Fågelungar i mina händer

Plötsligt utan att jag fattade hur det gick till for katten ned över släntkanten, hunden stod och tittade nedför sluttningen på katten, en massa skrik och flaxande och sen ett gäng arga, rädda fåglar som lekte attackplan runt huvudet på katten tills hunden tyckte att de började bli obehagliga nog att backa iväg ifrån. Då började det gå upp för mig att han måste ha tagit en fågel nere i slänten. Precis då jag med snabba steg var på väg fram mot kanten kom katten stolt upp över den med ett ordentligt grepp om huvudet på vad som såg ut att vara en nästan vuxen fågelunge. Jag försökte stoppa honom med rösten men han är ju inte så dum att han inte fattade vad jag ville, så han travade vidare och jag trippade efter för att se om hoppet var ute för fågeln. Då hörde jag plötsligt hur den pep och sen började den flaxa med vingarna. Då sa jag till Judas lite hårdare och då släppte han fågeln som löjligt nog blev räddare för mig och flaxade efter katten rätt in i magen på honom när han äntligen var fri.

Men då visste ju Judas att jag ville ha fågeln, så han gick ändå därifrån och han fick förstås en massa beröm senare.

Jag tog lugnt fågelungen i min kupade hand och höll den stilla ett tag. Jag vet av erfarenhet att de kan dö av chocken när de blir tagna av hund/katt och sen blir upplockad av en människa, men den här verkade ha ett starkt hjärta. Med ungen i handen gick jag ett varv på framsidan av tomten och försökte komma på var jag kunde sätta fågeln så att katten inte skulle ta den direkt igen och där föräldrarna skulle se den.

Jag bestämde mig slutligen för att sätta den på bilens spoiler, där vill inte katten gärna hoppa upp och där både ser och syns den ordentligt.

Föräldrarna ropade upprört men min lilla fågelunge satt bara chockad på bilen, men med huvudet lyft. När inget hände gick jag in för att ge dem tid och när jag fem minuter senare tittade ut igen var han borta. För säkerhtes skulle gick jag ut och sökte runt bilen, men han verkade ha tagit sig därifrån med egna krafter, för katten var inne med mig medan han försvann. Dessvärre låg det en pool med blod från hans ben på spoilern och jag vet inte hur mycket blod en fågel överlevera att mista. Mehn jag har i alla fall gjort vad jag har kunnat.

Efter frukost på Konditoriet med L och A åkte vi och köpte blommor hos handlaren vid centrm. Sen åkte jag till S salong och hon fixade mitt hår.

På kvällen lyckades jag mot alla odds få med mig L och A in till stan. Visserligen var de väldigt långsamma att bli klara, så vi dök in på Tudor vid kvart över tio, men jag fick en parkeringsplats precis utanför dörren i alla fall. Höll på att backa på ett kramandes par, men B flyttade dem åt mig så jag kunde backa in.

Det visade sig att det var någon sorts fotbollsfinal så det var inget kul folk och dessutom väldigt trångt. Synd att sånt ska hända när jag äntligen får med mig L dit, hon som bara varit där en gång tidigare tror att det är skittrist där och det fick hon ju tyvärr rätt i.

Vidare till Dubliner där bandet var ovanligt högljudd även om de spelade riktigt bra. Det kom fram en amerikan som sett mig på Tudor någon gång och vi snackade i säkert en timme. Trevlig kille som visade sig vara kompis med J, de är till och med födda på samma sjukhus i USA en gång i tiden, men de lärde känna varandra i Sverige. Sen ville A tillbaka till Väsby för att kolla efter någon på Magget, så jag gick med på att åka tillbaka och vi lämnade Dubliner runt ett.

På Magget var det nästan värre än vanligt och en kompis, kompis som alltid varit lite förtjust i mig hade tagit en drink eller två för mycket. Han är vanligtvis blyg och försiktig men nu var han så närgången och klappade på mig för mycket och försökte pussa mig överallt, så jag kände mig tvungen att säga ifrån på skarpen. Han är så oförarglig så jag ville inte behöva göra det, men nog är nog, så jag var tvungen. Jag avskyr verkligen att vara elak och göra folk illa, men när det är mitt eget välmående som står på spel så måste jag ju göra nåt åt det, för att göra mig själv illa är något jag avskyr ännu mer. Det slutade med att han började grina och sanningen att säga var jag inte alls så elak, men problemet var nog mer att han blev sårad och att inte hela sanningen ligger i det jag sa till honom, att han tagit en drink för mycket. Nej, han har nog känt så här ett tag, han har bara inte haft mod att visa det.

Det är ju vanligtvis en urgullig kille, han är bara inte alls min typ.