Det är inte så bra att skämma bort sig själv tror jag

26/12 Sådär, nu var det fredag och dags att bege sig till Thailand. Jag fick hjälp med mina stora tunga väskor och skjuts till flygplatsen av pappa. Han skjutsar mig om han har möjlighet och tar hunden på samma gång. Han hämtade upp mig klockan 11, jag visste inte hur det skulle gå med bagaget och jag ville sätta mig i loungen en stund också innan jag var tvungen att gå till gaten. Av någon anledning börjar de flagga om att man ska gå till gaten 1½-2 timmar innan man lyfter.

Eftersom jag ju flög business ut så hade jag ju rätt att ta med mer bagage, men jag trodde att det som gällde var 40 kg. När jag började kämpa upp väskorna på vågen ursäktade jag mig lite och sa att jag nog hade lite övervikt på bagaget. Nejdå sa tjejen i incheckningen, du klarade dig precis! På vågen stod det 49.3 kg eller nåt sånt, jag vet att det i alla fall var mellan 49 och 50 kg.

Häftig känsla det här med att flyga business, plötsligt får man göra allt det som man brukar vara så avundsjuk på. Man går före i kön vid incheckningen, man får ta mer bagage med, man får gå i fast lane vid passkontrollen och säkerhetskontrollen och så har man rätt att gå in till SAS lounge om man flyger Business med Thai också. Däremot, jag som ju känner till Arlanda utan och innan vet att deras lounge förvisso är lite bättre än de jag normalt har tillgång till, men de ligger så långt från den gate man ska flyga med om man ska till Bangkok så det inte är värt att gå dit, istället gick jag till den vanliga loungen och just den som ligger i den änden av terminalen är stor och fin och modern. Maten är liksom inget att skriva hem om (och det är samma varje gång och har varit i flera års tid.)
När det är dags att gå ombord får man också gå före de andra. Jag visste inte säkert vad för typ av säten Thai har, men jag visste att det gick att dra ned sätet helt och hållet så att man kan ligga ned platt och sova.

När jag kom fram till min plats blev jag överlycklig och skulle ha kunnat dansa en glädjedans. Mitt säte var precis vid fönstret och hade bara som en smal gång ut till korridoren. Han som satt bakom och han som satt framför mig, de hade helt klart mindre privat säte, men den större öppna delen ut mot korridoren. När jag skulle lägga upp datorväskan och öppnade facket ovanför sätet så var det tomt! Det var det dessutom hela resan. I ekonomi är det ju djungelns lag som gäller och vissa tar ju med sig väskor stora som riktiga resväskor och tar upp alldeles för mycket plats så vi andra med mindre väskor inte får plats med dem.
Kabinpersonalen är också mycket trevligare, jag har hört att endast de duktigaste får jobba i business class och det är ju logiskt, dessutom är de inte förstås inte lika stressade, de har ju bara, vad kan det vara 1/3 av passagerarna som skulle kunna få plats i samma plats i ekonomi. Nej det måste förresten vara betydligt färre än så till och med.
Innan vi ens taxade ut hade vi blivit erbjudna juice och champagne och fick sedan välja från en meny vad vi ville ha till middag och frukost nästa morgon. Jag gillar varken champagne eller juice, men det känns ju lyxigt att bli erbjuden. När vi hade lyft var utsikten förstummande vacker, men jag föredrar nog att se Sverige från ovan på väg till värmen på vintern! Strax efter att vi kommit upp på någorlunda höjd så började kabinpersonalen duka åt oss... ha ha, vi fick vit duk över bordet, besticken var av redig metall och även servetterna var riktiga (tyg). Först fick vi dricka och salt snacks, sen serverades det en aptitretare, sen förrätt, varmrätt, efterrätt och ost med kex och frukt. Förrätten var grillade pilgrimsmusslor, hur sjutton kan man lyckas med det i luften, eller hur gör de det där? Tillbehöret till dem var inte i min smak däremot. Tomat- och mozzarellatornet var inte gott och efter att ha smakat så fick det vara kvar. Medan jag åt tittade jag på en film och jag kan för mitt liv inte komma på vilken, men hörlurarna man får i business, de är supersköna och ljudet är så mycket bättre än i de andra. De andra måste jag ha på högsta volym för att höra vad de säger i filmen, men då skorrar det en massa så det är ändå nästan omöjligt. Jag tittar därför ofta på filmer jag redan har sett, då vet jag ju i alla fall vad de pratar om. Dessutom brukar jag försöka sova direkt efter maten och vill inte bli sittande och se en film hela vägen ut och det behöver man ju inte om man redan sett den.
Efter maten började jag förbereda mig på att ta natt... tur att jag inte sovit varken bra eller länge natten till resedagen. Men jag tog sömntabletter för att hjälpa dygnsrytmen på vägen. Sen gick jag till toaletten och borstade tänderna, man får ju till och med en egen necessär med strumpor, tandborste, tandkräm, öronproppar, läppcerat, lotion, sovmask, jag kan ha glömt något.
Sen stoppade jag lurarna i örat, körde min spellista på spotify och så fällde jag ned sätet helt och lade mig att sova med täcket över mig (ja täcke, inte filt!) Man har också så mycket privat plats att man kan  ha allt man kan tänkas behöva från sin väska precis bredvid sig.
Det kommer att bli så gott som omöjligt att gå tillbaka till ekonomiplats på långresor efter detta...

Ja, jag är generad

20/3 Natten till torsdagen drömde jag också väldigt mycket. På tabletterna får jag också en massa drömmar och de är alltid väldigt stressande. Alla typer av stressande situationer har min hjärna hittat när den inte tänker sova som den ska. Jag drömmer också om folk jag sällan träffar, eller som jag inte ens känner särskilt väl. Jag undrar varför min hjärna ens kommer ihåg att drömma om de människorna. Denna natt drömde jag att jag var på Fjordhäst SM och det var en massa vänner och bekanta där och det är mer än en halvfull jag kan säga att jag vet att jag träffade, troligtvis bortåt 20 personer som jag kan mer eller mindre namnge, vissa vet jag vilka de är, men vet inte vad de heter. Varför?

Jag hittade nostalgi på Spotify idag, I'm a lady - Baccara!
Jag kan inte låta bli att skämmas lite för hur mycket jag och syrran gillade deras skiva när vi var små, men nu är det ju nostalgi att lyssna på dem, fast nu märker jag ju den bristande kvalitén på musiken!

Just nu går det något kedjebrev på Facebook där man ska posta en bild på sig själv utan smink och betala pengar till Cancerfonden i samma veva. Jag fick en spark i baken och betalade 300:- till Cancerfonden vilket jag glömt i flera år, men bilden har inte blivit av än. Men bidraget är ju viktigare än bilden och själv sprider jag inte gärna kedjebrev, inte ens för en god sak.

Det var ju han som hade sönder passet

19/2 På tisdagen gick vi upp vid 9, jag jobbade lite, åt frukost och packade det sista och duschade. Brorsan L kanske skulle köra oss till Arlanda men hade tagit fel på tid och gick inte ens att få tag i på telefon, så vi ringde taxi istället och kom i god tid i alla fall.
Min sista cigg inför operationen hade jag tagit kvällen innan och det kändes konstigt att inte ta en cigg före incheckning för det är en rutin jag har. Normalt sett så röker jag inte förrän på eftermiddagen men när jag ska resa tar jag minst en cigg på Arlanda oavsett tid på dygnet.
Det var lång kö till incheckningen och vi hade inte fått någon möjlighet att checka in online eller så. När vi slutligen kom fram med våra väskor så hade killen i incheckningen en väldigt tåkig attityd och bände mitt pass tills det sprack i kanten och sen började han vara ännu mer otrevlig och säga att jag inte kunde resa med trasigt pass. Jag påpekade att passet varit helt innan han bbände det och att jag rest från London senast på lördagen och det enda han sa var att jag fick resa på egen risk och så släppte han iväg oss. Säkerhetskontrollen gick snabbt som sjutton däremot och strax senare var vi i loungen och tog en kaffe och jag fortsatte jobba tills det var dags att gå till gaten.
De hade en till passkontroll vid gaten och jag fick samma otrevliga attityd av kvinnan i den och nu började jag bli nervös, tänkt om Thailändarna var lika tjuriga och inte skulle släppa in mig? Hela vägen ombord på planet hade jag ett jobbsamtal med en leverantör från England men slutligen var jag ju tvungen att stänga av telefonen.
Vi hamnade väldigt, väldigt långt bak i planet och i mittensektionen men vår tanke var att sova så det gjorde oss inte så mycket.
Maten vi fick var riktigt bra men servicen var dålig och jag har då aldrig fattat varför alla tycker att kabinpersonalen på Thai Airways är så bra, jag tycker att de är lika snorkiga som alla andra, enligt mig är British Airways det enda undantaget från den regeln.
Resten av kvällen och natten gick till att sitta i någon sorts dvala, jag kunde inte somna, inte ens på insomningstablett men jag var inte tillräckligt vaken för att ens se på film, bara tillräckligt för att tiden skulle gå väldigt långsamt.
Jag lyssnade på musik från Spotify från min surfplatta och blev överlycklig när jag insåg att de faktiskt har kontakter för laddning av såna saker nedanför sätet i planet!

Ur elden i frysen

29/10 På måndag morgon landade vi i London och det hade varit en förhållandevis bekväm resa med en granne som bara ville upp och kissa en gång och satt stilla och sov tyst resten av tiden. Själv sov jag inte särskilt mycket men satt i någon sorts dvala som fick tiden att gå rätt effektivt. Jag lyssnade på spotify i telefonen och mediterade antar jag, tiden gick i alla fall rätt fort. Jag såg en film också, Magic Mike. Jag är kanske den enda som inte hört ett ord om den filmen, men jag visste inte alls vad det var men ville se en komedi så valet föll på den. Jag tycker inte att den var särskilt bra eller särskilt rolig heller måste jag erkänna, men visst hade den sina poänger, bara inte tillräckligt många för att vara sevärd. Folk kommer att se den och har säkert sett den för att all marknadsföring sagt att det är en massa naket för kvinnor i den...
De drygt två timmarna jag hade i London gick rätt fort och min vana trogen gick jag till itsu för äta sushi. Den här gången best'llde jag sashimi eftersom jag inte var sugen på en massa ris. Några få nigiri blev det i alla fall. Den andra flighten borde ha känts väldigt kort och gör det oftast också. 2,5 timme jämfört med 9-10 timmar borde kännas kort. Men jag var mentalt förberedd på att första flighten skulle vara lång och den andra kort, så det kändes nästan tvärtom.
Jag sov lite på den andra flighten i alla fall.
Vid strax efter 20 landade jag på Arlanda och det är alltid en konstig känsla att komma hem. Det känns på samma gång som om man varit borta jättelänge och att man inte ens åkt iväg... Vädret lämnade en del att önska däremot och jag fick bita ihop mot kylan när jag gick ut genom dörren.
Pappa hämtade inne vid ankommande och körde mig hem och så fick jag tillbaka min hund samtidigt.
När jag kom hem var det 13 grader i huset. Jag hade fått ett sms av syrran när jag landade i London med en fråga om hon skulle tända i kaminen, men då var jag på första flighten och när jag landade var det försent, då hade hon åkt från Väsby. Gulligt av henne att fråga i alla fall.
Men nu tände jag i kaminen och värmen steg sakta till en mer lagom temperatur.
Jag höll mig uppe en stund för att säkerställa värmen och när jag väl kom i säng var jag helt slut. Tänk vad trött man blir av att resa!

Älska spotify!

28/10 Mitt på dagen på söndagen kom jag väl ut från mitt rum, fortfarande lite groggy och nere, men nu skulle jag ju få åka hem på kvällen.

Jag gick till en Starbucks som jag varit på helgen innan och satte mig i solen där för att äta en frukost i lugn och ro.
Den hemlösa mannen som satt sig hos mig helgen innan var tillbaka och bad om eld till sin cigarett. När jag förklarade att jag inte röker på förmiddagarna och därför inte hade tändaren med mig började han bli sur på mig. Ungefär i den vevan inser jag att jag nog hade cigaretter och tändare i handväskan, men med tanke på hur aggressiv han var vid det laget vågade jag inte erkänna att jag kommit på det.
Han satt och svor över hur dum jag var och använde till och med N ordet för att förklara varför jag var det. Att jag inte ville tala med en N. Nu började jag bli sur och sa att det hade att göra med att jag inte ville prata med någon alls och att han var rätt otrevlig. Slutligen gav han sig av när jag tröttnade och började packa ihop mina saker, så jag stannade kvar. Strax senare kommer en av de anställda från Starbucks ut och undrade om han ställt till problem och jag sa att ja, det hade han.
Killen vad om ursäkt att de inte kommit ut tidigare och så fick jag ett presentkort på en valfri dryck som plåster på såren. Amerikaner vet vad service är!
Sen gick jag tillbaka till Union Square när solen flyttade sig så att jag satt i skuggan och så satte jag mig i solen där istället. På vägen till min sittplats köpte jag en iste och en flaska vatten och det smakade sådär, men kändes så häftigt ändå att sitta där och sippa iste mitt på Union Square.
Sen kom jag på att butiken som en av amerikanerna nämnt när vi var i Reno nog var den som hette Uniqlo, han kallade den japanska GAP. Jag gick dit eftersom den inte ligger långt alls från Union Square och kom ut med en jacka, en dunväst, en top och två tjocka fleecetröjor!
Hoppsan, jo det var enkla kläder men de var snygga och det fanns mycket i blått och turkost och även om det inte var jättelåga priser så var det billigare än hemma i alla fall och så är det inte jättestor risk att man har samma kläder som alla andra.
Innan jag gick tillbaka till Union Square gick jag till Starbucks och fick min gratis dricka, jag valde en Frappuccino med sojamjölk. Det är väldigt gott, men lite för sött för min smak. Men jag satte mig i solen igen på torget och så satt jag återigen där tills solen gått ned bakom husen. Då gick jag tillbaka till hotellet för att packa.
Jag som sällan lyssnar på musik insåg ju att när man packar och fixar, då behöver man musik om något och så kom jag på att jag köpt internetaccess för att kunna jobba kvällen innan och att det fortfarande gällde, så jag ställde upp datorn på sängbordet och lyssnade på spotify från datorn!

Härligt att få lyssna på sin egen musik istället för att utan lycka leta efter musik på hotell-TVn och slutligen vara hänvisad till att lyssna på nån halvdan TV-serie istället med reklamavbrott med 2-4 minuters mellanrum. Ja, alltså, jag överdriver inte, det är faktiskt så i USA.
Efter att ha packat omsorgsfullt och faktiskt fått ned allt så duschade jag och bytte kläder och flätade håret och sen lämnade jag lite dricks till städerskorna för det ska man i USA och jag glömmer det allt som oftast...
Sen gick jag ned med mina väskor och tog en taxi till flygplatsen.
Och strax senare var jag på plats och sen finns inte mycket mer att tillägga, det var en händelselös resa förutom att jag fick upprepade komplimanger från säkerhetspersonalen för min tröja som hade exakt samma färg som deras uniformsskjortor. Men den ena killen menade nog verkligen allvar när han såg mi i ögonen och deklarerade att färgen kläde mig väldigt bra. Det var toppen jag köpt på Uniqlo samma eftermiddag så det var ju bra!

Den är så fin min moderna storfamilj

28/9 På fredagen var jag återigen ledig och väldigt lycklig över det. Tyvärr vaknade jag alldeles för tidigt för min smak, klockan 9.20. Men jag gick upp och gjorde mig frukost. Min minskning av levaxindosen hade förresten gjort susen, ingen ångest sedan dess.
När jag städat och fixat lite så gjorde jag mig en räksallad till lunch på de räkor som var kvar sedan dagen innan. Tyvärr hade jag ingen tomatpuré så det blev lite för söt "road island-dressing" för min smak eftersom jag var tvungen att använda ketchup istället.

Sen hade jag så gott om tid på mig att jag fröst tog en dusch, sen tittade jag på film en stund och så lockade jag håret, bara för att vara lite extra fin och för att jag inte hade nåt bättre för mig.
Sen sminkade jag mig och så var det dags att åka till Ju's yngsta sons födelsedagsparty. A fyllde 14 år men det fattar man verkligen inte när man ser honom, han är 186 cm lång och bredaxlad och snygg som en hel man. Dessutom är han omtänksam och snäll mot allt som är mindre än han. vilket är typ allt redan nu...
Hela den moderna Stockholmsfamiljen var där, vi är många som gärna vill vara en del av hans och hans storebrors liv och det är väldigt många mammor och syskon och dessutom några stycken pappor i gänget. Det känns verkligen som om vi är en stor familj, fast egentligen är nästan ingen släkt med någon.
Åldrarna är också väldigt spridda och ingen bryr sig om det heller och ungdomarna tycker inte att vi är mossiga och tråkiga och vi tycker inte att de är mer barnsliga eller livliga än vad som är precis lagom för att liva upp omgivningen. Jag, N, C och H fick sitta vid barnbordet, de vuxna satt vid det andra. Ungdomarna var inte ett dugg förvånade att det var just vi som fick sitta med dem...
Vi hade en helt underbar kväll och om jag får vara flummig, en kväll fylld med kärlek och lek! A fick en "nalle" av sin brorsa med flickvän och den var så fruktansvärt ful och konstig att ingen kunde låta bli att leka med den. Vi lekte även med ballongerna och när jag satte dem innanfär topen så insisterade K på att det skulle fotas och att jag skulle göra en Facebook pussmun, hujedamig vad vidrig jag ser ut på den bilden!
Vi träffades klockan 18 och gick inte från restaurangen/puben förrän vid midnatt ungefär.
Den ligger vid Midsommarkransen och heter Tre Vänner och den är väldigt trevlig och maten är bra, servicen hjärtlig och det är inte löjligt dyrt heller.
Ju hade valt scampipasta till mig eftersom jag bara sa vad jag INTE ville ha och det var vällagat och gott och väldigt prisvärt tycker jag (149:-).
Vi tog till och med efterrätt faktiskt, jag valde chokladmousse med Bailey's i. Det var gott kan jag lova.
Vid barnbordet byggdes det en ladugård med gårdsplan av placeringskorten, väldigt tjusig faktiskt.

När vi skulle bryta upp åkte systersonen med Ju och de andra hem, systerdottern och J åkte med mig hem mot Upplands Väsby.
Mycket köer var det eftersom de stängt av nya Eugeniasvängen på grund av vägskada och under tiden vi stod i kö spelade J och L musik för mig från Spotify. De gillar metal båda två och jag har egentligen inget emot det, det är bara inget jag lyssnar på. Så de spelade lite allt möjligt och nu kan jag förhoppningsvis mer om musik än innan.
J följde med mig och lämnade L vid Rosersbergs station där hon ställt bilen och eftersom hon vägrade låta mig köra runt till rätt parkering så fick hon stå ut med att prata i telefon med mig medan hon gick till bilen. Hon gav mig uppdateringar för varje steg hon tog så vi hade rätt kul.
Sen körde jag hem J och var slutligen hemma vid 1.30.

Hägerstensåsen runt, i pyjamas

10/9 På måndagen var det bara att ta sig i kragen och gå till jobbet, hur lite kraft och energi man än hade till det.
Jag och kollegan J kollade lite grejer på en hjälm och testade den i tur och ordning. Han lockade i alla fall fram ett skratt från mig mot alla odds när han började skrika till mig för att han själv inte hörde nåt med head set på.
Det var ju ingen idé att sätta sig och försöka äta lunch, magen var fortfarande i uppror. Jag hade lyckats få i mig en smoothie till frukost och hade en till som back up om det skulle gå ned nåt mer senare.
Istället för lunch tog jag en terapipromenad, jag gick mot Hammarby Kyrka på den "nya" gångvägen förbi de små tjurarna och Turre skötte sig precis lika bra som dagen innan. Han tittade inte ens på tjurarna och jag som inte visste att han var van vid kor...
Tjurarna var däremot nyfikna på oss och de kom mot oss för att ta sig en titt vid staketet, är de inte söta?
När vi närmade oss kyrkan höll Turre på att bli översprungen av två joggare men blev inte ens bekymrad eller arg för det, han bara flyttade sig. Det visade sig vara två killar varav jag känner en och när de sprang förbi konstaterade vi bara att vi behövde lite lunchmotion allihopa.
Det var varmt och till och med soligt och det var en fin promenad och den tog 31 minuter, nästan precis lika mycket som jag brukar ta i lunchrast om jag stannar på jobbet över rasten.
Det skulle ha kommit en bilköpare på lördagskvällen men jag hade sagt att jag inte kunde, då jag föreslog söndagen sa han ja, men sen hörde han av sig på söndagen och flyttade till måndagen, vilket jag var tacksam för med tanke på vilken hemsk söndag jag hade. Men det skulle visa sig att det var det sista jag hörde från honom... han dök aldrig upp och hörde inte heller av sig något mer.
Jag vägrar sälja bilen till underpris, hellre skrotar jag den fan.
Så fort jag slutat jobbet satte jag mig i bilen och åkte mot Hägersten och Ju, jag hade en jäkla tur och det var knappt några köer alls att nacka om och jag var på plats efter mindre än 45 minuter. Det var dock inte Ju, så jag väntade utanför i 10-15 minuter och sen dök de upp. Under tiden fick jag ett sms av K och det är skönt att veta att någon där hemma undrar var jag är när jag inte är på topp och inte kommer hem.
Vi satte oss på balkongen och rökte och snackade och allt känns så mycket bättre när Ju är i närheten. Hon förstår mig och vet också att jag är bra mycket mer svag och patetisk än vad de flesta andra vet att jag är.
Sen fick jag ta ett avslappnande bad med tända ljus och badbomb medan hon lagade mat åt oss.
Jag lyssnade på musik på spotify från telefonen och lyckades koppla bort allt i alla fall i 15-30 minuter innan det kom tillbaka. Drygt en timme efter att jag lagt mig i badet kom jag ut nyduschad och iklädd pyjamas. Tonåringarna är så söta, de höjer inte ens ögonbrynen åt att jag är iklädd pyjamas hemma hos dem...
Ju är jättebra på att laga mat och nu, med trevlig avslappnat sällskap och god mat så fick jag faktiskt i mig en hel portion med ris, kantarellsås, sallad, gratinerad kronärtskocka, torskfilé och kycklingfilé med vitlök. Den första fasta födan jag fått i mig sedan lördag eftermiddag.
Ungarna är så fina och Ad som inte ens fyllt 14 år än är så stor och stark redan att han ser ut som en hel man! Han är dessutom runt 1.90!
A och E är bara världens gulligaste och finaste ungar också och jag har saknat dem allihopa.
En stund efter middagen klädde jag och Ju på oss ytterkläder (jag hade fortfarande pyjamas på dock) och så tog vi en promenad med Turre som fått vänta i bilen i flera timmar. Ju's katt är rädd för honom och ger utlopp för det genom att anfalla honom, så han kan inte följa med upp.
Nu tog vi en promenad på 30-45 minuter och sen satte vi oss på en bänk och snackade en stund och så åkte  jag hem.
När jag kom hem tog jag en kopp te och sen gick jag och lade mig i rimlig tid igen.

Jag är inte så stark ens nu

20/7 På fredagen satte jag återigen igång med veden och kom på att det var mycket trevligare att såga och klyva med lite bra musk i öronen. Så jag tog mina nya lurar och lyssnade på Spotify från telefonen under tiden jag jobbade.
Jag kapade upp allt utom de två absolut största stockarna, de är för svåra att ta sig igenom med min motorsåg.
Min snälla granne erbjöd sig att klyva upp alla de "tårtorna" som jag lagt ut på min vedplats och medan han gjorde klart det han höll på med på sitt hus så fortsatte jag att klyva de mindre bitarna med hjälp av klyvmaskinen.
En stund senare höll han på att skrämma livet ur mig när han klev ut framför mig, han hade gått upp bakom mig utan att jag hört något eftersom jag lyssnade på musik.
Sen jobbade vi sida vid sida i drygt en timme och han som är 73 år gammal klöv alla de stora bitarna helt för hand!
Han är urstark!
Vi är rätt bekväma med att jobba under tystnad och utbytte bara korta frågor och kommentarer medan vi jobbade och sen när vi böjade bli trötta och törstiga så gick jag och gjorde iskaffe som vi båda gillar.
Sen satte vi oss på min veranda och skvallrade lite och ondgjorde oss över knäppa grannar och pratade om vilken tur vi har med våra närmsta grannar som är jättetrevlig och har väluppfostrade barn och hund. Vi funderade också på hur det kommer att bli med de nya grannarna som kommer att bygga nästa sommar och hoppas att de är lika enkla att ha att göra med som vi andra i återvändsgränden.
När jag gick in ett par timmar senare hade jag sågat och klyvt precis allt av det som jag tagit hem och jag hann till och med stapla en del av det innan himlen började bli mörkt och jag plockade ihop.
Till middag åt jag rostasfilé, stekta kantareller och tomatsallad, det blev sådär även om det ser väldigt gott ut.

Du blir bara bättre och bättre Jakob!

På torsdagsmorgonen var himlen klarblå och solen kändes varm, ändå var det jättekallt i luften. Det tyckte i alla fall jag, alla andra klagar ju på att det inte blir tillräckligt kallt eller kommer någon snö i år, själv är jag utom mig av glädje över detta faktum!

Jag gillar inte snö och kan gilla det på julafton, mellandagarna och nyår, men sen vill jag ha bort det och så som det varit de senaste två åren med en massa snö och fruktansvärd kyla som går genom märg och ben, den tar nästan livet av mig och mina händer. Att vara tvungen att skotta precis varje dag efter jobbet i -20- -27 grader, det tycker jag är omänskligt! Denna morgon behövde jag ju inte skotta men det hade ju regnat dagen innan och nu hade dörrarna på bilen frusit fast och jag fick näst intill bryta mig in i den.
Efter jobbet åkte jag hem och gjorde mig i ordning och sen åkte jag mot Strand för att träffa Ju och se Magnus Ekelund och Jakob Hellman.
Trots köerna tog jag mig in i tid till Strand och var där strax före 18.30 då vi hade ett bord bokat. Jag hittade en parkeringsplats utefter vägen och var osäker på var Strand låg, men sen såg jag en ljusskylt gjord av julljus och gick ned för en trappa och så var jag på plats. Strax senare dök Ju upp och så gick vi in för att äta. Jag valde en löksoppa och såg fram emot en varm, klar soppa som skulle värma gott. Vad jag fick var en brunaktig sörja som smakade som en blandning av brunkål och sirap... Den var alldeles för söt för min smak men när jag nämnde det lite vänligt när hon frågade hur det smakat så drog hon av lite på notan. Jag hade ju trots allt ätit upp den, det var inte mycket hon drog av men det var en fin gest. När vi såg vad de vid bordet bredvid beställde önskade vi att vi valt den vegetariska risotton som vi funderat på att ta.
Strax före 19 gick vi in i konsertlokalen och där var det så pass kallt att vi behöll jackorna på och ändå frös lite grann. Vi hittade lediga platser i en bekväm soffa och där satt vi och lyssnade medan Magnus spelade. Han är bra och jag tänkte se om han finns på Spotify, det känns som om man behöver lyssna in sig på honom ordentligt under bättre ljudförutsättningar, det är svårt att höra vad han sjunger live.Sen var det dags för Jakob och då började folk ställa sig närmare scenen så då valde vi att göra det också, vi skulle inte ha sett något från vår soffa. Jakob var säker och bra och spelade många gamla godingar, några nya låtar och några Olle Adolphson låtar, han spelade till och med en Beatles-låt tror jag att det var. Magnus och han körde också Magnus låt "Utan er" som de gör så jäkla bra tillsammans, den har jag nu hört 3 gånger i år och jag gillade den jättemycket redan första gången och nu börjar den verkligen sätta sig. Det slog mig plötsligt att jag faktiskt sett Jakob live 5 gånger nu, det är det nog inte så många som har gjort? Jag såg honom första gången i Västerås folkpark med syrran, Ju och Pi sommaren 2004. Jag gissar att vi var de enda som kommit dit för att se honom, vi var utan tvekan de yngsta i publiken, kanske till och med de enda som inte var pensionerade... Det var första gången vi såg honom spela och trots att vi avgudar honom och hans musik hade vi faktiskt svårt att hålla oss för skratt, han ser lite speciell ut när han spelar. Men attans vad bra det var! Sen såg jag honom i Gävle på Forever Young i augusti förra året och i år har jag sett honom på Kulturhustaket, Skansen och nu på Strand.

I andra halvan av konserten sa Jakob att han skulle spela en låt som hans flickvän ville höra, hon var visserligen inte där, men ändå... Han konfererade med bandet en stund och sen vände han sig tillbaka till mikrofonen och informerade oss om att de inte var överrens om vilken det var. Jag vände mig mot Ju och sa torrt: -Vem var det som pratade med henne egentligen? Sen vände jag mig tillbaka mot scenen och såg Jakob som såg mig i ögonen och gjorde en uppskattande gest med handen. Jag blev lite paff och undrade om det stod någon bakom mig som han kände eller så, men när vi pratade om det efter konserten kom vi fram till att det nog varit tyst nog för att han ska ha hört min kommentar trots att den var sagd i samtalston, vi stod ju trots allt längst fram, bara 2-3 meter ifrån honom. Det var några riktigt häftiga upplevelser under konserten som till exempel när Jakob spelade "Vackert väder" så sjöng hela publiken med från första till sista ordet för full hals, det var nästan så att Jakob dränktes i kören från publiken!
Efter konserten var vi varmare eftersom vi stått och trängts med en massa annat folk och vissa som tycktes tro att de var på en punkkonsert eller nåt så som de hoppade runt och ramlade in i folk och armbågade dem.
Jag skjutsade Ju hem och hon var väldigt nöjd med sin tidiga födelsedagspresent och det var jag med. Sen åkte jag hem, tog en macka och gick och lade mig.