Rymlingar och grymlingar

På fredagen gjorde jag mig i ordning för jobbet och åkte hemifrån. Jag hann inte mer än ett par hundra meter så var det något som fångade min uppmärksamhet.

Det är en lösdrift utefter vägen jag kör i mitt område på väg till stora vägen. Där bor det 4 bruna hästar, de flesta av dem är travare men det är möjligt att en av dem är något annat.

De som har hästarna och lösdriften sköter dem inte så som de borde. Hästarna stödfodras inte tillräckligt så de tunnar ur betydligt emellanåt, ligghallen är inte stor nog åt dem alla fyra så de står och trängs i dörren och det är ingen el i staketet vilket gör att hästarna kommer och går som de vill. Jag är förvånad att de inte går ut oftare än de gör och ändå händer det ofta. Nu stod i alla fall en av dem utanför staketet och betade. Det är ju inte så konstigt att man tar saken i egna hovar om man svälts i en hage utan el i staketet när det står frodigt gräs precis utanför och bara väntar på att bli avslitet av hästtänder. Tråden hängde 20 centimeter ovanför marken och han måste ha bara klivit över. Ändå var de andra tre innanför staketet. Jag parkerade bilen och traskade fram till honom, han rörde inte en fena och det var lätt att bara ta honom i grimman och leda iväg honom. Innan jag gjorde det lade jag tråden på en av stolparna så att den hamnade högre upp. Sen letade jag efter grinden och när jag inte kunde hitta den bestämde jag mig för att jag var tvungen att ringa I och fråga, det är nämligen de som får jaga dessa hästar allt som oftast eftersom de bor granne med hagen och är hästmänniskor. Folk tror ju att det är deras hästar.

Hästen verkade helt lugn och medgörlig så medan jag ringde släppte jag honom och lät honom beta under tiden. Men precis då det gått fram en signal såg jag grinden och hoppades att jag inte hunnit störa I och jag lade på. Jag tog hästen i grimman igen och ledde honom in i hagen. Han skötte sig utmärkt och var väldigt medgörlig. De andra hästarna stod innanför grinden och väntade på honom. Sen skickade jag sms till I och resten av de som är ansvariga för vårt stall och sa vad som hänt så att de skulle kunna informera hästägarna.

Sent omsider kom jag i alla fall till jobbet.

Stressigt blev det resten av fredagen och jag hann inte åka före 13 som jag hoppats. Jag kom hem mindre än 5 minuter innan syrran skulle komma och hämta mig för att åka till stan och möta upp de andra för resan ned till Vetlanda.

Kvickt på toa, kvickt in i duschen och kvickt i kläderna, detta medan syrran matade katten åt mig och sedan stod och stampade i hallen. Plötsligt säger hon: -Vad kort du blivit...

Hmm, tydligen ser jag kortare ut nu när jag gått ned i vikt, borde det inte vara tvärtom?

Men senare höll S och Å med om det, så då är det väl så att jag ser kortare ut.

Vi slängde in grejerna i bilen och kom iväg ungeför 15 minuter senare än det var tänkt.

Trots detta var vi framme vid Å's jobb på minuten då det var sagt. Ibland ska man ha tur också.

Strax senare dök S upp med sin bil, det var den vi skulle åka i till Vetlanda.

Å kom ut ungefär samtidigt och efter att hon gett S sin packning gick vi tillbaka in på hennes jobb för att låna toalett. Sen kom vi iväg den tid som vi planerat och det gick rätt bra ned till Mariannelund där vi skulle stanna över natten innan vi åkte till Vetlanda. På vägen dit stannade vi i Kisa och kissade, rökte, handlade present till A-C och S handlade en flaska vin.

A-C med familj var lika gästvänliga som vanligt och vi bjöds på tacos till middag och vi satt och snackade alldeles för länge. Vi var trötta efter jobbvecka och resa och skulle upp tidigt, A-C med familj skulle upp till Stockholm nästa morgon för att flyga till Tunisien från Arlanda. Ändå lyckades vi inte bryta upp förrän runt 1 på morgonen. Sen bäddade vi i den fina gäststugan som vi fick låna och sen snackade och skrattade vi till 2, eller var det ännu längre? Slutligen som på en given signal blev alla tysta och somnade. De är verkligen riktiga grymlingar syrran, Å och S. Det är svårt att hålla sig allvarlig när de sätter igång.