Rådjur saknar samvete

27/4 På lördagen hämtade jag upp L för att åka till kyrkogården för att fotografera blommorna från gårdagen. De hade sagt till L att de skulle ligga vid minneslunden och att det gick bra att fota på lördagen.
Jag följde med som fotograf och tyvärr var det väldigt skarpt ljus vilket gör att det blir lite utfrätt i färgerna. Vi hade varit där en stund och jag hade tagit en del bilder när L säger att nåt inte stämmer.
Hon mindes plötsligt att det var många vita blommor på kistdekorationen...
När vi tittade närmare insåg vi att rådjuren hade gjort processen kort med de vita blommorna och bitit av precis allihopa vid blomfästet och ätit upp dem, inte ett spår fanns kvar förrän man upptäckte de nakna stjälkarna som stack upp i mitten.
När vi kände oss färdiga åkte vi ned till kondiset för att äta frukost, jag valde surdegstoast och det gjorde L också, det var riktigt gott.
Innan vi åkte hemåt åkte vi till Ica och handlade lite.
Framåt kvällen åkte jag hem till Ju för att umgås lite, hon är ju höggravid och kan inte ta sig särskilt långt just nu på grund av diverse svåra smärtor.
Jag och gudsonen A hjälptes åt att fixa hennes tånaglar, han tog bort det gamla nagellacket och jag målade på nytt, jag kunde inte gärna hantera borttagningsmedlet eftersom jag själv har målade naglar, då förstör jag ju dem.
Turre var med och han liksom jag, räknar alla dem som familj och älskar dem lika mycket som han älskar mina systerbarn och han och A pratar en hel del och myser.
Ju lagar fantastiskt god mat och trots att hon knappt kan stå upp så lagade hon enkelt till gnocci med lövbiff i gräddsås med sallad och det var jättegott!

Tanken hade varit att jag skulle göra mig i ordning för att gå ut senare men jag kände varken lust eller ork till det och istället blev jag sittande hos Ju tills hon inte orkade mer och just då hörde "brorsan" L av sig, vi hade bestämt att mötas upp för en fika på kvällen/natten. Efter en massa turer fram och tillbaka bestämde vi att ses vid Statoil vid Järva Krog.
Där tog vi en kaffe och jag hade köpt såna där nya ostbåge-hjärtan så några såna åt vi också.
Jag kom hem vid 1 någonting och satt uppe en stund innan jag tog mig i säng.

Han var uppfinnare

26/4 På fredagen var det dags för begravning, jobbigt som sjutton och man blir trött både före och efter. Jag jobbade ett par timmar först och sen åkte jag och syrran iväg i varsin bil till kyrkan som inte ligger särskilt långt från jobbet faktiskt.
En av de svåraste sakerna med begravning tycker jag är att se hur ledsna de närmaste är och jag kämpade för att hålla gråten inne, ibland känner jag att jag inte "har rätt" att sörja någon när jag inte står dem så nära. Men som sagt, L's pappa var länge en del av mitt liv. Först som pappas vän och en kompis pappa och sen jobbade vi lite ihop, eller han gjorde en del saker för mitt jobb när jag jobbade där i början. Han var intelligent och uppfinningsrik och när syrran och L var små så gjorde han saker till dem som jag ar väldigt avundsjuk på, men syrran och L ville inte gärna ha mig med. Men hennes pappa gjorde till exempel "mikrofoner" åt dem att leka sångare med, han gjorde också två hästar av träbockar, Eza och Brunte hette de.
Jag fick bara rida när syrran och L var klara och då var det ju inte roligt längre...
Många år senare var det främst jag och L som umgicks, inte hon och syrran.
Som jag sa så var hennes pappa uppfinningsrik och en sak som han utvecklade var mallen för Hasselbackspotatis!
Om du lägger potatisen mellan träsidorna och skjuter ihop dem så att potatisen sitter omsluten av sidorna så kan du lätt skära skårorna i potatisen utan att råka skära igenom botten av den och behöva kasta. Han gav mig en och som ni ser har jag den fortfarande kvar, 20 år senare.
När begravningen var över så var det fika med smörgåstårta på Gamla Apoteket och jag, syrran, pappa och brorsan satt tillsammans vid ett bord med folk vi aldrig sett tidigare, men sen kom L och satte sig hos oss också.
När jag kom hem kändes huvudet helt urblåst och jag var jättetrött.
Jag gick och lade mig en stund och sov som en stock i 1½ timme och ändå var jag trött när jag vaknade.
Jag hade en lugn hemmakväll och pysslade bara lite med fredagsstädning av huset.

Jag både vill och inte vill

25/4 På torsdagen insåg jag att jag missat att anmäla att jag skulle närvara på vännen L's pappas begravning. Sånt är svårt att komma ihåg när man reser och jag har känt honom större delen av mitt liv, han var som en farbror till mig nästan. Alltså ringde jag till begravningsbyrån och sa som det var och sa att det nog var förväntat att jag skulle vara där och inte borde vara något problem och det var det ju inte heller.
Jag vill vara där både av respekt för honom och familjen och även om det kommer att bli jobbigt så är det skönt att vara där.
Jag har dessvärre varit på många fler begravningar än bröllop i mitt liv och jag önskar att det varit tvärtom.
Som vanligt efter våra Europamöten har jag det tufft när jag landar i verkligheten och jag har separationsångest från flera av mina vänner som jag vet att jag i bästa fall ser om ½-1 år igen. Jag vet att det försvinner lite i taget, men det gör det inte lättare medan det pågår.
En ljusglimt var att jag äntligen kunde hämta de nya örhängena som jag beställt i början av april. Det är något jag velat köpa i många år och jag får helt enkelt se det som en investering i guld för de kostade över 11000:-!!! Det är dyrt att ha många hål i öronen, de nedersta hade jag ju redan "fina" örhängen i och ändå blev det så dyrt.
Mina gamla som var köpta i Thailand och ändå var rätt dyra, var "ihåliga" eller urgröpta eller vad man vill kalla dem och jag sålde dem när jag ändå köpte nya, jag fick bara runt 750:- för alla tillsammans...

Händer sånt här andra personer?

14/12 När jag kom hem från jobbet på fredagen så sov jag middag en stund men sen satte jag igång så smått med projekt julstädning, men vad jag gjorde var egentligen bara första hjälpen på ett hus som jag inte hunnit med eller haft ork att städa ordentligt på några veckor. Jag renoverade hunden och katten, till Judas förtjusning och Turres förtvivlan. När Judas gör kullerbyttor av lycka medan jag försöker borsta honom så sitter Turre bredvid och ser ut att vara mycket förvirrad över vad Judas är så glad över. Han sitter verkligen och stirrar på Judas 20 cm ifrån honom.
På eftermiddagen blev jag uppringd från en begravning i England!
Det är ju lite udda, men jag kunde ju inte vara på plats eftersom jag precis åkt från England på måndagen och en äldre kompis dog för ett par veckor sedan. Min kompis P som jobbade med honom innan han pensionerade sig var på plats och jag hade smsat honom tidigare på dagen och bett honom hälsa till änkan från mig eftersom det egentligen är henne jag känner bäst.
Plötsligt ringer P upp från mottagningen, langar över telefonen till en annan kompis B, som jag inte sett på länge eftersom han pensionerat sig och sen hivar de vidare telefonen till H, änkan.
Vi bytte bara några ord och jag bjöd in henne att hälsa på, sen lade de på igen och jag satt som ett fån och undrade om det är normalt att bli uppringd från en begravning?
Senare ringde P upp igen när han var på väg hem och vi pratade ett par minuter till.
Sen vek jag tvätt, dammsög och dränkte blommorna i vasken och sen satte jag mig och tog det lugnt resten av kvällen och började titta på True Blood säsong 1 som jag just köpt.
Jag tyckte den var rätt bra, roande i alla fall.

Lappen på bilden kommer från min "Fortune Cookie" jag fick i London på söndagskvällen, jag öppnade den inte förrän på fredagen. Jag undrar om lyckan kommer att vara med mig länge, när den tänkt komma?

En tung och vacker dag

2/5 På Onsdagen fick jag gå upp tidigt, jag hade bara sovit 3 timmar eftersom Turre var orolig och det gjorde ju mig orolig.
Jag gjorde mitt iskaffe och en macka och packade min mig och Turre i bilen och körde mot Danderyd och Albano.
Det kändes inte bra att lämna honom, jg var mer orolig än vanligt och hade separationsångest, men åkte förstås hemåt när han var inskriven.
När jag kom hem duschade jag och gjorde mig iordning, idag var det dags för begravning... Jag har varit på alldeles för många begravningar och alldeles för få bröllop, doften av snittblommor påminner mig om begravningar liksom ljudet av kyrkklockor. Jag ville verkligen inte gå, jag har sett alldeles för många ledsna familjer och vänner och kände att jag inte visste om jag skulle fixa det här, men jag kände också att min gudson förtjänar att jag är där för honom, så jag åkte så klart dit i alla fall.
Jag körde hem till syrran och fick åka med henne och ungarna till Skogskyrkogården, det kändes skönt att ha det stödet.
Jag klarade begravningen förvånandsvärt väl och jag vet inte om jag är glad och lättad över det eller rädd att jag börjar bli hård...
På fikat efteråt fick vi en chans att slappna av och umgås lite och jag blev lite putt över att folk, vänner till M som dog, inte ens kände igen eller kom ihåg mig när jag presenterade mig, det här är folk som jag och exet hängde med en del en gång i tiden... Men vi hade ett bra gäng med oss där och vi hade gott stöd av varandra.
Jag är liksom inte van att folk inte minns mig, kanske är jag bortskämd?
När jag kom hem hade de fortfarande inte hört av sig från Albano så jag satte mig i solen på verandan en stund och sen ringde de och sa att jag skulle komma om en timme.
Jag åkte och hämtade honom och han var riktigt pigg och glad trots att de dragit ut en tand på honom och jag fick besked om att Agria inte ville ersätta och att räkningen hamnade på 4550:-,,, Agria betaar av princip inte ut tandvård eftersom de menar att det beror på vanvård antar jag..? Men det är är en skada som kommer av en gammal fraktur som ingen veterinär hittade på 2 år och som sedan jag hittade. Den förseningen verkar ha gjort att problemet blivit kroniskt och jag vet inte, men jag tycker nog att det är ett och samma problem hela tiden och de har ersatt detta tidigare...
Jag åkte raka vägen till Apoteket för att hämta medicin till Turre men den var slut så jag köpte avmaskningsmedel till Judas eftersom ML sagt att det satt maskar och vinkade till henne från hans rumpa på Valborg.
Vi vilade nå halvtimme och sen åkte vi till pyssel, men eftersom de sagt att Turre skulle ha mörkt och tyst omkring sig resten av kvällen så fick han sova i bilen och så stannade jag inte så länge istället.
När jag kom hem såg jag Iron Man på DVD, hur kan den där karlen se så bra ut efter sitt destruktiva liv?

Sånt man missar när man reser

26/4 På torsdagen hände inte mycket, jag hittade en stor gren i trädgården som fallit från en av de stora tallarna vid huset, det enda jag kan säga om det var att den var så tung att jag knappt kunde flytta den till vedhögen och var därmed glad att varken jag, hunden eller katten hade hamnat under den när den föll. Men jag var i säkerhet i England och Turre hos mamma och pappa och Judas, ja, han har tydligen vett att hålla sig undan...
Vi fick långhelg efter denna torsdagen så jag satt hemma på kvällen och njöt även om jag hade ett litet konferensmöte på telefon med Ju för att komma fram till hur jag skulle göra med begravningen jag jsut fått besked om skulle vara efter långhelgen, sånt missar man när man åker på tjänsteresa utomlands. Tur att hon insåg att jag nog missat det, bättre sent än aldrig.