Inte var jag ensam inte

14/4 På söndagen satte vi igång med jobbet direkt efter frukost och strax senare satt jag och jobbade på kontoret när plötsligt hel rummet verkade snurra och jag höll på att svimma sittande och ramla av stolen, då började jag bli riktigt orolig för magen gjorde rätt ont i jämförelse mot vad det gjort på ett tag också.
S skickade iväg mig på utflykt med J för att hon ville att jag skulle ta en paus men frågan är om det var så bra för mig, jag mådde rätt illa av den ryckiga taxifärden och var inte till mycket hjälp för J heller, men en sak som var bra var att vi skulle handla vatten och då köpte J nån elektrolytdricka till oss båda två och jag försökte få i mig den eftersom min sköterska H hade toppat upp mig med elektrolyter när jag mått sådär efter operationen, men jag var så illamående att jag inte fick i mig särskilt mycket. När vi kom tillbaka till hotellet tog jag ett par smärtstillande och gick och lade mig en stund, jag sov som en stock i drygt 2 timmar...
När jag vaknade hällde jag i mig resten av drickan så fort jag kunde för att få lite balans i kroppen och sen mådde jag mycket bättre! Både vilan och elektrolyterna verkade göra susen tillsammans.
När jag inte hittade de andra på kontoret och S inte svarade på sms så tog jag en promenad ned till marinan i sakta mak och strax hittade jag hela gänget på en restaurang och de hade precis beställt lunch så jag satte mig ned och gjorde detsamma.
När jag dessutom ätit lite så började jag må ännu bättre och det var svårt att förstå att jag varit så dåligt några timmar tidigare.
På eftermiddagen var jag till nytta igen och vi fick en hel del gjort. Framåt kvällen hade J som tidigare bott i Alicante bokat bord åt oss allihopa på en restaurang längst upp i det högsta hotellet i Alicante, utsikten var helt fantastisk och vi hade hela våningen för oss själva, varför vet vi inte för maten var jättebra och det var servicen också och som sagt utsikten, vi såg vårt hotell därifrån också... Det var också inom rimligt gångavstånd från hotellet vilken än en gång var för min skull, de är snälla mina vänner.
Senare på kvällen började de styrelsemedlemmar som inte haft möjlighet att komma på lördagen höra av sig för att se var vi var och vi ställde oss allihopa i fönstret och viftade med servetterna för att visa var vi var, men inte förrän D satte igång sin app på telefonen, som gör att den ser ut som en blixtlampa så såg de var vi var. R dök upp, åt lite av våra rester och lite bröd och drack ett glas vin, de andra väntade på att vi skulle dyka upp på puben istället.
När A ringde till C så började C låtsas inte höra honom och bröt på spanska, till slut lae A på och var nog nådigt förvirrad, han ringde en gång till och D gjorde samma sak när han svarade i C's telefon. Sen ringde vi upp från D's telefon efetrsom alla andras nummer finns i A's telefon, efter en stund ringde han upp D på numret som han ju inte kände igen, varpå D gav telefonen till mig och bad mig svara på svenska, A är engelsman liksom de andra. Jag svarade: Hallå, vem är det, jag hör dig inte, vem är det? Han förstod ju förstås ingenting men jäklar vad vi skrattade gott när han än en gång lade på luren och var ännu mer förvirrad. När vi senare mötte upp honom på puben skrattade han gott när vi berättade vad vi gjort.
Strax efter midnatt försökte jag smita iväg för att gå och lägga mig, jag hade ju haft en tuff dag. Då sa vår kassör D att jag var tvungen att stanna en stund till. Jag frågade lite tyst om det hade nåt att göra med att jag inte längre var i 30-års åldern, jag hade ju fyllt 40 en kvart tidigare. Han viskade bara tillbaka: Act surprised... och blinkade åt mig.
Strax senare kom vår ordförande C med en stor bricka med Bailey's shots och delade ut till alla, vi var nog runt 30-40 personer som hade mött upp på puben, jag fick ett ganska stort glas. Sen manade han till tystnad och sa att jag hade en väldigt speciell födelsedag men att han inte tänkte säga vilken och att de nu skulle skåla för mig med min favoritdrink. Sen skålade vi allihopa och en kille som satt bredvid mig som jag inte känt å länge uttryckte förvåning till sin granne bredvid att jag var så pass gammal och då kändes det lite bättre.
En del undrade hur det kändes att jag visste att jag inte skulle vara hemma på min födelsedag och att jag skulle vara i Spanien och jobba, men jag har förklarat för dem att det här faktiskt är vänner till mig, det finns en hel del bland dessa människor som jag känt i 10-20 år och många av oss umgås även privat, jag kände mig väldigt lyckligt lottad där jag satt bland många vänner och blev skålad för mitt i natten!
Strax senare smet jag iväg och gick för att lägga mig, jag sminkade av mig och gick mot sängen, då upptäckte jag att jag fått ett födelsedagskort instucket under dörren under de 5-10 minuter jag varit tillbaka i rummet, det var min kompis PB som hade fixat ett kort med en CD med gamla låtar på. Sen somnade jag gott.

Är luften tunnare?

13/4 På lördagen kom en bokad taxi och hämtade mig vid strax före 5 på morgonen, flighten till Alicante skulle gå 7.05, löjligt tidigt enligt mig. Efter att ha checkat in och lämnat in väskan tog jag mitt handbagage som jag stuvat in i handväskan och gick till loungen och åt frukost och svarade på några jobbmail.

Planet som var en Norwegian flight gick iväg i tid och allt verkade bra tills vi kom upp i marchhöjd då började jag få svårt att andas. Ingen annan verkade besvärad så jag började undra varför just jag reagerade på det sättet. Efter att ha frågat kabinpersonalen om kabintrycket är lägre i deras plan än andras och fått svaret att modellen på flygplanet styr sånt, inte bolaget, såfick jag en flaska vatten helt gratis och sen en mugg varmt te också för att om möjligt vidga luftrören. De var väldigt vänliga och verkade genutint rby sig om hur jag mådde och de tar ju noralt betalt för minsta lilla men de björd som sagt på både vatten och te för att hjälpa mig att om möjligt må bättre. Det kändes mer som ångest och stress än som något farligt och det var obehagligt men jag trodde ju inte att det skulle hända nåt egentligen. Jag funderade på om det var på grund av mina dåliga blodvärden som jag hade svårt att syresätta mig och det har jag fått bekräftelse på senare. Jag försökte sova för att glömma bort obehaget men så fort jag slumrade till så vaknade jag med ett ryck och ännu mer andningssvårigheter. När man mår så dåligt är 4 timmar en väldigt lång flight men slutligen tog den slut och vi landade i Alicante, Spanien. När vi landade fortsatte eländet, min telefon ville inte starta om och bagaget dröjde en hel halvtimme att få tillbaka. Jag var matt och trött och var tvungen att sätta mig så fort tillfälle gavs och min inflammation i såret kändes mer än tidigare trots att jag gick på antibiotika. När jag äntligen kom ut i ankomsthallen tittade jag utan särskilt mycket hopp efter G som sagt att han kanske skulle vänta på mig på flygplatsen om hans flight var sen och min i tid. Men jag hann inte mer än ut i hallen förrän jag såg först honom och sen också R och S, de hade alla väntat på mig. S hade ringt flera gånger men insett att det ju inte gick att få tag i mig på telefonen, men de hade väntat en stund till. S hade flygit in till flygplatsen redan klockan 9-9.30 på morgonen och väntat på oss andra till 13 när jag slutligen dök upp.
När vi kommit till hotellet och checkat in så mötte vi upp med resten av styrelsen och började dagen med en enkel lunch nere i marinan, vi njöt av värmen och solen, de andra är ju Britter så de är ju inte heller särskilt bortskämda med värme.
Efter lunchen satte vi igång med jobbet och framåt kvällen bytte vi om och gick ut för att äta.
Vi åt återigen nere vid marinan vilket de gjorde för min skull eftersom det verkligen var precis utanför dörren och min kirurg sagt att jag inte skulle gå i onödan. Middagen var trevlig men maten var ingen höjdare alls, men det var trevligt att träffa alla igen, det blir alltid lite informella möten äver middagen också, alla har en massa ideéer om hur vi ska gå vidare och utveckla oss och föreningen och jag S som är sekreterare och C, vår ordförande blev sittande i lobbyn på hotellet när vi ursäktat oss för att gå och lägga oss lite tidigt och sen fastnade i en diskussion om hur vi ska förbättra saker och ting, jag kom inte i säng förrän vid 1-1.30 trots allt och jag var helt slut.