På tisdagseftermiddagen var det tänkt att jag skulle sitta i telefonkonferens med den Englandsbaserade styrelsen, klockan 17 deras tid enligt kallelsen. Så vid 18 vår tid ringde jag in och ingen var där.
Jag började ana oråd...
Kollade igenom kallelsen flera gånger och kunde inte se nåt annat än att det skulle vara klockan 17. Sen droppar det plötsligt ned ett protokoll från mötet i min mailkorg.
Det visade sig att mötet var klockan 16 och dessutom varade väldigt kort stund jämfört med vad det brukar, så jag hade missat det. Nåja, de var inte så upprörda över det, men jag kände att det hade varit bra om jag varit med.
Eftersom det varit uppehåll i regnet hela dagen bestämde jag mig för att äntligen ta itu med gräsklippningen som jag bara skjutit på om och om igen i två veckor. Jag har helt enkelt haft roligare saker för mig än att klippa gräsmattor.
Efter att ha plockat lite skit efter Turre fick jag slutligen ut gräsklipparen från förrådet. Fyllde på med bensin och kollade oljan och satte sedan igång med att försöka dra igång den. Varje gång jag ska dra igång den blir jag irriterad på hur det fungerar. Man måste ha ett fast grepp om handtaget och dessutom runt det extra handtag som fungerar som död-mans-grepp, sen ska man med en hand dra i startsnöret och dessutom med en riktig knyck.
Jag har uppenbarligen inte den rätta knycken, så jag får ofta göra det om och om igen innan jag får tillräcklig kraft för att motorn ska gå igång. Under tiden får jag någon slags stötar i armbågen, ungefär som när man slår i den. Jag tror att det är nån nerv som hoppar fram och tillbaka i den plötsliga rörelsen. Efter mycket om och men så startade trots allt motorn och jag satte igång klippandet. Min tomt är lite knasig, jag gillar system och rutiner och det finns verkligen inget bra upplägg för att klippa min gräsmatta. Det blir så att jag knatar runt hit och dit, runt den busken och vidare till nästa. Att det dessutom blommar Gullvivor på stora delar av gräsmattan just nu gör det ännu besvärligare, jag har svårt att meja ned dem och försöker i möjligaste mån att låta bli. Inte nog med alla dessa problem, jag har också hela gräsmattan full med vinbergssnäckor och jag får ju så oerhört dåligt samvete av att gå över dem med gräsklipparen. Men vi pratar om flera hundra snäckor och jag har ibland försökt att kasta dem ut för slänten innan jag klipper gräset, men de är snabbare än man tror och fungerar som bumeranger och dessutom duckar vissa av dem när man kommer med klipparen, så de klarar sig så länge jag håller koll på var jag sätter fötterna. Grannarna har tydligen kul när jag klipper gräset och brukar tydligen säga att: -Nu klipper grannen sten igen.
För det låter hemskt när jag klipper gräset. Men det är inte sten jag klipper, det är kottar. De finns överallt när man har tre stora tallar precis över gräsmattan och de kan ju fantisera om att jag tänker kratta så fort det har blåst lite, men det kommer aldrig att hända...
Sen tog jag det lugnt resten av kvällen och tittade på en film och läste en bok. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar