Jag kom upp av bara farten på morgonen trots att jag inte sovit så många timmar. På vägen till jobbet handlade jag mjölk till fikat på jobbet och passade på att köpa mjölk och smör hem också.Jobbet gick lätt och snabbt och plötsligt var klockan 17, jag som egentligen brukar vara klar till 16.
Hem och vila som jag numer gör som standard nästan och vaknade efter en timme som om jag ställt klockan nästan. Sen slängde jag in en maskin tvätt och gjorde en sån där typisk grej som bara jag gör. Jag hade så lite vittvätt att jag slängde in jeansen och ett gult linne med vittvätten´, jag var så säker på att jag tvättat jeansen tidigare.
Men ojdå, ett par timmar senare när jag plockade ut tvätten var allt (inklusive trosor och min favorit tröja) babyblått... Dessutom så pass ljust att det nog mest ser smutsigt ut, inte blått så att säga.
För övrigt blev det en lugn hemmakväll utan fler missöden. Men av någon anledning har hunden blivit knäpp. Inte nog med att han skulle "gräva ned" ett tuggben så pass noga i sin säng på jobbet att han fick skrubbsår på nosen och det är inte första gången...
Nu har han börjat markera inne precis överallt, några droppar här, några droppar där. Det luktar fan urin i hela huset. Så fort jag har torkat ett ställe upptäcker jag ett nytt. Jag kan inte komma på något som har förändrats i hans rutiner eller så, jag kan inte komma på varför han gör så här plötsligt. När han inte är hemma har han gjort så mer eller mindre jämt och det är ett stort problem när man behöver lämna bort honom. Men hemma har han inte gjort så. Det konstiga är att jag inte lyckas ta honom på bar gärning, jag märker ju inte ens att han går iväg, ändå är huset så litet att jag ser större delen av det oavsett var i huset jag är...
Surt är det i alla fall.
Jag såg på DVD resten av kvällen, först It's Complicated och sen Funny People.
Den första var riktigt kul och jag skrattade högt flera gånger fast jag var ensam, den andra var helt okey film, men särskilt rolig var den ju inte, kanske mer tragisk och samtidigt varmhjärtad.
Den första gillade jag dessutom trots att jag knappt kan se Alec Baldwin utan att må lite illa, men det är klart, jag avgudar ju Meryl Streep och hon är så bra att hon uppväger hans tillkortakommanden. I den andra gillar jag de flesta av skådespelarna men är lite kluven inför Adam Sandler. Jag inser att han faktiskt kan agera och då han gör det seriöst är han riktigt bra! Men oftast låter han barnsligheten ta över och tyvärr är det inte den positiva typen av barnslighet utan bara larvig och pinsam. I den här filmen är han någonting mitt emellan och jag kan leva med honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar