"Min" Naprapat

Det kommer en naprapat till jobbet ungefär en gång varannan vecka. Han är en riktigt bra kille och är väldigt snäll. Men han är absolut inte präktig för det, han har en lika grov och dum humor som jag och som det verkar, de flesta andra av mina kollegor som går hos honom. Det bullrar till av skratt emellanåt inifrån rummet som används som behandlingsrum när han kommer över till oss.
Ibland säger jag eller han något som kan dubbeltolkas och den andra försöker hålla sig för skratt, men slutligen så går det inte och man frustar till och skrattar så tårarna nästan rinner. När man väl har börjat så är det ju svårt att få stopp på det också.
Jag minns en gång när det var jag som sa något som han tolkade som något annat. Han försökte hålla sig för skratt men händerna skakade där han just jobbade på min nacke. -Det var inte så jag menade sa jag med skrattet lurande nära ytan. -Jag vet, sa han kvävt och sen kunde han inte hålla sig längre och frustade så att jag också började skratta så jag knappt kunde få luft. Det tog flera minuter innan vi var så samlade att vi kunde prata igen utan att brista ut i skratt även om vi fortfarande fnissade lite då och då.
Min migrän har blivit mycket, mycket bättre sedan han började komma till oss. Men är det bara det att han reglerar nacken och masserar de punkter i nacke och axlar som framkallar migränen, eller har skrattets läkande kraft något med saken att göra?
Nåja, idag har han i alla fall både fixat min nacke och skrattat med mig och dagen som började så tungt och trist känns redan lite bättre.