Flodhästar och sprit

På söndag morgon vaknade jag vid 5.30 av att C viskade bredvid mig: -Fan vad äckligt....
Jag vaknade och undrade vad det var som var äckligt. Det visade sig att den där råttan inte alls var rädd för oss utan hade kommit tillbaka och fört liv hela natten, själv kände jag mig tydligen trygg och glad med C bredvid mig, för jag hade sovit igenom oljudet. Nu satt han ovanför oss på myggnätet och gnagde på det, tanken att han skulle komma studsande ned i skallen på henne i mörkret tilltalade tydligen inte C alls... Och även om ingen av oss är rädd för råttor så kan man ju komma på betydligt trevligare saker att råka ut för än just det. Efter en stund lyckades vi tjoa bort honom, men då blev det kiv istället i bland honom och någon annan som blev sur för trängseln eller nåt, för då peps det och skreks en stund. Nån halvtimme senare blev det helt tyst igen och jag somnade om på stört, stackars C hade ju inte sovit en blund på hela natten, men jag vet inte om hon bara ville vara snäll eller om det är sant att hon sover dåligt på nya ställen... Vid 7-tiden smet hon tillbaka till sin familj och jag gick upp och gjorde iordning mig för frukost.
Jag tog en macka och nån pannkaksbulle och satte mig vid bordet, jag hade ögonen på min mat eftersom aporna var så attans nära, men sen kom D och satte sig och jag tittade upp på honom bråkdelen av en sekund och hipp happ så var min macka borta. Han hann daska till apan på handen men inte sjutton ville jag ha den mackan sen, så han fick ta den...
Jag gillar djur och jag gillar människor, men såna som tar sig friheter och stjäl av andra har jag inget tålamod med, alltså klappar jag gärna till en stjälande apa om jag kan. Kanske lär han sig en läxa i alla fall. När några till blivit av med mat som de som gott som höll i, flyttade vi bordet inåt restaurangen en bit och då fick vi vara ifred.

Efter frukost var det dags för en 3-timmars båttur på Gambiafloden, vi fick vänta ett tag medan de öste båten vi skulle ut med. Det var oroväckande mycket vatten i den, de stod och öste med en 10-litershink och det tycktes aldrig ta slut... När vi väl klev i båten stod personalen på bryggan och stranden och skrattade åt oss, inte så förtroendeingivande direkt. Först satt vi blickstilla i båten eftersom den krängde ordentligt så fort man ens andades för häftigt, men sen ville vi ju inte sitta under tak och trycka längre, utom C då som var lite rädd. B och D satte sig på taket och till slut följde M efter och slutligen A också. Jag och L satte oss i fören och solade och småpratade om lite allt möjligt. Spännande var det inte, inte efter att man vant sig vid krängandet i alla fall, men mysigt hade vi det och det var rätt fint att se Gambia från vattnet. Kändes bra att få lite kvalitetstid med L också. När vi åkt uppåt floden i nån timme fick vi syn på flodhästar i vattnet och de är verkligen stora. Vi kom ganska nära men vår båtförare hade ett lagom säkerhetsavstånd. Annat kan man säga om de killar som stående i en kanot plaskade omkring i vattnet med en stor stav, detta för att skrämma bort flodhästarna från fisknäten.
De kan inte varit mer än 5 meter ifrån dessa bjässar som sägs vara afrikas farligaste djur.
Efter 3 timmar var vi tillbaka vid lodgen och packade ihop våra grejer och satte oss i bilen så snart vi kunde. Det skulle ta omkring 5 timmar att köra hem och det var med nöd och näppe vi skulle hinna det innan mörket föll och det är inte kul att köra i mörker på Gambias vägar, det är kor, getter, får, hundar och folk precis överallt och de syns väldigt dåligt.
På vägen åkte vi förbi en massa byar med folk som vinkade till oss och så åkte vi förbi två fotbollsplaner med barn respektive vuxna som spelade. Fotboll är stort i Gambia. Rökmolnen har jag nu blivit rätt van vid, det tycks vara Gambiernas hobby att elda och de eldar allt från löv och trä till däck och plastpåsar. Ibland luktar det rent förskräckligt!
När vi slutligen kom hem var vi rätt möra allihopa och jag, L och B bestämde oss för att äta hemma så att vi slapp gå i mörkret eller åka bil ännu en gång. B lagade pasta carbonara åt oss och det smakade ljuvligt, att ta en dusch efter dagens bravader var också välkommet.

Jag vet inte riktigt vad som gick snett sen... Vi satt vid bordet, mätta och nöjda och undrade om man verkligen kunde gå och lägga sig klockan 20.30? Sen 10 minuter senare sitter vi och shottar Bacardi Razz i alldeles för stora mängder. Ett par timmar senare efter en massa riktigt djupa och viktiga diskussioner (ja ärligt alltså), så kröp jag ut genom dörren för att ta en cigg. Efter ett par till shotar, var att gå och lägga mig det enda jag var i skick att göra, så det gjorde jag. Jag minns bara att jag gick och lade mig, jag måste ha somnat på stört. Gillar ni snyggvebilderna på mig och B, L är den enda som ser normal ut och hon drack lika mycket som jag, B höll igen lite... Det var skrämmande lite kvar i den där 1-litersflaskan när vi tagit itu med den.