onsdag 25 augusti 2010

Varifrån kommer egentligen alla knäppa drömmar?

Jag drömmer de mest underliga saker och jag antar att jag knappast är ensam om det.
Men varifrån kommer drömmarna egentligen? Det sägs ju att det är en undermedvetna som arbetar och gör drömmar, men varför är de så konstiga då och vad har de för funktion?

Nu för tiden är jag sällan rädd när jag drömmer mardrömmar. Jag vet på något plan att det är en dröm och även om jag jagas av galna mördare så roar det mig mer än det skrämmer mig. Det är mer som att titta på en läskig interaktiv film.

Jag drömmer ibland att jag flyger, oftast till eller från Bromma av någon anledning fast jag i praktiken flygit därifrån kanske 2-3 gånger i livet. Det är ofta något problem med landningen men det är inte läskigare än en berg-o-dalbana. Nu ska jag ju erkänna att jag helst inte åker såna alls eftersom jag är för rädd för dem. Men i vilket fall så seglar vi in för landning och sen lyfter vi igen och sen ned och upp igen. Ibland flyger jag själv också, utan flygplan och då seglar jag också, inte flaxar. Förra veckan när jag sov middag drömde jag att jag träffade Kenny Rogers... vad kommer sånt ifrån? Det är ju inte så att jag sitter och tänker på honom när jag är vaken... Jag pratade med honom också och sa att jag gillade hans musik vilket var rätt ovanligt i Sverige enligt mig, jag påpekade att det bästa är när han sjunger tillsammans med Dolly Parton. Han var jättetrevlig och glad, men varifrån kom han? Varför drömde jag om honom?

Häromdagen var det dags igen.
Den här gången satt jag i något slags omklädningsrum och väntade på nåt, sen går det förbi någon, så jag tittar upp och inser att det är David Bowie...
Då utbrister jag: -Wow, det är ju du!
Han var trevlig, men inte lika snackig som Kenny och jag blev lovad att få ta en bild åt min kompis Ju som älskar honom, men jag kunde för mitt liv inte hitta kameran (som jag alltid bär med mig i handväskan). Han blev mer och mer stressad, vilket gjorde mig stressad och så vidare. Slutligen vaknade jag.
David Bowie...
Varför han? Jag har väl aldrig en vaken tanke åt hans håll även om jag tycker att han är rätt läcker. Nu när jag Googlade honom inser jag att han är två år yngre än min pappa! Det vill säga, han fyllde 63 år i Januari i år.

Ett tag drömde jag om björnar i flera veckor, men kom aldrig på varför.



Inga kommentarer: