Fredag med tung början och skönt slut

Eftersom jag tagit muskelavslappnande kvällen innan vaknade jag fortfarande med migrän, men kunde i alla fall ta mig ur sängen vilket var väsentligt eftersom jag behövde jobba efter att ha varit borta hela torsdagen och eftersom jag skulle vara borta i början av nästa vecka.

Det gick visserligen i halvfart och jag visade nog tyvärr lite irritation och rastlöshet mot mina kollegor och en före detta kollega som hälsade på. Det är svårt att behöva förklara saker ingående när man mår så dåligt, så det blir ibland lite väl kort och hårt.

Jag tog mig i alla fall igenom dagen och ringde redan på morgonen "min" naprapat och bönföll honom att fixa min nacke och axlar innan jag skulle åka till London på kvällen. Han hade fullt upp hela dagen men lovade att ringa runt lite. Bara 5 minuter senare ringde han och sa att det var fixat, gulle honom.

Efter jobbet åkte jag hem och kastade mig i sängen, jag mådde verkligen pyton. Jag ville inte ta en spruta innan jag skulle till M eftersom jag antar att det inte är så bra att ta starka mediciner innan man går till naprapaten.

Jag ställde klockan på ringning och insåg att om det inte varit så att jag hade hopp om att M skulle få bort migränen så hade jag aldrig klarat att gå upp och åka iväg.

En dryg halvtimme senare hade M jobbat med sin magi på min onda nacke och det kändes lite bättre. Han rådde mig att åka hem, ta en spruta och vila minst en timme. Sagt och gjort, när jag vaknade var jag nästan helt bra!

Sen packade jag på rekordtid och fyllde på kattmat, tog ut soporna och diskade ett par tallrikar och bestick. Jag var klar och utanför dörren innan syrran ens kom för att hämta mig. När de kom för att hämta mig kändes det ovant att systerdottern L skulle stanna hemma och systersonen S skulle med istället, det brukar vara tvärtom. Men L var med i bilen för att vinka av oss vid Arlanda. S var spänd, lite nervös och väldigt glad. Sen hade vi plötsligt checkat in väskorna och var på väg till säkerhetskontrollen. Det kändes som om folk var mer reseovana än vanligt och trots att det inte var många i kön så tog det förvånadsvärt lång tid. Sen när det var vår tur visade det sig också att personalen som brukar vara jättetrevlig i Arlandas säkerhetskontroll var snäsiga och tjuriga... Flyget var försenat 20 minuter så vi hade mer tid än vi trott att vi skulle ha och eftersom ingen av oss ätit middag så tog vi en macka och en dricka var när vi kommit fram till gaterna. Man får verkligen betala en hel förmögenhet på flygplatser, de har ju ingen konkurrens, du äter hos dem eller inte alls och det vet de.

Slutligen var vi i alla fall på väg och redan vid ombordstigningen på planet började all den uppmärksamhet som S kommer att behöva vänja sig vid nu i England. Han har ju håret i en mohawk och det gör succé kan jag lova. Kabinpersonalen pekade, log och sa att hans hår var fantastiskt. Sen snackade vi lite om ditt och datt och S hade sån tur att det var helt molnklart över London så han fick se alla sevärdheter när vi gick ned för landning.

Väl nere fick vi väskorna snabbt och gick för att fixa biljetter till tunnelbanan. Jag köpte ett Oyster-kort eftersom alla tjatat på mig om att göra det och efter att ha rådgjort med svägerskan som har bott i London så lät det som en bra idé. Oyster-kortet gör det både enklare och billigare att använda tunnelbanan i London. Man laddar det med så mycket pengar man tycker är lämpligt och sen kostar det hälften så mycket att resa med det som med vanlig biljett. Till S köpte vi en singelbiljett.

Efter en timme klev vi av tunnelbanan vid Leicester Square och tog en promenad ned till Trafalgar Square där vi skulle bo på The Grand at Trafalgar Square. Det tog ett tag för oss att hitta rätt men sen var vi på plats. Vi lämnade väskorna på rummet och gick till Tesco Express på hörnan och köpte ett par bitar sushi och vatten. Tyvärr läste vi inte ordentligt innantill och det stod "No raw fish", vilket innebar att de hade lagt kallrökt lax på norin... Blää tyckte vi båda även om S tvingade ned det. Vi fick inte heller tillräckligt med soya, nej, där köper vi inte sushi något mer...

Vid det laget var klockan 2 på natten så det var dags att sova. Sängen var hård, täcket gemensamt och lite halvknäppt, men vi somnade nästan på stört ändå.