Långa promenader och bio

Vi kunde inte låta bli att gå tillbaka till Balans för frukost på söndagen, det är ju så trevligt där. Sen promenerade vi iväg förbi Downing Street 10 och vidare mot Westminster Abbey och Houses of Parliament, där gick vi lite fram och tillbaka och hittade statyer av bland andra Abraham Lincoln och Richard Lejonhjärta. Sen gick vi och köpte lite dricka och kaffe och gick över Westminster Bridge och ned vid strandpromenaden. Där satte vi oss en stund på en typ av betongplatform för att dricka kaffe och dricka. Men då tog det hus i helvete efter ett par minuter, det började storma och regna på samma gång och efter bara nån minut hade mitt paraply vänt sig åt fel håll och dessutom gått sönder. Biljettbås som stod ute blåste omkull, allt var kaos och en del människor skrek till och med. Vi hade lite för mycket att bära på för att lyckas ta oss därifrån och vi trodde att det skulle bli en kort skur. Men slutligen fick vi erkänna oss besegrade och vi tog våra grejer och sprang in i en byggnad mitt emot. Där stod en massa människor i skydd för regnet. Till slut sa S att det nog inte skulle bli mycket bättre, han tyckte vi skulle börja ta oss tillbaka till hotellet. Vi var dyngsura och min klänning var så blöt att det såg ut som om jag kissat på mig. Vi tog paraplyerna och gav oss ut i regnet igen, S febrilt skyddandes sitt hår och jag skyddandes mitt smink. På vägen tog vi skydd under ett träd tillsammans med Darth Vader och sen gick vi vidare mot en bro som jag inte vet vad den heter. Vinden vände varannan sekund eller nåt, det var väldigt svårt att kontrollera paraplyerna. Själv fick jag hålla i mitt med båda händerna för att få något skydd alls av det. Men när vi nått andra sidan av Themsen var vi bara runt 100 meter från hotellet och när vi kom tillbaka till rummet hade jag huvudvärk och var jättetrött. Jag sov middag en stund medan S spelade spel på datorn.

Vi hade bestämt redan dagen innan att vi skulle gå på bio och se The Karate Kid på söndagkvällen, så vi gjorde oss i ordning och gick till Leicester Square och köpte biljetter och popcorn. Det var en jätteliten salong och den var helt full, dock var de flesta runt 60 år gamla... S och två yngre barn såg ut att vara de enda som var yngre än jag. Vi trodde att det var en "barnfilm". Den visade sig i alla fall vara helt lysande! Den var kul, rörande och välgjord. Sen är ju Jaden jättesöt och precis lika duktig skådis som sin pappa, som han för övrigt är jättelik!
Oj vilken hjärtekrossare han kommer att bli, eller kanske är han det redan?
Eftersom filmen utspelades i Kina var vi oerhört sugna på nudlar när vi kom ut från bion och gick därför återigen till China Town. Där hittade vi en annan restaurang som såg ut som ingenting, vilket verkar vara kriteriet för att de ska ha bra mat där i China Town. Ju bättre de ser ut, desto sämre mat. Vi beställde nudelsoppa med ingefära och salladslök och det var precis så gott som det låter. Vi blev tipsade av paret som satt bredvid oss att prova deras Special Dim Sum. De satt och åt det och sa att det var riktigt bra. Jag har alltid velat testa det, så vi beställde det också. Det var också fantastiskt gott, så gott att vi glömde fota det innan vi började äta av det. Ja, för övrigt glömde vi fota soppan helt och hållet... Vi pratade en hel del med paret bredvid och de var trevliga, som vanligt var det S hår som öppnade konversationen, han är visst bra att ha med sig. De ville att jag skulle lägga in en bild på dem i min blogg, så nu gör jag det.

När vi ätit färdigt var klockan redan 23.30, så vi gick hemåt mot hotellet. På vägen hittade vi en butik med såna kläder som man intalar sig att riktiga engelska gentlemän har, så vi tog ett foto. Sen satte vi oss ett par minuter vid Trafalgar Square och gick sen tillbaka till hotellet, där S plötsligt somnade på sängen istället för i den. Själv satt jag uppe och skrev en stund efter att S bäddat ned sig och somnat på stört.