söndag 6 mars 2011

Det finns fortfarande tomma stränder i världen

På tisdagen gick jag och L återigen upp i rimlig tid, åt frukost, packade våra saker och tog bilen ned till Senegambia för att hämta upp de andra, den här gången för att åka till en fin, öde strand, Kartung Beach. Stranden var precis så öde och vacker som de andra hade beskrivit den och vi var helt ensamma så när som på ett 20-tal kor och tjurar. Varför de håller till på stranden har vi inte lyckats luska ut, solen gassar, vattnet går inte att dricka och de går inte ned i vattnet för att svalka sig. Vi kom fram till att de troligtvis gillar brisen. Redan när vi kom till stranden beställde vi lunch att äta två timmar senare, de är inte så snabba på det stället och behöver en timma på sig. Sen gick vi ned till stranden och släpade ihop de 5 solsängarna som fanns på hela stranden och delade systerligt på dem. Själv hade jag bränt ryggen och till viss del magen dagen innan så jag satt i skuggan hela dagen. Jag var visserligen ned och badade och sen letade jag snäckor på stranden en bra stund, men då hade jag en t-shirt över baddräkten för att inte bränna mig ytterligare och det gick bra. Jag samlade ihop en massa fina snäckor som var strutformade, jag letade efter olika färger och olika storlekar, tanken är att göra ett eller flera halsband av dem. Om man plockar de som ligger precis i vattenbrynet får man kolla noga så att det inte är någon som bor i snäckan, jag gjorde så att jag petade lite försiktigt på dörren om man inte klart kunde se att snäckan var tom, är det någon som bor där så stänger de dörren när man knackar...
Lagom tills vi började bli lite hungriga var lunchen klar och vi satt på en upphöjd veranda med en skön bris och vacker utsikt. Jag valde en afrikansk rätt men jag minns inte vad den hette, men det var ris med tomatsås och friterad fisk. Det var helt okey, men smakade mest ketchup. Jag fotade en hel del på stranden också, bilden med det som ser ut som en snäcka är egentligen en genomskärning av en död bläckfisk, skelettet liksom.
L och M magsurfade på små brädor medan vi andra läste. När vi badat och solat oss mätta åkte vi tillbaka hemåt och på vägen bestämde vi att jag och tjejerna skulle få en chans att handla på marknaden i Banjul på eftermiddagen.

Vi lämnade tjejerna på hotellet för att ge dem en chans att byta om och sen åkte vi andra hem till B och L eftersom D skulle låna datorn där. Jag och L bytte om och sen skjutsade vi D och C till hotellet och hämtade istället upp tjejerna.
När vi kom fram till banjul blev jag förvånad över hur liten staden är, det är ändå Gambias huvudstad och vissa av vägarna är inte ens asfalterade. Det tog inte alls lång stund efter att vi tagit oss ur bilen tills B och L's egen "bärare" stod på plats för att mot en liten peng hålla andra borta, visa oss var man kunde hitta en bra "deal" och bära våra grejer. Han hade en till kille på släp som blev "min", han hade koll på att jag inte blev lurad och att jag prutade ordentligt. Men jag tror till och med att han blev imponerad över hur bra jag var på att pruta faktiskt. Det var lite trångt och det är jobbigt att hela tiden bli förföljd av folk som vill sälja grejer, men vem kan kritisera dem för det när jag uppenbarligen handlar det mesta jag ser...
Jag köpte 3 par skor, 2 askkoppar, 1 klänning, 2 halsband (för att jag ville ha pärlorna), 2 träfigurer, 6 nyckelringar och 4 olika tyger. Men till mitt försvar var det bara praktiska saker + presenter.
På vissa ställen på marknaden luktade det rent fruktansvärt, på ett ställe luktade det bajs, på ett annat mättat med urin, antagligen var det där toaletterna låg, men fy sjutton. Jag är rätt bra på att stänga näsan för lukter, men det där gick inte att hålla borta så vi skyndade oss igenom de ställena. Resten av marknade var rätt ren och luktade helt okey, men vi såg en råtta slinka ut genom taket i en av klädaffärerna. Vi visades fram genom underliga gångar och språng av våra guider och hamnade en bra bit utanför de vanliga turiststråken och in på den "riktiga" marknaden. En del av försäljarna blev sura på våra guider eftersom de hjälpte oss att pruta och att välja ut de med bra kvalité och strunta i de andra. Det blev några heta diskussioner och någon sa till mig att min guide förstörde hans affärer, jag hävdade då med bestämdhet att jag inte ens skulle hittat hans affär om det inte vore för min guide.
2 av tygerna är till en kompis och förhoppningsvis blir hon så tacksam att hon kan tänka sig att sy upp två klänningar åt mg av de 2 andra tygerna (Hej Ah).
Det fanns lite kryddor, frukter och sånt också och B köpte en typ av frukt som var lite udda. Det ser ut och känns som vit frigolit ungefär och smakar som torkade äpplen fast inte så himla gott. De ska innehålla en massa c-vitamin och vara bra för upprörda magar. Bilden på tjejerna visar hur skeptiska de var till den där frukten när B jagade efter dem för att de skulle smaka. De gjorde det slutligen och tyckte att det var okey, de är inte särskilt kinkiga de där tjejerna.
Många trodde förstås att vi var en familj vi 5 och undrade skämtsamt hur mycket B skulle ha för tjejerna, taskiga B skyddade då tjejerna bakom sin rygg och puttade fram mig istället...
När vi var trötta och panka åkte vi tillbaka hem till B och L och tjejerna satt och chattade medan vi duschade och snyggade till oss. Vi mötte sedan upp D och C för middagsbuffé på Senegambia Hotell. Det är lite dyrt men det är bekvämt och enkelt för oss alla. Maten var okey men ingen upplevelse direkt men miljön är fin.
Efter middagen satt vi i baren och tog en drink och tog en massa foton på varandra och oss själva och det blev en hel del kul och hemska bilder och vi skrattade gott. När vi blivit trötta tog vi en taxi hem och han hade så många doftgranar och grejer hängande i fönstren att det var ett under att han såg vägen över huvudtaget, jag såg ingenting från baksätet.














1 kommentar:

Lina sa...

Visst är det ett vackert land med härliga stränder!