Är luften tunnare?

13/4 På lördagen kom en bokad taxi och hämtade mig vid strax före 5 på morgonen, flighten till Alicante skulle gå 7.05, löjligt tidigt enligt mig. Efter att ha checkat in och lämnat in väskan tog jag mitt handbagage som jag stuvat in i handväskan och gick till loungen och åt frukost och svarade på några jobbmail.

Planet som var en Norwegian flight gick iväg i tid och allt verkade bra tills vi kom upp i marchhöjd då började jag få svårt att andas. Ingen annan verkade besvärad så jag började undra varför just jag reagerade på det sättet. Efter att ha frågat kabinpersonalen om kabintrycket är lägre i deras plan än andras och fått svaret att modellen på flygplanet styr sånt, inte bolaget, såfick jag en flaska vatten helt gratis och sen en mugg varmt te också för att om möjligt vidga luftrören. De var väldigt vänliga och verkade genutint rby sig om hur jag mådde och de tar ju noralt betalt för minsta lilla men de björd som sagt på både vatten och te för att hjälpa mig att om möjligt må bättre. Det kändes mer som ångest och stress än som något farligt och det var obehagligt men jag trodde ju inte att det skulle hända nåt egentligen. Jag funderade på om det var på grund av mina dåliga blodvärden som jag hade svårt att syresätta mig och det har jag fått bekräftelse på senare. Jag försökte sova för att glömma bort obehaget men så fort jag slumrade till så vaknade jag med ett ryck och ännu mer andningssvårigheter. När man mår så dåligt är 4 timmar en väldigt lång flight men slutligen tog den slut och vi landade i Alicante, Spanien. När vi landade fortsatte eländet, min telefon ville inte starta om och bagaget dröjde en hel halvtimme att få tillbaka. Jag var matt och trött och var tvungen att sätta mig så fort tillfälle gavs och min inflammation i såret kändes mer än tidigare trots att jag gick på antibiotika. När jag äntligen kom ut i ankomsthallen tittade jag utan särskilt mycket hopp efter G som sagt att han kanske skulle vänta på mig på flygplatsen om hans flight var sen och min i tid. Men jag hann inte mer än ut i hallen förrän jag såg först honom och sen också R och S, de hade alla väntat på mig. S hade ringt flera gånger men insett att det ju inte gick att få tag i mig på telefonen, men de hade väntat en stund till. S hade flygit in till flygplatsen redan klockan 9-9.30 på morgonen och väntat på oss andra till 13 när jag slutligen dök upp.
När vi kommit till hotellet och checkat in så mötte vi upp med resten av styrelsen och började dagen med en enkel lunch nere i marinan, vi njöt av värmen och solen, de andra är ju Britter så de är ju inte heller särskilt bortskämda med värme.
Efter lunchen satte vi igång med jobbet och framåt kvällen bytte vi om och gick ut för att äta.
Vi åt återigen nere vid marinan vilket de gjorde för min skull eftersom det verkligen var precis utanför dörren och min kirurg sagt att jag inte skulle gå i onödan. Middagen var trevlig men maten var ingen höjdare alls, men det var trevligt att träffa alla igen, det blir alltid lite informella möten äver middagen också, alla har en massa ideéer om hur vi ska gå vidare och utveckla oss och föreningen och jag S som är sekreterare och C, vår ordförande blev sittande i lobbyn på hotellet när vi ursäktat oss för att gå och lägga oss lite tidigt och sen fastnade i en diskussion om hur vi ska förbättra saker och ting, jag kom inte i säng förrän vid 1-1.30 trots allt och jag var helt slut.