Hallands Åsa

Idag får jag besök från Halland, hon kommer därifrån och heter Åsa, så vi brukar kalla henne för Hallands Åsa. Vi har träffats genom hästtävlingar, SM närmare exakt. Jag vet inte riktigt hur vi känner varandra eller hur länge vi har gjort det, men i vår förening håller man ihop, tycker om varandra och hjälper den som behöver hjälp.

Det här är fjärde gången jag har någon från föreningen som bor över och det är lika kul varje gång. Jag har dessutom bott över hos tre familjer som jag lärt känna i föreningen.

Nu dröjer det bara nån timme eller två tills hon är här och jag sitter och nästan studsar av förväntan. Sen ska vi snacka skit, grilla och slutligen ta oss en pubrunda i stan. Min syster kommer också och grillar med oss och nu när det nästan verkar bli fint väder ska jag försöka få klart gasolvärmaren till verandan så att vi kan sitta ute.

Det enda som gör mig lite orolig är tanken att jag inte ska orka. Jag har varit fruktansvärt trött den här veckan. Jag har sovit mer än normalt och ändå försovit mig och dessutom sovit middag när jag kommit hem från jobbet. Hoppas att det känns bättre i helgen för det är mycket som händer. Jag har hällt i mig en massa kaffe idag på jobbet ur min nyaste migg, jag köpte den på Disney World i Florida i februari. Jag har 5 muggar som jag använder på jobbet. Alla vet ju hur det bär emot att diska jobbmuggen och jag har löst det så att jag använder en i taget några dagar per mugg och sen diskar jag alla samtidigt. Då behöver jag inte diska mer än typ varannan vecka. Brorsan har löst det på ett annat sätt, han använder bara en mugg och sköljer den varje dag efter fikat, men han diskar den aldrig. För nån vecka sedan diskade jag den när jag ändå diskade mina egna, då hittade han den inte när han skulle ha den, för den var ju diskad och stod i stället på tork.

Igår kväll fixade jag naglarna, jag älskar att ha fina målade naglar. Problemet jag har är att vara passiv så länge att lacken inte bara torkar utan också härdar tillräckligt för att inte bli repig, guckig eller helt enkelt smetad. Mina kompisar och syrran gnäller på att jag alltid har samma lack, men gammal kärlek rostar aldrig och jag älskar den här färgen! Konstigt nog börjar det alltid klia överallt just då när man inte kan klia sig. Dessutom blir man kissnödig eller måste göra nåt annat som är svårt med nymålade naglar. Men igår lyckades jag hålla mig i skinnet och lyckades dessutom sova så bra att jag inte ens har lakanavtryck i lacket idag.

"Min" Naprapat

Det kommer en naprapat till jobbet ungefär en gång varannan vecka. Han är en riktigt bra kille och är väldigt snäll. Men han är absolut inte präktig för det, han har en lika grov och dum humor som jag och som det verkar, de flesta andra av mina kollegor som går hos honom. Det bullrar till av skratt emellanåt inifrån rummet som används som behandlingsrum när han kommer över till oss.
Ibland säger jag eller han något som kan dubbeltolkas och den andra försöker hålla sig för skratt, men slutligen så går det inte och man frustar till och skrattar så tårarna nästan rinner. När man väl har börjat så är det ju svårt att få stopp på det också.
Jag minns en gång när det var jag som sa något som han tolkade som något annat. Han försökte hålla sig för skratt men händerna skakade där han just jobbade på min nacke. -Det var inte så jag menade sa jag med skrattet lurande nära ytan. -Jag vet, sa han kvävt och sen kunde han inte hålla sig längre och frustade så att jag också började skratta så jag knappt kunde få luft. Det tog flera minuter innan vi var så samlade att vi kunde prata igen utan att brista ut i skratt även om vi fortfarande fnissade lite då och då.
Min migrän har blivit mycket, mycket bättre sedan han började komma till oss. Men är det bara det att han reglerar nacken och masserar de punkter i nacke och axlar som framkallar migränen, eller har skrattets läkande kraft något med saken att göra?
Nåja, idag har han i alla fall både fixat min nacke och skrattat med mig och dagen som började så tungt och trist känns redan lite bättre.

Att utvecklas och att lära sig älska sig själv

När jag var yngre stod jag gärna på barrikaderna, jag slogs för allt jag trodde på och mot alla som sade emot. I grunden hade jag behjärtansvärda åsikter och mål, men ibland hamnade jag vilse på vägen och jag var ogillad, kanske till och med hatad av många. Inte ens min familj och mina vänner tyckte nog riktigt om mig, de sa ofta att jag var elak och obetänksam, att jag pratade för högt och ville bestämma över alla.

Någon gång som officiellt vuxen, kanske i 18 års åldern så började jag ifrågasätta mig själv och hur jag presenterade mig för andra. Jag själv visste ju att jag aldrig tänkte elaka tankar om någon, men vad hjälper det när man ändå alltid uppfattas som elak? Det var också svårt att älska sig själv när alla hela tiden berättade för mig varför jag inte borde göra det. De pekade ut mina fel väldigt ofta och jag undrade ibland varför det var jag som uppfattades elak när det var de som alltid fick mig att må dåligt, inte tvärtom.

Men man kan inte förändra andra människor, bara sig själv. Så jag började jobba på det. Jag jobbade på att se vackra och bra saker i allt omkring mig, både natur och människor. Om jag såg något vackert i en människa jag mötte började jag berätta det för dem. Om jag såg något vackert i naturen så berättade jag det för första bästa människa jag mötte. Jag jobbade på att utvecklas på alla plan och nu nästan 20 år senare är jag en ganska harmonisk människa som verkligen ser och njuter av allt vackert i världen. Nu för tiden är jag känd för att alltid le, alltid ha något snällt att säga, alltid vara till hjälp med problemlösningar i mänskliga relationer och för att vara den som får folk på bra och glatt humör när de inte mår bra.

Min mamma har flera gånger påpekat att mina vänner hjälper mig med de mest trista saker. Hon undrar hur det kommer sig. Själv blev jag helt ställd när hon frågade, jag vet ju att de alltid finns till hjälp när jag behöver dem, men jag vet inte alls vad det är jag ger i gengäld.

Jag började därför fråga runt. Jag påpekade något trist som just denna vän hjälpt mig med och frågade varför han/hon gjort det. De svaren jag fick var ganska lika. De gjorde det för att jag då blir snabbare klar och vi kan umgås, men också att vi kan umgås medan vi jobbar. Att jag alltid får dem att må bättre när de är nere genom att antingen prata om något helt annat än det som tynger dem, eller att prata om just det om det är vad de behöver. De är också allihop helt säkra på att jag skulle göra precis vad som helst för dem. Om deras bil skulle gå sönder och de var strandade i Skåne klockan två på natten så vet de att jag skulle sätta mig i bilen och köra och hämta dem. Jag har aldrig behövt göra nåt sånt, men de vet att jag skulle göra det och det vet faktiskt jag också.

När jag gått från klarhet till klarhet så har jag också fått en stor respekt och kärlek till mig själv. Jag har fortfarande en massa brister att jobba på, men det som gör mig verkligt stolt är hur långt jag redan kommit. Att ändra en så inarbetad image är svårt, för att inte säga omöjligt. Därför älskar jag att träffa nya människor, de ser mig mycket mer så som jag ser mig själv. Mina gamla vänner och min familj tror att jag fortfarande är precis så som jag var när jag var 18 år gammal. Men det säger mer om deras självutveckling än om min. Man måste jobba på att se det som är framför en och man måste lära sig förstå att folk mognar på 20 år. Jag älskar dem allihop, men ibland blir jag besviken på att de inte ser mig. Jag är ganska övertygad om att många av dem undrar hur det kommer sig att jag har så många vänner och varför jag alltid lyckas bli populär i olika sammanhang. Ibland undrar jag själv, men jag har lärt mig att inte ifrågasätta glädje och lycka.

Förr var jag en eldig själ med massor av slag att utkämpa, nu väljer jag mina slag efter vad som är verkligt viktigt och beter mig praktiskt taget ofta som en riktigt Dalai Lama, det är nästan omöjligt att reta upp mig på något allvarligare sätt. Om du är elak mot mig så tycker jag allt som oftast synd om dig. Inte kan du vara särskilt lycklig om du vill göra någon annan så illa?

Bilderna visar mig som arg tonåring och som en glad 30+ åring.

Kan Stockholm få vara Stockholm?

I dagens Stockholm City tidning hittar man en artikel skriven av Jessica Ritzén, "Hornstull nya Times Square". Hon berättar där om olika personers syn på Stockholm och Stockholms utveckling.

Moderata politikern Kristina Alvendal vill bland annat få Hornstull att likna New Yorks Times Square, hon vill också att Globens slakthusområde ska bli som New Yorks Meatpacking District. Hennes anledning till att göra dessa liknelser förklarar hon så här: "-För att många har varit där, hört talas om det eller sett det på bild. Då kopplar man det till något spännande, trevligt och intressant."

Urbanhistorikern Håkan Forsell ser saken på ett helt annat sätt och dessutom på ett sätt som jag känner igen från mig själv. "-Jag förstår inte varför politikerna måste använda denna etikettretorik. Det tyder på extremt mindervärdeskomplex. Hornstull kan aldrig bli ett Times Square. Det kommer alltid att vara Hornstull. Han tycker att de världsvurmande politikerna förminskar Stockholm. Helt i onödan."

Jag minns att jag och tre vänner bestämde oss för att vara turister i vår egen stad sommaren 2004. Vi tog reda på vad det fanns för rundturer på vatten i och runt staden och valde en tur som skulle ta runt två timmar. När vi kom tillbaka efter två timmar var vi väldigt besvikna, av många olika anledningar. För det första hade vi bestämt oss för att göra det här som en social grej, för att umgås i vår vackra stad på ett nytt sätt. Vi blev väldigt besvikna på att det inte fanns några turer alls med riktiga guider, vi var hänvisade till en inspelad guidning och var tvungna att sitta med hörlurar på hela tiden och kunde därför inte prata med varandra. Eller, om vi gjorde det kunde den andra i alla fall inte höra oss. Slutligen var vi så uttråkade av detta att vi satt och bytte språk på våra inspelningar och lyssnade på Kinesiska, Japanska, Tyska och Portugisiska bara för skoj skull. Till slut tog vi helt av oss lurarna. Men inte förrän vi lyssnat till hur Stockholm liknades vid andra städer i världen på alla möjliga sätt.

Det där var Stockholms Manhattan och det där var lilla Paris, staden i sig var Nordens Venedig och så vidare i all oändlighet kändes det som. Enda gång som Stockholm fick vara sig självt var då något trist, tragiskt eller negativt hade hänt. Stockholms blodbad presenterades i helhet liksom mordet på vår kung, till och med var hans hund begravdes pekades ut.

Ute i världen anses Stockholm vara en av de absolut vackraste huvudstäderna i världen, varför måste vi då förminska den till en eller flera dåliga kopior på andra vackra, men mer kända städer? Hellre vara ett starkt original än en svag kopia, det är vad jag tror på.

De ger åtta exempel på hur de vill likna andra städer mer. Städerna de vill likna på olika sätt är: London, Paris, Köpenhamn, Saint Tropez och New York.

De nämna städerna är omtyckta, vackra och speciella, men så fort man försöker kopiera ett sånt koncept har man förlorat hela idén. Stockholm är nämligen också omtyckt, vackert och speciellt och mest viktigt, det är Stockholm.

Låt oss fortsätta att se vår stad med Svenska ögon och utveckla den på ett för Stockholm rätt sätt.

Nästa resa

Nu har jag varit hemma i en och en halv månad och det börjar klia i reslusten. Vart vill jag åka nästa gång? Jag har älskat de platser jag har rest till, men borde ju se till att se ännu flera, inte hela tiden åka tillbaka.

Vart vill jag då åka? Ja, det finns en massa platser jag är nyfiken på. Vietnam, Kina, Laos, Malaysia och Indien och kanske Japan, men framförallt Tibet. Island, Svalbard, Grönland och Färöarna. Australien och Nya Zeeland.

Karribien, Kanada och Sydamerika och kanske Cuba. Italien, Grekland, Portugal och en massa andra ställen. Jag vill också se mycket mer av Afrika, jag älskade Sydafrika och vill se åtminstone en del av vad som finns att se. Egentligen vill jag också se pyramiderna och sfinxerna i Egypten, men har hört att det visserligen är jättehäftigt med just det, men att det inte är värt resan och trängseln och det faktum att man blir förföljd och sliten i av alla försäljare. Att åka dit som blond, rund tjej verkar ju också vara riskabelt...

It's a jungle out there

På tisdagseftermiddagen var det tänkt att jag skulle sitta i telefonkonferens med den Englandsbaserade styrelsen, klockan 17 deras tid enligt kallelsen. Så vid 18 vår tid ringde jag in och ingen var där.

Jag började ana oråd...

Kollade igenom kallelsen flera gånger och kunde inte se nåt annat än att det skulle vara klockan 17. Sen droppar det plötsligt ned ett protokoll från mötet i min mailkorg.

Det visade sig att mötet var klockan 16 och dessutom varade väldigt kort stund jämfört med vad det brukar, så jag hade missat det. Nåja, de var inte så upprörda över det, men jag kände att det hade varit bra om jag varit med.

Eftersom det varit uppehåll i regnet hela dagen bestämde jag mig för att äntligen ta itu med gräsklippningen som jag bara skjutit på om och om igen i två veckor. Jag har helt enkelt haft roligare saker för mig än att klippa gräsmattor.

Efter att ha plockat lite skit efter Turre fick jag slutligen ut gräsklipparen från förrådet. Fyllde på med bensin och kollade oljan och satte sedan igång med att försöka dra igång den. Varje gång jag ska dra igång den blir jag irriterad på hur det fungerar. Man måste ha ett fast grepp om handtaget och dessutom runt det extra handtag som fungerar som död-mans-grepp, sen ska man med en hand dra i startsnöret och dessutom med en riktig knyck.

Jag har uppenbarligen inte den rätta knycken, så jag får ofta göra det om och om igen innan jag får tillräcklig kraft för att motorn ska gå igång. Under tiden får jag någon slags stötar i armbågen, ungefär som när man slår i den. Jag tror att det är nån nerv som hoppar fram och tillbaka i den plötsliga rörelsen. Efter mycket om och men så startade trots allt motorn och jag satte igång klippandet. Min tomt är lite knasig, jag gillar system och rutiner och det finns verkligen inget bra upplägg för att klippa min gräsmatta. Det blir så att jag knatar runt hit och dit, runt den busken och vidare till nästa. Att det dessutom blommar Gullvivor på stora delar av gräsmattan just nu gör det ännu besvärligare, jag har svårt att meja ned dem och försöker i möjligaste mån att låta bli. Inte nog med alla dessa problem, jag har också hela gräsmattan full med vinbergssnäckor och jag får ju så oerhört dåligt samvete av att gå över dem med gräsklipparen. Men vi pratar om flera hundra snäckor och jag har ibland försökt att kasta dem ut för slänten innan jag klipper gräset, men de är snabbare än man tror och fungerar som bumeranger och dessutom duckar vissa av dem när man kommer med klipparen, så de klarar sig så länge jag håller koll på var jag sätter fötterna. Grannarna har tydligen kul när jag klipper gräset och brukar tydligen säga att: -Nu klipper grannen sten igen.

För det låter hemskt när jag klipper gräset. Men det är inte sten jag klipper, det är kottar. De finns överallt när man har tre stora tallar precis över gräsmattan och de kan ju fantisera om att jag tänker kratta så fort det har blåst lite, men det kommer aldrig att hända...

Sen tog jag det lugnt resten av kvällen och tittade på en film och läste en bok.

Foton från Stockholm

Jag lyckades ta ett par bilder på olika barn, både människobarn och älgbarn i fredags när jag var i Stockholm och det blev ett par lyckade bilder faktiskt.

Nu har jag lagt in dem på lap topen hemma och gjort en säkerhetskopia som jag förvarar på jobbet, ändå känns det olustigt att radera bilderna från kameran. Digitala bilder känns så flyktiga. Hur många av dem kommer faktiskt att sparas för kommande generationer?

Ibland tänker jag mig att skriva ut bilder, ibland gör jag det till och med. Men sen vet jag inte vad jag ska göra av dem. Jag kan ju inte sätta upp allihopa på väggarna, i album tittar ingen längre och om jag ibland tänker mig att välja ut bara de allra bästa för att göra ett collage eller liknande, ja då slutar det allt som oftast med att alla bilder kasseras för ändamålet istället.

Jag har länge velat göra en eller flera foton utskrivna på kanvas, men jag har inte ens lyckats bestämma mig för vad för typ av motiv jag vill ha. Vi får väl se om jag någon gång kan bestämma mig för hur jag ska göra. Alla förslag är välkomna.

Att kissa på fienden

Fick berättat för mig att urinoaren på Golden Hits herrtoalett innehåller porträtt på hatade människor genom historien, kul tyckte killarna som hade svårt att bestämma sig för vem de skulle kissa på...

Bland valen fanns Adolf Hitler och Idi Amin.

Något som är mer skrämmande är väl att en undersökning bland 70-talister visar att Staffan Westerberg är mer hatad än Hitler. Men det är klart, det kan kanske vara svårt att se hur Hitler har påverkat just våra nutida liv negativt, men Westerbergs inflytade märks alldeles för ofta. Sen är vi ju många som inte ens hade existerat om det inte varit för Hitler och hans korståg för att utplåna hela folkgrupper, hur absurt det än låter.

Sunday rainy sunday

Tanken var att jag skulle klippa gräsmattan på söndagen, på fredagen och lördagen hade jag för mycket annat kul att göra. Vaknade dock till ösregn och relativt mörker. Efter lite frukost hade jag format en plan.
Först tog jag in och packade upp gasolvärmaren jag köpte för flera veckor sedan. Sen packade jag in emballaget och lite andra sopor i bilen och åkte mot soptippen. Där var det någon som ropade efter mig och det visade sig vara en gammal skolkompis/stallkompis. Jag har inte sett honom på många år och förr hade han mycket långt hår, som han senare rakade av och sparde istället ut ett mycket långt skägg. Nu har han varken hår på huvudet eller hakan, men gullig och trevlig är han fortfarande. Jag tittade in på ByggMax för att se vad de har för golv att välja på och till vilket pris. Jag har ju tänkt att lägga nytt golv i vardagsrummet, vet bara inte vad för typ, färg och kvalité.

Jag åkte sen vidare till Rusta men hittade inget av intresse där, åkte vidare till K-Rauta för att byta nyckeln jag köpte till utekranen, den jag hade köpt passade inte. Där hittade jag också ett par rätt små, billiga rhododendron som jag tänkte skulle passa bra vid sidan av trappen på framsidan.

Väl hemma satte jag mig själv i arbete. Först krattade jag grusuppfarten och sen planterade jag blommor för glatta livet, allt detta i tungt ösregn. Planterade blommor i korgarna jag köpte på Hem och rum mässan eller vad den hette och vi får väl se om de tar sig så bra som de menade att de skulle. Blommorna räckte inte riktigt till för hela korgen, så jag måste köpa fler. Men jag lägger in en bild på hur de ser ut idag, så får vi se om det blir nån skillnad mot i sommar.

Planterade också en del andra blommor jag köpt, både i hög kruka och blomlådor. Förhoppningsvis blir det fint och prunkande så småningom. Det ser lite smålarvigt ut just nu.

När jag kom in var jag så iskall att jag tänkte jag skulle prova det där helt osannolika som andra människor gör, ta en varmdusch när man är kall. PÅ bilderna ser ni bland annat rhododendron som jag planterade bredvid trappan och de underliga plåtfigurerna är sånt jag fått av min syster och hennes familj eftersom de vet att jag avskyr sånt, som ett skämt alltså.

Stod nog inne i duschen åtminstone i tjugo minuter och eftersom jag inte hade hunnit börja frysa innan så var det i alla fall inget oerhört lidande, men slutligen var jag nog så pass varm som jag kunde bli och jag frös faktiskt inte senare heller. Katten och hunden kände sig tydligen tvungna att hålla mig sällskap ute i regnet även om katten mestadels höll sig under tak och när vi väl kom in somnade de som stockar i soffan båda två. Judas med ögonen gömda i tassarna och Turre upp och ned på en av kuddarna.

Gjorde lite sushi senare på kvällen, men det blev inte så bra som jag hade hoppats. Jag antar att jag inte riktigt orkade lägga ned tillräckligt med omsorg på den när jag bara kan få i mig ett par bitar. Jag gjorde i alla fall rullarna med rispapper istället för sjögräspapper som jag tycker smakar mer rå fisk än vad den råa fisken gör.

Äntligen har jag tvättat den sista smutstvätten som låg i korgen också. Jag gillar inte att tvätta lakan och täcken, de är jobbiga att hänga upp och dessutom har jag dåligt med plats för dem i byrån när de väl är både rena och torra.

Ändå är det dags att tvätta en omgång till nu. Jag måste nämligen byta lakan i gästsängen för jag får besök från Halland på fredag, det ska bli kul!

Fågelungar i mina händer

Plötsligt utan att jag fattade hur det gick till for katten ned över släntkanten, hunden stod och tittade nedför sluttningen på katten, en massa skrik och flaxande och sen ett gäng arga, rädda fåglar som lekte attackplan runt huvudet på katten tills hunden tyckte att de började bli obehagliga nog att backa iväg ifrån. Då började det gå upp för mig att han måste ha tagit en fågel nere i slänten. Precis då jag med snabba steg var på väg fram mot kanten kom katten stolt upp över den med ett ordentligt grepp om huvudet på vad som såg ut att vara en nästan vuxen fågelunge. Jag försökte stoppa honom med rösten men han är ju inte så dum att han inte fattade vad jag ville, så han travade vidare och jag trippade efter för att se om hoppet var ute för fågeln. Då hörde jag plötsligt hur den pep och sen började den flaxa med vingarna. Då sa jag till Judas lite hårdare och då släppte han fågeln som löjligt nog blev räddare för mig och flaxade efter katten rätt in i magen på honom när han äntligen var fri.

Men då visste ju Judas att jag ville ha fågeln, så han gick ändå därifrån och han fick förstås en massa beröm senare.

Jag tog lugnt fågelungen i min kupade hand och höll den stilla ett tag. Jag vet av erfarenhet att de kan dö av chocken när de blir tagna av hund/katt och sen blir upplockad av en människa, men den här verkade ha ett starkt hjärta. Med ungen i handen gick jag ett varv på framsidan av tomten och försökte komma på var jag kunde sätta fågeln så att katten inte skulle ta den direkt igen och där föräldrarna skulle se den.

Jag bestämde mig slutligen för att sätta den på bilens spoiler, där vill inte katten gärna hoppa upp och där både ser och syns den ordentligt.

Föräldrarna ropade upprört men min lilla fågelunge satt bara chockad på bilen, men med huvudet lyft. När inget hände gick jag in för att ge dem tid och när jag fem minuter senare tittade ut igen var han borta. För säkerhtes skulle gick jag ut och sökte runt bilen, men han verkade ha tagit sig därifrån med egna krafter, för katten var inne med mig medan han försvann. Dessvärre låg det en pool med blod från hans ben på spoilern och jag vet inte hur mycket blod en fågel överlevera att mista. Mehn jag har i alla fall gjort vad jag har kunnat.

Efter frukost på Konditoriet med L och A åkte vi och köpte blommor hos handlaren vid centrm. Sen åkte jag till S salong och hon fixade mitt hår.

På kvällen lyckades jag mot alla odds få med mig L och A in till stan. Visserligen var de väldigt långsamma att bli klara, så vi dök in på Tudor vid kvart över tio, men jag fick en parkeringsplats precis utanför dörren i alla fall. Höll på att backa på ett kramandes par, men B flyttade dem åt mig så jag kunde backa in.

Det visade sig att det var någon sorts fotbollsfinal så det var inget kul folk och dessutom väldigt trångt. Synd att sånt ska hända när jag äntligen får med mig L dit, hon som bara varit där en gång tidigare tror att det är skittrist där och det fick hon ju tyvärr rätt i.

Vidare till Dubliner där bandet var ovanligt högljudd även om de spelade riktigt bra. Det kom fram en amerikan som sett mig på Tudor någon gång och vi snackade i säkert en timme. Trevlig kille som visade sig vara kompis med J, de är till och med födda på samma sjukhus i USA en gång i tiden, men de lärde känna varandra i Sverige. Sen ville A tillbaka till Väsby för att kolla efter någon på Magget, så jag gick med på att åka tillbaka och vi lämnade Dubliner runt ett.

På Magget var det nästan värre än vanligt och en kompis, kompis som alltid varit lite förtjust i mig hade tagit en drink eller två för mycket. Han är vanligtvis blyg och försiktig men nu var han så närgången och klappade på mig för mycket och försökte pussa mig överallt, så jag kände mig tvungen att säga ifrån på skarpen. Han är så oförarglig så jag ville inte behöva göra det, men nog är nog, så jag var tvungen. Jag avskyr verkligen att vara elak och göra folk illa, men när det är mitt eget välmående som står på spel så måste jag ju göra nåt åt det, för att göra mig själv illa är något jag avskyr ännu mer. Det slutade med att han började grina och sanningen att säga var jag inte alls så elak, men problemet var nog mer att han blev sårad och att inte hela sanningen ligger i det jag sa till honom, att han tagit en drink för mycket. Nej, han har nog känt så här ett tag, han har bara inte haft mod att visa det.

Det är ju vanligtvis en urgullig kille, han är bara inte alls min typ.

Stockholm runt med kamera i näven och nattarbete

På fredagen åkte jag återigen in till Stockholm för att fotografera lite.
Först åkte jag iväg mot Globen eftersom jag ville slippa åka ditåt när det börjat bli fredagsrusning. Jag är visst rätt duktig på att hitta rätt platser att fota ifrån, jag hittade nåt bostadsområde med ganska gamla lägenhetshus på andra sidan stora vägen från Globen sett.
Där fick jag en rätt bra vy, god nog att fotografera ifrån i alla fall.
Jag hade tänkt mig att åka in till Skansen efter detta och hade sett att A, S sambo hade samma plan och skulle dit med sin mamma och sina två barn. Till min stora lycka och förvåning så hittade jag parkering precis utanför Cirkus och sen tog jag rulltrappan upp till Skansen. Där upptäckte jag att jag därifrån hade en väldigt bra vy över Nordiska museet, det är ju en sån vacker byggnad och jag fotograferade den.
Efter att ha fotograferat mig igenom en del av den änden av Skansen gick jag mot Lill-Skansen där A och gänget var.
S hade utmanat mig och sagt att om jag lyckades ta bra kort på yngsta sonen så skulle han bli imponerad så jag gjorde mitt bästa.
Jag tycker nog att jag lyckades få till bra bilder på båda barnen och också en del söta bilder på mamma med den yngsta.
Jag gick sen för mitt egna höga nöjes skull och tittade på de söta älgkalvarna som var knappt en vecka gamla. De lade sig att sova så nära staketet de kunde, så folk kunde klappa och klia dem bakom öronen.
Fast jag åkte från stan vid tretiden på eftermiddagen och dessutom på en fredag, så kom jag hem rätt snabbt trots att det var en hel del trafik.

Framåt kvällen ringde L och undrade om jag skulle äta "take out" med henne och A och sen se Talang. Sagt och gjort, L handlade pizza till sig och A och pastarullar med squash och skinka och tomatsås till mig. Vädret var fint och trots att det var ganska sent så var det varmt nog att sitta ute och äta. När Talang började så insisterade L på att vi skulle gå in och titta.
Det var ju ganska ospännande, men jag hade trevligt sällskap i alla fall, ända tills A somnade i fåtöljen iförd en ruskigt ful, tjock morgonrock med huva och invirad i en filt. Men L var vaken och vi tittade lite på bilder från Sydafrika på min dator och sen en massa knäppa kul klipp på hennes. Jag var hemma redan vid elvatiden eftersom L också var trött och ville sova.
Jag var däremot uppe i varv och fick en massa gjort när jag kom hem.
Jag vek tvätten, diskade, städade i hallen, badrummet och köket. Tömde sopor i köket och badrummet, monterade ett bord och en DVD-hylla från Ikea och tog hand om soporna efter det också. Samlade ihop flaskor till glasinsamlingen och flyttade lite DVD-er till nya hyllan i gästrummet. Jag kom i säng vid halv två.

Elvis i knät

Igår hade jag migrän på eftermiddagen, inte sådär riktigt bankande men tillräckligt för att inte riktigt få något gjort. Jag åkte från jobbet lite tidigare för att förhoppningsvis få undan lite av migränen innan vi skulle ut på Golden Hits 70-tals show med några kunder.

Jag fick chans att vila en stund och mådde marginellt bättre när jag lämnade hunden hos mamma samtidigt som jag plockade upp pappa. Efter lite letande hittade vi en parkeringsplats inte särskilt långt från Kungsgatan. Showen var helt okey men inte riktigt min stil och dessutom är jag stolt att säga att jag tydligen var lite för ung för att känna igen de flesta av låtarna från 70-talet. Elvis i fyrtal bjöds det på och en av dem kysste mig på handen och satte sig i mitt knä, allt detta till min kollegas obekväma rysningar. Det är det värsta han vet när de gör sånt. Inte för att jag kan säga att jag gillar det heller, men det är ju bara att spelar med. Sista numret var 80-tal och där kände jag igen mig så mycket bättre. Jag var däremot tvungen att ta en migränspruta till slut i alla fall, men sen mådde jag bättre även om jag svettades som en gris av sprutan.

Golden Hits är en del av Wallmans Salonger och drivs av Richard Herrey och de som uppträder är också de som serverar maten. De har lagt ned mycket arbete på att anställa rätt människor. De är duktiga på att sjunga och dansa, men är också jättegulliga och trevliga servitörer. Ett vinnande koncept känns det som. Dessutom ger det ju lite extra glans åt stället när Richard går runt bland gästerna och pratar lite eller tar ett par danssteg.

Lagom till midnatt ville pappa hem så vi gick tillbaka till bilen och åkte norrut.

Att fota hästar

Syrran är jätteduktig på att fota hästar. Själv är jag än så länge bara okey. Men ibland lyckas jag med att ta nån bild i rätt ögonblick och med rätt inställningar. Under långhelgen var jag ju på en islandshästtävling med en kompis och det är kul när man tittar på bilderna efteråt för om man har råkat ta vid rätt ögonblick så ser hästarna så mycket häftigare ut och människorna så mycket mer närvarande ut. Man ser ju inte folk så tydligt under en sekund som när man har fryst tiden med en bild.

Jag gillar de där frysta ögonblicken, man ser allt så mycket tydligare och det är vackert.

På min datorskärm ser vissa av bilderna lagom ut och andra mörka, men jag tror att min skärm visar bilderna lite mörkare än de flesta andra skärmar. Därför lägger jag in bilder med två olika ljus.

Plommonträdet blommar och klematisen har överlevt vintern

Igår kväll var det dags för pysselkväll med tjejerna igen och det var ett tag sedan, så det var kul.

Jag åkte och reklamerade persiennen på Ikea också och köpte en CD/DVD hylla som ska passa ihop med de nya hyllorna i gästrummet. Jag har ju så mycket DVD-filmer att jag inte vet var jag ska göra av dem längre. Köpte också en jätte-marguerita, eller vad heter de? De som ser ut som små prästkragar. En tjej såg mig ta med mig den på Ikea och blev eld och lågor och sa att hon också ville ha en och gick tillbaka släpandes på sin kille för att plocka med sig en.

Jag var in en vända på Mekonomen också för att köpa en ny bakblinkerslampa till bilen, men de visade sig inte ha någon.

Gick förresten in på Lindex och lämnade tillbaka BHn också och gick sen in på Kappahl och köpte två BH som passade sådär. Köpte tre par trosor till också.

Utanför mitt jobbfönster står häggen i blom för en vecka sedan var det bara små, små knoppar på den. Bredvid häggen blommar slånbärsbuskarna. Sommarvärmen är påtaglig, jag tog inte ens med mig en sommarjacka till jobbet i morse. Hemma står plommonträdet i blom, men än blommar vitsipporna. Är det meningen att vitsippa, hägg och plommon ska blomma samtidigt? På fikarasterna sitter vi mitt under häggen och det luktar så gott även om det kan vara lite överväldigande.

Dessutom har jag äntligen en klematis som har överlevt en vinter och dessutom verkar ta sig ordentligt. Jag älskar klätterväxter, men jag lyckas i bästa fall få dem att överleva, jag får dem aldrig att bli stora och fina.

Sen så lyckas jag ju odla det mesta på komposten, även det som jag trodde var dött kommer plötsligt igen där. Nu stod det sådär tio tulpaner där och löjtnantshjärtat som jag trodde hade dött håller på att växa sig frodig mitt i komposthögen.

Vårnoja

På lunchen på tisdagen skulle C göra några ärenden i Centrum, så jag tog chansen att snacka med optikern om byte av glasen i mina Ray Bans. Det skulle kosta 450:- och det tycker jag att det är värt. Så nu är glasen beställda. Sen sprang jag kvickt in på Lindex och köpte lite underkläder. Men väl hemma igen efter jobbet, så visade det sig att kuporna var för små och det fanns inga större. Jag verkar vara lite mitt emellan storlekar just nu.

För att få en chans att tänka på lite annat så åkte jag hem till H på tisdagskvällen och det var så varmt och fint att vi kunde sitta ute till kvart i elva på kvällen med bara tunna sommarjackor på. Vi drack saft och åt minibrownies och snackade skit. Det var länge sedan vi sågs nu, H har mycket med barn, karl och hästar, så det blir inte så ofta längre.

Men visst nojade jag ändå, bara det att jag nu gjorde det med H istället och hon hjälpte till att vända och vrida på saker åt mig.

Våldsamma, hatiska människor

I dagens Metro hittar man denna notis. Jag kan inte komma fram till hurvida dessa våldsamma hotfulla människor är vargälskare eller varghatare och även om det kan tyckas egalt, så kan jag tycka att det har betydelse.

I det fall det är vargälskare det handlar om, så handlar det ju också om liv och död och till viss del civilkurage. Frustrerade människor som ser ett onödigt dödande av utrotningshotade djur och faktiskt gör något åt det. Om samma sak utfördes av tigerälskare i Sibirien så skulle vi alla applådera. Sen kan jag tycka att det är omoget och onödigt att attackera någon rent fysiskt oavsett om det handlar om bilen eller rent kroppsvåld. De har ju ett jobb att utföra, men man kan ju undra hur man kan ha kraft att utföra den typen av jobb utan att i sak hålla med om det. Man kan alltså tro att de tycker att det är okey att döda 25% av Sveriges vargar.
Men våld och hot är inte okey.


Om det istället är varghatarna som utför dessa hot och våldshandlingar kan jag hitta så många färre argument som talar för deras sak. De visar bara än en gång att det handlar om omotiverat hat mot allt och alla. Kanske känner de ett behov av att vara viktiga och att ha makt? Anledningar till att vilja döda vargar tycks det finnas hur många som helst. Än har jag inte sett ett enda som låter det minsta vettigt. Oftast handlar det helt enkelt om ett rovdjurs konkurrens från ett annat. Visst måste det ändå finnas plats för 200 vargar att leva på alla de bytesdjur vi har här i Sverige.

Enligt Wikipedia finns det runt 300-400 000 älgar i Sverige och varje år skjuter man ungefär 100 000 av dessa. Under ett år är också c.a 5000 älgar inblandade i bilolyckor och 8-12 personer dör i dessa. Kostnaden för samhället för dessa olyckor beräknas vara runt 1 miljard kronor per år enligt Vägverket.

Skogsvårdsstyrelsen krävde en halvering av älgstammen 2005 för att minska risken för bilolyckor och skador på planterad skog.

Vi har också 600-800 000 rådjur i Sverige och av dessa skjuts runt 200 000 per år.
Jag kan inte på något sätt se hur vargen kan uppfattas som så hotfull för så många svenskar.
Vi behöver hålla djurstammarna nere och vi har förutom älg och rådjur en massa andra bytesdjur som tex. hare, sorkar och möss. Det finns en massa plats i Sverige för rovdjur.
Inte många exempel alls finns i historien där vargar faktiskt varit till fara för människor. Björnar och älgar har vi däremot flera exempel på bara de senaste åren.

Argumentet att vargar är farliga för tamboskap är nästintill pinsamt. För det första förolyckas fler hundar per år i bilolyckor under jakt än vad som hittills totalt dödats av vargar under åren. Dessutom tycker jag att den som ger sig in i leken får leken tåla. Om du vill jaga med hund och släppa den lös i en vargs revir, ja då får du också räkna med risken att den blir tagen som byte eller för att den kommer för nära. Låt oss dessutom försöka komma på bättre sätt att skydda våra tamdjur än att utrota vargarna. Om jag har ett tamdjur så är det också min skyldighet att skydda det. Den skyldigheten gör att man inte bör släppa ut den i skogen utan tillsyn och gör man det så får man stå sitt kast.

Och den renägare som säger att det handlar om känslor ljuger. Hur mycket närkontakt har man med ett tamdjur som går löst i skogen större delen av året. De blir ersatta ekonomiskt för det svinn som orsakas av bristande uppsyn, vad klagar de på?
Dessutom lär detta svinn kosta samhället mycket mindre än vad trafikolyckor med älgar gör.

Att leva på andras pengar

Vi vet ju att Mona Sahlin förespråkar att i högsta möjliga mån leva på andras pengar och arbete och vi vet att hon har tillämpat detta privat också tidigare. Men att hon gör det på ett så tydligt sätt och detta trots att hon egentligen rent ideologiskt inte tycker att folk ska ha råd med mer än de verkligen behöver för att överleva, så är det som vanligt ett evigt hyckleri.

"-Vi har inget sommarställe, men det kommer en tid då man upptäcker att man kan våldgästa kompisar som har det. Det är väldigt praktiskt, för då slipper man klippa gräsmattan och så."

Persienntrassel

I vintras målade jag sovrumstaket och dörr och fönsterkarmar vita. Då bytte jag också persienn. Förr hade jag en träfärgad och alldeles för bred persienn som gjorde att jag var tvungen att montera den ungefär 10 cm från fönstret. Då kunde man se emellan fönstret och persiennen om man ville och ljuset kröp ju också emellan. Men i vintras bytte jag alltså persienn till en lagom bred som fick plats innanför fönsterkarmen och alltså kom närmare själva rutan.

Men i morse fungerade den plötsligt inte... Det är ju ingen känslig elektronik eller något sådant, så att den skulle gå sönder var ganska otippat. Persiennlinan har slitits så att den är nästan helt av, hur blev det så?

Skulle inte Ikea-grejer hålla länge?

Går den att reklamera trots att den är 4-6 månader gammal och kvittot har försvunnit?

Länge leve tulpanerna

För första gången har jag nu tulpaner i rabatten. Förr har det helt enkelt inte funnits någon riktig rabatt, men nu har de inte bara kommit upp, de blommar också.

Inte heller verkar hararna ha upptäckt att de finns där, så de är relativt hela. Men jag har sett ett par sniglar som varit på väg dit. Jag har inte hjärta att döda dem, så jag brukar kasta iväg dem ned för slänten. Fast en gång råkade jag träffa ett träd när jag gjorde det, då fick jag dåligt samvete...

Soptjuven tagen på bar gärning

Klockan halv fyra på natten vaknade min utmärkta vakthund och sa med all önskvärd tydlighet att han inte gillar något som händer ute på framverandan. Jag får förstås en föraning om att vi slutligen ska kunna avslöja den fräcka soptjuven som hälsade på redan i förra veckan.

Jag kikar ut mellan persiennernas lameller och blir inte särskilt förvånad när jag ser en rävhona släpandes på min soppåse. Den här gången var den tyngre och det var väl därför vi hörde henne och det var kanske också därför det tog längre tid för henne att bära iväg den. Jag låste upp dörren, gav henne ett par sekunder och släppte sedan ut Turre. När vi kom ut hade hon redan lämnat tomten och sprungit över till skogen på andra sidan vägen, det enda vi såg var hennes rumpa som försvann. Det var bara att ta på sig tofflor och göra det jag varit för lat för att göra tidigare, gå ned för backen och slänga soporna där de ska vara, i soptunnan. Turre nosade runt men verkade inte särskilt upprörd. Så nu är mysteriet löst, förras soppåsen var helt enkelt så lätt att hon kunde bära iväg med den hel. Någon får nog en rätt otrevlig överraskning när de hittar en massa sopor på sin tomt eller i skogen någonstans, men det finns inte en chans att jag skulle hitta den där upp i skogen.

Måndag hela dagen

Jag var uppåt med samtidigt lite nedslagen under hela dagen, men sen dök J upp för att fika med mig på jobbet och det blev en alldeles för lat eftermiddag. Vi satt och snackade och rökte i säkert en hel timme. Men solen sken ju och livet lekte. Sen tog mina cigaretter slut och jag gick in för att få något gjort.

På kvällen hämtade jag J och åkte in till Tudor Arms för måndagsquiz. Det var inte speciellt mycket folk jämfört med anars. Hurvida det berodde på Norska Nationaldagen eller det faktum att det var enormt vackert väder och mer än 20 grader varmt fortfarande när klockan var nio, det vet jag inte. Men när vi gick ut för att röka var jag tvungen att ta av mig vindjackan som jag satt på mig av vana.

Höll tummarna att inga plan skulle få flyga in eller ut från England, trots att det skulle innebära att min fina svägerska skulle bli fast där en dag eller två. Men dessvärre verkar de flesta flighter ha gått iväg, i alla fall från Stockholm.

Vi hade lite halvnya medlemmar i laget och hade trevligt, men det tar ju ett tag innan alla acklimatiserar sig. Först tyckte vi det kändes för lätt och sen kanske lite för svårt. Men vi var hel oförberedda på ett resultat på under 40 poäng. Vi fick 39 poäng och antog att det var uselt, men det visade sig räcka till en andraplacering, ettan hade 41 poäng.

Åkte hemåt i vad som kändes som cirklar eftersom J och H hade bestämt att jag skulle skjutsa H till hennes kille i Sundbyberg. Jag frågade om det var en lång omväg och/eller ifall de hittade ordentligt. 20-30 minuter senare släppte jag av H på fel ställe och hon fick åka tunnelbana den sista biten, oj vad jag var irriterad. Jag har inget emot att vara den som är nykter och skjutsar omkring på folk, men nån jävla måtta får det väl vara. Jag kom ju hem minst en halvtimme senare än vanligt bara för att de inte ens visste vart de skulle.

Åt lite edamame och kom i säng alldeles försent.

Tvätt, gryta, pasta och en drink i Märsta

Med tanke på hur sent jag kom i säng, så vaknade jag rätt tidigt, jag gick upp vid halv tolv och kände mig ganska utvilad till och med.
Jag slängde in en maskin tvätt och gjorde frukost och diskade medan teet blev bryggt. Sen gjorde jag en gryta på en bit kött jag köpte på fredagen. Slängde i kött, lök, buljongtärningar, champinjoner, slantade morötter, krossad tomat, tomatjuice, tomatpuré och worchestersås. Den blev bättre än vad jag hade vågat hoppas, så jag slängde inte ens i vitlöken som jag hade tänkt mig. Sen fick den stå och puttra i ett par timmar medan jag plockade ögonbryn och färgade dem, hängde upp tvätten och startade en ny maskin.
Sen var det dags att göra sig iordning för middag på Vapiano med H. Jag fick vänta rätt länge utanför hennes jobb, så jag tog tillfället i akt att kolla vilka som ville vara med på quiz på måndagen. Det är nog bättre att kolla det dagen innan än att ha panik på eftermiddagen på måndagen. Den knasiga tanten har jag inte bjudit in till quiz och jag vet inte vad jag ska säga om hon frågar, jag avskyr att vara elak.
Sen när H dök upp stack vi iväg till Gamla stan, vi hade en massa tjejsnack och löste förhoppningsvis en eller ett par gåtor om livet. Maten var alldeles utmärkt, jag tog pasta med scampi, grädde, pesto, cocktailtomater, färsk spenat, chili och vitlök.
Sen gick vi upp till The Liffey runt hörnet och snackade lite till. När vi skiljts åt satte jag mig nere på kajkanten med utsikt över stadshuset och tog en cigg.
På vägen hem var jag lite rastlös och ringde runt till en massa vänner som antingen inte svarade i telefon eller inte hade tid att prata. Så bara för allt det och att jag var lite irriterad på en del människor, så ringde jag W som jag träffat på nattklubben i Väsby på fredagen.
Det slutade med att jag plockade upp honom på hotellet i Märsta och vi åkte ned till puben och tog en drink. Vi hann inte prata så mycket innan hans kompisar dök upp, två yngre killar från Irland och England. Sen anslöt en bartender som de kände från en annan pub och vi hade riktigt kul. Sen dök det dessvärre upp en kille som undrade om han fick sitta med oss, självklart sa vi ja. Men det visade sig att han inte kunde mycket engelska alls och jag var tvungen att lyssna på honom medan han berättade saker om sig själv och livet i Märsta, som jag helst hade velat vara ovetande om. De andra verkade ha så mycket roligare än vad jag hade där på kanten. Därför smet jag och W tillbaka till hotellbaren istället när vi hade varit ute och rökt. Sen satt vi där och snackade och han visade sig vara väldigt trevlig, kul och snäll.
Jag kom hem alldeles försent för en söndagkväll, men var väldigt nöjd med dagen. När jag kom hem var jag tvungen att ta hand om tvätten och grytan, men kom slutligen i säng.

Sommarvärme

Kompisen S från Dalarna behövde handla i stan så jag, S och L och hennes brorsdotter åkte in. Det var underbart väder och vi stod i solen och väntade på S medan hon handlade vandrarkängor. Vidare därifrån för att titta på lite serieoriginal hos en kompis och snacka lite skit. Sen började den lilla tjejen bli rastlös och vi åkte vidare och handlade kartor och sen in en sväng på Västermalmsgallerian och sen var smärtgränsen nådd för flickan och vi begav oss hemåt. Efter att ha lämnat av L och lilltjejen åkte jag och S och köpte sushi till lunch och satte oss sedan i solen på en stor äng i närheten. Där var folk som grillade och ungdomar som tog en öl och spelade brännboll, vi satt där en timme eller så och kunde inte riktigt slita oss fast vi borde åka hemåt.
När jag slutligen kom hem var jag tvungen att sova en stund och åkte sen till Dubliner. J kom förbi en kortis men ville inte betala inträde för att ta en cola, han hade jobbat hela dagen. Så vi stod och pratade över glasväggen, han utanför, jag på verandan, sen åkte han hem. Träffade en tjej från Väsby som jag kände en gång i tiden och vi sa hej och bytte ett par ord. Sen hängde jag med lite folk från Tudor. Kom inte hem förrän vid fyra på morgonen och var tvungen att äta lite, så jag åt upp resterna från sushin och kom inte i säng förrän vid halv sex.