Det var asfalterad väg en bit, men sen började vi åka inåt landet mer eller mindre parallellt med Gambiafloden som går nästan rakt åt öster. Gambia ligger samlat runt floden och är omgivet av Senegal som de kommer bra överrens med. Om ni tittar på kartan ser ni ungefär vilken väg vi tog, jag kan ha missat nån kringelkrok... 
Sen var i alla fall resten av vägen sandväg, även om den var riktigt bra för att vara det. 
Men det blev ganska skumpigt och hoppigt ändå. Den bilden med den röda sanden på visar en typiskt väg som troligtvis leder till en mindre by någonstans ute i buschen. 
Ungefär halvvägs stannade vi i en lite större by som hette Soma, där var det tänkt att vi skulle äta lunch. Några restauranger finns det inte direkt på såna ställen utan det blir att ta seden dit man kommer. Vi ställde till ett riktigt rabalder när vi klev in rätt i marknaden 7 vita personer. Alla tycktes ha något de ville sälja till oss, andra var bara nyfikna.Vi letade oss fram till ett litet plåtskjul där det enligt uppgift skulle finnas tapalapa med omelett och kaffe att tillgå. 
Tapalapa är helt enkelt en gambisk baguette, sen stoppar man ned en omelett i den och dricker kaffe till. 
Det såg lite halvskitigt ut i skjulet men ingen av oss är harig och ingen gnällde, vi åt våra tapalapa med god aptit, det var faktiskt riktigt gott, kaffet var svagt och mycket sött, mjölken var kondenserad och sötad. Det smakade egentligen inte alls kaffe, men det var rätt gott ändå faktiskt.
Av någon outgrundlig anledning packas gambisk mat i svenska Metrotidningar, vilket illustreras mycket fint av B på denna "kidnappningsbild".
Senare på eftermiddagen letade vi oss med viss möda fram till en liten by som låg långt från huvudvägen och in på en liten kostig. Vi var inte säkra på att vi kommit rätt förrän barnen i byn svarat att det var rätt by. Alla främlingar är ett trevligt avbräck i vardagslunket och främst barnen blir jätteglada när det kommer folk. Särskilt något så exotiskt som en hel grupp vita människor. De flesta barnen gjorde all i sin makt för att få hålla oss i handen en stund medan vi gick runt, andra barn var lite rädda för oss. Vi fick en tur runt deras odling och skola och fick hälsa på skolans rektor och byns alkali.
Tapalapa är helt enkelt en gambisk baguette, sen stoppar man ned en omelett i den och dricker kaffe till. 
Det såg lite halvskitigt ut i skjulet men ingen av oss är harig och ingen gnällde, vi åt våra tapalapa med god aptit, det var faktiskt riktigt gott, kaffet var svagt och mycket sött, mjölken var kondenserad och sötad. Det smakade egentligen inte alls kaffe, men det var rätt gott ändå faktiskt.
Av någon outgrundlig anledning packas gambisk mat i svenska Metrotidningar, vilket illustreras mycket fint av B på denna "kidnappningsbild".
Senare på eftermiddagen letade vi oss med viss möda fram till en liten by som låg långt från huvudvägen och in på en liten kostig. Vi var inte säkra på att vi kommit rätt förrän barnen i byn svarat att det var rätt by. Alla främlingar är ett trevligt avbräck i vardagslunket och främst barnen blir jätteglada när det kommer folk. Särskilt något så exotiskt som en hel grupp vita människor. De flesta barnen gjorde all i sin makt för att få hålla oss i handen en stund medan vi gick runt, andra barn var lite rädda för oss. Vi fick en tur runt deras odling och skola och fick hälsa på skolans rektor och byns alkali.
Man känner sig lite obehaglig till mods att gå omkring i en sån by, det blir lite drottningstatus på nåt sätt och jag trivs inte med det. Men även om dessa männsikor har det svårt ibland så har de uppenbarligen ett bra liv och ett bra socialt nätverk. Jag tror att det finns vissa fördelar med att leva så som de gör också.
Ett par timmar senare var vi framme i Janjanburay eller Georgetown som det också kallas. Det är en stad/by/ö med mycket historia, här brukade slavhandlare hålla lager vad jag fått veta, men jag kan inte hitta någon bekräftelse av det på internet. Men det finns ruiner precis vid floden och om man går genom staden blir man förföljd av pojkar och yngre män som vill ha betalt för att visa runt och berätta om öns historia, de är omöjliga att bli av med och det blir lite jobbigt.
Vi tog färjan över till Janjanbury camp som låg precis på andra sidan floden, färjeturen tog bara runt 5 minuter och det är fantastiskt hur många människor och bilar de lyckas tränga på den lilla färjan, säkerligen 2-3 gånger fler än vad den tål enligt skylten på styrhytten. 
När vi kom till lodgen blev jag, D och B visade våra rum och hyddorna som såg så dassiga ut utifrån var riktigt fina inuti och det är ju bättre än tvärtom. Dock hade B flera gånger högt och ljudligt sagt till personalen och alla andra som eventuellt lyssnade att jag bodde singel. Alltså blev jag rätt nervös när jag såg att det enda som skulle hindra en eventuell inkräktare från att ta sig in i mitt hus var en vassdörr... och den skulle man lätt krafsa sig igenom med naglarna. 
Jag tyckte att det var oerhört obehagligt och insåg att det inte skulle bli mycket sömn den natten, men jag försökte skaka av mig den tanken och njuta av nuet. 
Efter att vi tagit en dricka var ute vid floden gick alla till sina rum för att vila lite och jag hittade en hängmatta utanför min hydda och lade mig där en stund och hade det bra och läste tidningen jag köpt i Bryssel.
Vi tog färjan över till Janjanbury camp som låg precis på andra sidan floden, färjeturen tog bara runt 5 minuter och det är fantastiskt hur många människor och bilar de lyckas tränga på den lilla färjan, säkerligen 2-3 gånger fler än vad den tål enligt skylten på styrhytten. 
När vi kom till lodgen blev jag, D och B visade våra rum och hyddorna som såg så dassiga ut utifrån var riktigt fina inuti och det är ju bättre än tvärtom. Dock hade B flera gånger högt och ljudligt sagt till personalen och alla andra som eventuellt lyssnade att jag bodde singel. Alltså blev jag rätt nervös när jag såg att det enda som skulle hindra en eventuell inkräktare från att ta sig in i mitt hus var en vassdörr... och den skulle man lätt krafsa sig igenom med naglarna. 
Jag tyckte att det var oerhört obehagligt och insåg att det inte skulle bli mycket sömn den natten, men jag försökte skaka av mig den tanken och njuta av nuet. 
Efter att vi tagit en dricka var ute vid floden gick alla till sina rum för att vila lite och jag hittade en hängmatta utanför min hydda och lade mig där en stund och hade det bra och läste tidningen jag köpt i Bryssel.
Efter en stund kom C förbi och undrade om jag skulle hänga med till floden, hon hade försökt sova men det var för varmt. Men nu började jag känna mig dåsig så jag sa att jag nog skulle sova en stund och hon gick själv. Strax senare tog jag en dusch och lade mig en stund på sängen och trots att det var en massa människor som levde om utanför min hydda så somnade jag faktiskt en stund. Efter en halvtimme ungefär vaknade jag av att jag var jättevarm och just då hörde jag röster utanför hyddan, det var C och L som kommit för att se om jag skulle med och handla. Jag klädde på mig och vi satte oss alla i bilen och tog färjan över floden ännu en gång, den här gången utan bil. Sen gick vi en bit och gick in på en lodge för att ta en dricka och för att skaka av oss svansen med unga män som ville visa oss staden.
Vi gick för att handla lite snacks eftersom alla var saltsugna och sen gick vi tillbaka till färjan och åkte tillbaka. Vi satte oss på några solsängar vid vattnet och öppnade våra snacks som visade sig vara jätteäckliga och det slutade med att vi kastade alla öppna påsar och gav resten till tjejerna i baren, vilka verkade jätteglada för gåvan.
Där vi satt vid vattnet stod det ett kylskåp, det såg så underligt ut att jag tog en bild av det. Ser inte L och kylskåpet lite drömlika ut i skymningsljuset?
Vi satt där tills solen gick ned och sen gick vi till våra rum för att byta om till långbyxor för att skydda oss mot myggen så gott som det gick. Man märker ju inte av myggen alls, men sen vaknar man med myggbett och i värsta fall malaria också...
Vi smörjde förstås in oss med myggstift också.
Efter en kvart möttes vi upp vid "matsalen" vid floden igen, den har ett soltak men inga väggar, det är med andra ord utomhus precis vid floden.
De andra delade på en flaska vin och B var tvungen att använda ficklampa och få hjälp av C för att se hur mycket det var i glaset medan han hällde.
Medan vi väntade på att middagsbuffén skulle dukas fram spelade vi tärning, jag vet inte om det är ett spel som B och L hittat på själva eller om det finns på riktigt, kul var det i alla fall. Första omgången kom jag absolut sist på 0 poäng medan M som vann hade över 5000. Andra omgången var det jag som vann stort. Sen fick vi en tomatsoppa som förrätt och den var väldigt god. Sen till varmrätt var det en buffé med både europeisk och afrikansk mat och det var helt okey. Efter middagen gick vi för att se vad som hände vid lägerelden där de dansade och spelade trummor. Sen följde C och D och tjejerna mig till min hydda så att jag slapp gå ensam i mörkret. När de gått iväg gick jag in i hyddan och sprayade radar i varje hörn så som B sagt att jag skulle göra, sen gick det inte att vara kvar där så jag gick ut för att ta en cigg och häll på att krocka med hela familjen M som letat sig tillbaka till min hydda. De tyckte synd om mig allihopa för att jag skulle behöva sova ensam i mörkret och de erbjöd att någon skulle stanna hos mig över natten. Jag var ju förstås oerhört tacksam men ville ju heller inte vara till besvär, men C hade koll på läget och bestämde sig slutligen för att stanna över hos mig. Men eftersom jag precis sprayat hela hyddan gick vi tillbaka till elden en stund men gick snart tillbaka för att se om det gick att andas i hyddan. När jag tänder ficklampan då vi gått in genom dörren ser jag något som springer genom rummet och tror att det är en mus, sen när den springer över myggnätet och sen klättrar på snöret som håller upp det och försvinner vid taket inser jag att det snarare är en liten råtta. Ganska säkra på att han skulle hålla sig borta nu när vi var där så bestämde vi oss för att det gick att andas och gick och lade oss i sängen som hade gott om plats för oss båda. Sen låg vi och snackade ett bra tag och sen började jag hosta och C fick huvudvärk, så vi bestämde oss för att lufta lungorna lite och virade in oss i varsin filt och gick ut en stund. När vi kom in snackade vi en stund till och sen somnade jag som ett barn.
Vi smörjde förstås in oss med myggstift också.Efter en kvart möttes vi upp vid "matsalen" vid floden igen, den har ett soltak men inga väggar, det är med andra ord utomhus precis vid floden.
De andra delade på en flaska vin och B var tvungen att använda ficklampa och få hjälp av C för att se hur mycket det var i glaset medan han hällde.
Medan vi väntade på att middagsbuffén skulle dukas fram spelade vi tärning, jag vet inte om det är ett spel som B och L hittat på själva eller om det finns på riktigt, kul var det i alla fall. Första omgången kom jag absolut sist på 0 poäng medan M som vann hade över 5000. Andra omgången var det jag som vann stort. Sen fick vi en tomatsoppa som förrätt och den var väldigt god. Sen till varmrätt var det en buffé med både europeisk och afrikansk mat och det var helt okey. Efter middagen gick vi för att se vad som hände vid lägerelden där de dansade och spelade trummor. Sen följde C och D och tjejerna mig till min hydda så att jag slapp gå ensam i mörkret. När de gått iväg gick jag in i hyddan och sprayade radar i varje hörn så som B sagt att jag skulle göra, sen gick det inte att vara kvar där så jag gick ut för att ta en cigg och häll på att krocka med hela familjen M som letat sig tillbaka till min hydda. De tyckte synd om mig allihopa för att jag skulle behöva sova ensam i mörkret och de erbjöd att någon skulle stanna hos mig över natten. Jag var ju förstås oerhört tacksam men ville ju heller inte vara till besvär, men C hade koll på läget och bestämde sig slutligen för att stanna över hos mig. Men eftersom jag precis sprayat hela hyddan gick vi tillbaka till elden en stund men gick snart tillbaka för att se om det gick att andas i hyddan. När jag tänder ficklampan då vi gått in genom dörren ser jag något som springer genom rummet och tror att det är en mus, sen när den springer över myggnätet och sen klättrar på snöret som håller upp det och försvinner vid taket inser jag att det snarare är en liten råtta. Ganska säkra på att han skulle hålla sig borta nu när vi var där så bestämde vi oss för att det gick att andas och gick och lade oss i sängen som hade gott om plats för oss båda. Sen låg vi och snackade ett bra tag och sen började jag hosta och C fick huvudvärk, så vi bestämde oss för att lufta lungorna lite och virade in oss i varsin filt och gick ut en stund. När vi kom in snackade vi en stund till och sen somnade jag som ett barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar