En tung och vacker dag

2/5 På Onsdagen fick jag gå upp tidigt, jag hade bara sovit 3 timmar eftersom Turre var orolig och det gjorde ju mig orolig.
Jag gjorde mitt iskaffe och en macka och packade min mig och Turre i bilen och körde mot Danderyd och Albano.
Det kändes inte bra att lämna honom, jg var mer orolig än vanligt och hade separationsångest, men åkte förstås hemåt när han var inskriven.
När jag kom hem duschade jag och gjorde mig iordning, idag var det dags för begravning... Jag har varit på alldeles för många begravningar och alldeles för få bröllop, doften av snittblommor påminner mig om begravningar liksom ljudet av kyrkklockor. Jag ville verkligen inte gå, jag har sett alldeles för många ledsna familjer och vänner och kände att jag inte visste om jag skulle fixa det här, men jag kände också att min gudson förtjänar att jag är där för honom, så jag åkte så klart dit i alla fall.
Jag körde hem till syrran och fick åka med henne och ungarna till Skogskyrkogården, det kändes skönt att ha det stödet.
Jag klarade begravningen förvånandsvärt väl och jag vet inte om jag är glad och lättad över det eller rädd att jag börjar bli hård...
På fikat efteråt fick vi en chans att slappna av och umgås lite och jag blev lite putt över att folk, vänner till M som dog, inte ens kände igen eller kom ihåg mig när jag presenterade mig, det här är folk som jag och exet hängde med en del en gång i tiden... Men vi hade ett bra gäng med oss där och vi hade gott stöd av varandra.
Jag är liksom inte van att folk inte minns mig, kanske är jag bortskämd?
När jag kom hem hade de fortfarande inte hört av sig från Albano så jag satte mig i solen på verandan en stund och sen ringde de och sa att jag skulle komma om en timme.
Jag åkte och hämtade honom och han var riktigt pigg och glad trots att de dragit ut en tand på honom och jag fick besked om att Agria inte ville ersätta och att räkningen hamnade på 4550:-,,, Agria betaar av princip inte ut tandvård eftersom de menar att det beror på vanvård antar jag..? Men det är är en skada som kommer av en gammal fraktur som ingen veterinär hittade på 2 år och som sedan jag hittade. Den förseningen verkar ha gjort att problemet blivit kroniskt och jag vet inte, men jag tycker nog att det är ett och samma problem hela tiden och de har ersatt detta tidigare...
Jag åkte raka vägen till Apoteket för att hämta medicin till Turre men den var slut så jag köpte avmaskningsmedel till Judas eftersom ML sagt att det satt maskar och vinkade till henne från hans rumpa på Valborg.
Vi vilade nå halvtimme och sen åkte vi till pyssel, men eftersom de sagt att Turre skulle ha mörkt och tyst omkring sig resten av kvällen så fick han sova i bilen och så stannade jag inte så länge istället.
När jag kom hem såg jag Iron Man på DVD, hur kan den där karlen se så bra ut efter sitt destruktiva liv?

När du mår dåligt gör jag det också

1/5 På tisdagen var det kusinens födelsedag men om jag och Turre haft svårt att sova natten innan så var det ingenting i jämförelse med denna natt... Turre var nu riktigt sjuk och hade frossa och låg och hyperventilerade stora delar av natten. Jag var förstås väldigt orolig och hade svårt att sova eftersom han väckte mig hela tiden med att må så dåligt och så fort han blev tyst och stilla var jag ju tvungen att kolla om han fortfarande andades, jag antar att ni som är föräldrar känner igen er i detta?
Slutligen var nattens vaka över och vi tog sovmorgon och sen tog jag tag i att ringa till djursjukhuset, den här gången Albano i Danderyd. Inget av sjukhusen har ju lyckats lösa problemet och då kan jag ju faktiskt ge det som ligger närmast en chans åtminstone. Problemet var bara att även om de ju är ett joursjukhus så hade de inte veterinärer i tjänst som kunde kolla Turres tänder och erfarenheten säger ju att det är dem det är fel på och han luktar nu sopor i munnen igen, så det är nog det. Vi fick tid till operation dagen efter, på onsdagen men de visste inte om de verkligen kunde fixa tänderna akut egentligen.
Slutligen lyckades jag i alla fall ta mig iväg till kusinen, nästan en timme försenad dök jag slutligen upp i alla fall. Det bar emot ens att lämna Turre i bilen ensam, så dålig var han och fast bakluckan stod öppen för att han skulle få luft så orkade han inte ens skälla på folk som gick förbi...

Jag fick gott fika i alla fall, tårta och jordgubbar och kaffe och hemgjorda chokladbollar, gottigt.
Jag roade mig med att fota kusindottern, faster och kusinen och vi hade det bra i solen.
Jag hade funderat en hel del på vad jag skulle ge kusinen i present, hon hade ju köpt en så genomtänkt present till mig när jag fyllde år.
Med tidsbrist och oro så bestämde jag mig istället för att bjuda henne på bio och mat någon kväl och hon verkade tycka att det var en bra idé men föreslog teater istället och det har inte jag något emot.
Jag stannade inte så länge på kalaset. jag ville ha uppsikt på Turre. På vägen hem åkte jag till Ica för att återigen leta edamamebönor men det är fortfarade slut, nu har det varit det i runt 2 månader!
När vi kom hem fick jag övertala Turre att resa sig och bli tagen ur buren, han orkade liksom inte.
Jag ställde ned honom bakom bilen och gick in med grejerna jag hade i bilen och en stund senare fick jag gå och hämta honom, han stod ihopkrupen precis där jag satt ned honom och ville inte röra sig...
Jag lindade in honom i en filt och pysslade om honom, en kompis undrade om det inte var bättre att kör honom till sjukhuset men de hade ju inga veterinärer på plats och alla burar var upptagna. Det känns som om det är bättre att ligga precis bredvid matte och bli tröstad än att ligga obehandlad och ensam i en bur när man mår så dåligt.
Resten av kvällen tog vi det bara lugnt och ett par gånger tvingade jag ut honom för att kissa men annars sov han bara.