Och så några ston...

16/9 På söndagen kunde vi ta lite sovmorgon men själv vaknade jag någorlunda tidigt av nästan mig själv. Egentligen vaknade jag av att S höll på och blippa på sin telefon, han gör sånt och väcker mig. Jag är lättväckt.
För övrigt vaknade jag flera gånger under natten av flera ljud från honom och en gång även ett fnissande i sömnen.
Vi packade det mesta och gick ned till frukost och tog det i lugn och ro. Eftersom de faktiskt serverar lektosfri fil så tog jag fil och lite flingor och müsli och frön och så lite hallon också.
Sen gillar jag ju rödbetssallad så jag tog en klutt av det också och åt bara sådär.
Ägg, kaffe och macka fick det bli också.
Sen gick vi upp och hämtade våra väskor och så packade vi bilen och åkte mot ridhuset.
På förmiddagen var det lite diverse utställningsklasser, väldigt fina hästar, men tyvärr ganska få. Dessutom var en del överviktiga och det ser vi faktiskt sällan på riksutställningen.
Vid 13 var det dags för 3-års stona, det är den mest prestigefyllda klassen under helgen och många brukar vilja ta en chans på utmärkelsen. I år dök dock bara 14 ston upp vilket nog är nästan en halvering från förra årets siffror, men liksom med hingstarna så var kvalitén väldigt hög. Stona måste visserligen kvala för att få vara med, men premieringarna utmed vårt långa land kan ge väldigt olika resultat från hur det slutligen ser ut på riksutställningen.
Kompisen LG lyckades pricka nästan exakt hela ordningen i ringen och var stolt som en tupp för varje rätt han fick och vi fnissade en del bredvid ringen.
Inget av stona fick detta år under 38 poäng, så ja, kvalitén var mycket hög.
Sltulig vinnare av 3-års ringen var Höjgaards Java, ett jättefint sto som har världens gulligaste ägarfamilj bakom sig. Hela vårt gäng avgudar deras gäng!
Som BIS fick vi se fölstoet Finja Kry och som tvåa 2-års stoet Cascada. Två mycket värdiga hästar. Sen blev det förstås foto- och kramkalas så som det normalt blir i fjordhästföreningen. Visst finns det säkert några som missunnar någon en seger, men de märks inte i all kärlek som bollas fram och tillbaka!
De som vinner känner nog alltid att de har en massa folk som unnar dem det och att folk är genuint glada för deras skull. Men samma människor ger också allt detta tillbaka året efter när någon annan vinner.

Vid strax efter 16 var vi på väg från Vetlanda och det är mycket tidigare än vanligt så vi var glada. Vi stannade vid Godishuset och handlade innan vi lämnade stan och det gör vi också alltid. Jag är ju inte så förtjust i godis och ändå kom jag ju ut med hur mycket som helst. Jag tänker mest att jag ska ta lite här och där, men med 500 sorter så spelar det nästan ingen roll hur lite du tar, tar du flera sorter så blir det mycket i alla fall.
Istället för att hugga in på godiset så åt jag upp resterna av mina stekta nudlar från lördagskvällen i bilen, de smakade precis lika bra kalla som varma.
Sen stannade vi bara och tankade i Mjölby och åkte sen raka vägen hem till S och så bytte jag och syrran bil och åkte hemåt.
Väl i Väsby släppte jag henne vid hennes bil på jobbet och så åkte jag och hämtade Turre hos mamma och pappa. Jag kom hem vid 21 och då stod det en tallrik med makaroner med tomatsås i kylen åt mig som K hade lagat och sparat. Det har sina fördelar att ha en "sambo" särskilt om personen i fråga är smart nog att fatta att man nog är hungrig när man kommer hem efter en kväll i bilen.
Det kändes bra att jag köpt godis speciellt till henne, hon gillar vampyrer och sånt och jag har köpt huggtänder i skum åt henne. Hoppas att hon blir glad för dem.
Jag fixade med bilder och bloggen innan jag yr av trötthet ramlade i säng vid 23.30 och utan insomningstabletter somnade rätt av utan problem.