Fantastiska hästar och några förvånade ryttare

29/7 På söndagen var det dags för hoppning och som det visade sig, en massa drama!
Hästarna var fina och vältrimmade, alla utom ett väldigt litet fåtal, ändå höll det på att gå riktigt illa i vissa fall.
Hopptekniken på hästarna är ofta helt fantastisk och därför räddar hästarna en massa situationer som slumpen eller ryttaren sätter dem i.
Men även när allt görs rätt kan det ju gå åt pipsvängen och det gjorde det för en del.
En häst fastnade i grinden på hindret han rev och efter att ha försökt att lyfta hoven ur den på egen hand och misslyckats, ställde han sig sonika och väntade på att trygga matte skulle rädda honom.
Mycket riktigt så fick matte och hinderpersonalen slutligen loss honom, men först när de fått banka loss en bräda från grinden med klubba. Han rörde inte en min och såg helt ren ut i benet när han leddes ut, härliga hästar!

En del ryttare verkade underligt förvånade när deras hästar faktiskt hoppade och en del av dem blev så förbluffade att de faktiskt tappade balansen och ramlade av.
En annan häst fastnade med knät i ett hinder och stod lika lugnt och fint och väntade på hjälp.
Självklart fick vi också se högkvalitativa ekipage som gjorde precis allt rätt.
Till exempel de tre ekipage som gick till final i hoppningens SM-klass.
Som banbyggaren (en gammal vän till mig) sa, det var ingen slump att det var de tre ekipagen som gick till omhoppning, de var helt enkelt bäst.
Återigen fick vi se Sol Grönkulla och Elin vinna klassen, de är så starka och säkra nu att de definitivt är en kraft att räkna med. Jag hävdar dock att det till viss del var min förtjänst eftersom det var jag som fixat flugmössa och handskar åt dem...
Men sanningen att säga så beror deras framgångar på två saker, taland och att de litar på varandra och har all anledning att göra så!
Medan vi väntade på prisutdelning i SM-klasserna sov det här och där och mystes lite också.
Sen blev det full rulle på ärevarven kanske främst från Huberts sida, han bockade sig runt varv efter varv och var hellycklig och jag måste säga att det var väldigt värdiga vinnare i alla klasser i år!
Kul att se att vissa hävdar sig år efter år och hur till exempel M med lånade hingsten Allman lyckats träna sig så fint sammansvetsade att de lyckades ta segern i Allround! Wow och grattis M, jag hittade dig inte efter tävlingarna, men jag var tårögd när ni gjorde ert ärevarv, ni är så värda detta!
Östergötlands Fjordhästförening blev återigen bästa förening och de är verkligen duktiga allihopa.
Allt var över redan vid 14 och efter att jag pratat lite med folk så kom jag iväg runt 15 och tänkte lyckligt att jag skulle vara hemma vid 18-tiden.
Bredvid tävlingsplatsen har de förresten en kyrkogård för postbilar, det fanns en jäkla massa vrak där!
Tji fick jag, för det var köer överallt på vägen hem, tydligen var det många som var på väg hem från Västervik, Kalmar, Öland och dylika ställen för det gick inte alls fort. Istället för 3 timmar tog det nu runt 4½, 50% långsammare, trist som fan. Dessutom började jag bli trött på vägen och det fanns ingenstans att stanna för att vila. Slutligen kom jag i alla fall hem och åt lite, tittade på TV och sen kom jag i säng någorlunda vettig tid eftersom jag var helt slut.