onsdag 19 maj 2010

Våldsamma, hatiska människor

I dagens Metro hittar man denna notis. Jag kan inte komma fram till hurvida dessa våldsamma hotfulla människor är vargälskare eller varghatare och även om det kan tyckas egalt, så kan jag tycka att det har betydelse.

I det fall det är vargälskare det handlar om, så handlar det ju också om liv och död och till viss del civilkurage. Frustrerade människor som ser ett onödigt dödande av utrotningshotade djur och faktiskt gör något åt det. Om samma sak utfördes av tigerälskare i Sibirien så skulle vi alla applådera. Sen kan jag tycka att det är omoget och onödigt att attackera någon rent fysiskt oavsett om det handlar om bilen eller rent kroppsvåld. De har ju ett jobb att utföra, men man kan ju undra hur man kan ha kraft att utföra den typen av jobb utan att i sak hålla med om det. Man kan alltså tro att de tycker att det är okey att döda 25% av Sveriges vargar.
Men våld och hot är inte okey.


Om det istället är varghatarna som utför dessa hot och våldshandlingar kan jag hitta så många färre argument som talar för deras sak. De visar bara än en gång att det handlar om omotiverat hat mot allt och alla. Kanske känner de ett behov av att vara viktiga och att ha makt? Anledningar till att vilja döda vargar tycks det finnas hur många som helst. Än har jag inte sett ett enda som låter det minsta vettigt. Oftast handlar det helt enkelt om ett rovdjurs konkurrens från ett annat. Visst måste det ändå finnas plats för 200 vargar att leva på alla de bytesdjur vi har här i Sverige.

Enligt Wikipedia finns det runt 300-400 000 älgar i Sverige och varje år skjuter man ungefär 100 000 av dessa. Under ett år är också c.a 5000 älgar inblandade i bilolyckor och 8-12 personer dör i dessa. Kostnaden för samhället för dessa olyckor beräknas vara runt 1 miljard kronor per år enligt Vägverket.

Skogsvårdsstyrelsen krävde en halvering av älgstammen 2005 för att minska risken för bilolyckor och skador på planterad skog.

Vi har också 600-800 000 rådjur i Sverige och av dessa skjuts runt 200 000 per år.
Jag kan inte på något sätt se hur vargen kan uppfattas som så hotfull för så många svenskar.
Vi behöver hålla djurstammarna nere och vi har förutom älg och rådjur en massa andra bytesdjur som tex. hare, sorkar och möss. Det finns en massa plats i Sverige för rovdjur.
Inte många exempel alls finns i historien där vargar faktiskt varit till fara för människor. Björnar och älgar har vi däremot flera exempel på bara de senaste åren.

Argumentet att vargar är farliga för tamboskap är nästintill pinsamt. För det första förolyckas fler hundar per år i bilolyckor under jakt än vad som hittills totalt dödats av vargar under åren. Dessutom tycker jag att den som ger sig in i leken får leken tåla. Om du vill jaga med hund och släppa den lös i en vargs revir, ja då får du också räkna med risken att den blir tagen som byte eller för att den kommer för nära. Låt oss dessutom försöka komma på bättre sätt att skydda våra tamdjur än att utrota vargarna. Om jag har ett tamdjur så är det också min skyldighet att skydda det. Den skyldigheten gör att man inte bör släppa ut den i skogen utan tillsyn och gör man det så får man stå sitt kast.

Och den renägare som säger att det handlar om känslor ljuger. Hur mycket närkontakt har man med ett tamdjur som går löst i skogen större delen av året. De blir ersatta ekonomiskt för det svinn som orsakas av bristande uppsyn, vad klagar de på?
Dessutom lär detta svinn kosta samhället mycket mindre än vad trafikolyckor med älgar gör.

1 kommentar:

LInda sa...

Intressanta åsikter. Såg ett program på svt för nån vecka sedan om varg motståndet i sverige. Känns som delar av varghotet som de säger är överdrivet fast så andra sidan bor jag in villaområde i en förort till sthlm. Men jämför man de som du gjort med andra viltolyckor så står ju vargen för en liten del.