RUT inte de rikas vän

Som jag har misstänkt är det inte rika människor som i första hand anlitar städhjälp, nej det är barnfamiljer. I alla val pratas det om barnfamiljerna som har det så tufft. Vad är det som är tufft undrar jag ofta? Att de bara har råd att åka utomlands två gånger om året? Att de bara har en platt-TV och är tvungna att ha tjock-TV i sovrummen? Att X Boxen är 2 år gammal?

Att den ena bilen är mer än 5 år gammal? Jag kan bara inte tycka att man är fattig om man kan göra alla dessa saker, men det tycker tydligen forskarna som hävdar att runt 70%(?) av de svenska barnen lever i fattigdom... Det är ju ett hån mot de barn i världen som inte ens har mat på bordet eller rent vatten att dricka.

Det kan låta som om jag är kritisk till att de tar in hjälp med städningen? Det är jag faktiskt inte, jag tycker att det är väldigt bra av många anledningar.

Föräldrarna har mer tid för familjen, de sliter inte ut sig i samma utsträckning och fler får jobb. Väldigt bra effekter av detta alltså. Men kom inte och hävda att någon som har 2000:- i månaden att lägga på städning lever i fattigdom!

Nej, vi har det bra i Sverige, acceptera det och kräv inte fler utlandsresor eller märkeskläder per år för att "ta er ur fattigdomen".

Tänkvärda, fina eller skrämmande bilder

Den här bilden hittade jag på en sida som heter Awkward Family Photos den är ju så fruktansvärt pinsam att man knappt kan titta på den. Det som är mest skrämmande är att det här gänget kanske ansågs jätteläckra på den tiden!http://awkwardfamilyphotos.com/


Nästa bild är från Post Secret, jag har berätta om den sidan tidigare, men man gör helt enkelt ett eget vykort men en hemlighet på och postar till den här killen Frank som väljer några per vecka att lägga på hemsidan. Det har också getts ut böcker av dessa vykort. Jag hoppas verkligen att den personen som skrivit det här vykortet har fel, annars är alla vi singlar hemlösa och det vore ännu mer tragiskt.

Nästa bild kommer också från Post Secret och har samma typ av tema, men här ser det precis tvärtom ut. Jag vill gärna tro på det här kortet och har gjort det i mer än 5 år, men ibland hamnar även jag i tröstlöshet. http://www.postsecret.com/

Den fjärde bilden är kanske svår att se ordentligt, men om ni tittar till vänster i bild står det en man med en helt bar ölmage. Enligt undersökningar är män fetare än kvinnor rent generellt, ändå är det mest kvinnor som mår dåligt över hur de ser ut. Hur kommer det sig att män ogenerat visar en blottlagd ölmage medan vissa kvinnor knappt vill visa sig ute ens med kläder på? Jag har inte svaret på det, men jag har undrat länge.

Den femte bilden tyckte jag bara var så häftig. Vad skulle jag inte ge för att få äga det där vackra stenhuset!

Den sista bilden är ju bara för häftig! En älg borde ju vara det ultimata i skogsarbete om man bara lyckades köra in den ordentligt.

Allt detta gränslösa hat

Hur kommer det sig att folk verkar fokusera och reta sig på småsaker och hur kommer det sig att de de retar sig på aldrig bättrar sig heller? Det skrivs samma insändare år efter år och ändå lär sig inte folk att ta hänsyn. Vilka är det egentligen som envisas med att röka i busskurer? Vilka är det som vägrar plocka skit efter hunden de själva valt att skaffa? Och vilka är det som festar högljutt hela nätterna i flerfamiljshus?

Man kan på samma gång undra hur man orkar reta sig så pass på allt detta att man investerar tid i att skriva insändare som inte kommer att påverka något alls. Det är liksom svenskens sätt att hugga någon i ryggen. -Okey, jag kanske inte vågar säga till dig att plocka upp skiten, men jävlar, imorgon tänker jag skriva en insändare och då du!

Men så finns det de som inte ens märker att andra tar hänsyn till dem, för de är redan så arga på den som var där före den hänsynstagande människan, så han eller hon får sig en skopa skit på köpet.

En del tror helt enkelt att rökare, hundägare och de som har fest är sämre människor än de själva. Vissa ger inte ens dessa människor en chans och vad beror det på då?

Jo, att alla dessa människor, i båda läger har svårt för att acceptera, respektera och förstå sina medmänniskor. Att som i insändaren som vänder sig mot hundägare kalla dessa för vidriga är riktigt illa tycker jag. Man kan vända sig mot folks beteenden och folks åsikter, men att kalla människan i sig vidrig, det är fult.

Man tar inte gärna reda på fakta om det som stör en heller. Det är ganska ovanligt med koppeltvång, men det vet inte kreti och pleti och mest ovetande tycks hundhatarna vara. De tar något som de tror är fakta och springer med det, varför ta reda på om det är sant? Rökare är jagade överallt nu för tiden och nu blir insändarna fler och fler om det förkastliga att rökare röker ens utomhus... men de som dricker alkohol får fortfarande röra sig fritt fast det faktiskt i högre grad påverkar dem runt omkring negativt. Våldsbrott i samband med alkohol dödar säkerligen många fler per år än vad passiv rökning gör.

Att i princip klaga på folk som har roligt är något som jag uppfattar som typiskt svensk. I Grekland kan du höra hög musik från grannarna nästan dygnet runt på vissa ställen och ändå är det ingen som hetsar upp sig. Jag kan förstå om man tycker att det är obehagligt om väldigt onyktra människor beter sig hotfullt eller låter hotfulla, men om man inte klarar av fester där folk bara har roligt, då tror jag man ska överväga om man är typen som bör bo i ett flerfamiljshus... Själv somnar jag nästan bättre och tryggare när jag hör att grannarna lever. Säkerligen har det också till viss del med uppväxt att göra, se till att vänja barn vid att sova var som helst och i vilket ljud som helst och de kommer inte få de här problemen som vuxna.

Knock Out Monday

När jag kom hem från jobbet på måndagen tog jag en liten tupplur och sen hoppade jag kvickt in i duschen och sen fixade jag iordning mig ungefär samtidigt som jag åt lite av "doggy bagen" jag tagit hem från lunchen. Sen satte jag Turre i hundburen och drog ihop grinden med ett buntband som extra låsning innan jag åkte mot stan iförd mitt nya underställ, jeans och en väldigt tjock tröja. Klockan var ungefär 19.45 när jag kom till Tudor Arms och det är då det är tänkt att laget ska mötas där. Men jag var ensam där fram till 20 i alla fall och då dök bara P upp. De andra släntrade in då klockan var nästan 20.15... Tydligen har jag inte riktigt informerat om att vi ska vara där 19.45. Precis innan jag åkte hemifrån fick jag ett sms från L där hon skrev att hon knockat sig själv på hakan så att den spruckit och blodet flödade, dessutom var hon nu yr och visste inte om hon skulle komma alls och i sånt fall skulle hon komma sent. Jag blev ganska orolig, L är inte det minsta gnällig, hon är inte en svikare och hon gillar verkligen quiz, alltså är det ganska allvarligt om hon bangar. Detta insåg alla i laget och var lite oroliga. I pausen fick jag ett sms att hon somnat i soffan och inte skulle komma. Då ringde jag upp och fick veta vad som hade hänt. Hon hade haft sitt Globen"armband" på sig och skulle ta bort det men hittade ingen sax, så hon tog ett grepp om det och drog. När det väl gav vika slog hon sig själv rätt hårt med knytnäven på hakan så att den sprack... Hon och hennes gäst hade tejpat ihop hakan och lyckats stämma blodet men yrseln gjorde att hon blev hemma.
Det där låter som något jag själv kunnat göra... Hon mår i alla fall bra efter omständigheterna nu.
Fredrik Lindström spelar ibland i det laget som jag spelar i när mitt lag inte är med och han stannade till vid vårt bord igår när han hängde av sig jackan och snackade en stund med mig och när han gick därifrån sa han: -Det är väl ert lag som nästan alltid kommer placerade?
Det kan jag inte låta bli att tycka är lite häftigt, att vi har gjort oss sånt rykte hos honom som är så smart själv. Men sanningen att säga brukar vi faktiskt oftast vinna över hans lag även när han är med. Kan inte direkt påstå att det är min förtjänst dock...

Puben var julpyntad till sprickgränsen och det känns lite lagom "tacky" sådär, jag gillar det på en engelsk pub.

På vägen hem pratade jag med L i telefon, hon lät matt men okey.
För den delen diskuterade vi just hur OK uppkommit och flera i vårt lager hade läst teorier om det, men Fredrik Lindström hade läst en hel avhandling och sa att det fanns många olika teorier men att det anses att det kommer från ett tillskojat sätt att kvittera en korrläsning: OK = en avsiktlig felstavning av "all correct" eller alltså "oll korrect" http://en.wikipedia.org/wiki/Okay#Oll_Korrect

Förra gången vi spelade lärde E oss en ramsa för att komma ihåg Henry VIII's fruar och hur de dog och levde. Divorced-Beheaded-Died, Divorced-Beheaded-Survived. Vilka som var vilka förtäljer dock inte historien. Ja, quiz är kul, man lär sig nya saker hela tiden, har man tur så kommer man dessutom ihåg dem längre än 5 minuter.

Vi hade lite problem med främst andra omgången och slutade på 22+17 poäng efter att vi fått gå till quiz master och få ett poäng till eftersom han gett oss fel på ett rätt svar. Dessvärre gjorde det ingen skillnad, vi slutade på 39 poäng och det var 1 poäng sämre än tvåan och 2 poäng sämre än ettan. Det är första gången vi inte blivit ´placerade med det ny-gamla laget, men vi saknade ju faktiskt L och därmed ett roande tillskott i det sociala utbytet och säkert ett eller ett par poäng också.

När jag kom hem öppnade jag dörren och kikade in, ingen hund innanför dörren... Han satt lugn och tyst i sin bur och hade inte lyckats ta sig ut. Jag klippte upp buntbandet, berömde honom och sen gick vi ut och lekte en stund i snön. Han verkade inte tagit någon skada av att sitta instängd och verkade inte stressad.

Globen, fynd och lugn hemmakväll

Det blev inte mycket mer sömn natten till söndagen eftersom jag kom i säng väldigt sent och skulle upp hyfsat tidigt. Jag skulle möta syrran, C och S i stallet klockan 12 för att åka till Globen Annexet och hästmässan där. Vi åkte hem till syrran för att lämna hennes bil efter att hon mockat och åkte sedan vidare i min. Som tur var hade jag packat in Turre ordentligt i dunjacka och täcken för vi hittade ingen parkering i parkeringshuset och det hade jag räknat med, det var därför han fick följa med. Vi parkerade slutligen utefter vägen där vi inte kunde hitta några skyltar om att man inte fick. Sen gick vi genom Globen Köpcenter för att möta upp med en fjordhästkompis och hennes kompisar för att säga hej. Vi hade pratat om att eventuellt ses på lördagskvällen och gå ut, men de blev sena och själv blev jag sittande i soffan och tog mig inte ut förrän vid midnatt. Därför mötte vi nu upp dem på ett kafé där de satt och åt lunch, vi snackade lite en stund och sen gick vi vidare mot Annexet.


Vi betalade löjligt mycket (70:-) för att komma in i Annexet för att göra av med pengar och killen i luckan sa just det när jag sa att det var dyrt att ja, bara hästmänniskor betalar för att kunna göra av med mer pengar... Det första jag hittade var dessa skrämmande ridstövlar, det syns inte lika mycket på kort, men de var löjligt smala i vristen och vaden, den som kan ha den storleken, det vill säga är så lång och dessutom så smal, den kan bara inte vara frisk! Jag trodde inte att det skulle finnas så mycket för mig som inte har häst längre men jag hittade en hel del. Jag och S hamnade långt bakom syrran och C, när de hunnit ett helt varv runt övervåningen hade vi hunnit 3 montrar från trappen upp... Vi handlade sjalar och underställ och S köpte strumpor. Jag gick förbi en monter där jag känner en tjej och "skällde" lite på henne för att jag fortfarande inte fått väggtexten jag beställde förra året på mässan, nu skulle hon ta tag i det sa hon.


Sen gick vi och handlade några hundtäcken till Turre på Börjes, de hade ett erbjudande som var helt fantastiskt 1 st 30:-, 2 st. 50:-, 3 st 60:-, alltså köpte jag 3 stycken trots att det bara fanns två färger kvar och syrrans hund inte var lite nog att ens få plats i storlek Large. Alltså tog jag ett stycken extra av storlek small och hoppades att jag skulle komma på nån som hade nytta av det. 5 minuter senare sprang vi på min favoritkollega A och hennes dotter L och då kom jag på att hon har en dvärgschnauzer. Hon blev jätteglad för täcket, hon hade tänkt att köpa ett. De var riktigt snygga! De visade sig vara snäppet för korta, men det är ju typ alla täcken för en lång taxrygg...
Jag var ned till Min Hästs monter och pratade med Lena Furberg och fyllde på min Tuva Serie och hon signerade alla böckerna. Jag vet inte om jag berättat det tidigare, men jag samlar på signerade böcker. Sen pratade vi lite om ditt och datt och hon har lovat att komma upp till Stockholm snart så vi kan äta middag och snacka lite mer skit hon har en kompis som inte bor så långt från mig också, så då kan hon slå två flugor i en smäll.
Jag köpte en julklapp av Lena också som jag är jättenöjd med men jag vågar inte skriva mer om det eller visa den eftersom jag inte vet säkert om personen ifråga läser min blogg. Men den är jättefin i alla fall.
Lena ska troligtvis göra en akvarell av en enhörning till min hall också, den ska gå i blått så som hallen.
På Börjes hittade jag också en billig och mycket väl synlig reflex till Turre, men vacker var den inte. Jag var väldigt nöjd med mina inköp, det var bra erbjudanden och grejer jag faktiskt behöver.


Sen på kvällen kom H förbi och vi tittade på Kändishoppningen från Globen och vi tyckte att en av hästarna (Quebec) var riktigt fin och duktig och det visade sig senare att det var den hästen som min kompis L "känner" och hjälper till med på Globen. Det var ju kul att det var den jag gillade bäst.

Houdini gör come back

Turre måste stängas in om man ska lämna honom ensam, detta för att han protestkissar överallt annars, ibland baksar han till och med. Han är ju aldrig ensam och är inte tränad på det egentligen. Han är ju med mig 24 timmar om dygnet normalt sett. Varken han eller jag räknar det som att jag lämnar honom ensam om han sitter och väntar i bilen, där tycker han att han är med även om han säkert tycker att det är lite trist.

När det är så kallt som det är nu -3 och ned till -20 eller ändå kallare, då vågar jag inte lämna honom i bilen hur många täcken och jackor han än är inlindad i. Jag är rädd att han kliver ur dunjackan och sen fryser ihjäl.

Så under åren har jag försökt att komma på ett bra sätt att stänga in honom utan att han ska bli alltför stressad och jag få allt för dåligt samvete. När jag stängde in honom i badrummet var han sönderstressad och flåsade när jag släppte ut honom. När jag stängde in honom i bara huset visade det sig att han kommit på att han var liten nog att gå ut genom kattluckan. En gång när jag lämnat honom hemma med en kompis och hennes hund medan jag åkte och handlade gick han ut och mötte mig nere på vägen när jag kom tillbaka med bilen... Hon var upptagen med att montera en säng och hennes hund var gammal och skröplig, han verkade tycka att det var som att lämna honom ensam. Sen fick jag en hundgrind av syrran i födelsedagspresent ett år och de monterade till och med upp den åt mig på dörren till gästrummet. Gästrummet ligger ut mot vardagsrummet så om man behöver stänga in en hund där så ser den i alla fall vad som händer. Där stängde jag in honom och åkte iväg. När jag kom hem mötte han mig glatt i dörren... vad i?

Grinden var fortfarande stängd, jag vet fortfarande inte hur han kom ut. Den går inte att krypa under och han är för liten för att kunna hoppa över den, såvida han inte tagit sats från gästsängen och hoppat från sidan och då förtjänar han all respekt, det vore näst intill omöjligt att komma ut den vägen, desssutom borde han ha slagit sig rätt illa på hörnbordet som står med en vass hörna åt precis det håll där han måste ha landat.

Nästa steg var att köpa en bur. Jag köpte en jättesnygg blå tygbur av Agria när jag var på Globentävlingarna ett år, den kostade drygt 400:- tror jag.

Nöjd satte jag buren i hallen och kände mig trygg med tanken att han var i säkert förvar.

Till min förvåning möts jag än en gång av en glad hund i hallen då jag kommer hem...

Det visade sig att han gjort ett litet, litet hål i det mjuka gallret, det kan inte ha varit mer än 10 cm i diameter och sen hade han ålat sig ut genom det....

Ni kan ju tro att han fick sitt "smeknamn" Houdini långt innan det gick så långt...

För några månader sedan köpte jag alltså en riktig metallbur, en likadan som jag har i bilen, den har han aldrig tagit sig ur.

I Lördagskväll skulle denna bur invigas för det var ruskans kallt ute.

Jag fick putta in honom han är inte dummare än att han kan räkna ut vad som håller på att hända. Sen åkte jag iväg en stund till Olive House i Väsby, de skulle ha live band och jag skulle träffa L och T där. Jag kom inte iväg förrän vid midnatt och var inte borta längre än till strax före 3, bandet (Hound Dogs) var sådär, det var inte vår typ av musik men visst de var duktiga. Två av Europe-medlemmarna var med och spelade Mic Michaeli och Ian Haugland, de börjar bli gamla grabbarna...

När jag kom hem hade jag lite dåligt samvete för Turre som inte är van vid att vara ensam hemma, men jag var i alla fall säker på att han var i buren. Men döm om min förvåning när han återigen möter mig i dörren...

Jag kan för mitt liv inte förstå hur någon utan tummar har lyckats få upp grinden till buren. Man måste hålla ut "kläppen" medan man för haspen åt sidan, sen kan man öppna grinden.

Det borde vara omöjligt för honom att göra detta. Jag har flera gånger funderat på hur det går till med hans utbrytningar, är han bara mycket smartare och händigare än vad han ger sken av? Får han hjälp av katten? Får han hjälp av husspökena?

Ja ute var han i alla fall och kissat hade han gjort på två ställen, det blev till att torka upp helt enkelt.

Fotomässa och fler lockar som faller

Trots att jag kommit i säng först på morgonen på fredagen ställde jag klockan på 9 på lördagen. Tanken var att duscha och fixa mig, göra en frappé att ta med och sen möta upp med syrran och brorsan hos syrran. Vi hade bestämt att vi skulle på Fotomässan i Älvsjö. När jag kom till syrrans fanns inte ett spår av brorsan så 10.15 ringde syrran och kollade var han var. Han hade inte ens åkt hemifrån och han har ungefär en mil till Väsby... Då bredde jag en macka att ta med mig för det hade jag ju inte hunnit tidigare när jag var hemma.
Sen kom brorsan och hämtade oss och vi åkte till Älvsjö, Turre lämnade vi med ungarna hos syrran. Vi hade en del intressanta fotodiskussioner i bilen och när vi kom till mäsan mötte vi upp med en kompis till brorsan. Sen visade det sig att vi var intresserade av att kolla ganska olika saker så vi delade upp oss och tittade runt. När vi kom förbi en av scenerna var det en kille som stod och pratade på engelska, jag vet inte varifrån han kom, men jag förstod det så att han bor i Tanzania nu i alla fall. Han är naturfotograf och berättade en massa intressanta saker och gav en del tips också. Jag tycker att det är kul när man lyssnar på någon som snackar om sånt där och inser att man är på rätt väg då det gäller vissa saker och så kände jag. Jag lärde mig lite nya grejer men fick också kvitto på att jag tänker rätt på andra grejer. Det var väldigt intressant och han visade också en hel del häftiga bilder.
Innan vi lämnade mässan gick jag och pratade med Canon-folket om min skrivare och min kompaktkamera. Anledningen att det blir grönstick i mina fotoutskrifter är tydligen nästan helt säkert att skrivarhuvudet behöver rengöras eller till och med bytas. Jag gillade att de inte tog chansen att säga att det var datorn, bilderna eller jag som gör fel, trots att jag gav dem de alternativen också. Så nu får jag ta mig en titt på det där.
Kompaktkameran har jag upptäckt ett problem med, när jag tar bilder med blixt så blir nedre högre hörnet skuggat och efter en stund fick jag tillbaka kameran med besked från teknikerna att den är felkonstruerad... Objektivet skuggar en del av blixten då det är mörkt och därför blir det en skugga i hörnet.
De sa att jag skulle ta kontakt med deras kundtjänst, vi får se hur det går. Kameran är nog nästan 2 år gammal tror jag och kvittot ligger ju någonstans men var vet jag inte. Jag upptäckte det här med skugga för bara några månader sedan, lite klantigt kanske men jag har nog tagit andra bilder nu när jag fotar till bloggen så pass ofta.

Efter mässan åkte jag till Väsby centrum och köpte nya vinterskor, det blev ett par Ecco för 995:-. De är riktigt sköna och ser helt okey ut, diskreta på nåt sätt. Medan jag var i centrum köpte jag sushi och sen ringde L, systerdottern. Hon skulle raka mohikan, ville jag komma över och fota så som jag undrat om jag kunde göra? Jag åkte tillbaka till syrran men först åkte jag hem och hämtade systemkameran, men bilderna blev så mörka med den, jag vet inte varför...
Ja, L hade bestämt sig för att raka av sig sitt långa hår, i alla fall 2/3 av det och syrran gned händerna och slipade kniven. Nja, hon tog fram rakapparaten....

Det tog ganska lång tid och jag satt och somnade nästan vid bordet. När det blev dags att färga var det också dags att hämta syrrans man, barnens far på Arlanda så då gjorde jag det så att de kunde komma igång med färgningen. Jag behövde bara vänta ett par minuter tills han kom ut och sen åkte vi till Ica och handlade mat på vägen tillbaka. När vi kom tillbaka hade de färgat klart kammen svart och blekt luggen lite. Nu häll de på att färga luggen blå.

Tyvärr blev den knappt blå alls, men hon ska försöka igen senare. Vi ställde aldrig kammen, det är lite väl kallt att gå utan mössa nu. L kan inte låta bli att känna på stubben hela tiden, hon säger att hon nog inte kommer kunna vänja sig vi hur häftigt det känns. att ta på den.

När jag kom hem var det riktigt kallt i huset, det blev till att elda lite.

Töntig tjejsport?

Ridsport/Hästsport är vad jag förstår en av de absolut farligaste sporterna som finns. Man kan undra varför det anses vara en töntig tjejsport?
Jag har länge trott att det är de svenska männen/killarna som spridit denna propagande mellan sig och ut bland massorna. Jag är nästan övertygad om att det är ett sätt att hålla folk ifrån att peka ut dem som fega eftersom de egentligen är livrädda för hästar och ridning. Det är mycket enklare att hålla sig ifrån hästar med argumentet att de är töntiga än att behöva förklara att man faktiskt inte VÅGAR gå närmare.
I jämställda Sverige vill män fortfarande hålla sig så långt ifrån något som förknippas med tjejer och kvinnligt som möjligt, det görs i så stor utsträckning att det som killar håller sig ifrån anses tjejigt och töntigt.
Det som anses tufft är till exempel ishockey, fotboll och boxning. Undrar hur många som skadas allvarligt av det per år?
I många andra länder anses det fortfarande som "macho" att hålla på med hästar, såvitt jag vet är det till och med otillåtet i en del länder för kvinnor att hantera hästar eller att rida. Förr i tiden då hästen var ett viktigt fordon var det extra viktigt att hålla kvinnorna ifrån dem. Kanske kommer det en dag när vi bytt ut bilen mot ett "häftigare" fordon då kvinnor håller på och meckar med gamla bilar och det anses som en töntig tjejsport? Vi får liksom inte komma in förrän killarna slängt det åt sidan och då vi kommer in blir det genast töntigt.
Men hur töntigt är det egentligen att hantera djur på 300-800 kilo som dessutom har en egen vilja? Hur töntigt är det att riskera livet varje gång man ska utöva sin hobby?
Är hästar kanske för vackra eller söta för att vara häftiga?

Hur blev det plötsligt helg och när tänker det sluta snöa?

Veckan hade precis börjat och plötsligt var det fredag!
Det snöade fortfarande på fredagen, det innebar nog att det snöat i 3 dygn utan uppehåll, men det snöade inte alltid särskilt mycket. Vi hade nog bara fått nån decimeter eller två.
Inne i mitt kontor är det varmt och skönt, men överallt annars på jobbet är det kallt och jag fick linda in mig i en filt under fikarasten.
Tanken var att jag skulle köpa vinterskor på vägen hem från jobbet men jag orkade bara inte. Istället åkte jag hem och sov en stund och fick ställa klockan eftersom jag skulle ha telefonkonferens med England på eftermiddagen. Medan jag pratade försökte jag äta lunch/middag så tyst som möjligt för att inte smaska dem i öronen. Alla i kommittén verkar ha så mycket att göra att det är svårt att få dem att göra ens de mest nödvändiga sakerna, sen har de mage att undra när mina uppdrag är klara fast jag sa att det skulle ta tid och att de inte skulle färvänta sig att det skulle vara klart förrän till våren och då har jag ändå redan lagt säkert 10 timmar på den där databasen jag förväntas fixa. Problemet är inte att göra det, det påtog jag mig mer eller mindre frivilligt, men att de inte kan göra en grej som tar 5 minuter och sen undrar varför inte jag är klar...

Under kvällen tvättade jag en massa täcken och lakan och sen gjorde jag inte mycket mer, jag var trött och slö och orkade inte hitta på nåt alls.

Guldlock och de tre brudarna

Ännu en stressig torsdag tog sin början med en hel del att göra på jobbet och sen var jag tvungen att gå lite tidigare från jobbet eftersom jag förutspådde värre köer än vanligt in till stan på grund av det ihållande snöandet. Mycket riktigt var det värre köer än vanligt och de stod nästan still dessutom och det brukar de inte göra. Till slut börjar jag oroa mig för att ännu en gång komma försent trots att jag varit ute i mycket god tid. När jag ser folk åka förbi mig i rätt hög fart på Solnaavfarten får jag en idé, efter lite velande fram och tillbaka kör jag av i Solna, det går i bra tempo dit, sen kör jag ett varv i deras lilla rondell och åker tillbaka ut på Essingeleden igen. Det är nämligen så att alla dessa bilar står i kö för att ta sig från norr om stan, till söder om stan, de är inte på väg TILL stan. Ska man in till stan hamnar man ändå i denna kö efterssom det inte finns en egen fil för de som ska in till stan. Men påfarten från Solna går ut på rätt del av vägen, den som går in till stan och inte har några köer. Jag sparade kanske 1-2 kilometer bara, men garanterat minst 20 minuter... Jag kom alltså i tid till grekiskakursen och var en av de få som gjorde det. Som jag misstänkt så kunde jag inte låta bli att anmäla mig till nästa termin, jag vill inte tappa vår fina grupp och vår trevliga lärare som börjar tina upp lite också och visa att hon har humor. Alla tänker inte gå vidare, men de flesta ska göra det. Vår lärare K har en grupp som går sin 3:e termin tillsammans och hon säger att det är en väldigt udda grupp, de säger inte ett ord till varandra. Jag kan inte säga att vi har så mycket tid att babbla med varandra, men viljan finns. Är vi tidiga till lektionen sitter vi ofta tillsammans och snackar skit eller går igenom nåt problem någon har med grekiskan och hjälper varandra.
K säger att den typen av grupp som vi har, den sociala är det vanliga på grekiskakurser. Kanske är det en viss typ av människor som gillar Grekland, folket och språket?

Jag åkte direkt från kursen till Hilton i Slussen för att hämta våra hästkompisar P och E som jag bjudit över på middag. Deras bil stod på en samlingsparkering söder om stan så det enklaste var att hämta upp dem. Under tiden jag var på kurs och hämtade P och E hade syrran åkt hem till mig och tänt i kaminen, värmt grytan och kokat ris.
När vi väl kom dit var det hyggligt varmt i huset och grytan och riset var färdigt att äta. Till det serverade jag auberginen och grekisk sallad. Syrran hade tagit med sig ett par öl som vi bjöd gästerna på, själva är vi ju inte så förtjusta i det. Under tiden syrran fixat och donat hade hon haft ned en av mina tavlor på Turre som står på en tavellist bakom matbordet. Jag har ju själv haft sönder 2 ramar på det viset och nu var det syrrans tur. P undrade varför jag inte löste problemet istället för att köpa nya ramar hela tiden, ja, vad säger man... jag har inte orkat ta itu med det? Han rev sönder en tidning och rullade ihop ett par remsor av den som han lade under framkanten av tavlorna och nu verkar de stå jättestadigt. Tänk att man gör det så besvärligt för sig ibland när det kan vara så enkelt...
Sen satt vi och snackade skit, tittade på foton och lite gamla videofilmer från SM 1991 och 1992. Vi hade jättetrevligt och det är en rätt underlig känsla att ha dessa varma, mysiga människor i ens eget hus. Jag träffar dem då och då, men det är första gången jag träffar dem på det här sättet. De är så avslappnade, glada och trevliga och det var så skön stämning. Dessutom hade de inte bråttom iväg som många andra har, jag blir alltid så besviken när folk stannar för liten stund. Vid strax före 2 på natten satte vi oss i syrrans och min bil och åkte hem till syrran. Hon hade lovat att klippa P innan vi skjutsade tillbaka dem, han såg verkligen förskräcklig ut. Det såg ut som han hade en guldhjälm på huvudet eftersom han har rött hår.
Syrran hade lovat att det skulle ta 5 minuter men rakmaskinen hade lite problem med P's tjocka hår så det tog lite längre tid, men inte mycket mer än 10 minuter i alla fall.
Sen hoppade vi in allihopa i min bil och körde in till stan.
Jag och syrran var tillbaka nån timme senare, jag kom hem genom dörren ganska exakt klockan 3. Men jag kom inte i säng förrän vid 5 eftersom jag behöver varva ned när jag blir ensam.

Flitiga Lisa

Jag glömde berätta en kul grej från på tisdagen den här veckan.
Jag och två av tjejerna på jobbet stod och snackade i fabriken då jag tog en närmare titt på klockan på väggen. Jag är så sällan där ute och har oftast bråttom vidare när jag väl är där, men nu tog jag mig en titt och insåg att den angav luftfuktighet. Som den ingenjör jag är, det vill säga nyfiken på det mesta, så börjar jag flåsa mot väggklockan och undrar om den kommer märka den ökade luftfuktigheten. K hänger genast på och vi flåsar mot klockan en stund men ger snart upp. Vi går tillbaka till bordet och fortsätter den tidigare diskussionen när jag råkar slänga en blick på klockan, luftfuktigheten som tidigare låg på 21% hade nu galopperat iväg till 33%. Skitkul tyckte vi och skrattade gott. Vi som inte ens visste vartåt vi skulle flåsa, klockan är rätt stor nämligen.
På morgonen på torsdagen ville inte Turre gå upp och gå till jobbet, han sneglade surt på mig när jag sa att det var dags att åka.

En del undrar ibland hur jag som är ensam har råd med hus, resor, renoveringar, verandabyggen, lägenhet i Thailand och så vidare...
I torsdags fick jag bekräftelse på att det varit så som jag har sagt till dessa människor, det är för att jag inte dricker alkohol! Ungefär en gång per år, eller kanske vartannat år, så går jag till Systembolaget. Jag tycker om att ha lite vin hemma till mina gäster och så hör det liksom julen till att ha vinglögg hemma. Sen det faktum att jag fortfarande är så pass barnslig att jag definitivt fortfarande föredrar saftglögg, ja det är en annan sak...
Jag brukar också försöka köpa den där årsglöggen, den där som är speciell för året och som görs i begränsad mängd. Jag har hittills aldrig öppnat en sån... Jag vill liksom spara på den, den ska tydligen vara värd pengar efter några år förresten. Men i år tänkte jag att jag skulle köpa fler av den där årsglöggen så att jag faktiskt kan få smaka på den, så nu köpte jag 3 stycken, årets smak är saffran och förutom i mat så älskar jag saffran!
Jag köpte också två vanliga glögg av en sort som beskrevs som söt, jag tänkte att den kanske smakar mer saft än vin. Två flaskor hyfsat rödvin blev det också ifall jag får besök. Jag kom i och med mitt besök på systemet på varför jag har råd med grejer som en del andra inte har. Alkohol är dyrt! Dessutom behöver jag inte ta taxi hem på nätterna.

Sen städade jag undan lite och gjorde en stor köttgryta. Jag hade köpt en stor köttbit men eftersom jag är väldigt förtjust i grönsaker och därför slängde i en hel del av dessa så försvann köttet lite i mängden så att säga, men gott blev det. Jag hade alla möjliga grönsaker i, korssade tomater, squash, färska tomater, morötter, kålrot, rotselleri och så vidare.
Dagen efter fick jag tipset av en kollega att slänga i en hel flska vin, men det glömde jag. Det hade nog varit riktigt gott. Eftersom det var runt 4 minusgrader ställde jag ut grytan på verandan över natten, men för säkerhets skull som skydd mot vilda djur (och min katt) lade jag en ihopfälld utestol över locket. Jag har svårt att tro att till exempel räven kan ta sig in på min veranda, men jag ville inte riskera nåt.

Jag grillade också ett par auberginer och skalade dem och hackade upp dem med salt och olivolja.

Jag hade lite äpplen som blivit över från fruktkorgen på jobbet och gjorde 4 äppelpajer av dessa. Jag gjorde efter mammas recept som hon tagit ur en bok någon gång på 70-talet eller nåt, det är det bästa receptet på äppelpaj och enkelt och fort går det också. De kallar den för Halvtimmespaj och det är en sån där med smuldeg av havregryn.

Jag diskade upp allt och dukade bordet för gästerna som skulle komma på torsdagen, sen kom jag i säng sent, men det kändes i alla fall som om jag fått mycket gjort.

Falling Down

Det var mycket att göra på jobbet på tisdagen men det kändes som om jag fick en massa gjort i alla fall. Jag var oerhört trött på eftermiddagen men eftersom systerdottern L lyckats ge mig en precis lagom spark i ändan på måndagskvällen så hade jag letat upp kvittot på den externa hårddisken som jag köpte på Media Markt någon gång i somras. Den har strulat redan från början men nu i helgen så kraschade den helt och hållet. Medan jag väntade på att den nya back upen skulle göras (2 timmar) så fick jag plötsligt ett felmeddelande om att skrivningen inte lyckades med mera. Så har den ju betett sig tidigare så jag tänkte jag skulle ta mig en titt på disken och se vad som ändå fastnat. Då visar det sig att den tömt sig fullständigt och sen frågar datorn om jag vill formatera den... Jag fixar och donar ett tag men inser att den har gett upp.

Men nu tog jag tag i mig själv och åkte de 2 milen till Media Markt i Barkarby trots att jag inte alls kände för det i kylan och stormvindarna.

Vid återköpsdisken blir jag uppskickad till serviceavdelningen vilket gör mig illa till mods eftersom det inte är service jag behöver utan ett återköp. Jag tar en nummerlapp och får sen vänta i minst en halvtimme medan en av två killar bestämmer sig för att gå på rast medan vi väntar på dem... När det sedan äntligen är min tur får jag höra att de inte gör några återköp av defekta varor utan de ska skickas till tillverkarens representant för service först. Jag hävdar att det inte finns en chans att jag kommer använda den där disken till det den var tänkt från början, hur mycket de än servar den. Inte kommer jag att våga lita på att en back up jag lägger på den disken finns där när jag behöver den... Jag hävdade att jag behöver pengarna tillbaka för att kunna köpa en ny, pålitlig hårddisk men icke sa nicke, den ska in på service. Dessutom har de tydligen rätt att få skicka in den på service 3 gånger innan de är skyldiga att ge mig en ny eller pengarna tillbaka! Inte nog med detta, han tar min hårddisk, tar 10 minuter på sig att fylla i ett formulär på datorn och sen säger han att den kommer tillbaka om 3-4 veckor...

Jag frågar så vänligt jag kan om han skämtar. Nej, den ska ju skickas iväg och så. Skickar ni den till USA frågade jag. Nej, till Västerås blir svaret. Nu börjar jag bli riktigt arg och fräser att det skulle gå fortare att gå fram och tillbaka till Västerås med disken än att skicka den med dem.

Ja, det är i alla fall så vi måste göra säger han. Vadå? Skicka den med häst och vagn? säger jag.

När jag blir behandlad sådär så blir jag så oerhört frustrerad, det är som om man är helt rättslös. Här har jag betalat 700:- för något som MÅSTE fungera och så gör det inte det och när jag reklamerar tar de disken och tänker inte lämna tillbaka den på 4 veckor och då kommer jag ändå inte våga använda den. Alltså har de blåst mig på 700:-...

Jag kan ibland bli förvånad över att elektronikbutiker har klarat sig i alla år utan att någon gått in med ett vapen och skjutit vilt omkring sig av frustration a'la Falling Down (1993, Michael Douglas) eller så som gjorts i skolor och på arbetsplatser. Jag är ingen våldsam människa, men när jag blir behandlad på det där sättet, som dessutom stöds av lagen vad jag förstår, då vill jag bara puckla på någon. Kanske är det därför jag känner sån tillfredställelse av att se den nämna filmen? Jag lever ut genom den för nån timme eller två helt enkelt.

Nu får jag helt enkelt försöka smälta att ännu en stor elektronikkedja har tappat greppet och lurat mig på vad som för dem är småpengar, men för mig en rätt stor del av lönen och inse att den lilla människan är hel maktlös. Jag ska förstås stänga mitt Media Markt kort, men för dem gör det ingen som helst skillnad, för mig blir det i alla fall en symbolisk handling.

Nästan darrande av ilska gick jag ut till bilen igen och insåg att jag skulle vara tvungen att köra extra försiktigt för att inte ta några onödiga risker på grund av ilskan. Sen stannade jag på Ica i Väsby när jag kom hem och köpte äntligen kattmat.

Sen åkte jag hem och tände i kaminen, det kunde behövas med 13 grader i huset och sen gick jag och lade mig en stund. Jag vaknade av knastret från däcken på pappas bil, de var tidiga hem trots snöovädret i Gävle och nu fick jag tillbaka min glada med genomtrötta hund. Sen sov han djupt i soffan medan jag fixade naglar, ögonbryn och annat smått. Sen tog jag en dusch och kom i säng sent men inte så sent som jag gör ibland i alla fall.

Hur man räddar en måndag

Måndagen var stressig på jobbet och ljusglimten vara att jag skulle träffa B på Tudor för att kanske spela quiz bara vi två. Då har man ingen chans, men kul kan man ju ha i alla fall. Men B messade under dagen och sa att hon inte mådde bra, hon hade huvudvärk och ville ses en annan dag istället. Jag vet ju precis hur det är att ha huvudvärk så även om jag blev lite besviken så är det sånt som händer. Sen satt jag och tänkte på hur lång tid det skulle ta innan nya Harry Potter kommer ut på DVD och sen att det tar till i juli innan den sista filmen kommer... Då bestämde jag mig för att jag ville se den nya filmen igen och det snart. Strax innan jag skulle gå till jobbet kollade jag alltså hur det såg ut med biljetter på Kista bion under kvällen och såg att det fanns helt okey platser till och med. Alltså ringde jag till systersonen och undrade om han och hans syrra ville hänga med. Han ville definitivt, men han var osäker på syrran. Hon är lite oförutsägbar och hade dessutom sagt att hon inte ville se filmen förrän hon läst boken, det är bara det att hon vägrar läsa boken eftersom en klasskompis till henne har sagt hur hela alltet slutar. Men jag tänkte att hon kan ju inte gärna vägra gå om jag redan köpt biljett, så jag köpte tre biljetter och fick slutligen tag i henne i skolan. Ja, hon skulle ta sig till Kista och möta oss där. Jag kom inte från jobbet förrän klockan 17 och filmen skulle börja 18, så jag åkte och hämtade S och vi åkte till Kista. Efter en stund mötte L upp från tunnelbanan och vi gick för att handla lite snacks. Sen turades vi om att springa på toa och sen satte vi oss i salongen. Båda två verkade gilla filmen och jag tyckte fortfarande att den var bra. De är underbart sällskap de där ungarna och jag har sån tur att vara moster till dem!

Något jag stör mig på i den här serien däremot är att de ändrar saker som redan varit med. Hagrids stuga har ändrats under tiden filmerna har spelats in, Dracos mamma har bytts ut, jag är ganska säker på att Hermiones föräldrar har bytta ut båda två och så vidare. Det faktum att de bytte ut Dumbledore är ju inte så konstigt, dör skådespelaren finns det ju inte mycket annat att göra. Men rollsättarna som annars har gjort ett riktigt bra jobb har ju totalt misslyckats med att hitta en ny Dumbledore. Michael Gambon är en riktigt dålig Dumbledore som det inte går att tro på hur mycket man än försöker. Han är så osympatiskt att man inte ens kan hålla på Dumbledore i svårigheter. Han spelar över, han är aggressiv och högljudd, han är inte alls så som Dumbledore ska vara enligt böckerna. Det är så synd, för Richard Harris var precis allt det som Dumbledore skulle vara. Det självklara valet för den nye Dumbledore hade varit Sir Ian McKellen! Men man kan ju förstå att det var svårt att välja honom. De första Harry Potter-filmerna sammanföll till stor del med Sagan om Ringen och de två följetängerna jämfördes hela tiden som om de på nåt sätt hörde ihop eller skulle ses som två olika sidor av samma mynt och att i det läget anställa McKellen som Dumbledore när han redan var Gandalf hade sett lite underligt ut och han hade förmodligen tackat nej. Dessutom var han troligtvis helt upptagen med inspelningarna av Sagan om Ringen-filmerna i alla fall. Men nog måste det finnas någon brittisk skådespelare som hade passat i rollen? Vem som helst hade varit bättre än denna Gambon som gör att man nästan önskar att något hemskt ska hända Dumbledore så att man slipper se honom.

Michael Gambon har också enligt uppgift vägrat att läsa böckerna vilket förklarar hans fullständiga ignorans då det gäller hjärtat i rollen av Dumbledore och förståelsen av Dumbledore och vad som driver honom.

Jag höll nästan på att somna vid två tillfällen, vad har hänt med mig? Jag somnar ju inte till film överhuvudtaget. Kanske har A smittat mig? Hon somnar ju så fort man slår på TV:n.

Jag var hemma i rimlig tid och kom i säng rätt tidigt också, men vaknade återigen efter ett par timmar och kunde inte somna om förrän jag varit uppe ett par timmar igen.

Ingen ordning alls

Jag vaknade förstås rätt sent på söndagen 12.45 rättare sagt. Då smsade jag och slutligen ringde jag L och frågade om vi skulle äta frukost men hon mådde pyton så det blev inte så. Däremot påpekade hon att sopstationen jag tänkt besöka på vägen till eller från fiket stänger klockan 14 på söndagar. Hoppsan, nu blev det bråttom. På med kläder och ut och lasta sopor i bilen. Jag lastade in lådor och påsar som stått och väntat på att kastas på trappen fram och gick och hämtade skräpet efter golvläggningen som låg kvar på verandan. Lådorna från laminatgolvet hade blivit våta, mjuka och nästan kladdiga så dem slängde jag senare ned i en plast säck och kastade i den vanliga soptunnan, den blir ändå aldrig full hemma hos mig.

Jag åkte iväg till tippen och fick stå i kö en stund, alla hade tydligen kommit på samma idé så här på en söndag inför julen.

Jag fick i alla fall allt kastat och åkte ned till Ica för att handla lite smör och grönsaker, när jag sedan på vägen hem åkte förbi Lidl tänkte jag att jag likväl kunde ta en titt där, jag gör ju aldrig det.

Till min förvåning hittade jag väldigt fräscha grönsaker och smörgåspålägg, så det handlade jag lite av, bland annat aubergine, salami och skinka.

Sen åkte jag in på Mekonomen trots att jag vid det här laget var så sömnig att jag bara ville hem, men när man ändå har vägarna förbi så... Jag gick in greppade en kupévärmare och gick till kassan och visade upp mitt tillgodokvitto och äntligen! kunde jag få tillbaka mina pengar. Nöjd med att äntligen tagit tag i saken åkte jag hemåt. Men jag kan inte sluta undra över storleken på kupévärmare idag, de är så små. Kan de verkligen vara lika effektiva eller mer effektiva än de var förr?

Väl hemma gick jag inte in utan började flytta ihop möblerna på verandan och ställde in parasollet i förrådet. Jag vek ihop utestolarna och funderade på om det var vettigt att lägga på ett regnskydd på en genomvåt grill, jag bestämde mig för att det inte var det och lät bli. Jag flyttade gasolvärmaren åt sidan och sopade verandan fri från eklöv och barr. Tänk vad fint det blev ändå! Men jag fick gå väldigt försiktigt löven och barren som legat och blivit blöta hade gjort trät på verandan halt som såpa. En kvick sopning av stengången hanns med också, sen lyfte jag ut resväskan i förrådet också när jag ändå höll på och röjde och sen såg huset och tomten nästan ut att vara redo för vintern. Men nog borde jag ha lagt pressening över grejerna innan de blev blöta. Det är nog bättre att strunta i den nu, det är nog värre att stänga in blötan?

När jag var klar med allt fixande började det bli riktigt mörkt och det var dags att gå in och fixa frukost. Judas tyckte att det var dags för middag så jag öppnade skafferiet för att ta ut en ny burk med mat åt honom, men oj! Jag som handlat på flera butiker hade missat att handla kattmat, jag visste ju inte ens att den var slut... Judas fick nu festa på en burk makrill i tomatsås och såg väldigt nöjd ut. Kan nog inte vara särskilt nyttig och säkert alldeles för salt, men gott tyckte han att det var och inte kan han fara illa av ett sånt avsteg så länge det inte händer för ofta.

Jag satte mig för att äta frukost när klockan var över 16, men vad gör man när man äntligen kommit igång med nåt?

Jag sov middag ett par timmar och sen ägnade jag resten av kvällen till att mest lata mig.

24 timmar i isolering

Jag kom hem ungefär vid midnatt på fredagkvällen, under lördagen satt jag helt ensam och lyckades inte hitta någon som ville leka med mig. Alla tycks vara bjudna på fester och middagar och ha någon som de alltid träffar. Ibland kan det vara oerhört ensamt att vara singel, man är liksom ingens förstahandsval. Inte ett telefonsamtal och inte ett sms annat än svar på mina egna på hela dagen och kvällen. Jag åt en god frukost med äggmacka och frappé, röjde lite i gästrummet och letade fram alla färger och sånt som jag behöver till renoveringen av badrummet och insåg att jag verkar ha tappat bort alla penslar utom en... det blir till att köpa nya. Jag ställde fram målartvätt och en handduk, men satte aldrig igång att tvätta tak och väggar. Tanken var att åtminstone vätta av och kvistlacka. Men det är svårt att komma igång, det är därför jag håller på dygnet runt tills jag är färdig sen, jag är rädd för att det ska bli stående halvfärdigt annars och det mår jag inte bra av. Halvfärdiga projekt och rörigt hem gör mig stressad. Jag tog ur lakanen ur gästsängen också och lade dit duntäcket istället för det tunnare syntettäcket. Äntligen tog jag fram och testade mina vaccumpåsar också. Jag tror att det är en finsk produkt och vi använder dem på jobbat och förra julen gick vi ihop några på jobbet och köpte hem ett gäng till oss själva att använda i förråd och garderober. Nu lade jag in extratäcken och filtar i två olika påsar och sög ur luften med dammsugaren, det fungerade bra och nu får alla täcken och filtar plats på samma hylla, förr behövde de 3 hyllor i garderoben. Kan jag nu bara bli av med alla extra kläder så kanske det blir lättare att hålla ordning i gästrummets garderober. Men först måste jag väl ta itu med alla ryggsäckar, kameraväskor och datorväskor och se vad som ska sparas, vad som ska kastas och vad som ska säljas.

När klockan var nästan 20 på kvällen insåg jag att jag inte skulle få något socialt liv denna lördag så då satte jag igång att laga potatisgratäng med en massa vitlök, annars äter jag aldrig vitlök på helgerna och om någon erbjuder mig nåt med vitlök brukar jag säga: -Nej tack, jag är singel...

Nu skulle jag ju bara sitta hemma så jag kunde lika väl njuta av vitlök i min ensamhet. Jag gjorde två portionsskålar med gratäng och en med 2-3 portioner i. Samtidigt hade jag tjocka revbenssjäll och en fläskytterfilé i ugnen och tyckte att det kändes lite sorgligt att laga så god mat åt bara mig, jag som dessutom inte äter mer än ett par matskedar åt gången...

När maten var klar ganska långt senare så åt jag en portion gratäng och ett par skivor fläskytterfilé med lite färsk spenat och ruccolasallad. Väldigt gott blev det i alla fall!

Sen höll jag nästan på att somna i soffan, jag som aldrig gjort det i hela mitt liv och bestämde mig för att jag lika gärna kunde gå och lägga mig tidigt. Det skulle i sånt fall bli tidigare än ens någon vardag på flera månader. Men när jag väl lade mig i sängen vid 23-tiden så var jag inte längre lika trött utan lade mig och läste en bok istället: Väktarens Lärling

Precis vid midnatt ringde så plötsligt min mobiltelefon! Jag undrade förvånat vem som kunde tänkas ringa vid den tiden och hoppade ur sängen för att springa ut i hallen där jag glömt telefonen, jag hörde då hur den ropade vem det var som ringde "L Jobb, L jobb", ja såklart det är hon, hon vet ju att jag är uppe vid den tiden.

L och sambo var på väg från ett 40-års kalas och ville att vi skulle mötas på Magget. Jag som varken sett eller pratat med någon på 24 timmar tyckte att det lät som en bra idé även om jag var tvungen att kliva upp ur den varma sängen och snygga till mig för att gå ut. Dessutom kände jag viss ångest inför att prata med människor med vitlök osande ur munnen. Min chef brukar alltid säga: -Varför lukta gott när man kan lukta vitlök!

Låter visserligen både kul och smart, men han har ju inga problem med att få tjejer efter sig, vitlök eller inte. Det är inte lika lätt för andra. Det känns dessutom som om killar i större utsträckning får lukta vitlök, ungefär som de i större utsträckning får gå på toaletten eller prutta.

Men sagt och gjort, 20 minuter senare var jag på plats vid Magget och blev glad när jag såg att den trevliga vakten, "min vakt" var där. Men det var så kallt att jag som lämnat jackan i bilen inte kunde stå där och prata utan var tvungen att gå in och värma mig.

Det var annat folk på Magget än vanligt, lite mer nyktra, normala människor vad det såg ut. Men inte särskilt intressanta eller kul folk för det. Jag och L stannade tills de tömt puben och snackade lite med vakten innan vi åkte.

Min vana trogen var jag i säng riktigt sent i alla fall, trots att jag trott att jag skulle komma i säng så tidigt. Men nog räddade det helgen trots allt! Jag gillar att vara ensam, men att vara isolerad i 24 timmar på en lördag, det är mer än jag klarar av utan att ifrågasätta mig själv.

Ibland känns det som om folk struntar lite i mig just för att jag är så självständig, det är sant att jag inte BEHÖVER någon annan för att klara mig, men det betyder inte att jag inte VILL ha folk omkring mig. Livet blir roligare om man har sällskap ibland.