Hingstresultat, ston, en massa godis och riksdagsval

Lite sovmorgon fick vi på söndagen och vi packade ihop våra grejer och åkte mot ridhuset för att se vad domarna tyckt om de unga hingstarna.

Av 16 stycken 2½-års hingstar godkändes i slutänden 7. Men även en lite äldre hingst godkändes, så totalt fick vi 8 nya hingstar i aveln.

Kanske kan man som vissa tycka att det är lite överkurs att ha så många avelshingstar i en så liten ras. Men jag tycker att om hingsten är bra nog att godkännas, så ska han också godkännas. Sen är det upp till hingstägaren och stoägarna att bedöma om han ska vara i avel.

Får han inte tillräckligt med ston så är det upp till hingstägaren att ta honom ur avel om de tycker att det inte är värt allt jobb.

Fina hingstar av väldigt varierande typ fick vi nu i alla fall nygodkända i vår fjordhästavel. Premieringsförättaren talade sig varm om fjordhästmänniskornas goda omdöme då det gäller vilka hingstar som ska visas och hur långt vi kommit i aveln.

Efter lunch var det dags för treårsstona som tyvärr var väldigt få i år, bara 11 stycken. Jag kan inte tro att det hänt tidigare att de varit färre än de unghingstar som visats för premiering. Mycket god kvalité var det däremot på stona och de skötte sig lika gott som hingstarna. För några år sedan var många av 3-års stona lite halvvilda och ohanterade, men det har ordnat upp sig de senare åren. Vinnaren i ringen var väldigt vacker och hennes pappa dog i sjukdom väldigt ung, därför är det kul att hon och hennes halvbror visades denna helg och han blev godkänd och hon bästa 3-årssto.

Vi kom iväg tidigt eftersom alla andra utställningsklasser var inställda på grund av för få anmälda. Visst är det skönt att komma hem tidigt, men med tanke på att det var totalt ett 30-tal hästar så liknade det mer en lokal utställning än en riksutställning. Publiken var också betydligt mindre i år än vad den brukar, så visst märks det en skillnad. Det finns trots allt en gräns för hur mycket man kan försöka spara och ändå få det att gå runt.

Innan vi åkte från Vetlanda ville S och syrran köpa godis på Godishuset så det gjorde vi. Själv är jag ju lite shopoholic, så jag handlade också trots att jag knappt äter godis, så om det är någon som är sugen så kan ni komma och hälsa på mig. Sen bestämde vi oss för att köra raka vägen hem utan fler stopp, syrran och S ville hinna hem och äta middag med sina familjer. Det gick rätt bra tills vi kom till Gnesta-avfarten, då var jag tvungen att be S om att köra av, jag hade en fruktansvärd kramp i vaden som flyttade över till skenbenet så snart jag stretchade vaden, sen hoppade den tillbaka till vaden när jag stretchade skenbenet... Så höll det på tills jag kunde kliva ur bilen och då gick det över nästan genast.

Sen var det nästintill stillastående köer genom Södertälje och vi blev senare än vad vi trott hem. Jag var ändå hemma vid min egen dörr vid 20.30 och då hade vi bytt bil, lämnat Å i Bromma och hämtat Turre hos mina föräldrar på vägen hem.

Jag hoppade kvickt in i duschen och hoppade sen in i bilen och körde till Huddinge och M. Vi hade bestämt att se valvakan tillsammans, jag skulle varit där vid 21 men dök upp en halvtimme senare, dessutom hade jag glömt champagnen hemma...

Oj, vad vi hade kul när vi tittade på valvakan, vi satt och irriterade oss på alla dumma människor och SD i synnerhet och traschade dem ordentligt. Det är kul att vara arg ibland.

Sen var klockan plötsligt 1, tiden går fort när man har roligt. Vi som hade bestämt att det inte skulle bli ännu en sen söndagskväll... Jag lovar att jag somnade ovaggad när jag väl kom hem.