En tung och vacker dag

2/5 På Onsdagen fick jag gå upp tidigt, jag hade bara sovit 3 timmar eftersom Turre var orolig och det gjorde ju mig orolig.
Jag gjorde mitt iskaffe och en macka och packade min mig och Turre i bilen och körde mot Danderyd och Albano.
Det kändes inte bra att lämna honom, jg var mer orolig än vanligt och hade separationsångest, men åkte förstås hemåt när han var inskriven.
När jag kom hem duschade jag och gjorde mig iordning, idag var det dags för begravning... Jag har varit på alldeles för många begravningar och alldeles för få bröllop, doften av snittblommor påminner mig om begravningar liksom ljudet av kyrkklockor. Jag ville verkligen inte gå, jag har sett alldeles för många ledsna familjer och vänner och kände att jag inte visste om jag skulle fixa det här, men jag kände också att min gudson förtjänar att jag är där för honom, så jag åkte så klart dit i alla fall.
Jag körde hem till syrran och fick åka med henne och ungarna till Skogskyrkogården, det kändes skönt att ha det stödet.
Jag klarade begravningen förvånandsvärt väl och jag vet inte om jag är glad och lättad över det eller rädd att jag börjar bli hård...
På fikat efteråt fick vi en chans att slappna av och umgås lite och jag blev lite putt över att folk, vänner till M som dog, inte ens kände igen eller kom ihåg mig när jag presenterade mig, det här är folk som jag och exet hängde med en del en gång i tiden... Men vi hade ett bra gäng med oss där och vi hade gott stöd av varandra.
Jag är liksom inte van att folk inte minns mig, kanske är jag bortskämd?
När jag kom hem hade de fortfarande inte hört av sig från Albano så jag satte mig i solen på verandan en stund och sen ringde de och sa att jag skulle komma om en timme.
Jag åkte och hämtade honom och han var riktigt pigg och glad trots att de dragit ut en tand på honom och jag fick besked om att Agria inte ville ersätta och att räkningen hamnade på 4550:-,,, Agria betaar av princip inte ut tandvård eftersom de menar att det beror på vanvård antar jag..? Men det är är en skada som kommer av en gammal fraktur som ingen veterinär hittade på 2 år och som sedan jag hittade. Den förseningen verkar ha gjort att problemet blivit kroniskt och jag vet inte, men jag tycker nog att det är ett och samma problem hela tiden och de har ersatt detta tidigare...
Jag åkte raka vägen till Apoteket för att hämta medicin till Turre men den var slut så jag köpte avmaskningsmedel till Judas eftersom ML sagt att det satt maskar och vinkade till henne från hans rumpa på Valborg.
Vi vilade nå halvtimme och sen åkte vi till pyssel, men eftersom de sagt att Turre skulle ha mörkt och tyst omkring sig resten av kvällen så fick han sova i bilen och så stannade jag inte så länge istället.
När jag kom hem såg jag Iron Man på DVD, hur kan den där karlen se så bra ut efter sitt destruktiva liv?

Skrot i svampskogen

På söndagen gick vi upp klockan 8 eftersom M var tvungen att åka tidigt och fixa vidare med den flyttning som gjorde att hon var i Stockholm över huvudtaget. Jag kokade ägg och ställde fram frukost och vi åt i godan ro och så plötslgit var klockan 9! Tanken hade ju varit att M skulle vara på Väsby station senast 9... Jag skjutsade ned henne till stationen och sen åkte jag hem och lade mig igen. Jag somnade aldrig djupt nog för att känna att jag sov, men jag var mer utvilad när jag gick upp igen efter 3 timmar.
När jag kom upp hittade jag Judas i gästsängen, han gillar när dörren är öppen där men den är i vägen för mig så den har jag ständ när ingen bor där. Så snart han vaknade och gick ut stängde jag dörren igen. När jag gick upp åt jag en andra frukost och sen packade jag ihop Turre, mig själv och svampkorgen och tog mig till Arlandaskogarna igen.
Den här gången åkte jag till min gamla del av skogen och det tog ett bra tag innan jag hittade nåt jag vågade plocka. Den här gången hade jag faktiskt med mig en svampbok men det var för svårt att artbestämma svamparna så jag vågade inte plocka några nya i alla fall.
Jag blir ofta förvånad över vad jag hittar i dessa skogar. Det finns inga vägar igenom dem och ändå hittar man de mest udda saker flera kilometer från stora vägen... Som ett oljafat som är sönderrostat... eller ett vindskydd med tillhörande eldstad och så förstås älgkäkar och andra ben. Till slut hittade jag i alla fall trattkantareller och det fanns tillräckligt för att jag inte skulle vara besviken, men det kunde ju ha varit fält med svamp så som andra hittar dem.
Efter en stund tog trattkantarellskogen slut, men då började taggsvampsskogen. Det är aldrig lika spännande att plocka taggsvamp men den har väldigt många fördelar: Den är stampig och kompakt, den är lättrensad, maskar tycker inte om den, den växer i fält och den är omöjlig att förväxla med andra sorters svamp. Men ärligt sagt har jag svårt med inspirationen, vad gör man med svamp? Jag tycker det känns lite fel att göra risotto på taggsvamp, den anses läcker men jämfört med kantareller och trattkantareller så är den rätt tråkig. Jag kom fram till att det kanske går att göra svamppaj på den? Jag kollade recept på nätet och hittade ett recept med bara ingredienser jag har hemma, alldeles lysande!
Så i alla fall, bortsett från 1½ kantarell så var det taggsvamp och trattkantareller jag kom hem med och det var en hel del. 2 timmar hade jag varit ute och kom ju till och med hem innan det blev mörkt. Sen ägnade jag resten av kvällen åt att rensa svamo, det tog 3½ timme att rensa svampen och ytterligare någon timme innan allt vatten kokat bort från den blöta taggsvampen. Jag gjorde svampstuvning till smörgås, jag tror att det är min första och det blev riktigt bra. Var det J eller M eller båda som på lördagen talade om för mig att det inte var besvärligt eller svårt? Medan jag fixade med svampen såg jag Pirates of the Carribean 3 och sen Iron Man.

Filmlördag och kanske inte helt ensam i världen

Lördagen var inte mycket bättre än fredagskvällen, jag vaknade deppig och alldeles för tidigt för en lördag. Första gången jag vaknade och tittade på klockan var den runt 7, jag gick slutligen upp vid 9 ungefär. Jag åt frukost och sen gjorde jag inte ett enda handtag på hela dagen. Tanken hade varit att kanske sticka ut och leta efter ved och gå till gymmet, facit blev en dag i soffan framför TVn. Jag tittade håglöst på Iron Man och förundrades över hur söt Robert Downey Jr fortfarande är, men engagerade mig inte mycket mer än så. Sen gick jag och lade mig igen, jag var så fruktansvärt trött. Jag sov i flera timmar och vaknade och gjorde om proceduren fast den här gången tittade jag på Da Vinci Koden. Jag vet att det inte är coolt att gilla den, men okey, jag erkänner, jag älskar den! Dessutom gillar jag både boken och filmen och förstår inte varför filmatiseringen fått så mycket dåligt kritik. Jag gillar äventyrsfilmer och jag gillar "skattjaktsfilmer" och mysterier, att den här boken/filmen dessutom får folk att tänka till lite om religion och "sanningar" är ett extra plus tycker jag.

Kritiken mot Dan Brown är också lite väl hård tycker jag och misstänker att det är avundsjuka, själv är jag definitivt avundsjuk på honom, jag hade jättegärna velat vara den som skrivit den här boken. Kritiken handlar om att teorierna i boken inte är hans egna, men det har han ju aldrig påstått heller... Det finns källhänvisningar i slutet av boken och han hänvisar bland annat till de som utvecklat idén om Maria Magdalenas status som Jesus hustru. Han säger själv att det han gjort är att använda olika teorier för att skapa en helhet och en spännande historia.

Bravo!

Well done!

Senare på kvällen gjorde jag en kraftansträngning och tog mig in i duschen och snyggade till mig. Om man gräver ned sig i depp tar man sig aldrig ur, så istället mötte jag upp G i stan, han hade varit på årsmöte i Stockholm. Vi satt en stund på Tudor Arms och när de stängde gick vi till Dubliner. Där var det ovanligt lite folk och vi kom fram till att det nog berodde på Melodifestivalens final som gick den kvällen. Vi hade det dock lugnt och skönt, men bandet som spelade var lite väl skramliga i ljudet. Jag satt och snackade med några killar och G gick runt och pratade med lite folk han kände. Jag åkte hem vid 2 och åkte till mamma och pappa och hämtade Turre, de hade kommit hem medan jag var i stan. Han blev väldigt glad att se mig och lade sig tvärs över mitt knä medan jag pratade med mamma en stund. Det visade sig att de glömt hans koppel och halsband uppe i Jämtland, men jag använder ju så sällan det att jag nog kan pussla ihop något av Zorros gamla grejer. Däremot hade de med sig sån där getost från Jämtland som jag gillar så mycket och en påse med färskt kryddat tunnbröd. Vad jag känner till finns det bara ett enda ställe i Stockholm man kan hitta sånt tunnbröd och det är på Skansen...