Cyklare och golfare

På söndagen vaknade jag rätt sent, strax före 12.

Jag bestämde med L och A att äta frukost på konditoriet och någon halvtimme senare kom de och hämtade mig. Jag bestämde mig efter mycket om och med för en räkmacka och jag hann knappt smaka på den innan jag insåg att det nog inte var så smart att fortsätta. Den luktade lite underligt och smakade som urin luktar...

Tillbaka med den kvickt som attan, sen fick jag välja en annan typ av macka, den smakade lite bättre. När jag sen skulle gå ville jag förstås ha tillbaka mellanskillnaden på 19:-, jag hade ju trots allt betalat för en räkmacka. De båda tjejerna bakom kassan stod båda som frågetecken och fattade inte varför jag skulle ha pengar tillbaka och sen hur det skulle gå till att få ut ett returkvitto. Efter mycket om och men fick vi ut något som liknade ett returkvitto men förmodligen var det inte riktigt som det skulle. Nu tog jag tag i saken och sa, jag kan inte stå här hela dagen. Nu tar vi och ser till att jag får mina pengar och sen skriver jag mitt namn och telefonnummer på kvittot och om era chefer har några frågor så kan de ringa mig.

Tjejerna var absolut inte otrevliga och det var inte jag heller, men hur kan man låta två helt nya tjejer jobba ensamma? Det känns lite taskigt.

Efteråt åkte vi till ICA för att handla lite grönsaker och annat. Då hittade jag en sån där klassisk särskrivning som jag knappt trodde existerade längre...

Jag fick skjuts hem och efter att L tagit lite grejer som jag lånat och tidningar hon skulle få, så plockade hon lite plommon ur mitt träd och de åkte hemåt.

Själv sprang jag bara in på toa och lade in matvarorna, sen tog jag bilen och åkte mot Vikskolan där Roslagshösten skulle cyklas från morgon till eftermiddag. Det är ett motionslopp och en kompis till mig skulle ta hand om en klunga cyklister och ge dem stöd utefter banan. Han föreslog att jag skulle fota och det var ju en bra idé, jag gillar ju sånt. Så jag tog nu kameran och satte mig vid sista biten av bilvägen som ledde in till målet. Jag satte mig i en fällstol på en refug och fotade så fort det kom cyklister ned för backen. Ni kan tro att jag fick uppmärksamhet. Jag vet inte varför jag var så intressant, men folk pekade och skrattade och de som var lite äldre vinkade och en ung kille med kompisar i bilen tutade och vinkade... Jag satt där i en timme och sen slutade att komma cyklister. Jag fotade lite allt annat under tiden jag väntade sen bestämde jag mig för att jag måste ha missat G och hans grupp eftersom jag var lite sen, kissnödig var jag nu också. Jag bestämde mig alltså för att åka hemåt. Men precis då jag sätter mig i bilen ringer G och säger att de har ungefär 15-20 minuter kvar till mål. Så då stannade jag och sen lyckades jag fota dem när de slutligen som sista grupp cyklade de få återstående metrarna mot mål.

Roligast och underligast på hela dagen var en lite gubbe som kom cyklande samma väg som de som cyklade loppet. Han stannade var 5:e meter eller nåt sånt och plockade upp något ur diket och väggrenen. Jag tror att det var skräp. Lustig hobby, men det går ju något gott i alla fall, både för honom och andra.

Sen åkte jag hem och laddade upp bilderna, fixade en fruktskål och läste en stund i boken jag håller på med nu, Invandrarna av Vilhelm Moberg, jag läste just ut Utvandrarna häromdagen, jag har läst denna serie en massa gånger. Jag läser den nog nästan en gång om året, jag gillar dem. Dessutom är den första boken stöldgods från min gymnasieskola (jag hoppas att det är preskiberat) så jag tycker att jag är skyldig att läsa den om och om igen. Men om idén om att ha en massa böcker liggande i skolan var att få oss att läsa, så lyckades det med mig i alla fall. Dessutom var jag ju tvungen att läsa resten av serien också...

På kvällen kom G cyklande hem till mig och stannade någon timme och fikade. Sen började det bli mörkt och han hade inga lampor på cykeln så han cyklade mot stationen för att ta tåget in till stan och sitt hotell.

Då hoppade jag in i duschen och åkte till Huddinge och M. Vi tittade en stund på någon dokumentär om grisar och vad de kan göra för oss medicinskt, det var både deprimerande och hoppfullt samtidigt. Sen poppade M popcorn åt mig och sen tittade vi på på Den ofrivillige golfaren. Vi har samma humor och jag har alltid så kul när jag är hos M, han säger de mest roliga saker och ibland säger vi samma skämt i munnen på varandra. Vi är nog lika nördiga helt enkelt... Plötsligt var klockan jättemycket och jag kastade mig i bilen hem och hämtade Turre hos mamma och pappa på vägen. Sen hoppade jag kvickt i säng.