Fantastiska hästar och några förvånade ryttare

29/7 På söndagen var det dags för hoppning och som det visade sig, en massa drama!
Hästarna var fina och vältrimmade, alla utom ett väldigt litet fåtal, ändå höll det på att gå riktigt illa i vissa fall.
Hopptekniken på hästarna är ofta helt fantastisk och därför räddar hästarna en massa situationer som slumpen eller ryttaren sätter dem i.
Men även när allt görs rätt kan det ju gå åt pipsvängen och det gjorde det för en del.
En häst fastnade i grinden på hindret han rev och efter att ha försökt att lyfta hoven ur den på egen hand och misslyckats, ställde han sig sonika och väntade på att trygga matte skulle rädda honom.
Mycket riktigt så fick matte och hinderpersonalen slutligen loss honom, men först när de fått banka loss en bräda från grinden med klubba. Han rörde inte en min och såg helt ren ut i benet när han leddes ut, härliga hästar!

En del ryttare verkade underligt förvånade när deras hästar faktiskt hoppade och en del av dem blev så förbluffade att de faktiskt tappade balansen och ramlade av.
En annan häst fastnade med knät i ett hinder och stod lika lugnt och fint och väntade på hjälp.
Självklart fick vi också se högkvalitativa ekipage som gjorde precis allt rätt.
Till exempel de tre ekipage som gick till final i hoppningens SM-klass.
Som banbyggaren (en gammal vän till mig) sa, det var ingen slump att det var de tre ekipagen som gick till omhoppning, de var helt enkelt bäst.
Återigen fick vi se Sol Grönkulla och Elin vinna klassen, de är så starka och säkra nu att de definitivt är en kraft att räkna med. Jag hävdar dock att det till viss del var min förtjänst eftersom det var jag som fixat flugmössa och handskar åt dem...
Men sanningen att säga så beror deras framgångar på två saker, taland och att de litar på varandra och har all anledning att göra så!
Medan vi väntade på prisutdelning i SM-klasserna sov det här och där och mystes lite också.
Sen blev det full rulle på ärevarven kanske främst från Huberts sida, han bockade sig runt varv efter varv och var hellycklig och jag måste säga att det var väldigt värdiga vinnare i alla klasser i år!
Kul att se att vissa hävdar sig år efter år och hur till exempel M med lånade hingsten Allman lyckats träna sig så fint sammansvetsade att de lyckades ta segern i Allround! Wow och grattis M, jag hittade dig inte efter tävlingarna, men jag var tårögd när ni gjorde ert ärevarv, ni är så värda detta!
Östergötlands Fjordhästförening blev återigen bästa förening och de är verkligen duktiga allihopa.
Allt var över redan vid 14 och efter att jag pratat lite med folk så kom jag iväg runt 15 och tänkte lyckligt att jag skulle vara hemma vid 18-tiden.
Bredvid tävlingsplatsen har de förresten en kyrkogård för postbilar, det fanns en jäkla massa vrak där!
Tji fick jag, för det var köer överallt på vägen hem, tydligen var det många som var på väg hem från Västervik, Kalmar, Öland och dylika ställen för det gick inte alls fort. Istället för 3 timmar tog det nu runt 4½, 50% långsammare, trist som fan. Dessutom började jag bli trött på vägen och det fanns ingenstans att stanna för att vila. Slutligen kom jag i alla fall hem och åt lite, tittade på TV och sen kom jag i säng någorlunda vettig tid eftersom jag var helt slut.

En del kör fort, andra är inte lika snitsiga

28/7 På lördagen vaknade jag lagom i tid för att fixa frukost i H's husvagn innan jag fick skynda mig till precisionskörningsbanan för att hinna fota. Konstigt nog hade jag inte ont någonstans när jag vaknade och det är bättre än vanligt till och med!
Det var en massa fina och duktiga ekipage med på körningen och en handfull som var trevliga men kanske inte lika rutinerade och duktiga. Men vi fick absolut se trevlig, snabb och spännande körning hela dagen.
Turre var med större delen av dagen vid banan och AC passade honom ibland, han avgudar henne.
När körningen var slut höll dressyren fortfarande på i ridhuset och jag gick dit och såg de sista ekipagen. Jag gillar inte när de har klasser i ridhuset, är det fint väder vill man inte sitta därinne och dessutom går det inte att fotografera där, så några dressyrbilder har jag inte från de sista 2-3 åren...
När Turre inte är med mig så sätter jag honom i bilen med fönstrena lite nedvevade och med dörrspärr i bakluckan. Den gör att det faktiskt är riktigt svalt inne hos honom även om han står delvis i sol.
På kvällskvisten åkte jag in till Västervik med mina Stockholmskompisar och vi hittade en annan Kinarestaurang och gick dit. Det var ungefär vad man kunde förvänta sig, inga kulinariska läckerheter men rimliga priser och rätt så gott.

När jag kom tillbaka var jag så trött att jag parkerade bilen och satt kvar och slumrade en liten stund, sen gick jag till Östgötarna igen och vi satt där vi varit kvällen innan, tills någon kom på att vi fört ett jäkla liv och ingen hade klagat, då tycke vi att de förtjänade bättre, så vi flyttade oss till en annan del av campingen där andra Östgötar bodde och så satt vi där och förde liv istället.
Kvällen var ganska mild och skön och vi hade trevligt. M gick iväg till torrtoan och kom tillbaka med sitt vinglas tomt på vin men med en kopparödla i, den var jätteliten jämfört med de jag brukar ha hemma på tomten. Vi lade tillbaka honom på vägen för att ta en titt på honom, men han hade svårt att ta sig därifrån så slutligen skopade vi upp honom i glaset igen och släppte honom i gräskanten istället.

I Stockholm kan ungdomarna inte bugga

27/7 På fredagen tog jag mig slutligen iväg till Västervik och SM för fjordhästar. Enligt hitta.se skulle resan ta3 timmar och 15 minuter, mycket kortare än vad jag hade gissat och det var ju trevligt.
Innan hjag körde ut från Väsby stannade jag och tankade fullt på macken vid McDonalds och då kom det inte tre stycken jättefina, gamla bilar som jag beundrade.

Sen körde jag söderut och det gick bra, vid Nyköping körde jag av och åkte till Hööks, problemet var bara att det var så nybyggt att navigatorn inte visste var det låg och när jag tog en närliggande väg så körde den mig ett långt varv i Nyköping tills jag kom till där jag kört av motorvägen...
Nåja, jag stannade där för att handla åt en kompis som behövde en flugmössa till hästen och ett par handskar till sig själv. Hon hade efterlyst hästsportaffär i Västervik varpå jag erbjöd mig att handla på vägen, men fick reda på det när jag redan lämnat Väsby, det var därför jag stannade i Nyköping istället.
Hon kostade mig slutligen över 800:- i egna köp, hade jag inte gått in hade jag ju inte kommit ut med en massa bra saker som jag bara måste ha. En ridhjälm för 279:- till exempel, det går ju knappt att hitta billigare och jag vill inte behöva låna av andra hela tiden.
Två par handskar för att de är bekväma och var på rea och jag vill ha både till ridning och annat.

Och så hittade jag två täcken till Turre, de var så snygga, tjocka och billiga att jag bara var tvungen att köpa dem.

Ett lite dyrare lyckades jag i alla fall inse att jag inte behövde och lämnade det.
Jag körde vidare och när jag kom till Norrköping följde jag navigatorn snarare än skyltningen och hamnade på en slinga rätt igenom stan...
Till slut var jag i alla fall på rätt väg och kom fram till tävlingsplatsen på eftermiddagen då alla tävlingar var slut för dagen.

Det var bruksgrenarna och fast de är mina bästa grenar så måste jag erkänna att de är rätt tråkiga att titta på.
Lite senare var det dags för invigning och alla hästar kom in på sandbanan och ställde upp och sen höll ordförande tal från sin vagn, det såg rätt lustigt ut när han ställde sig upp för nationalsången. Kan inte tro att det är något man förväntas göra egentligen.
Fina hästar och goda vänner kunde jag glädjas åt och även om några av hingstarna blev lite uppspelta i trängseln så skötte de sig bra allihopa.
Jag träffade en hästkompis som stod i vårt första stall och vi kände varandra rätt länge tills hon flyttade iväg till Örebro för runt 10 år sedan. Hon är inte fjordhästmänniska, men faktiskt tävlade hon min häst en gång i just Örebro (1992). Hon har halkat in på fjording igen eftersom hon även nu råkar känna folk som är fjordingfrälsta. Vi bestämde att ses i stallet om en stund och sen åkte vi till Västervik för att äta.
Vi hittade en kinamatsbuffé som var rätt trist och dessutom inte hade ett enda bambuskott i något, de ville ha 8:- för ett vanligt glas vatten också så det vägrade jag att betala, men då sa han att jag kunde ta vatten i alla fall. Jag äter ju aldrig så mycket att jag inte går back på en buffé, så att betala för kranvatten är uteslutet.
När jag kom tillbaka till tävlingsplatsen sökte jag upp Östgötarna och sen hängde jag med dem resten av kvällen och natten. De är kul och annorlunda och jag är alltid välkommen. De ställde fram en bil och började spela musik från den och strax senare buggades det för fullt i mörkret på parkeringen.
Vi hade flera ungdomar bland oss som var strax över 20 år gamla och de kunde alla bugga! Jag berättade att man aldrig skulle hitta en vanlig ungdom i Stockholm som kunde dansa överhuvudtaget på det där sättet och de blev väldigt förvånade och ville att jag skulle berätta hur ungdomar gör i Stockholm. Ja, vad ska man säga? De vaggar väl mest till musiken och så, någon pardans är det ju inte frågan om.
Jag har alltid velat kunna dansa och de övertalade mig att låta A visa mig hur man gjorde, han är väldigt duktig och hade tålamod med mig medan jag inte kunde göra de mest enkla steg och rörelser. Mycket av min energi går åt att känna mig dum och generad snarare än att dansa tyvärr.
Vi lät väldigt mycket och högt och ändå var det inte alls som gnällde på oss även om någon kommenterade vårt sångval morgonen efter eftersom killarna satte igång att sjunga någon konstig låt, men då var jag oskyldig för jag hade gått och lagt mig vid det laget.
Jag var dock där när killarna satte igång att sjunga Kolmårdstroll för M och jag älskar när de gör det.

Har ni hört den?
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=yiKg_eOfmtM

Sen bäddade jag i bilen och insåg att det blir en stor höjdskillnad mellan lastutrymme och resten av bilen när man fäller sätet så det funkade inte. Slutligen när jag provat att ligga i baksätet så bäddade jag med madrass och grejer i passagerarsätet istället och fällde sätet och då fick Turre sova i sin bur.
Konstigt nog somnade jag ganska fort och sov rätt så bra med tanke på omständigheterna.