Det är ju en jättebra idé!

13/9 På torsdag vaknade utan problem fast jag inte sovit så bra och bestämde mig för att återigen gå till jobbet. Jag tog vägen förbi skolan, den kortaste av dem och det tog 42 minuter i rask takt. Turre skötte sig återigen helt fantastiskt och nu behöver jag inte ens säga att han ska gå hos mig när vi möter någon för så fort han ser en cykel eller nåt så kommer han och går vid mitt ben och så fort de passerat springer han vidare. När vi kommer till övergångsställen väntar han tills jag kommit ikapp och säger att han kan gå. Kul att man kan vara stolt över honom ibland.
Min rygg var trött och min ichias kändes rätt mycket, jag hade hoppats att det skulle släppa om jag gick men det gjorde det inte.
Men nu skulle naprapaten komma till jobbet så det skulle nog ordna sig.
Jag skulle på lunch med Ju men hon kände sig krasslig och sköt upp det till en annan dag, så jag tog en promenad med Turre och kollegans hund istället och kom lagom svettig och varm till naprapaten som konstigt nog var väldigt nöjd med det och mig.
M knäckte min rygg och nacke och det kändes mycket bättre, men bara någon timme senare kände jag att nacken satt fast igen så innan han gick knäckte han till den lite snabbt igen.

Ofta när jag läser insändarna i Metro blir jag irriterad, folk bara gnäller på varandra och ena dagen är hundägare satans avföda och nästa är det rökare, dagen efter det är det de som har parfym eller lyssnar på musik för högt i sina lurar...
Den här gången var det någon som istället hade tänkt till!
Om det gick och lösa så tror jag faktiskt att pant på fimpar är det bästa någon kommit på sen pant på burkar och flaskor.
Jag som är så noga med att inte slänga skräp på gator och i naturen måste erkänna att fimpar hamnar där lite då och då trots allt...
Pant på fimpar skulle minska nedskräpningen kolossalt enligt mig och de fimpar som trots allt hamnade på gatan skulle troligtvis samlas in av någon annan som vill ha en extra peng. Jag undrar om det går att lösa?

Efter jobbet promenerade jag hem igen och tog en liten omväg om Fresta Kyrka och passerade kvigorna och tjurarna som går där. De är så söta och så nyfikna.
Det tog 52 minuter att gå hem och sen tog jag det lugnt på kvällen och tittade på Alias. Jennifer Garner spelar spion i den TV-serien och det stör mig lite att hon alltid misslyckas. När jag tittar på sånt vill jag ha lite James Bond-tema. Jag vill se henne så gott som perfekt och övermänsklig.
Nu har jag förresten gått 4.3 mil sedan i söndags, det vill säga på 5 dagar!

Innan jag gick och lade mig laddade jag batterierna till kamerorna och packade inför Vetlandahelgen.

Hägerstensåsen runt, i pyjamas

10/9 På måndagen var det bara att ta sig i kragen och gå till jobbet, hur lite kraft och energi man än hade till det.
Jag och kollegan J kollade lite grejer på en hjälm och testade den i tur och ordning. Han lockade i alla fall fram ett skratt från mig mot alla odds när han började skrika till mig för att han själv inte hörde nåt med head set på.
Det var ju ingen idé att sätta sig och försöka äta lunch, magen var fortfarande i uppror. Jag hade lyckats få i mig en smoothie till frukost och hade en till som back up om det skulle gå ned nåt mer senare.
Istället för lunch tog jag en terapipromenad, jag gick mot Hammarby Kyrka på den "nya" gångvägen förbi de små tjurarna och Turre skötte sig precis lika bra som dagen innan. Han tittade inte ens på tjurarna och jag som inte visste att han var van vid kor...
Tjurarna var däremot nyfikna på oss och de kom mot oss för att ta sig en titt vid staketet, är de inte söta?
När vi närmade oss kyrkan höll Turre på att bli översprungen av två joggare men blev inte ens bekymrad eller arg för det, han bara flyttade sig. Det visade sig vara två killar varav jag känner en och när de sprang förbi konstaterade vi bara att vi behövde lite lunchmotion allihopa.
Det var varmt och till och med soligt och det var en fin promenad och den tog 31 minuter, nästan precis lika mycket som jag brukar ta i lunchrast om jag stannar på jobbet över rasten.
Det skulle ha kommit en bilköpare på lördagskvällen men jag hade sagt att jag inte kunde, då jag föreslog söndagen sa han ja, men sen hörde han av sig på söndagen och flyttade till måndagen, vilket jag var tacksam för med tanke på vilken hemsk söndag jag hade. Men det skulle visa sig att det var det sista jag hörde från honom... han dök aldrig upp och hörde inte heller av sig något mer.
Jag vägrar sälja bilen till underpris, hellre skrotar jag den fan.
Så fort jag slutat jobbet satte jag mig i bilen och åkte mot Hägersten och Ju, jag hade en jäkla tur och det var knappt några köer alls att nacka om och jag var på plats efter mindre än 45 minuter. Det var dock inte Ju, så jag väntade utanför i 10-15 minuter och sen dök de upp. Under tiden fick jag ett sms av K och det är skönt att veta att någon där hemma undrar var jag är när jag inte är på topp och inte kommer hem.
Vi satte oss på balkongen och rökte och snackade och allt känns så mycket bättre när Ju är i närheten. Hon förstår mig och vet också att jag är bra mycket mer svag och patetisk än vad de flesta andra vet att jag är.
Sen fick jag ta ett avslappnande bad med tända ljus och badbomb medan hon lagade mat åt oss.
Jag lyssnade på musik på spotify från telefonen och lyckades koppla bort allt i alla fall i 15-30 minuter innan det kom tillbaka. Drygt en timme efter att jag lagt mig i badet kom jag ut nyduschad och iklädd pyjamas. Tonåringarna är så söta, de höjer inte ens ögonbrynen åt att jag är iklädd pyjamas hemma hos dem...
Ju är jättebra på att laga mat och nu, med trevlig avslappnat sällskap och god mat så fick jag faktiskt i mig en hel portion med ris, kantarellsås, sallad, gratinerad kronärtskocka, torskfilé och kycklingfilé med vitlök. Den första fasta födan jag fått i mig sedan lördag eftermiddag.
Ungarna är så fina och Ad som inte ens fyllt 14 år än är så stor och stark redan att han ser ut som en hel man! Han är dessutom runt 1.90!
A och E är bara världens gulligaste och finaste ungar också och jag har saknat dem allihopa.
En stund efter middagen klädde jag och Ju på oss ytterkläder (jag hade fortfarande pyjamas på dock) och så tog vi en promenad med Turre som fått vänta i bilen i flera timmar. Ju's katt är rädd för honom och ger utlopp för det genom att anfalla honom, så han kan inte följa med upp.
Nu tog vi en promenad på 30-45 minuter och sen satte vi oss på en bänk och snackade en stund och så åkte  jag hem.
När jag kom hem tog jag en kopp te och sen gick jag och lade mig i rimlig tid igen.

Jag tror regnbågen slutade vid mitt hus...

På onsdagen var det rätt kallt och lite regnigt och på jobbet var det lite mysigt när regnet smattrade mot rutan. På eftermiddagen slutade det regna men var fortfarande rätt molnigt. Jag åkte hem, matade katten och hunden och bestämde mig för att vila lite. Jag somnade efter en stund men blev sen väckt först av hemtelefonen som jag vägrade svara på och sen på mobiltelefonen av svägerskan. Till slut gav jag upp och förberedde mig att gå till pyssel istället, då ringde hemtelefonen igen... Energimyndigheten, de har ringt 3 gånger nu tror jag, de vill veta hur mycket energi jag gör av med i mitt hus och jag har avböjt att svara eftersom jag då måste leta upp mina elräkningar och jag orkar bara inte, det finns så mycket annat jag borde och vill göra. Men nu frågade han mig lite saker som jag inte behöver rota fram papper på och var till slut lite mer nöjd än tidigare och förhoppningsvis ringer de inte igen.

Sen ringde vännen B och undrade om jag inte skulle fira midsommar med dem som vanligt eftersom jag lagt ut en "kontaktannons" på Facebook? Jag visste bara inte riktigt om de skulle fira ute på Möja eller inte och eftersom jag är den enda singeln och känner mig lätt patetisk varje år så blir jag lite osäker och känner mig överflödig och så. Men det kändes mycket bättre när de sa att de vill att jag kommer så nu åker jag ut som vanligt. Det är svårt ibland att leva med alla sina garderobsskelett... Just det här skelettet handlar om mobbing och utfrysning i skolan och ibland reagerar jag lite underligt i sällskap. Sen kan jag ju inte riktigt låta bli att bli nedtryckt av att jag har 530 vänner på Facebook och att ingen faktiskt vill umgås med mig på Midsommar utom just denna familj då...

Jag packade ned ögonbrynsfärg, nagellack och kamera trodde jag och började promenera mot mamma och pysselkväll. Jag hade inte kommit långt innan en av gyminstruktörerna kom körande förbi inne i mitt område och stannade och utbrast förvånat: -Oj, bor du här! Vet du var fotbollsplanen är? Jag som just tänt en cigg gjorde ett försök att generat gömma ciggen bakom ryggen medan jag pekade dit där jag tror att den ligger. Sen gick jag vidare, jag hade mätt ut två olika vägar hem till mamma och tog den längre förbi syrran för att hämta hennes kompis ML och min systerdotter och hundarna på vägen. På vägen dit såg jag en vacker regnbåge och rotade i ryggsäcken för att ta upp kameran och det visade sig att jag glömt den på hallbordet, det blev dåliga bilder med telefonen istället, dessutom med en stor vit fläck mitt på telefonen så jag fick gissa var jag siktade. Sen såg jag de fina tjurarna och önskade att jag haft den stora kameran till och med, de var så pass nära. När jag kom till syrran var de klara att gå, ML skulle bara lämna en grej i bilen. Hon kommer tillbaka ett par minuter senare och är väldigt upprörd, någon har slagit sänder fönstret på passagerarsidan... nu pratar vi om ett lugnt villaområde och mitt på dagen. Tyvärr är det vad som händer, när man nödvändigtvis måste blanda villor med lägenheter för att man vill ha integration mellan olika samhällsklasser, det man får är 100% osäkra områden istället för att åtminstone vissa är säkra och trygga. Hemma hos syrran har de förresten satt upp en klottervägg i trädgården där barnen och deras kompisar kan klottra, titta vad duktiga de är!

Till slut gick bara jag och systerdottern L över till mamma, syrran tog bilen. Det var ganska bra uppslutning och vi var väl runt 8 personer tror jag. Vi pratade förstås en del, det var ju ett tag sedan vi sågs, även om det nu var terminsavslutning. Det blir sällan något pyssel av nör jag inte är hemma av någon anledning och först var jag ju i Australien och Singapore och sen var jag upptagen med andra saker just dessa onsdagar. Men nu hade vi kul i alla fall och det var kul att se folk en gång inför sommaren. Jag förhörde de på några gamla quiz och de är duktiga, tyvärr tror de inte alltid på sin egen förmåga och byter ibland ut rätt svar mot fel i slutänden.

Själv är jag tvungen att simultanöversätta från Engelska medan jag läser frågorna och ibland blir det lite underligt. L är verkligen duktig på quiz och ska hänga med på måndag, nu har hon ju dessutom sommarlov. Jag färgade ögonbrynen och M lånade lite färg också så syrran fick färga och rycka hennes ögonbryn.

Inte förrän 22.55 gick jag därifrån och hemåt, mamma ville hellre skjutsa mig men jag och Turre ville gå. Vi gick på rekordtid och var hemma efter 39 minuter, vilket innebar att vi totalt fram och tillbaka gått 8,5 km på 78 minuter, det är en snitthastighet på drygt 6,5 kilometer i timmen, det är rätt fort med tanke på att jag gick i raskt tempo men ändå inte tyckte att jag tog i från tårna. Sen åt jag edamame till mycket sen middag och gick och lade mig. Det tog en stund att somna men inte så farligt länge.

Det finns fortfarande tomma stränder i världen

På tisdagen gick jag och L återigen upp i rimlig tid, åt frukost, packade våra saker och tog bilen ned till Senegambia för att hämta upp de andra, den här gången för att åka till en fin, öde strand, Kartung Beach. Stranden var precis så öde och vacker som de andra hade beskrivit den och vi var helt ensamma så när som på ett 20-tal kor och tjurar. Varför de håller till på stranden har vi inte lyckats luska ut, solen gassar, vattnet går inte att dricka och de går inte ned i vattnet för att svalka sig. Vi kom fram till att de troligtvis gillar brisen. Redan när vi kom till stranden beställde vi lunch att äta två timmar senare, de är inte så snabba på det stället och behöver en timma på sig. Sen gick vi ned till stranden och släpade ihop de 5 solsängarna som fanns på hela stranden och delade systerligt på dem. Själv hade jag bränt ryggen och till viss del magen dagen innan så jag satt i skuggan hela dagen. Jag var visserligen ned och badade och sen letade jag snäckor på stranden en bra stund, men då hade jag en t-shirt över baddräkten för att inte bränna mig ytterligare och det gick bra. Jag samlade ihop en massa fina snäckor som var strutformade, jag letade efter olika färger och olika storlekar, tanken är att göra ett eller flera halsband av dem. Om man plockar de som ligger precis i vattenbrynet får man kolla noga så att det inte är någon som bor i snäckan, jag gjorde så att jag petade lite försiktigt på dörren om man inte klart kunde se att snäckan var tom, är det någon som bor där så stänger de dörren när man knackar...

Lagom tills vi började bli lite hungriga var lunchen klar och vi satt på en upphöjd veranda med en skön bris och vacker utsikt. Jag valde en afrikansk rätt men jag minns inte vad den hette, men det var ris med tomatsås och friterad fisk. Det var helt okey, men smakade mest ketchup. Jag fotade en hel del på stranden också, bilden med det som ser ut som en snäcka är egentligen en genomskärning av en död bläckfisk, skelettet liksom.
L och M magsurfade på små brädor medan vi andra läste. När vi badat och solat oss mätta åkte vi tillbaka hemåt och på vägen bestämde vi att jag och tjejerna skulle få en chans att handla på marknaden i Banjul på eftermiddagen.

Vi lämnade tjejerna på hotellet för att ge dem en chans att byta om och sen åkte vi andra hem till B och L eftersom D skulle låna datorn där. Jag och L bytte om och sen skjutsade vi D och C till hotellet och hämtade istället upp tjejerna.
När vi kom fram till banjul blev jag förvånad över hur liten staden är, det är ändå Gambias huvudstad och vissa av vägarna är inte ens asfalterade. Det tog inte alls lång stund efter att vi tagit oss ur bilen tills B och L's egen "bärare" stod på plats för att mot en liten peng hålla andra borta, visa oss var man kunde hitta en bra "deal" och bära våra grejer. Han hade en till kille på släp som blev "min", han hade koll på att jag inte blev lurad och att jag prutade ordentligt. Men jag tror till och med att han blev imponerad över hur bra jag var på att pruta faktiskt. Det var lite trångt och det är jobbigt att hela tiden bli förföljd av folk som vill sälja grejer, men vem kan kritisera dem för det när jag uppenbarligen handlar det mesta jag ser...

Jag köpte 3 par skor, 2 askkoppar, 1 klänning, 2 halsband (för att jag ville ha pärlorna), 2 träfigurer, 6 nyckelringar och 4 olika tyger. Men till mitt försvar var det bara praktiska saker + presenter.

På vissa ställen på marknaden luktade det rent fruktansvärt, på ett ställe luktade det bajs, på ett annat mättat med urin, antagligen var det där toaletterna låg, men fy sjutton. Jag är rätt bra på att stänga näsan för lukter, men det där gick inte att hålla borta så vi skyndade oss igenom de ställena. Resten av marknade var rätt ren och luktade helt okey, men vi såg en råtta slinka ut genom taket i en av klädaffärerna. Vi visades fram genom underliga gångar och språng av våra guider och hamnade en bra bit utanför de vanliga turiststråken och in på den "riktiga" marknaden. En del av försäljarna blev sura på våra guider eftersom de hjälpte oss att pruta och att välja ut de med bra kvalité och strunta i de andra. Det blev några heta diskussioner och någon sa till mig att min guide förstörde hans affärer, jag hävdade då med bestämdhet att jag inte ens skulle hittat hans affär om det inte vore för min guide.

2 av tygerna är till en kompis och förhoppningsvis blir hon så tacksam att hon kan tänka sig att sy upp två klänningar åt mg av de 2 andra tygerna (Hej Ah).

Det fanns lite kryddor, frukter och sånt också och B köpte en typ av frukt som var lite udda. Det ser ut och känns som vit frigolit ungefär och smakar som torkade äpplen fast inte så himla gott. De ska innehålla en massa c-vitamin och vara bra för upprörda magar. Bilden på tjejerna visar hur skeptiska de var till den där frukten när B jagade efter dem för att de skulle smaka. De gjorde det slutligen och tyckte att det var okey, de är inte särskilt kinkiga de där tjejerna.
Många trodde förstås att vi var en familj vi 5 och undrade skämtsamt hur mycket B skulle ha för tjejerna, taskiga B skyddade då tjejerna bakom sin rygg och puttade fram mig istället...

När vi var trötta och panka åkte vi tillbaka hem till B och L och tjejerna satt och chattade medan vi duschade och snyggade till oss. Vi mötte sedan upp D och C för middagsbuffé på Senegambia Hotell. Det är lite dyrt men det är bekvämt och enkelt för oss alla. Maten var okey men ingen upplevelse direkt men miljön är fin.

Efter middagen satt vi i baren och tog en drink och tog en massa foton på varandra och oss själva och det blev en hel del kul och hemska bilder och vi skrattade gott. När vi blivit trötta tog vi en taxi hem och han hade så många doftgranar och grejer hängande i fönstren att det var ett under att han såg vägen över huvudtaget, jag såg ingenting från baksätet.