Precis när jag höll på att somna natten till måndagen så var det någon som rörde omkring på vinden... Efter att ha lyssnat ens tund kom jag fram till att det måste vara en mus, det var bara det att det lät som om han höll på att flytta ut... Han sprang fram och tillbaka och det lät som om han flyttade möbler eller nåt. Kanske är det vår nu, mina vindsmöss brukar flytta då.
Trots den lilla vårkänningen vaknade jag till ett nytt litet snötäcke och lite extra is, det kändes som ett bakslag. Senare på dagen blev det behagligare temperatur, åtminstone ett par plusgrader eller till och med mer kanske.
Tanken hade varit att gå på ett pilatesbollpass på eftermiddagen men den där värken sitter kvar i kroppen och jag ställde in igen. Nu är jag rätt säker på att det är sköldkörteln som spökar, det är svårt att känna skillnad på den värken och värken från feber, men med tanke på att jag inte blir sjukare eller så så är det ju den. En värktablett före sänggående gör att jag kan somna i alla fall.
På kvällen skulle jag till quizzet och B's lag var helt tömt på folk så jag frågade systerdottern om hon ville med och sen kom jag på att L och B ju är tillbaka från Gambia så jag frågade dem också, alla tre hängde på. L och B mötte upp i stan eftersom de hade ett ärende där innan och sen hade vi en väldigt trevlig kväll. Alla i laget kom väldigt bra överrens och vi hade väldigt kul. Jag och L delade på en korg med kyckling och pommes och ändå blev det en massa kvar och då smakade ändå L och B också. Vi tyckte nog att det gick rätt bra men sen när vi fick resultatet visade det sig inte vara riktigt så bra... Vi hade hela 10 poäng under segrande laget.
Men under tiden planerade vi nästa resa, vi kanske ska åka till norra England mot gränsen till Skottland och promenera utmed Hadrians Wall och bo på B & B och bara ha det bra under en långhelg. Låter det inte helt förträffligt?
När jag kom hem var jag hungrig igen trots att jag varit så mätt innan, så jag åt edamamebönor medan jag slötittade på Oss Torpeder Emellan/The Whole Nine Yards, en av mina favoritkomedier. Den är inte för övertydlig hela tiden och man märker nya saker varje gång man ser den och då får man ändå tänka på att jag sett den otaliga gånger.
Det enda jag är lite kritisk mot är Bruce Willis ständiga överspelande, men det kanske är meningen...
Jag har alltid gillar Matthew Perry och alltid älskat att hata alla dessa Arquette-syskon, men två skådisar jag upptäckte första gången jag såg den här filmen är Natasha Henstridge och Amanda Peet, de är jätteduktiga båda två och Natasha är nog en av de vackraste kvinnor jag någonsin sett, inte för att Amanda är ens i närheten av att vara ful förstås!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar