Rök utan eld

24/8 Det må ha varit fredagen den 24:e, men nog var det mer som fredagen den 13:e när det kom till kritan...
Först var det soligt och fint när jag åkte från jobbet, men lagom tills jag satte mig på verandan var det ganska molnigt.
Sommargrannen M hade bett om att vi skulle bada tunna på fredagen och det hade jag inget emot. Tanken hade varit att tömma, skura och fylla den på torsdagen men jag hade inte kraft till det. Så på fredagen smsade jag M från jobbet för att be henne tömma och skura tunnan och kanske börja fylla den, men jag smsade på numret hon använder mest sällan och hon fick inte meddelandet...
När jag kom hem från jobbet tog jag alltså itu med att tömma och sen skura badtunnan med rotborste och såpa. Jag sköljde ur den och påbörjade fyllning, men det gick långsamt för silikonet jag hade köpt skulle ju användas på torra ytor och eftersom bottenhålet var allt annat än tätt var tanken att jag skulle göra det nästa gång och nöja mig med att det sipprade ut den här gången. Konstigt nog hade vattnet inte sjunkit någonting de senaste 2 veckorna trots att det nog borde ha gjort det med otät propp. Men nu rann det ur nästan fortare än man kunde fylla. Jag var ändå vid gott mod för vattnet var runt 15 grader och jag tänkte att det nog skulle gå fortare än vanligt att värma vattnet när det redan var så pass varmt.
Men när jag tände i vedlådan så tog det sig inte och sen höll jag på i 1½ timme och testade alla trick jag kunde komma på, men till slut sa M och J att jag skulle ge upp och det gjorde jag. Det bar emot eftersom jag lovat dem att vi skulle bada, men vad gör man när elden inte vill tända och vattnet rinner ur så fort man häller i det?
Rök gjorde det dock hela kvällen och luktade inte särskilt gott heller, själv var jag helt inpyrd eftersom jag till och med rökdykt ned i vedlådan för att försöka hämta upp lite av veden som verkade kväva elden.
När jag väl gett upp gav jag mig på att tända grillen istället och det gick jättebra, att grilla var dock en helt annan historia...
Jag hämtade upp de sista potatisarna ur odlingskragen och valde ut de största och lade dem i aluminiumfolie, sen lade jag dem direkt ovanför glöden. Sen började det ösregna! Det gick dock över en stund senare men då var våra stolar och allt blött, men J hade i alla fall varit snabb så att hon fått in allt ömtåligt.
Köttet brände jag på nolltid men det sket vi i, bara att skära bort ansåg vi.
Jag kände på potatisarna de kändes råa och nästa gång var de plötsligt alldeles för lätta och jag blev riktigt orolig.
Jag har ofta prestationsångest när jag ska laga mat åt folk och är rädd att det ska gå åt skogen, men sen resonerar jag med mig själv och inser att det är mina vänner och att det värsta som kan hända är att vi skrattar lite och sen får åka och köpa pizza. Men det här är faktiskt första gången som jag misslyckats och jo, de skrattade, jag lovar...
Vad säger ni om kolbiten som strax innan var en potatis?
Vi fick bryta oss in i de brända potatisarna och det var inte mycket kvar, men det som fanns inuti var trots allt gott.
M hade fixat en sås av fetaost och creme fraische som vi åt till maten och på det stora hela var det faktiskt okey.
Vid strax efter 22 började vi gå mot busshållplatsen för att möta K som var på väg hem från stan efter att ha gått ut en sväng med sina nya arbetskamrater.
Det var skönt att ta en kvällspromenad tyckte vi allihopa och när vi kom tillbaka efter c:a 4 km promenad så kände vi att det var okey att äta efterätt, så jag skar upp banan och ananas och lade upp bären jag köpt och så smälte jag chokladen i micron.
Vi kunde aldrig komma överrens om vilken frukt eller bär som var bäst, vi kunde inte ens komma på vad vi själv tyckte...
Trots allt som gått fel under dagen så hade vi trots allt en väldigt trevlig kväll, vad kan man annat ha i så gott sällskap?