Min relation till musik och filmer

Jag blir oerhört stressad av musik om jag inte aktivt lyssnar på den. Jag vill inte ha bakgrundsljud så som många andra vill. Jag kan inte heller ha TVn på "bara för att". Det blir bara oljud för mig, även om jag egentligen kanske tycker om musiken. Ibland när jag kör bil långt ensam så lyssnar jag på musik och då lyssnar jag helst på favoriter på hembrända CDs och då lyssnar jag verkligen på musiken och ibland visslar jag hellre än bra och någon gång kanske jag till och med trallar med fast jag inte vågar egentligen även fast jag är ensam. Men ibland måste jag stänga av musiken för att kunna tänka ordentligt. Jag löser alla världsproblem när jag kör bil. Jag tror att det är en form av meditation för mig.
På jobbet har vi kommit på att alla mår bäst om jag håller min kontorsdörr stängd. Då kan killarna i fabriken lyssna på musik medan de jobbar och jag slipper få hjärtklappning och högt blodtryck.
Kanske lyssnar jag på musik på ett annat sätt än vad andra gör? Jag minns platser, människor, lukter och händelser med hjälp av musik. Är det därför jag inte kan lyssna när det blir indistinkt?
Mycket av den musik jag tycker riktigt mycket om, särskilt musik som är ny för mig har jag lärt mig att tycka om genom filmer. Min underliga gåva att koppla ihop musik så tydligt med bilder gör att jag minns filmmusik väldigt väl. Jag har ofta ingen aning om vem artisten är eller vad låten heter, men har den varit med i en film jag har sett så kan jag nästan garanterat säga vilken film och ofta vilken scen den är med i också. Oftast behöver jag inte tänka innan jag svarar, det poppar liksom bara upp i huvudet, men ibland måste jag fånga känslan mer medvetet. Det är nämligen en sinnesstämning och en känsla som jag får av musiken och den kopplar jag sedan ihop med en film.
Ni kan säkert lätt förstå att musikfilmer är enkla. Men när det gäller andra filmer spelas det ju också musik nästan hela tiden i bakgrunden. Själva fenomenet är lite underligt egentligen, varför måste det finnas musik i film för att vi ska veta vad vi ska känna?
En gång satt jag och skröt på det här viset för en vän, jag tänkte inte på att hans jobb är musikquizzet på radio... Då utmanade han mig på musikquiz och jag, min kompis, han och min hund åkte hem till honom och spelade musikquiz i hans vardagsrum till halv sex på morgonen. Vi hade jättekul allihopa och jag kan faktiskt säga att jag lyckades imponera på honom.

När jag hör Torn med Natalie Imbruglia (ni inser väl att jag var tvungen att googla namnet?) så ser jag bara komikern som kallar sig Johann Lippowitz när han kör en typ av mimshow till den sången. När jag hör My favourite game med The Cardigans ser jag bara henne köra den där bilen och sen hur den fejkade tatueringen blir utsmetad mot sätet.

Så var hittar man då bra filmmusik?
Musikfilmer är ju givet: Dirty Dancing, Grease, Mama Mia, Shall we dance och en massa andra.
Engelska filmer har ofta bra musik: Fyra bröllop och en begravning, Notting Hill, Love Actually, The full monty osv.
Äventyrsfilmer har ofta specialgjord musik som är väldigt bra: Pirates of the caribbean, Lord of the rings, Harry Potter
Tecknade filmer: Shrek-serien har till exempel jättebra musik