Ohh when I look back now, that summer seemed to last for ever

I morse hörde jag Bryan Adams summer of -69, på radion på väg till jobbet.

Visserligen har den blivit lite uttjatad men jag gillar den.

För mig är den på sätt och vis sommaren -89. Konstigt nog är det en del somrar som bara sniker förbi medan man minns de andra nästan i detalj. Sommaren 1989... Jag var 16, Ju 17½ och syrran 18½, vi var unga, glada, busiga och hade all tid i världen! Syrran hade ganska nyssens fått sitt körkort och vi åkte bil nästan vart vi än skulle. Vi gjorde knasiga saker men vi var aldrig dumma eller farliga. Vi åkte ett par extra varv i rondellen, vi tog en genväg över nån gräsmatta ibland, men vi tog det lugnt.

Midsommar firade vi på en strand i Rosersberg med goda vänner i alla åldrar, vi lekte herre på täppan och satt 5 tjejer på samma luftmadrass medan en av tjejernas sambo försökte få ned oss. Vi åt sillunch med potatis, gräslök och gräddfil, vi grillade, spelade kricket, flirtade med några killar som kom förbi, nattbadade näcka och satte slutligen upp tälten klockan 5 på morgonen då det redan blivit ljust. På morgonen var vi vrålhungriga och hade ingen frukost, vi delade på några kalla varmkorvar, ostbågar, cider och whiskey innan vi åkte hem.

Det var sommaren då vi lyssnade på Roxette (Look Sharp), Jakob Hellman (...och Stora Havet) och Den Flygande Holländaren (tolkningar av Cornelis Vreeswijks låtar) oftast på Ju's gamla bandare Silver. Det var sommaren då vi ofta åkte ut till Ju's torp och åt makaroner och hittade älgskallar i rabatterna, högg ved för glatta livet och fick skäll av Ju's pappa för att vi aldrig städat tillräckligt bra efter oss.

Det var sommaren -89 som jag och Ju åkte till Barcelona till en kompis mycket äldre syster, fick sockerbitar kastade på oss av avundsjuka tjejer, spelade fotboll på en strand mitt i natten och pratade med lyktstolpar. Vi åt en macka med philadelphiaost och skivade tomater till frukost varje dag och jag drack te och tomatjuice medan Ju drack kaffe och ananasjuice, vi satt på P's lilla balkong som hade utgång från vårt rum och tittade ned på P, hennes man och deras gäster när de satt och fikade medan vi satt och skrev ned dikter och tankar. Vi tog promenader och fotade varenda kaktus och palmträd vi såg. Det var i Barcelona vi fick smek/öknamnet Japanerna.

Allt jag minns av min tonårstid tycks ha hänt sommaren -89, det är nog den längsta sommaren jag någonsin upplevt.