Han var uppfinnare

26/4 På fredagen var det dags för begravning, jobbigt som sjutton och man blir trött både före och efter. Jag jobbade ett par timmar först och sen åkte jag och syrran iväg i varsin bil till kyrkan som inte ligger särskilt långt från jobbet faktiskt.
En av de svåraste sakerna med begravning tycker jag är att se hur ledsna de närmaste är och jag kämpade för att hålla gråten inne, ibland känner jag att jag inte "har rätt" att sörja någon när jag inte står dem så nära. Men som sagt, L's pappa var länge en del av mitt liv. Först som pappas vän och en kompis pappa och sen jobbade vi lite ihop, eller han gjorde en del saker för mitt jobb när jag jobbade där i början. Han var intelligent och uppfinningsrik och när syrran och L var små så gjorde han saker till dem som jag ar väldigt avundsjuk på, men syrran och L ville inte gärna ha mig med. Men hennes pappa gjorde till exempel "mikrofoner" åt dem att leka sångare med, han gjorde också två hästar av träbockar, Eza och Brunte hette de.
Jag fick bara rida när syrran och L var klara och då var det ju inte roligt längre...
Många år senare var det främst jag och L som umgicks, inte hon och syrran.
Som jag sa så var hennes pappa uppfinningsrik och en sak som han utvecklade var mallen för Hasselbackspotatis!
Om du lägger potatisen mellan träsidorna och skjuter ihop dem så att potatisen sitter omsluten av sidorna så kan du lätt skära skårorna i potatisen utan att råka skära igenom botten av den och behöva kasta. Han gav mig en och som ni ser har jag den fortfarande kvar, 20 år senare.
När begravningen var över så var det fika med smörgåstårta på Gamla Apoteket och jag, syrran, pappa och brorsan satt tillsammans vid ett bord med folk vi aldrig sett tidigare, men sen kom L och satte sig hos oss också.
När jag kom hem kändes huvudet helt urblåst och jag var jättetrött.
Jag gick och lade mig en stund och sov som en stock i 1½ timme och ändå var jag trött när jag vaknade.
Jag hade en lugn hemmakväll och pysslade bara lite med fredagsstädning av huset.