Promenader, mediciner och bufféer

Jag vaknade faktiskt relativt tidigt på fredagen och var dessutom ganska utvilad. Jag hade vaknat när B gick upp och gjorde frukost åt sig på morgonen, men när jag konstaterat vad det var som lät så somnade jag om utan problem igen. Jag och L gick upp och åt frukost i lugn och ro och satte oss sedan på loftgången en stund och läste och plockade ögonbrynen. Sen kom B hem och vi packade våra väskor och tog en promenad ned till Senegambia hotell där våra andra vänner bodde. På vägen träffade vi en massa folk som hälsade vänligt på oss och såg gamar sitta utefter vägen och plocka i skräpet som ligger överallt. De är som råttor, men folk verkar uppskatta att de håller rent och trots att det är skräp överallt så luktar det inte illa någonstans eftersom gamar, getter, får och hundar håller undan det som senare skulle ha luktat illa.

Vägarna är dåliga och man får sand i skorna, det finns bara ett par asfalterade vägar i grannskapet och det är de som leder ut ur staden. När folk kör förbi oss tutar de, det är en regel de håller hårt på, om de tutar så kan man inte säga att man inte såg eller hörde bilen ifall man blir påkörd. Med tanke på att det inte finns riktiga gåbanor eller trottoarer så låter det ju rätt vettigt.

Vi går i vägrenen där det finns en, annars förösker vi bara hålla oss undan och de kör rätt lugnt.

På Senegambia får även vi som inte är gäster på hotellet sola och bada vid poolen, men vi får betala 300 Dalasi per person, men det motsvarar ungefär 75:- så det är inget överpris. Dessutom får vi mat- och dryckcheckar på 150 dalasi på köpet och det innebär att man kan äta lunch där utan extra kostnad för en lunch med dryck kostar ungefär 150 GMD. Maten är helt okey på poolrestaurangen och jag valde en skink- och ostsandwich med pommes, som jag dessvärre fick jätteont i magen av. Jag tror absolut inte att det berodde på maten i sig, det var nog bara fel mat för mig just den dagen. På eftermiddagen gick vi tillbaka hem och på vägen gick vi in på apoteket och köpte Malarone åt mig, Malariaprofylax alltså. Det hade inte funnits tid till det hemma och i Gambia slipper man ju dessutom strulet med recept, däremot är frågan om jag hade behövt betala något alls för själv medicinen hemma eftersom jag har frikort... Nu betalade jag motvarande 700:- för 12 tabletter, inte konstigt att folk i Gambia inte har råd med sånt.

När vi kom hem turades vi om i badrummet att duscha och fixa och sen fick jag låna B's dator en stund innan vi tog bilen och åkte för att möta de andra för middag.

Vi tog taxi till restaurangen och B och L var förvånade över skicket på taxin, den var ju både hel, någorlunda ren och hade bälten till och med i baksätet. Vi fick vänta en stund på de andra men eftersom buffén följde GMT (Gambian Maybe Time) och skulle öppna klockan 19, så öppnade den snarare strax efter 20... så vi fick roa varandra en stund i alla fall medan vi försökte glömma hur hungriga vi var. Buffén var fräsch och det fanns en hel del gott på den, det var en fisk- och skaldjursbuffé och det fanns några riktigt fula fiskar i den, men de smakade utmärkt.

Efter maten promenerade vi ut till stora vägen och packade in oss i två taxibilar. Jag hamnade med killarna i den ena och när B försökte utreda om chauffören hittade till Fransk-Gambiskaföreningens lokaler slutade det med att vi fick med oss en tant i bilen, kanske var det killens kompis eller släkting, men hon tycktes veta vart vi skulle och klämde sig in i bilen bredvid mig så att jag nästan satt i knät på D och henne för att få plats. Men det visade sig att hon faktiskt hittade dit så som hon sagt, efter att ha rådgjort med B om det vettiga i att ge henne de pengar hon begärde som tack för hjälpen så räckte jag henne en 50-lapp (12.50:-) och gick efter de andra in i föreningen lokaler. Anledningen till att vi var där var att de skulle ha en konsert. Vi satte oss vid ett bord i deras trädgård och väntade på konserten. Slutligen satte den igång och vi bänkade oss vid en utomhusscen som såg ut nästan som en amfiteater. Musiken var gungig och bra och vi hade kul. Till slut blev det som en riktig folkfest, det gick upp folk från publiken upp på scenen och nedanför scenen och dansade och det var unga, gamla och små barn.

Jag gillade det och det verkade inte som om bandet hade det minsta emot att folk gjorde så, snarare tvärtom.

Efter konserten åkte vi hem igen och jag packade mina grejer inför helgresan som morgondagen skulle bjuda på och gick sen och lade mig.