Elvis i knät

Igår hade jag migrän på eftermiddagen, inte sådär riktigt bankande men tillräckligt för att inte riktigt få något gjort. Jag åkte från jobbet lite tidigare för att förhoppningsvis få undan lite av migränen innan vi skulle ut på Golden Hits 70-tals show med några kunder.

Jag fick chans att vila en stund och mådde marginellt bättre när jag lämnade hunden hos mamma samtidigt som jag plockade upp pappa. Efter lite letande hittade vi en parkeringsplats inte särskilt långt från Kungsgatan. Showen var helt okey men inte riktigt min stil och dessutom är jag stolt att säga att jag tydligen var lite för ung för att känna igen de flesta av låtarna från 70-talet. Elvis i fyrtal bjöds det på och en av dem kysste mig på handen och satte sig i mitt knä, allt detta till min kollegas obekväma rysningar. Det är det värsta han vet när de gör sånt. Inte för att jag kan säga att jag gillar det heller, men det är ju bara att spelar med. Sista numret var 80-tal och där kände jag igen mig så mycket bättre. Jag var däremot tvungen att ta en migränspruta till slut i alla fall, men sen mådde jag bättre även om jag svettades som en gris av sprutan.

Golden Hits är en del av Wallmans Salonger och drivs av Richard Herrey och de som uppträder är också de som serverar maten. De har lagt ned mycket arbete på att anställa rätt människor. De är duktiga på att sjunga och dansa, men är också jättegulliga och trevliga servitörer. Ett vinnande koncept känns det som. Dessutom ger det ju lite extra glans åt stället när Richard går runt bland gästerna och pratar lite eller tar ett par danssteg.

Lagom till midnatt ville pappa hem så vi gick tillbaka till bilen och åkte norrut.