Vilken söt liten mus

Jag gick förstås upp sent på juldagen eftersom jag somnat så pass sent (tidigt?)
 och efter att jag ätit frukost i lugn och ro tittade jag på bilderna jag fått av brorsans familj i julkapp, de är väldigt bra. Men jag önskar att de satt i en fotobok istället, jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem, jag vill inte bara ha dem liggande i en påse så tittar man ju aldrig på dem. Det är brorsan som fotat och det mesta är svartvitt och det är mest gatufoton, riktigt bra sådana.
Det var riktigt vårdväder ute och det var till och med lite fågelkvitter, på eftermiddagen var det över 10 grader ute och solen sken mellan träden.
Vid 19 mötte jag upp B & L, C & D och L & J. Vi åt en trevlig middag på Vita Hästen och hade det rätt bra. Ett par bord bort satt T & L med J och L, J ignorerade mig, han är lite underlig ibland buttersmurfen och han har uppenbarligen sagt upp bekantskapen med mig för att S är sur på mig för ingenting... Nåja, det var ju inte så att han någonsin varit särskilt social. De andra betedde sig normalt däremot och det var ju viktigare. Vid ett annat bord satt några till som de flesta av oss kände, ja Väsby är inte stort...
När vi ätit gick vi till Ullis men det fanns ingen plats att sitta vid bordet där de andra satt och jag kände mig inte hemma så jag smet iväg vid 23. Precis när jag körde upp bilen på tomten så såg jag en liten mus springa förbi i lyktskenet och fnissade till lite, tydligen var det något slags varsel... När jag kom in gick jag och sminkade av mig och fixade i badrummet och när jag kom ut igen stod både Turre och Judas vid soffbordet och såg väldigt alerta ut. Det är en sak när Turre gör det, han kan bli sådär alert om han letar efter nån smula på golvet, men det faktum att Judas betedde sig konstigt gjorde mig misstänksam. Jag kikade under soffbordet och ser en musnos... Sen hivade jag upp hunden under ena armen och katten under andra och så satte jag in dem i sovrummet och stängde dörren. Jag funderade på hur jag skulle få tag i musen men sannolikheten var ju i alla fall större om djuren var ur vägen. Till saken hör att jag inte har några problem med möss i huset, det var alltså Judas som tagit in honom genom kattluckan och jag ville hellre ha ut honom levande än skadad eller död.
Jag sköt försiktigt soffbordet åt sidan och han satt kvar! Sedan lutade jag mig bara över bordet och tog honom, han kikade bara över axeln på mig lite medan jag lutade mig ned, han såg inte ens stressad ut. Sen bar jag ut honom och släppte ut honom på gräsmattan och han gick iväg rätt lugnt. Han var så attans söt att jag mest ville pussa på honom men det är kanske inte så vettigt att pussa på ett otämjt djur... så jag lät bli.
Sen blev det ännu igen en sen natt/morgon, jag somnade inte förrän vid 5. Först satt jag uppe och tittade på The West Wing och satte igång med en ny stickning och sen låg jag och läste i flera timmar.