Hägerstensåsen runt, i pyjamas

10/9 På måndagen var det bara att ta sig i kragen och gå till jobbet, hur lite kraft och energi man än hade till det.
Jag och kollegan J kollade lite grejer på en hjälm och testade den i tur och ordning. Han lockade i alla fall fram ett skratt från mig mot alla odds när han började skrika till mig för att han själv inte hörde nåt med head set på.
Det var ju ingen idé att sätta sig och försöka äta lunch, magen var fortfarande i uppror. Jag hade lyckats få i mig en smoothie till frukost och hade en till som back up om det skulle gå ned nåt mer senare.
Istället för lunch tog jag en terapipromenad, jag gick mot Hammarby Kyrka på den "nya" gångvägen förbi de små tjurarna och Turre skötte sig precis lika bra som dagen innan. Han tittade inte ens på tjurarna och jag som inte visste att han var van vid kor...
Tjurarna var däremot nyfikna på oss och de kom mot oss för att ta sig en titt vid staketet, är de inte söta?
När vi närmade oss kyrkan höll Turre på att bli översprungen av två joggare men blev inte ens bekymrad eller arg för det, han bara flyttade sig. Det visade sig vara två killar varav jag känner en och när de sprang förbi konstaterade vi bara att vi behövde lite lunchmotion allihopa.
Det var varmt och till och med soligt och det var en fin promenad och den tog 31 minuter, nästan precis lika mycket som jag brukar ta i lunchrast om jag stannar på jobbet över rasten.
Det skulle ha kommit en bilköpare på lördagskvällen men jag hade sagt att jag inte kunde, då jag föreslog söndagen sa han ja, men sen hörde han av sig på söndagen och flyttade till måndagen, vilket jag var tacksam för med tanke på vilken hemsk söndag jag hade. Men det skulle visa sig att det var det sista jag hörde från honom... han dök aldrig upp och hörde inte heller av sig något mer.
Jag vägrar sälja bilen till underpris, hellre skrotar jag den fan.
Så fort jag slutat jobbet satte jag mig i bilen och åkte mot Hägersten och Ju, jag hade en jäkla tur och det var knappt några köer alls att nacka om och jag var på plats efter mindre än 45 minuter. Det var dock inte Ju, så jag väntade utanför i 10-15 minuter och sen dök de upp. Under tiden fick jag ett sms av K och det är skönt att veta att någon där hemma undrar var jag är när jag inte är på topp och inte kommer hem.
Vi satte oss på balkongen och rökte och snackade och allt känns så mycket bättre när Ju är i närheten. Hon förstår mig och vet också att jag är bra mycket mer svag och patetisk än vad de flesta andra vet att jag är.
Sen fick jag ta ett avslappnande bad med tända ljus och badbomb medan hon lagade mat åt oss.
Jag lyssnade på musik på spotify från telefonen och lyckades koppla bort allt i alla fall i 15-30 minuter innan det kom tillbaka. Drygt en timme efter att jag lagt mig i badet kom jag ut nyduschad och iklädd pyjamas. Tonåringarna är så söta, de höjer inte ens ögonbrynen åt att jag är iklädd pyjamas hemma hos dem...
Ju är jättebra på att laga mat och nu, med trevlig avslappnat sällskap och god mat så fick jag faktiskt i mig en hel portion med ris, kantarellsås, sallad, gratinerad kronärtskocka, torskfilé och kycklingfilé med vitlök. Den första fasta födan jag fått i mig sedan lördag eftermiddag.
Ungarna är så fina och Ad som inte ens fyllt 14 år än är så stor och stark redan att han ser ut som en hel man! Han är dessutom runt 1.90!
A och E är bara världens gulligaste och finaste ungar också och jag har saknat dem allihopa.
En stund efter middagen klädde jag och Ju på oss ytterkläder (jag hade fortfarande pyjamas på dock) och så tog vi en promenad med Turre som fått vänta i bilen i flera timmar. Ju's katt är rädd för honom och ger utlopp för det genom att anfalla honom, så han kan inte följa med upp.
Nu tog vi en promenad på 30-45 minuter och sen satte vi oss på en bänk och snackade en stund och så åkte  jag hem.
När jag kom hem tog jag en kopp te och sen gick jag och lade mig i rimlig tid igen.