Ibland sitter vi som fängslade i en hel timme

17/4 På onsdagen körde vi samma procedur som dagen innan. Fördelen var att det denna dag fanns lite tid till att äta frukost och ändå hinna i tid till jobbet eftersom mässan öppnade lite senare än dagen innan. De flesta hade kommit i säng i rimlig tid och var fräscha och på topp. Jag gick trots gårdagens skrämsel i föreläsningssalen in för att lyssna till öppnings föredraget som är lite längre och ofta väldigt intressant, dock inte dagen innan. Den här dagen var det en amerikansk kille jag känner sedan tidigare som pratade om Amerikanska Kustbevakningens historia och de framgångar och motgångar de haft genom åren och vad de lärt sig av det. Som så många amerikaner var "Butch" bra på att tala inför grupp och var så fullständigt fängslande att alla satt som trollbundna i nästan en hel timme. Jag lärde mig mycket och det var dessutom väldigt spännande och roande. Han var förresten stand-in för Kevin Costner i filmen Tha Guardian som handlade om yträddare, den som Ashton Kutcher var med i, han var även rådgivare i de frågorna för filmmakarna. Jag får träffa så trevliga och spännande människor genom mitt jobb!
När arbetsdagen började lida mot sitt slut var det dags för först årsmöte och sen sammanfattning av årets möte.
Om ni tittar på bilden med "Symposium trends..." så kan ni se att vi varit bra på att dra folk till möten vi haft i Sverige (2002 och 2011), än så länge leder faktiskt de två åren vi haft i Stockholm statistiken över de senaste 12 åren. Det gör mig extra stolt att det faktiskt var vi på mitt företag som gjorde en stor del av arbetet de åren, jag hade personligen en stor del av ansvaret 2011 medan jag inte kan göra lika mycket när det inte är på min hemmaplan. Jag är den enda "icke-britten" i vår styrelse och dessutom en av två kvinnor.
När vi stängt allt så fick alla nån timme att samla sig och sen samlades styrelsen för uppföljningsmöte och genomgång av feedback och erfarenheter av årets möte.
Det drog ut på tiden väldigt mycket och jag som ville säga hejdå till S innan han åkte och dessutom bestämt att jag skulle gå och äta med M och D på kvällen blev lite stressad när mötet till slut pågick fram till 20 på kvällen, hela två timmar totalt!
S hann jag bara säga ett snabbt hejdå till utanför dörren innan han tog en taxi till flygplatsen och M och D hade gått i förväg med ett par andra svenska killar så jag, P och hans kollegor H och J gick för att leta upp dem nere på en restaurang i marinan. Det blev en väldigt soft och trevlig kväll till slut i alla fall, alla mina vänner kom väldigt väl överens och alla hade kul och var avslappnade. Maten var liksom tidigare måltider i Alicante inte särskilt bra, man kan definitivt hitta bättre vitlöksräkor i Stockholm än i Alicante...
Kvällen blev inte särskilt sen, alla var väldigt trötta och jag och P var som vanligt besvikna på att vi inte hunnit umgås tillräckligt och inte skulle hinna göra det heller innan han måste åka hem.
Men det som är så bra med honom är att vi inte behöver höra av oss särskilt ofta och om vi är på samma möte så känns det som om vi umgås mer än vi gör bara för att vi är i närheten av varandra och tar hand om varandra och checkar in då och då. Vi är som något mellanting mellan syskon, bästa vänner och ett gammalt gift par...