söndag 5 september 2010

Underliga fynd och underliga lukter i skogen







Även fredagen var en kul och effektiv dag på jobbet, eller kanske var den kul för att den var effektiv. Efter jobbet åkte jag bara hem och bytte om lite kvickt och åt lite av pastan från gårdagen. Sen hämtade jag svampkorgen från förrådet och då började Turre hajja vad som var på gång. Sen pep han och hoppade runt i hallen ända tills jag fått på mig skorna och tagit mig ut genom dörren. Sen åkte vi ut till Arlandaskogen. Det hörs nog precis var det ligger, om man är ute efter en riktigt mysig tyst skogsrunda så är det inte riktigt dit man ska bege sig. Jag har gett upp några av skogarna här i Väsby, det är helt enkelt för mycket folk ute i dem, svampen är alltid slut. I Arlandaskogarna är det sällan folk, men det innebär istället att alla djuren är lämnade i fred mest hela tiden, så istället för att folk har plockat svampen så har älgarna gjort det istället. Problemet med det är att de aldrig missar en svamp... det gör ju människor. Skogen är emellanåt riktigt uppriven och jag är extra försiktig när jag går där. Jag ropar på Turre fast han står strax bredvid, jag hostar högt och visslar ibland, jag anstränger mig också för att trampa på och knäcka så många grenar och kvistar som möjligt. Jag vill inte gärna överraska en älg, vildsvin eller kan det kanske till och med finnas björnar i skogen? Nu tittade Turre sig omkring väldigt intresserat ibland, det verkade också finnas färska spår eftersom han stod och dammsög ormbunksbladen. Jag tyckte mig till och med själv känna en frän doft som var som en blandning av ko och häst, kan det vara älg som luktar så?

Nåja, vi hittade allt från djurskelett och plastdunkar till svarta säckar fyllda med löv och en telefon! Tydligen är det enklare att köra iväg och kasta sånt i skogen än att åka till sopstationen med det. Hur kan man förresten köra ut sex säckar med löv till skogen och sen inte ens besvära sig med att tömma dem och ta med säckarna hem? Ja, allt detta hittade vi, men inte en enda svamp.
Just den skogen har jag inte varit i tidigare och inte kommer jag att åka tillbaka heller, jag gick runt i en timme och hittade bara några flugsvampar och skräp. Anledningen att jag hamnade där var att de tagit bort den lilla vägfickan som man brukade parkera vid när man skulle ut i skogen, varför har de gjort det kan man undra? De har alltså grävt ett dike så att man inte ska kunna köra in och ställa sig där, nu finns det inget ställe alls att stanna på utefter den vägen.

Jag bestämde mig för att åka bakvägen till skogen där vi brukar leta svamp och där går det att parkera. Vi promenerade i 5 minuter och gick sen in i skogen. Jag hade bara hunnit runt 20 meter när jag hittade de första kantarellerna! Jippi, det är ju så mycket roligare och mer motiverande när man hittar nåt. Efter drygt en timme hade vi gått igenom den delen av skogen och började gå tillbaka till bilen. Man kan ju tro att Turre är mer benägen att kuta runt när jag plockar svamp, men det är då han är som beskedligast. Han sätter sig precis bredvid mig medan jag plockar och går med hakan i hälen på mig när jag går vidare. När jag går fortare får jag påminna honom om att hålla sig nära, annars vill han gärna scanna av omgivningarna runt oss.

Vi hade nästan tagit oss tillbaka till stigen som ledde till bilen när Turre går in bakom ett träd där jag tidigare sett ett dike med en massa alger i. Jag ropar till honom men sekunden försent. Antingen ramlade han i diket eller så hoppade han i, det kommer jag aldrig få veta, men blöt var han och hade alger och gräs över hela huvudet när han tittade fram bakom trädet. Han luktade lite sunkigt också. Totalt fick jag nog ihop någon liter kantareller och det låter väl lite löjligt, men det är nog nästan det mesta jag har hittat någon gång. Det är helt enkelt för mycket folk ute i skogarna i Stockholm.

Vi åkte hem och gick och lade oss en stund för jag hade bara sovit 4 timmar natten till fredagen och jag var bjuden till L för att äta kräftor och snacka lite skit med brudarna på kvällen.
När A och L började bli virriga av hunger dök jag upp med mina kräftor och sen hade vi riktigt mysigt med kräftor, bröd, ostar och gott sällskap.
Redan vid 22 hade A och Turre somnat djupt i varsin soffa. A är kvällstrött och Turre hade ju först farit runt i skogen i drygt två timmar och sen lekt med bollar och grejer hos L, han var som en slagen hjälte och vaknade inte ens när L kom och gick ur soffan.






Inga kommentarer: