan jag höll på och fixa med bilen som mest ringde EM och undrade om jag skrivit artikeln som jag skulle skriva till vår hästförening. Aj jävlar! Jag hade kommit ihåg det på fredagen men inte haft tid och nu skulle jag ju snart på fest... Nåja, det var bara att lova sitt bästa.

Jag städade klart bilen och inventerade och packade om min egenhändigt gjorda "nödpacke" som jag har i bilen. Där finns en lampa med rött, vitt och grönt sken, tändstickor, morakniv, spännband och buntband, penna, reflexväst, dynamopannlampa, bogserlina, startkablar, kompass och lite annat smått och gott som man kan behöva.

Sen gick jag in och åt lite och skrev på artikeln samtidigt och den blev riktigt bra faktiskt, jag blev i alla fall nöjd. Det tog inte särskilt lång tid heller. Jag brukar omedvetet gå och tänka på vad jag ska skriva och sen när jag sätter mig ned så vet jag ungefär vad det är jag vill göra. Syrran skulle ställa upp med bilder så det behövde jag inte tänka på, desstutom är det hon som tagit alla bra bilder jag har på min häst i alla fall.

Sen var det bara att snygga till sig igen, för nu var det dags för födelsedags- och inflyttningsfest hos A. Jag hämtade upp L och T och så åkte vi till A. Någon parkeringsplats hittade vi inte och det slutade med att vi lånade S jobbparkering och fick gå en bit hem till A.

Jag har knappt träffat några av A's andra vänner men de visade sig vara otroligt trevliga!

Vi var ett gäng på 10-15 personer och ofta blir det ju så att folk delar upp sig i grupper och sen så småningom beblandar sig med de andra grupperna. Men här pratade alla med alla redan från början som om de kände varandra och det var riktigt trevligt! Vi lekte först en lek där man fick enlapp på ryggen och sen skulle man frpga ja- eller nejfrågor till de andra för att komma på vad det stod på ens egen rygg. Senare på kvällen delades vi upp i lag och sen kördes det en frågesport. Vissa av frågorna var rätt underliga, men när man sedan hörde svaren var de mer logiska än man trodde. Vi lyckades i alla fall vinna och belönades med en flaska mousserande vin som jag lät de andra dricka upp. Vid midnatt bröt jag upp, jag var oerhört trött och Turre hade sutti i bilen en betydande stund, L och T bestämde sig för att stanna en stund till. På vägen hem kom jag på att jag glömt att ta mina levaxintabletter på morgonen och det förklarade tröttheten, men dessutom tror jag ju som sagt att jag har nån liten infektion i kroppen eftersom jag är så trött och sliten.

Världens coolaste ungar

På natten till fredagen vaknade jag av brandlarmet, klockan var 3 på natten... Tidigare på kvällen hade det envisats med att larma av ingen anledning alls, så till slut hade jag tagit ned det och tagit ur batteriet. Självklart satte jag sen upp det igen innan jag gick och lade mig. Vad kan göra att ett optiskt larm, larmar utan anledning? Jag vaknade med en hjärtklappning som inte var av denna världen och sprang ut i hallen och tog ned larmet och tog ur batteriet och somnade slutligen om igen. På morgonen när det var dags att gå till jobbet sprang jag på grannen m och beklagade mig över att jag inte har någon hus och kattvakt när jag är borta och sa att det var synd att hennes döttrar är så unga. Sen åkte jag till jobbet. Senare på eftermiddagen fick jag ett sms från M om att hennes yngre, skötsamma syrra vill ta hand om mitt hus och min katt. Jag hoppas att det går i lås! På vägen hem åkte jag förbi biltvätten för att snygga till bilen. Anledningen till att jag brukar använda den tvätten är att den går fort och att det blir rätt så rent, dessutom är de trevliga. När jag kommer dit såtr en tjej och väntar utanför stängda dörrar och när jag frågar så säger hon att de jobbar på där inne. Normalt så tar det 1-2 minuter mellan bilarna och när jag nu stått 10 minuter utan att den framför mig fick komma in så började jag bli stressad. Jag knackade på dörren och han säger till mig att det tar 10-15 minuter per bil... Knappast säger jag och låter honom veta att jag inte tänker vänta utan eventuellt komma tillbaka en annan gång. Det vill säga när inte en gröngöling står där... Jag åker hemåt och ser på avstånd hur et vräker ned snö bortåt Täby någonstans, titta på kortet så får ni se. Däremot så syntes det mycket tydligare på riktigt än vad som syns på bilden, den blev så pass ljus... Jag lade mig att sova en stund och somnade som en stock men vaknade av att den där Red Bullen som jag druckit gjorde sig påmind. Sen städade jag undan lite i badrummet och diskade upp och sen lite senare dök mina gudbarn och min systerson upp för att göra och äta sushi med mig. Jag och A gjorde sushin medan S gnällde på att vi inte var lika duktiga som hans pappa och L läste högt från Wikipedia om saker vi inte visste att vi ville veta. Efter en massa tankearbete och diskussioner så skar vi upp laxen och lyckades inte alls lika bra som förra gången, men nu var i alla fall knivarna vassa eftersom S hade slipat allihopa åt mig. Riset hade vi också lite besvär med och fick "koka om det" eftersom det inte var riktigt genomkokt, men i slutänden var sushin helt godtagbar i alla fall om än inte så bra som sist. Dessutom gjorde jag misosoppa som visade sig bli blaskig så det blev lite sådär. Men vi blev mätta och glada i alla fall. Innan vi högg in tog vi lite knäppa kort också, se vilka underliga typer jag har med att göra...

Lite tvätt hann jag med under kvällen och medan jag diskade upp i köket letade L efter Sjätte Sinnet bland mina drygt 800 dvd-filmer och hittade den slutligen. A hade inte sett den och S och L tyckte att han absolut måste se den.

Sen började det bli dags för dem att åka hem och just då ringde L och undrade om jag skulle möta upp på Ullis en stund. Alltså kastade jag mig i duschen och fixade till mig och ni kan tro att ungarna var impade när jag var klar och redo att åka efter 20-25 minuter.

Sen körde jag hem ungarna och mötte upp L och T på Ullis. Vi träffade lite trevligt folk men det var inte många som var ute i Väsby. Löningshelg verkar betyda en enda sak: Stockholm.

Jag kom hem strax efter 1 efter att ha kört hem L, T och ett par vänner tog taxi hem eftersom jag hade så fullt med grejer i baksätet.

En helt vanlig torsdag

På torsdagen vaknade Turre lurvigare än vanligt, det såg mest ut som om jag kört honom i torktumlaren. På jobbet fortsatte stressen med förberedelser och leveranser och sen var det bara att bege sig till grekiskalektionen direkt efter jobbet. Den här gången åkte jag av vid Järva Krog och kom in till grekiskan med en kvart i reserv.

Som vanligt hade vi trevligt men jag har lite svårt att få vissa saker att sitta och jag vill verkligen att det ska sitta men har ändå svårt att sätta mig ned och plugga ordentligt.

Tanken hade ju varit att jag skulle till gymmet efter grekiskan men jag kände mig lite underlig, nästan som en lätt släng av influsensa, det är som om jag har värk överallt och ingenstans, en olustkänsla i kroppen på nåt sätt. Jag tog två ipren när jag kom hem istället och mådde lite bättre och frös lite mindre. Sen planerade jag städning och grejer inför mitt möte och min resa och skrev ned allt jag behöver göra innan jag åker, städa, vattna blommor, handla ett lager av kattmat, byta däck och så vidare. Det blev en lång lista och det gjorde mig mer stressad...

Sen satte jag mig och gjorde en fotobok på printlife.se, den här gången blir det en Höstbok. Den är klar att beställa nu, men jag kan ju inte göra det förrän jag kommer hem, då åker den väl bara tillbaka till leverantören. Dessutom har jag ju fått en massa påminnelser på sistone så jag vet inte vart min post tar vägen, jag fick en påminnelse till på torsdagen. Jag är livrädd för att få betalninsanmärkningar och får man påminnelser utan att veta att man inte har betalat då vet man ju inte var det kan sluta. Dessutom får jag ju betala en massa påminnelseavgifter så den här månaden har kostat mig 300:- extra för att någon tappar bort min post...

Jag gjorde äntligen iordning matlådor av lasagnen och på något sätt lyckades jag också klämma in dem i frysen.

Jag måste också ta tag i det här med mina försvunna Gambiabilder, jag vill ju helst ha det klart innan jag åker iväg och dessutom måste jag annars köpa ett nytt minne.

En bollgalnings dödsförakt

På onsdagen var det bara att stressa vidare med allt på jobbet och det var fortsatt problemlösning inför mötet i Stockholm om drygt 1 vecka. Jag hade ju tinat en matlåda men när kollegorna S och F gick med på att äta sushi till lunch så lämnade jag matlådan i kylen och åkte till Väsby Sushi & Salladsbar. Jag och S valde sushi, F tycker att det här stället har den bästa salladen i Väsby så han tar alltid sallad. För övrigt hade jag aldrig träffat en kille som åt sallad förrän jag började jobba där jag jobbar nu, där är det fler av killarna som äter sallad än tvärtom. Jag och S hade en minikurs i att äta med pinnar och hon klarade det riktigt bra för att vara nybörjare och åt faktiskt hela lunchen med pinnar med bara några mindre missöden. Före sushin drack vi misosoppa, är det nite underligt hur något som smakar "ingenting" kan vara så gott? Det är ungefär som med mozzarella...

Som vanligt bad jag om min sushi i en take-away-låda eftersom jag inte kan äta upp allt på en gång och vill ha resterna som mellanmål. På eftermiddagen var det dags för behandling av naprapaten M som är jätteduktig och trevlig och jag gick därifrån som en ny människa och med några träningstips dessutom.

När jag kom hem på eftermiddagen tänkte jag sova middag en stund innan det var dags för pyssel. Jag och C hade bestämt oss för att gå hem till mamma, vi trodde det skulle ta 20-30 minuter. När jag precis slumrat till ringde P från England för att bestämma hur vi ska göra nästa helg. Vi kan inte riktigt komma fram till vad vi vill. Vi vill hänga med kommittén men vill också ha lite tid ensamma. Vill vi bo hos mig eller på hotellet där vi ska jobba? Hur mycket åka fram och tillbaka blir det egentligen? Han vill att vi bor hos mig på lördagen och går ut med mina kompisar i Väsby då, men en engelsman med stil en lördagskväll i Väsby? Nog för att han klarar allt, men jag vet inte hur jag ska klara skammen... Nu hänger det på mig hur vi ska göra och jag går egentligen hellre ut i stan på lördagen men visst vill jag att han ska träffa mina kompisar... kanske skulle jag försöka lura med dem till stan?

Vid lite drygt 18.30 gick jag ut genom dörren, smsade C och började gå hem mot henne. Runt 5 minuter senare såg jag henne komma emot oss på håll och sa till Turre att det var någon vi kände. Då började han springa i full fart mot henne, men sen halvvägs blev han osäker på om han verkligen kände personen som kom emot honom och så stannade han till. Men då ropade hon på honom på sitt speciella sätt och han satte av mot henne i full fart igen.

Vi stretade på i motvinden och gick en bit efter stora vägen för att komma till cykelvägen, men vi var fullhängda med reflexer alla tre så bilförarna tycktes se oss ordentligt. Sen gick vi och småpratade och Turre tyckte att det var väldigt spännande att inte veta vart vi var på väg. Enda gångerna han fick ha koppel förutom på stora vägen var när vi mötte någon hund, mest för att den andra hundägaren ska slippa oroa sig. Trots att han gick som han ville behövde jag knappt ge honom några direktioner alls, han hänger ju bara på, han är ett lätt jobb på det viset. Jag kan säga att det inte tog några 20-30 minuter, det tog 45 minuter, det var visst längre än jag trodde. När jag kollade upp distansen senare visade det sig vara drygt 3,7 kilometer vilket gav en knapp snitthastighet på 5 km/h, helt okey tempo utan att stressa.
När vi kom fram var vi väldigt förvånade över att vi inte var det minsta trötta, jag var däremot genomsvettig. Jag had einte kunnat bestämma om jag skulle frysa eller vara varm och bestämde mig till sist för att vara varm och valde alltså den tjocka jackan istället för den tunna. Det blåste ju nära på storm och det är nyttigare att vara för varm än för kall. Turre visade sig vara fruktansvärt skitig efter promenaden och skitade ned både mig och bordet där han satte upp tassarna så jag fick torka av det. Sen somnade han djupt i en av fåtöljerna och sov där resten av kvällen. Vi var inte så många men hade trevligt ändå, systerdottern blev väldigt besviken över att jag glömt quizzet från i måndags i min handväska som jag lämnat hemma. När det var dags att ta sig hemåt erbjöd sig L att skjutsa oss tillbaka men vi bestämde oss för att gå i alla fall. Nu tog vi en annan väg som syrran och C trodde skulle vara kortare, men när vi bara hade 1-2 kilometer kvar hem tyckte vi att vi lika väl kunde ta en omväg eftersom vi hade så mycket energi kvar. Sagt och gjort, vi tog en rejäl omväg och kom slutligen tillbaka till där vi tagit avstickaren och gick sen in på gångvägen som leder hemåt. Först stötte vi på ett rådjur och jag behövde inte ens säga till Turre att stanna hos oss fast rådjuret var precis framför oss på vägen och hoppade iväg, däremot vill han ju gärna kolla spåret lite innan man går vidare. Längre inåt vägen hittade jag en boll som jag gjorde Turre uppmärksam på och sparkade iväg den... rätt ned i den iskalla strömma ån som går parallellt med vägen. Innan jag hunnit reagera såg jag hur Turre hoppade efter! Han simmade en bit och sen försvann han under ytan, jag och C stötte båda ut en förskräckt rop men strax senare kom han till ytan igen och på något underligt vis lyckades han putta upp bollen på stranden med tassarna men sen när han själv tagit sig upp råkade han putta till den så att den åkte i vattnet igen... Slutligen fick vi med gemensamma krafter övertala honom till att lämna den där, han är ju trots allt en bollgalning och ville så gärna försöka hämta den. Sen gick vi vidare hemåt och det kändes rätt bra att jag redan bestämt mig för att tvätta honom då jag kom hem för nog luktade han lite unket efter ån?

När vi lämnat av C blev det plötsligt jättetungt de sista minuterna hem och jag fick ta i som sjutton. Tänk vad mycket lättare allt blir med sällskap. Det tog 1 timme och 25 minuter att gå hem och det visade sig vara en sträcka på lite drygt 7,1 kilometer när jag kollade upp det, nu låg snitthastigheten något över 5 km/h så vi ökade takten snarare än att trappa ned.

Sen åkte Turre in i duschen direkt och tvättade från topp till tå, med massage i "hårbotten" och med hästschampo. Sen sköljde jag ur allt noga och torkade av honom. Han gillar inte att duscha trots att han älskar att bada, men något han älskar är att blir torkad med handduk. För att lyxa till det riktigt fick han blir torkad med två stycken. Men det dög inte riktigt för herrn utan så fort jag släppte ut honom från badrummet strök han sig och torkade av sig mot allt från fåtöljer, soffor och mattor till köksstolar. Sen fastnade han i positionen på bilden och jag blev helt ärligt orolig för att han fått en stroke eller nåt för han stod blickstilla så i typ 30 sekunder och bara sneglade på mig. Till slut ropade jag högt på honom och då ställde han sig upp och tittade förvånat på mig. Sen åt jag lite edamamebönor och tittade återigen på Dodgeball som sagt en av mina favoritfilmer, den är så fruktansvärt sjuk...
Turre låg hoprullad i soffan och sov djupt. Sen när vi skulle sova rullade han ihop sig mot min mage som vanligt och den här gången var det inte så bekvämt, det blev som ett våtvarmt omslag, men vad gör man med en frusen hund om inte bjuder in honom under täcket?

Han måste skämta..?

Det blev jobbigt på tisdagsmorgonen eftersom jag försov mig något fruktansvärt! Stressade till jobbet och satte igång med allt i högen. Under dagen redde några saker ut sig som jag bävat för och den enda förklaring jag har är min fallenhet för tankeöverföring...
Förutom försovningen hade jag också ont i huvudet, detta var visserligen till viss del anledningen till att jag försov mig. Det är bra att jag ska till naprapaten på onsdag, det känns som om det är dags. Dessutom ser jag fram emot att träffa honom och berätta hur bra det går med träningen. Det blev stressigt på jobbet men jag hann med det jag skulle och tog tag i saker till vårt Stockholmsmöte. Det är inte lätt att sitta emellan folk som har svårt att kommunicera med varandra och en hel del kommer bort i översättningen. De pratar förbi varandra och jag försöker rätta till. Jag tror vi börjar få grepp på sakerna nu i alla fall.

Till lunch åt jag risotto jag hittade i frysen på jobbet. Jag vet inte när jag lade in den där men den smakade helt okey. Jag hittade en låda med min egen fiskgryta och ris så jag ställde den i kylskåpet för tining till onsdagen.
Det underliga är att jag verkar bli tyngre och tyngre ju mer jag tränar och vissa gillar ju att säga att det är för att muskler väger mer än fett. Men sanningen att säga kan man bara lägga på sig 2-4 kg muskler på ett år eller nåt sånt. Alltså får jag fundera mer på varför jag går upp i vikt så fort jag tränar...

Efter jobbet åkte jag direkt till gymmet för att möta upp svägerskan E för ett pass Box. Jag har aldrig testat det tidigare och var faktiskt lite nervös. Det visade sig att jag hade anledning till det samtidigt som jag inte hade det...
Stämningen var lite hjärtligare än på de andra passen och det var väldigt kul. Men vissa saker som instruktören ville att vi skulle göra var omöjliga att genomföra för mig. Det tog inte långt tid för mig att bryta tumnaglarna och dessutom börja få ont i handlederna som jag haft problem med från och till. När han ville att vi skulle kasta oss ned, göra en armhävning och hoppa upp i luften efteråt, då var jag så gott som övertygad om att det var ett skämt, men sen försökte alla hänga på och fnisset fastnade halvvägs...
När vi värmde upp i början tog jag ut mig väldigt och lungorna värkte i flera timmar efteråt och jag hostade också i flera timmar. Men i slutet av passet när vi skulle träna mot andra än våra tidigare partners blev jag nervös. E har ju inte mycket annat val än att stå ut med mig, det var ju hon som lurade med mig på passet, men vad skulle de andra säga?
Jag vet inte om de märkte att jag var osäker men attans vad de var snälla!
De peppade, berömde och var allmänt varmhjärtade mot mig och det var nog det som gjorde att jag sa till E efteråt att jag kunde tänka mig att hänga på fler gånger. När är en annan fråga, nästa tisdag är jag upptagen och sen är det möte och Australien i 5 veckor...

När jag kom hem från gymmet var jag superhungrig och först diskade jag upp lite och städade köket och sen panerade jag 2 små torskfiléer i mjöl och stekte dem. Sen sköljde jag en massa olika typer av sallad, romansallad, krispsallad, spenat, ruccola och isbergssallad och lade hälften i en plastlåda i kylen och resten i en tallrik och hade salt, olivolja och citronsaft på den. Sen kokade jag färsk broccoli och hade margarin på den. Jag hade glömt hur gott broccoli är och jag har en hel bukett kvar!
Så serverade jag torsken med sallad och broccoli och det var verkligen jättegott!

Sen gjorde jag lasagne på köttfärssås och riven ost jag haft i frysen och lasagneplattor som låg i kylskåpet. Halvvägs igenom processen insåg jag att jag inte kom långt på köttfärsåsen, den skulle helt enkelt inte räcka. Så jag improvicerade och slängde i krossad tomat som mer är som en tomatsås med basilika. Det såg helt okey ut och när jag smakade lite på den färdiga lasagnen senare så verkade det ha fungerat faktiskt.
Sen tittade jag på Bourne Supremacy och Bourne Ultimatum.
Sen gjorde jag mina 3x25 och led under tiden, sen duschade jag och somnade på 5 minuter högst.

En måndag är en måndag

På måndagen smet jag iväg till Väsby Centrum på lunchen för att köpa en blomma och ett ljus till min gamla vän S som skulle ha fyllt 75 år denna dag om hon inte gått bort då hon var 70. Jag adopterade henne som farmor eftersom jag inte hade någon och hon inte hade varken barn eller barnbarn. Hon betedde sig verkligen som en farmor men sen blev hon sjuk och då var det min tur att bete mig som en kärleksfull dotter eller dotterdotter och jag tog hand om allt och gjorde livet så enkelt som jag kunde för henne. Efter att fått råd av tjejen i blomsteraffären valde jag en ros, den skulle se fin ut länge sa hon, även om det blev minusgrader igen. Jag var in på Intersport också och frågade om deras pilatesbollar var "Antiburst" eller inte eftersom det inte står något på dem, jag väntade på hjälp och svar i 10 minuter och gav slutligen upp när han sa att han inte kunde hjälpa mig. Intersport har så fruktansvärt dåligt service att jag inte vill handla där, det är bara det att de är billigare än Stadium och ligger närmare parkeringen. Men som vanligt slutade det förstås med att jag gick till Stadium där en kille direkt snappade upp min förvirrade min och undrade om jag behövde hjälp... Jag ska nog börja bojkotta Intersport helt, i alla fall den i Väsby Centrum för det är tydligen den som är så värdelös. Jag köpte i alla fall en pilatesboll, två små hantlar och en vattenflaska på Stadium. Jag handlade några liter mjölk och lite grönsaker också och sen köpte jag en låda sushi på sushibaren och åkte tillbaka till jobbet. På eftermiddagen bytte jag först om och åkte sen till kyrkogården för att tända ljuset och lämna blomman, jag kände mig lite dum men pratade ändå högt med S och hälsade dessutom från vår kollega som jag lovat. Jag stannade bara ett par minuter och åkte sen mot gymmet och tankade på vägen.

Jag kom i god tid till gymmet och jag gick in i lilla salen till de andra och valde ut en pilatesboll så som jag blev tillsagd. Sen kontrollerade instruktören bollarna åt oss och fyllde luft i de som behövde det. Sen körde vi ett 55 minuters pass. Hon sa redan i början att det är många pusselbitar som ska passa ihop för att pilatesboll ska ge ordentlig effekt och det märkte jag ganska kvickt. Vissa övningar lyckades jag slutligen få till så att de kändes ordentligt men vissa var alldeles för lätta för att jag ska ha kunnat göra dem rätt... Jag provade med att spänna där, luta där och så vidare, men vissa fick jag inte till. Instruktören sa också att pilatesboll blir tyngre ju bättre man blir på det.

Efter att passet var slut 18.10 skyndade jag hemåt, matade katten och hunden, tog in färskvarorna jag handlat, duschade och snyggade till mig och sen 19.20 satt jag återigen i bilen, denna gång på väg mot Tudor Arms och måndagsquizzet.

Det var folk som hade avbokat i sista stund så quiz-master ville att vi skulle flytta in i pubdelen, vi sitter ju alltid ute i kapprummet annars. Eftersom han bad oss att flytta så gjorde vi det men ingen av oss trivdes därinne och vi satt och gnällde på att vi inte hade rätt person bredvid oss och att ljudet var för högt och att vi inte kunde diskutera ordentligt utan att de andra lagen hör. Vi hade också svårt att koncentrera oss med TV:n på och en massa folk överallt. I pausen flyttade vi tillbaka till vår plats och hade en mycket mer avslappnad andra omgång och fortsatte vår tradition med att rita på varandra och kittlas.

Vi tyckte att quizzet var väldigt svårt just denna måndag och trodde att vi skulle få rekordlåga poäng, men vi lyckades ta oss in som 2:a på 42 poäng och om vi hade lyssnat lite mer på varandra hade vi nog kunnat ta så mycket som 3 poäng till...

Jag stannade och pratade lite med B och Lu och fick lite choklad av quizmaster också och sen åkte jag hemåt. Väl hemma ringde B upp och vi snackade en liten stund men sen var jag tvungen att gå på toa, sminka av mig, äta lite edamame och under tiden jag gjorde det tittade jag klart på Bourne Identity. E som spelade quiz med oss förr, hon som tipsat mig om In Bruges, det var också hon som tipsade om Bourne trilogin, så hon har uppenbarligen riktigt bra smak, eller i alla fall samma smak som jag...
Innan jag gick och lade mig körde jag mina 3x25 och den här gången tog det emot kan jag lova. Jag pustade och flåsade så att Judas låg och stirrade spänt på mig från soffan, som beredd att springa ut om det krävdes. Jag blev så full i skratt av hans min att jag hade ändå jobbigare med träningen.

Hur man gör en lång resa kort

Frukostbuffén var precis lika fin på söndagen som på lördagen, den tallriken med macka och pålägg hamnade i handväskan som en god lunchmacka, det andra åt jag det mesta av som frukost. Ju var stressad, själv tyckte jag att jag hade en massa tid på mig. Slutligen slängde hon ut mig ur rummet eftersom hon blev ännu mer stressad av att jag satt där och väntade. När jag kom ut kom jag på att vi upptäckt att det låg en Espresso House precis runt hörnet och vi hade ju inte fått en sjysst kaffe på hela helgen. Jag gick dit och beställde en varsin latte åt oss, laktosfri för mig. Strax senare dök ju upp och vi tog vårt bagage och gick till bilen. Kaffet visade sig vara gott om än lite svagt det också men det räddade nog nästan min morgon i alla fall. Det var väldigt lite folk på mässan på söndagen, de flesta verkar ha gått tidigt på lördagen helt enkelt. Men vi hade några bra och trevliga snack med folk som kom förbi. Jag hittade en kompis när jag var ute och rökte, en norrmann som sålde fastigheter i Spanien och sen höll vi sällskap när vi gick ut.

Jag åt en riktigt lunch eftersom tjejen i kassan gick med på att pruta på utställarlunchen eftersom jag kan äta så lite, jag fick betala 45:-. De hade nåt kött, troligtvis ytterfilé eller nåt sånt och en chili con carne med riktigt kött, inte färs. Någon sa att det var ett jäkla sting i den så jag provade försiktigt och kände inte ens det minsta chilisting, det måste ha varit en klen stackare som sa det...

När Ju gick ut till bilen mitt på dagen för att hämta lite fler tidningar så visade det sig att vi fått böter, jäkligt surt när automaten inte fungerar som den ska och man försöker felanmäla och det enda deras automatsvar säger är att man ska betala med mynt istället för kort. Hur många har flera hundra kronor i mynt?

Ungefär 16.45 hade alla börjat riva sina montrar trots att mässan inte stängde förrän 17, men det är klart, vi utställare var så gott som ensamma de två sista timmarna i alla fall. Tydligen hade det varit en massa dramatik bara en liten bit ifrån oss utan att vi märkt något. En av utställarna hade fått ett epileptiskt anfall och sedan fått hjärtstopp, en annan utställare med hjärt-lungräddningsutbildning lyckades få igång honom igen och ambulansen kom och hämtade honom. Vi kan inte stått mer än 10-20 meter ifrån alla och märkte ingenting.

Vi tjuvstartade inte men tog dit vårt emballage och planerade hur vi skulle vara som mest effektiva. Det ledde till att vi hade fått ned och packat hela montern redan vid 17.15 i alla fall. Då letade Ju efter en kärra att ta ut grejerna med men hittade ingen, jag i min tur gick en repa jag också och hittade en sparkcykel med flak frampå. Jag tror att den egentligen inte var till utlåning men jag tänkte att det viktiga nog är att den lämnas tillbaka på samma plats som man tog den. Så jag tog fart och åkte i hög fart genom utställningslokalen, kul som sjutton var det. Vi packade kärran och sen åkte jag ut till bilen med den, Ju filmade mig en stund när jag kom åkande mot henne och vi kände verkligen för att ta med oss den där cykeln. Men vi lastade av den och jag körde kvickt in den och ställde den där jag hittat den, kanske ingen ens märkte att den var borta? Sen bytte jag om i blåsten och kylan utanför bilen och höll tummarna att ingen såg mina valkar under tiden och sen sminkade jag av mig för att slippa att bli röd och trött i ögonen senare efter några timmars bilresa.

Eftersom jag tyckt det var lite obehagligt att köra en okänd bil på okända vägar i mörker så bestämde vi att jag var den som skulle börja köra den här gången och jag hamnade i nån slags lunk och Ju spelade musik för mig på Spotify och vi pratade om låttexter och hur geniala en del är. Vi stannade på 2 Statoilmackar och båda gick det bara att tanka med kort på! Nu hade vi ju inte kortkoden så vi fick helt enkelt åka vidare och fick köra på ångorna. Vad är det för nytt påfund? Slutligen fick vi helt enkelt tanke på Ju's privata kort, vad gör man annars? Vi köpte en varsin mosbricka också, jag köpte en med en tjockkorv på och jag har ingen aning om varför för jag gillar inte tjockkorvar och det vet jag ju egentligen. Det slutade med att jag blev illamående och ställde ifrån mig brickan i flera timmar. Jag körde vidare i nån slags andra andning och sen bytta vi inte chaufför förrän i Norrköping eller nåt sånt. Sen kastade jag ut tjockkorven genom fönstret och åt upp resten av moset och räksalladen istället.

Vid 23.30 var vi hemma hos Ju och vi bara flyttade mina grejer till min bil, kramades lite och sen åkte jag hemåt. Jag åkte förbi hos mamma och pappa för att hämta Turre och då kom pappa precis tillbaka från en promenad med hundarna så jag lyfte bara in Turre och fortsatte hemåt och var hemma redan 0.00.

Sen åt jag lite edamamebönor och började titta på Bourne Identity på dvd under tiden och gick sen och lade mig och somnade som ett barn. Turre hade redan gått och lagt sig för länge sedan och vägrade röra en tå ens och följde inte med ut innan jag gick och lade mig. Han blir så trött av att vara borta.