Köer, kurser och knåp framför kultur

Efter jobbet på torsdagen hann jag bara hem och hämta ett par saker och mata katten. Mindre än 5 minuter senare var jag åter på väg i bilen, den här gången mot stan och min Grekiska-kurs. Det var köer på E4:an, men det gick i alla fall framåt och jag klev in i klassrummet exakt på minuten och då hade jag ju letat parkeringsplats ett bra tag också.

Alla var där utom killen som faktiskt var nybörjare. Synd att det inte blev en riktig nybörjarkurs för honom bara för att vi andra kunde lite mer. Men det är svårt att få alla nöjda när alla kan lite utom en, hur gör man då? Samtidigt undrar man ju vart man ska gå som nybörjare om till och med nybörjarkurserna är för avancerade...

Jag har inga problem alls att förstå, läsa eller uttala, det svåra är att komma ihåg de nya orden i mer än 5 sekunder. Det som sitter sitter och det andra vill bara inte gå in. Jag får någon slags prestationsångest och lite panik. Det känns som om det bara inte går att nöta in.

Men när jag sitter där så går det jättebra och jag är väl en av de bättre av oss. Jag är definitivt en av två med bra uttal i alla fall.

När man kommer därifrån är hjärnan helt urblåst och man har en lätt huvudvärk. Hemma är man inte förrän 19.30 ungefär, så det är en tung dag.

Väl hemma var jag väldigt hungrig och åt resterna av den grekiska salladen som fanns i kylen och en skiva hembakat bröd. Matlagningen jag tänkt göra blev aldrig av.

Sen tittade jag på "A room with a view", den är ju så populär och fick 3 Oscars på sin tid (1985), men jag var skeptisk redan innan. Jag har haft den i nästan ett år tror jag, jag köpte den för att jag tyckte att det var allmänbildning att ha sett den. Men jag har som sagt skjutit på att se den, jag har inte känt för det och har inte trott att jag skulle gilla den. Mycket riktigt så var den ungefär så trist och ointressant som jag trodde att den skulle vara. Det är så larvigt högtravande och känns inte äkta på så många ställen, det känns som teater på film och sånt gillar inte jag. Dessutom blir man bara avundsjuk på denna engelska överklass som inte har något bättre för sig än att bada, spela bollspel och spela relationsspel med varandra medan de försöker komma på vem de borde gifta sig med. Snacka om att inte ha några riktiga problem...

Jag kan visserligen inte påstå att jag har några riktiga problem jag heller, men tänk om man inte ens behövde jobba utan kunde leka hela dagarna...

Under tiden jag tittade på filmen började jag fila på motorsågskedjan, det gick mycket lättare än vad jag hade trott. Jag tror att jag gjort rätt, det känns inte riktigt som att det går att göra fel om man bara gör som man blivit tillsagd. Strax senare var det filat och klart, kan inte ha tagit mer än en kvart. I eftermiddag ska jag nog testa om det fungerar bättre nu.

När det gäller taket på vedförrådet så känns det jättejobbigt.

Jag måste låna både bil och släp bara för att få hem ett par lätta plåtar som helt enkelt inte får plats i bilen. Det känns surt och jobbigt.

Jag gillar inte att vara utelämnad åt andra, jag vill kunna fixa saker själv.

Igår kväll tog jag tag i saken och beställde golvet på bjoorn.se, jag insåg sen att de är de enda som jag hitta som bara har 1 års garanti, de flesta har 5-15 år. Hade kanske varit bättre att välja ett dyrare ändå? Nåja, nu är det gjort, vi får hålla tummarna för att det är bra kvalité.