Vår jobbgranne har en anställd som stör mig som sjutton. Jag har inget med att göra om hon jobbar som hon ska eller inte, men ändå bryr jag mig. Det irriterar mig något fruktansvärt att hon går ut för att röka alldeles för ofta och sitter alldeles för länge och ringer runt till varenda kompis hon har under tiden. Varför låter jag det här påverka mitt humör? Ofta sitter hon ute ungefär en halvtimme, kanske är det lågt räknat. Hon hinner med åtminstone tre cigaretter och två långa telefonsamtal med kompisar, däremellan smsar hon...Det här har jag inte med att göra, så varför låter jag det inte vara?
Kanske för att hon sitter precis utanför mitt fönster. Jag ser henne i ögonvrån precis hela tiden och hör henne till och med lite grann fast jag har fönster och dörrar stängda.
Ibland undrar jag och min kollega hur mycket en människa egentligen kan ha att säga sina vänner per telefon. De sitter och diskuterar än det ena än det andra. Tydligen mycket roligare än att jobba...
Jag brukar säga att om man har tid och kraft att irritera sig på småsaker, då har man inte mycket vettigt för sig. Så uppenbarligen har jag inget vettigare att göra...
2 kommentarer:
I hear you!
Då är vi två som inte har något vettigare för oss ;)
Haha, hörde på radion för några dagar sen om att det är många som inte jobbar då de är på jobbet. Vissa uppger att de jobbar kanske en timme om dagen, resten av tiden försökte de se upptagna ut, helt enkelt. Men det verkar ju inte den där bruden göra...? ;o)
Skicka en kommentar