När du mår dåligt gör jag det också

1/5 På tisdagen var det kusinens födelsedag men om jag och Turre haft svårt att sova natten innan så var det ingenting i jämförelse med denna natt... Turre var nu riktigt sjuk och hade frossa och låg och hyperventilerade stora delar av natten. Jag var förstås väldigt orolig och hade svårt att sova eftersom han väckte mig hela tiden med att må så dåligt och så fort han blev tyst och stilla var jag ju tvungen att kolla om han fortfarande andades, jag antar att ni som är föräldrar känner igen er i detta?
Slutligen var nattens vaka över och vi tog sovmorgon och sen tog jag tag i att ringa till djursjukhuset, den här gången Albano i Danderyd. Inget av sjukhusen har ju lyckats lösa problemet och då kan jag ju faktiskt ge det som ligger närmast en chans åtminstone. Problemet var bara att även om de ju är ett joursjukhus så hade de inte veterinärer i tjänst som kunde kolla Turres tänder och erfarenheten säger ju att det är dem det är fel på och han luktar nu sopor i munnen igen, så det är nog det. Vi fick tid till operation dagen efter, på onsdagen men de visste inte om de verkligen kunde fixa tänderna akut egentligen.
Slutligen lyckades jag i alla fall ta mig iväg till kusinen, nästan en timme försenad dök jag slutligen upp i alla fall. Det bar emot ens att lämna Turre i bilen ensam, så dålig var han och fast bakluckan stod öppen för att han skulle få luft så orkade han inte ens skälla på folk som gick förbi...

Jag fick gott fika i alla fall, tårta och jordgubbar och kaffe och hemgjorda chokladbollar, gottigt.
Jag roade mig med att fota kusindottern, faster och kusinen och vi hade det bra i solen.
Jag hade funderat en hel del på vad jag skulle ge kusinen i present, hon hade ju köpt en så genomtänkt present till mig när jag fyllde år.
Med tidsbrist och oro så bestämde jag mig istället för att bjuda henne på bio och mat någon kväl och hon verkade tycka att det var en bra idé men föreslog teater istället och det har inte jag något emot.
Jag stannade inte så länge på kalaset. jag ville ha uppsikt på Turre. På vägen hem åkte jag till Ica för att återigen leta edamamebönor men det är fortfarade slut, nu har det varit det i runt 2 månader!
När vi kom hem fick jag övertala Turre att resa sig och bli tagen ur buren, han orkade liksom inte.
Jag ställde ned honom bakom bilen och gick in med grejerna jag hade i bilen och en stund senare fick jag gå och hämta honom, han stod ihopkrupen precis där jag satt ned honom och ville inte röra sig...
Jag lindade in honom i en filt och pysslade om honom, en kompis undrade om det inte var bättre att kör honom till sjukhuset men de hade ju inga veterinärer på plats och alla burar var upptagna. Det känns som om det är bättre att ligga precis bredvid matte och bli tröstad än att ligga obehandlad och ensam i en bur när man mår så dåligt.
Resten av kvällen tog vi det bara lugnt och ett par gånger tvingade jag ut honom för att kissa men annars sov han bara.