Man måste stressa, annars blir det fel

18/10 På torsdagen var det stressigt att få allt klart på jobbet inför resan och ändå tog jag mig faktiskt hem i rimlig tid. Konstigt nog packade jag också i rimlig tid, jag kan inte minnas att jag någonsin packat före midnatt, oavsett om jag ska resa tidigt på morgonen eller sent på kvällen.
Hur man packar inför en jobbresa med ett par lediga dagar är fortfarande ett mysterium för mig trots att jag rest så mycket. Att packa lätt är alltid mitt mål, ändå blir det sällan särskilt lätt eller litet i slutänden. När man ska vara borta i nästan två veckor, jobba och vara ledig, inte vet hur vädret tänker varan och sen dessutom har olika problem som allt från lätt för att få skavsår till att få migrän i tid och otid.
Alltså packas det alltid lite extra kläder även om tanken är att jag ska handla lite på vägen, det packas också diverse mediciner och plåster och den här gången var jag förutseende nog att packa iPod-laddaren, sen att jag glömde iPoden är en annan sak...
Att packa i god tid är visst ingen bra idé, jag var inte stressad och orolig och glömde bland annat att kolla checklistan, hur kan man glömma att kolla checklistan och hur gör man för att inte glömma?
Det skulle i alla fall ställa till problem senare, kom ihåg det.
Jag kom i säng runt midnatt så det kändes rätt bra och även om väskan var rätt full så var den i alla fall inte särskilt tung med tanke på att jag hade 4 par skor inklusive löpardojjor, träningskläder, två kostymer, 3 klänningar och en massa andra kläder med mig.

Giv mig styrka

17/10 Hade jag vetat vad onsdagen skulle bära med sig hade jag nog inte orkat gå upp på morgonen. Om mitt tålamod någonsin utmanats så var det denna dag. Om det är nåt jag har svårt att ha tålamod med är det korkade människor och jag inser ju egentligen att det inte alls är deras fel att de är korkade, men liksom de inte kan hjälpa det så kan jag inte hjälpa att jag blir otålig och tjurig av dem.
En kille skulle komma hela vägen från Kumla för att titta på min gamla bil och jag tänkte att det nog var ett gott tecken att man kunde tänka sig att köra så pass långt, så jag hade gått med på att pruta ned bilen en bra bit för att motivera hans resa hit. Första gången han ringer är han i Rissne och blir lite sur för att jag inte kan säga hur exakt han ska köra för att komma till Väsby därifrån. Det är ju svårt när man inte vet exakt var han är, men när han säger att han ser skyltar mot Rinkeby så säger jag åt honom att åka åt det hållet och följa skyltarna mot E4:an.
En stund senare ringer han igen och säger att han är någonstans vid Solna, kan jag kanske säga hur han ska köra för att komma till Väsby? Slutligen kommer jag och min kollega J fram till att han antagligen kört åt fel håll på E18 och kört mot Solna istället för närmaste vägen till E4;an, men vi säger åt honom att ta E4:an norrut från Järva Krog när han kommer fram. Jag poängterar att han ska köra mot Sundsvall-Arlanda för jag inser att det kan vara svårt att veta vilket som är norrut när man kommer till ett nytt ställe. Men jag inser också att han är okontaktbar och inte har hört mig alls.
Nästa gång han ringer är han troligtvis i Väsby, nu är han sur och skäller på mig för att hans navigator lett honom ut i nåt villaområde. Han har kört av en avfart för tidigt och jag försöker förklara för honom hur han ska programmera navigatorn för att komma rätt.
Jag frågar honom om han ser E4.an och han svarar att han gör det, ta den norrut säger jag, mot Sundsvall-Arlanda.
Nästa gång han ringer, ringer han från Kista Centrum (som är runt 1 mil söderut)...
Nu råder min kollega mig att hålla mig lugn och blir rätt imponerad över hur lugn jag faktiskt är. Till slut har jag lyckats programmera hans navigator över telefon, han hotar med att åka hem eftersom Stockholm är ett hell-hole.
Nån halvtimme senare dyker han slutligen upp, då har jag lagt runt 1½ timme på detta och min kollega har också lagt lite tid. Dessutom har han ju ringt i tid och otid den senaste veckan och begärt information som står i annonsen...
Det visar sig att vår adress står som den ska på lappen men han har på eget bevåg döpt om vägen i navigatorn! Varför engagerar man sig i att köpa en navigator och sen inte lära sig hur den fungerar?
Sen kikar han på bilen och skakar på huvudet, provkör och sparkar på däcken och sen bjuder han 25% lägre pris än vad vi kommit överrens om innan han kom, när jag redan prutat nästan 20%.
Jag sa åt honom att dra!
Jag hade nu lagt ned alldeles för mycket tid på någon som aldrig tänkt betala det vi kommit överrens om från början och inte hunnit med allt jag skulle på jobbet för att som han sa: han kunde ju inte veta vilket som var norrut på E4:an och att jag borde sagt till honom att han skulle köra mot Arlanda!
Nu var jag skitsur och gick in och satte igång att jobba igen och försökte glömma idioten som kört i 4 timmar för att förolämpa mig.
På kvällen fick jag trevligare saker att tänka på, det var dags för pyssel. Jag fixade naglarna och fick äntligen se ML igen för första gången på flera månader, hon har varit på kurs och missat alla tillfällen hittills denna säsong. Tyvärr var det bara vi i familjen och hon som dök upp, de andra tycks ha gett upp.
L visade sin nya tatuering och nog blev den snygg?
Vi gick igenom quizzet och som vanligt googlar vi saker under tiden när vi vill veta mer, det är ett kul sätt att lära sig saker.

Inte fan gör det så ont?

16/10 På tisdagen skulle vi få besök från Spanien på jobbet och jag hade jagat en spansk flagga ett tag men inte fått tag i någon. Han fick klara sig utan...
Vid 10 dök han upp vid dörren, en av de första personerna i historien som hittat ända fram till vår dörr utan hjälp. Det var dessutom hans första besökt till Sverige, han var ensam, han bodde på ett hotell i Stockholms City och hade tagit tunnelbana, pendeltåg och buss för att komma till oss. Han sa att han tycker det är kul att testa sånt när han reser och uppenbarligen är han bra på det!
Han var lite spänd först men efter ett tag tinade han upp när han insåg att vi var vänligt inställda och lagom tills han och jag avslutat möte och lunch var han nästan uppsluppen och vi skojade och skrattade lite.
Systerdottern L var på jobbet för att slå ihjäl lite tid eftersom hon tagit ledigt från skolan för att tatuera sig. Hon har väntat och väntat på att fylla 18 och har sparat en massa pengar och nu var det äntligen dags. Hon var nervös och rädd att det skulle göra ont och jag tycker ju inte att det gör särskilt ont medan syrran och kollegan A tycker att det gör jätteont, så hon visste inte vad hon skulle tro.
På kvällen började min förkylning som liksom inte kunnat bestämma sig om den ska vara eller icke vara göra sig påmind igen med lite kli i halsen så jag tog en kopp ekologiskt nyponte för att lindra lite och för att få lite extra c-vitamin. Under tiden färgade jag fransar och bryn och tog av mig alla smycken och lade i rengöringsvätskan.
Jag tittade på M.A.S.H. medan jag fixade och senare fick jag sms av L att tatueringen gjort jätteont, de är visst mesar allihopa!

Polly, Polly, Polly

15/10 På måndagen åt jag rester av min söndagsmiddag till lunch, det var verkligen jättegott!
Jag hade gjort potatis i ugn och jag som egentligen inte vet hur man gör hade höftat lite. Jag satte ugnen på 225 grader och satte igång snabbuppvärmningen som ju gör att det blir lite grillat under tiden. Sen hade jag olivolja, vitlökspulver, citronsalt, oregano, svartpeppar och färsk citronsaft över det hela, rätt mycket av allt och det blev som sagt jättegott. Till det hade jag stekt fläskkotlett med bara salt och svartpeppar och så löksmör gjord på bregott och småhackad rödlök, odlad av mamma.
Sen hade jag förstås ruccola och gurka till också! Jag åkte och handlade hundmat på vägen hem från jobbet, det har jag skjutit på ett tag och nu var det bara en portion kvar så det var nödvändigt. När jag ändå var där nere så gick jag faktiskt ur gymmet också! Det ni, äntligen tagit tag i det. Jag betalar ju nästan 500:- i månaden och har knappt varit där alls det sista året. Dessutom behöver jag se om min ekonomi så jag klipper kostnader som är onödiga och så hoppas jag förstås på att bli av med bilen snart också.
Det luktar gott i huset när man kommer hem för tvätten hänger precis överallt. På torkställningen, på dörrar, stolar och vindstrappefäste. Nu behöver jag eventuellt tvätta ett par byxor innan jag åker, annars är allt sånt klart.
Framåt kvällen tog jag en dusch och fixade och sen åkte jag till Tudor Arms för att spela quiz. Jag hade inte hört något från någon i laget så jag antog att bara L fattades eftersom han åkt tillbaka hem till England. Inte förrän 19.15 (quizzet börjar 20) fick jag ett smsa av La att han inte kunde komma, då blev jag lite sur faktiskt. Vi (läs jag) som är i tid till quizzet är ju redan på väg vid den tiden och det är ju svårt att få fram en ersättare när det inte ens är 1 timme kvar tills det börjar. Systerdottern bor ju dessutom ute i skogen nu för tiden så hon kan inte hoppa in på några minuters varsel som förr.
Inte förrän efter att quizzet hade börjat och klockan var en bra bit förbi 20 kom någon på att E hade sagt redan gången innan att hon hade tenta denna gång och att vi inte kunde räkna med henne... Jag var ju bortrest den veckan och visste inte om det, ibland är de struliga som barn mitt lag... Jag tror att jag ska fortsätta behandla dem som barn och smsa dagen innan för att se att alla kommer så att man har tid att ordna ersättare om det behövs.
Nu var vi bara 4 deltagare men tyckte ändå att quizzet kändes lätt och det är alltid lite extra skrämmande för man undrar om man missat något då.
En av frågorna på andra omgången var vilken karaktär i Fawlty Towers som spelas av Connie Booth och jag blev mer och mer säker på att det var John Cleese före detta fru och att det alltså var hon som spelade Polly. Quiz-L tyckte att det jag sa lät rimligt och hon blev mer och mer säker hon också, men killarna vägrade ge med sig och framhärdade slutligen så vi var tvungna att skriva Sybil eftersom vi har vår regel om framhärdande och eftersom jag och Quiz-L visade oss ha rätt så får nu båda killarna som straff, att de måste läsa 50 shades of grey! Så kan det gå när man är envis.
Som tur var för killarna vann vi trots detta med 1 poängs marginal till tvåorna som ofta ligger ett halvt steg före oss, de vinner helt enkelt några procent oftare, så det kändes bra att klå dem.
Nu har vi 13 presentkort på SIBA + ett som L har hemma. Nästa gång vi samlas i allihopa ska vi dela upp dem, men först måste jag till SIBA för att kolla hur mycket det är på vart och ett, det står bara på knappt hälften.
När jag kom hem tittade jag på M:A:S:H: en stund och sen precis när jag skulle gå och lägga mig insåg jag att jag inte kollat så att mitt inresetillstånd till USA fortfarande är giltigt!
Men knappt 5 minuter senare var det dubbelkollat och allt var okey. För säkerhets skull skickade jag ett mail till kollegan D för att påminna honom också.

Till och med bikinin är ren

14/10 På söndagen åt jag återigen ägg till frukost, dock inte lika nyttiga som dagen innan. Nu åt jag ett par stekta ägg på ett par stekta brödskivor med lite majonnäs på, mums! Däremot kan jag ju inte äta sånt utan en massa grönsaker så även om det kanske inte var så nyttigt så fick jag i mig nyttigheter vid sidan om.
Den allra sista svampen blev nu rensad och lagd i torken och sen städade jag och tittade på M:A:S:H. om vart annat. Äntligen fick jag rent på golvet och precis allt i tvättkorgen blev tvättat inklusive bikinin och scarfarna som ska handtvättas, fast jag gjorde det förstås i maskin. Även en av morgonrockarna fick en tvätt och nu är allt i huset rent förutom jackan och overallen jag hade i skogen och den andra morgonrocken. Innan jag åker på fredag ska jag byta lakan och tvätta dem också.
Till och med min stora ylletröja är nu ren och ligger på tork!
Jag tog en riktigt lugn söndag och gick ingenstans alls på hela dagen och pratade inte ens med någon. Bara fixade och donade och tvättade och tittade på TV.
Skön söndag!

Mamma blev stressad bara av att höra vad jag hunnit med

13/10 På lördagen vaknade jag rätt sent och hungrig men fortfarande lite illamående och insåg att jag nog hellre åt protein än kolhydrater när jag mår så. Det fick alltså bli omelett fast jag egentligen inte gillar såna.
Jag tog lite av varje i den, lite lufttorkad skinka, mammas hemodlade purjolök, champinjoner och några skivor ost.
Jag vet egentligen inte riktigt hur man gör en omelett, jag har inte bekymrat mig särskilt över att lära mig det eftersom jag inte gillar det. Men det gick rätt bra, jag fräste tillbehören och hällde på äggen blandade med mjölk och kryddor och sen lade jag på osten uppepå.
Innan jag vek ihop den lade jag in en massa ruccola som tyvärr visade sig vara lite överväxt i påsen så den blev lite stjälkig. Dessutom blev det ju för mycket mat, men jag kastade helt enkelt det sista.
Jag var tvungen att rensa det sista av svampen så att jag skulle kunna lägga det i torken och sen skyndade jag mig in i duschen och sen sminkade och klädde jag på mig fort som attan och for iväg med Turre till mamma och pappa och sen vidare till "brorsdottern" J som fyllde 20.
Jag visste redan innan jag åkte hemifrån att jag bara skulle kunna stanna 20-30 minuter men tyckte att det var trevligare att åka dit en stund än inte alls. Lyckligtvis tyckte de precis likadant och tyckte att det var väldigt trevligt att jag tagit mig hela vägen till Handen för att lämna present och kramas lite fast jag skulle på middag i stan strax senare.
Jag tog en snabb kaffe och en minimuffin och sen slte jag mig motvilligt därifrån.
En halvtimme senare var jag på plats utanför Nalen där jag skulle möta L för att gå på födelsedagsmiddag för en kompis till henne.
Vi kände inga av de som skulle komma och visste inte att Nalen hade tre olika lokaler och slutligen kom nog dörrvakten fram till vart vi skulle för han skickade oss rätt på andra försöket. Det var bara det att vi var nästan 15 minuter sena och det var ingen där... Men det visade sig att det visst var folk där, det var bara det att de inte heller kände varandra och visste inte att vi skulle på samma middag. Slutligen dök i alla fall födelsedagsbarnet upp och sen satte vi oss för att lära känna varandra bättre.
Det visade sig vara trevligt folk och vi hade rätt kul, sen började jag och L bli hungriga och beställde mat från barmenyn som det var tänkt. Personalen var också supertrevlig och proffsig och kom ihåg oss alla fast vi var så många. Jag beställde en "pulled pork sandwich" och det var gott men lite mycket. Jag tog bort brödlocket och åt den utan det och det smakade som en väldigt god hamburgare. När jag inte orkade mer så åt L upp resten.
Framåt 23 var min nacke väldigt trött och stel och L skulle hem tidigt eftersom hon skulle tävla nästa dag, så vi tackade för oss och L åkte hem och jag tog en sväng förbi The Dubliner för att se om några av mina kompisar var där. Det var de, P och J var där och jag hängde med dem resten av kvällen och hade så pass trevligt att jag inte var hemma förrän strax före 3.

Det smakade inte kiss

12/10 På fredagen gick vi upp vid 7, å även om vi inte sovit i 12 timmar så hade vi i alla fall vilat så länge. J föreslog att vi skulle äta frukost innan vi bröt lägret men jag bad att vi skulle ta oss hem så snart som möjligt. Jag hade ju haft migrän och ont i nacken hela natten och bara väntat på morgonen. Nu var det dock betydligt bättre men jag kände mig matt och väldigt illamående.
Det var inga problem för J så vi bröt vårt läger och städade efter oss och så gick vi för att titta till vår vattenreningspåse. Den var nu fylld med sportdryck och jag som är väldigt kinkig med vad jag kan dricka tyckte faktiskt att det var riktigt gott!
Men illamåendet gjorde att jag bara smakade i alla fall och J drack upp resten. Det fungerade till och med bättre än vad vi trott och hoppats. Tänk vad bra att ha sånt i beredskap om det blir översvämningar och andra katastrofer. Alla skulle ha tillgång till rent "vatten" trots att det som finns är förorenat.
Vi tyckte att det var rätt friskt i luften och det visade sig vara -15, grader när vi kom till bilen och J fick skrapa rutan med mitt körkort för det var det enda vi hade tillgång till. Jag hade parkerat ordentligt åt sidan vid bommen där vi ställt oss och det var ju tur det, för när vi traskade ur skogen stod det flera skogmaskiner inne på vändplanen där och de tycktes inte haft problem att ta sig förbi min bil.
Vi åkte tillbaka till jobbet och alla hade kul åt att vi såg ut som vrak, framförallt jag i min för stora overall och ett öga som såg "sömnigt" ut.
Efter en snabb redogörelse för de andra så åkte jag hemåt och började skala av mig plagg efter plagg, det tog längre tid än väntat, särskilt som jag fortfarande hade migrän om inte alls så illa som under natten.
Sen tog jag en länge efterlängtad dusch, jag hade barr och skräp precis överallt, till och med innanför underkläderna och jag luktade sur vedrök och faktiskt kiss efter att ha använt skogen som toalett under hela natten och det utan toapapper.
Efter en varm dusch ramlade jag rätt i sängen och tog en migränspruta i låret och föll i dvala.
Runt 1½ timme senare ringde klockan, det var dags att åka till naprapaten.
Väl på plats visade det sig att han missat att "fel" kota satt fel den här gången, den har aldrig hamnat snett förr och därför hade han missat det. Vi kan inte komma på vad jag gjort för att hela halskotan ska hamna snett, men så var det.
Det kändes bra att lossa den men det gjorde fortfarande ont och jag åkte hem för att vila resten av dagen och kvällen.
Efter en stund i lugn och ro kände jag att jag hade energi att göra en sen lunch, tidig middag och bestämde mig för att göra stekt ris eftersom jag hittat färska böngroddar på Ica.
Jag kokade en stor sats med jasminris och stekte sen upp ungefär hälften av det med vattenkastanjer, champinjoner, lök, böngroddar, bambuskott och morötter. Jag kryddade med fisksås, chilipasta och sesamolja. Sen hade jag i tre ägg och rörde om lite långsamt. Det blev ruskigt gott och jag serverade det med lime och japansk soja, sesamolja, risvinäger och skivad chili.
Resten av kvällen ägnade jag åt att rensa svamp och titta på M.A.S.H.

Så överlever man i skogen

11/10 På torsdagen kom jag upp rätt tidigt, på onsdagskvällen hade jag lagt fram en massa kläder och en sovsäck för att ta med till jobbet. Det var dags för överlevnadsövning!
Min "kursledare" tillika kollega J var inte särskilt pedagogisk eftersom han talade om för alla andra att han nog skulle vara ensam överlevare nästa dag... Vid strax efter 10 åkte vi från kontoret iförda varsin flygoverall som J hade hittat i gömmorna.

Med oss hade vi vår standardnödpacke och lite extra saker vi ville testa och jag hade kameror och sovsäcken ifall att som J sa.
Tanken var att simulera en nödlandning med ett litet flygplan, så vi hade med oss ett par flytvästar, en tunn flygfilt, "inredning från flygplanet" och lite kablar som vi "slitit" med oss.
Vi åkte till Arlandaskogarna eftersom jag ansåg att allt J ville ha tillgång till i en skog fanns där och det viktiga var inte att vi var långt från civilisationen utan att vi inte använde oss av den.

Efter en promenad in i skogen hittade vi en höjd med lagom vindskydd omkring och där bestämde vi oss för att sätta upp vårt läger.
Vi började med att bygga varsin bivack av fallna träd, kablarna och livräddningsfiltar i reflekterande plastfolie.
Jag jobbar alltid fort och var klar med en snygg bivack på mindre än en timme och sen började jag samla granruskor att göra en mjuk och isolerande madrass av.
Jag gjorde precis så som jag lärt mig av boken J lånat ut till mig kvällen innan och det fungerade bra.
En massa svamp fanns det i skogen och jag har aldrig hittat en blomkålssvamp tidigare och den var stor och vacker, men jag mindes inte med säkerhet om den var ätlig eller inte, så den fick stå kvar. Trattkantareller och taggsvamp plockade jag i alla fall och senare lite blåbär.
Jag trampade omkring i skogen med en alldeles för stor overall och grenen hängde vid knäna någonstans. Till slut tröttnade jag och J gav mig en bit av sladden vi tagit med att ha som skärp, det fungerade sådär, men det såg rätt kul ut med en kontakt runt midjan.
Vi testade köket som fanns i nödpacken och insåg strax senare att vi inte hade något att samla vatten i, men då kom jag på att vi kunde skära upp en av flytvästarna och ha som vattenpåse så det gjorde jag.
Medan J samlade ved gick jag till ett dike längre bort och hittade strömmande vatten, jag hittar bättre i skogen där så jag fick gå. det blev lite tungt efter ett tag att bära vattnet, men det var inte så långt.
Efter att J hittat två larver i de stekta svamparna så gav vi upp den idén, aptiten var inte på topp längre.
Jag samlade näver och gjorde en liten drick-kåsa av det, men bitarna var egentligen för små så det gick inte jättebra.
Jag fick äran att starta en eld och det gick på bara nån minut och krävde inte mer än en enda tändsticka, det är i alla fall något vår pappa drillat oss på sedan vi var små barn.
Jag, syrran, brorsan och syrrans barn kan alla tända en eld mitt i snöstorm eller ösregn utan minsta problem med bara hjälp av ett par tändstickor.
Vi lyckades få till en stor, värmande eld som dessutom gav en hel del ljus och vi hade lagt upp ett stort lager med stockar och pinnar inom räckhåll från våra bäddar.
Det enda jag var rädd för när vi gav oss ut var att jag skulle frysa tills jag fick panik och bärjade grina. Det är nästan det enda som kan få mig att tappa koncepten helt, kyla. Det beror ju på att jag blir väldigt kall och att det sen tar många timmar för mig att bli varm igen.
Hittills hade jag klarat mig med minimalt med kläder, jag hade ett linne och en underställströja på mig, dubbla långkalsonger och overallen.

Innan det blev mörkt gick vi ned till ett dyhål jag hittat och slängde ned en vattenreningspåse i hålet för att ligga där under natten. Om allt fungerade som det var tänkt skulle påsen nästa morgon vara fylld med fullt drickbart, rent "vatten" eller egentligen sportdryck.
Innan man slänger i den så är det alltså bara en torr påse med ett pulver i.
På vägen tillbaka hittade jag svarta trumpetsvampar och det har jag inte hittat mer än en gång tidigare, inte så långt från denna plats, men kanske 15 år tidigare.
Jag plockade alla jag kunde hitta och bestämde mig för att ta hem dem dagen efter.
Strax innan det blev helt mörkt drog J fram en överraskning ur sin ryggsäck, han hade tagit med en varsin portion nödmat.
Jag hade överlevt utan men jäklar vad gott att få middag. Särskilt som jag vid det här laget kände av min onda nacke väldigt mycket och började få migrän. Vi turades om att äta eftersom vi bara hade en sked men vid 19 hade vi ätit klart och det var mörkt i skogen.
Sen klädde vi på oss lite extra för natten och gjorde oss klara för sängen. J spelade patiens på sin telefon och skickade bilder till sin fru på vår eld och sånt. Hon verkar vara lika underlig som han för hon tyckte det såg mysigt ut. Själv var jag som bekant livrädd att jag skulle frysa hela natten.
Vi lade oss för att sova och pratade inget resten av kvällen/natten men vi var förstås vakna större delen av tidiga kvällen och sen sov J helt klart bättre än jag, men frös gjorde jag inte mer än nån halvtimme och bara lite grann. Vad hände?
Mina problem bestod av att min nacke var illa däran och jag hade migrän, illamående och yrsel och det gick att hantera så länge jag låg still, men problemet var att jag som inte hade druckit mycket alls (vattnet smakade olja) och sällan går upp på natten för att pinka, plötsligt var tvungen att gå upp 5 gånger på en natt. Varje gång var jag tvungen att ta av mig en massa kläder, vingla omkring i skogen med min yrsel och slutligen kallsvettig vingla tillbaka efter att ha tagit på mig allt igen.
Det som gjorde att jag klarade det var att jag hade smsat med min naprapat och fått en tid på fredagen klockan 13 också det faktum att jag i alla fall inte frös.
J tog hand om elden mest på tidiga kvällen natten och jag resten, det beror ju på vem som är vaken eller sover mest, vilket beror på dygnsrytm och hur mycket man fryser.
Den största hjälpen var att jag för en gångs skull inte hade svårt att somna, så fort jag varit och kissat eller fixat till elden somnade jag om i några minuter tills det var dags att titta upp en stund. Det enda jag var rädd för nu när jag visste att jag inte skulle frysa var glödgnistorna som flög in i min bivack och hotade att bränna upp mig. En fastnade i min mössa och just när jag letade efter vad som luktade bränt vaknade J, tittade över mot min bivack och halvskrek (han hade öronproppar i), ta av dig mössan, den glöder!
Sagt och gjort, det gick fort att släcka, men tänk om jag inte hittat den!

Barbacka är lättare

10/10 På onsdagen skulle jag till läkaren och se om jag kunde få recept på smärtstillande som förberedelse inför USA-resan. När jag flyger får jag ischiassmärtor och sen blir det alltid en tung vecka när man ska vara på mässa och representera företaget i olika situationer hela veckan, oftast med högklackat på. Att sova i ovanligt hård säng brukar inte vara till någon extra hjälp heller.
Min läkare är väldigt vettig och lyssnar på vad man säger, han känner mig väldigt väl också eftersom han varit min läkare sedan jag var 9 år gammal, så det ordnade sig. Jag har funderat på vad mina smärtor kommer sig av och jag har nog landat i teorin att det var när jag ramlade av en häst väldigt illa när jag var 11 år gammal som orsakat det. I två år vaknade jag så fort jag vände mig i sömnen, så ont gjorde det, men i vår familj var det inte normalt att söka hjälp för sånt så det föll mig aldrig in. Troligtvis fick jag en fraktur i höften eller så lade sig något snett och nu tycks det vara försent för att göra något vettigt åt det. Naprapaten försöker men det känns inte som om det hjälper, det gör bara ont när han försöker vrida till det.
Jag gick ut på lunch med två kollegor och vi gick till Restaurangskolan igen. Denna dag serverade de lammfärsbullar med rotsaker och chevrécreme. Det var riktigt gott faktiskt, jag tänkte att jag skulle fortsätta att vänja mig vid lammkött eftersom jag tydligen börjar gilla det och det funkade även denna gång.
På eftermiddagen gick jag över till våra lokaler på andra sidan gården och satte mig och packade några tändsticksburkar så att vi ska kunna göra nödpackar igen och mina kollegor där förhörde mig på filmmusik under tiden, de spelade nåt från spotify och jag skulle säga vilken film den kommer ifrån. Leken kommer från mig från början men har spridit sig. T är väldigt bra på det, nästan bättre än jag faktiskt. Men så hade jag inte sett alla filmerna heller. Jag gissade dessutom rätt på ett par där jag inte ens sett filmen...
En av anledningarna till att jag gick över dit var att vår larmkille stod och programmerade larmet hela dagen och det pep rätt högt och jag började få ont i huvudet och bli helt stressad över det.
Efter jobbet åkte jag bara hem och bytte om och sen skulle jag ta en kort ridtur på Venar, jag var väldigt trött och sliten och hade sagt till syrran att jag bara skulle rida 20-30 minuter och det gick bra sa hon.
På vägen hem bestämde jag mig för att rida lite dressyr barbacka, det gillar jag eftersom man kommer åt hästen så pass bra, dessutom skulle jag ju slippa sadla. Men hur är balansen nu för tiden? Skulle jag sitta kvar?
Medan jag borstade såg Venar skeptisk ut, troligtvis för att jag tagit honom från middagsmålet, dessutom "tappade" han ett öra hela tiden och fick vad vi brukar säga "ett öra upp och ett i minne".
Vi gick upp på volten och det visade sig att min balans fanns kvar nästan helt opåverkad av alla år som gått. Venar var lite förvirrad först eftersom han kände allt jag gjorde och han vill väldigt gärna vara till lags så han försökte komma på vad som betydde vad, men efter ett tag förstod vi varandra igen och han gick väldigt trevligt. Galoppfattningarna gick mycket, mycket bättre utan sadel än med eftersom han har lättare att känna vad jag säger till honom och vi galopperade i båda varven och gjorde lite skänkelvikningar och sånt. Hans rygg är så mycket rundare än Gullans som var en riktig "hästrygg" med bekvämt säte som inte var lika lätt att halka ur. Men man fick ont i ändan och hon hade en riktig manke också. Venar är bekväm men svårare att inte glida runt på.
Efter någon halvtimme var vi tillbaka i stallet och Venar fick gå in och äta sin middag medan jag sopade rent i gången efter mig.
När jag kom hem var första omgången trattkantareller torkade och jag lade in nästa. Sen rensade jag mer under kvällen och tittade vidare på M.A.S.H.

Hur kommer det sig att han har livet och hälsan?

9/10 På tisdagen åkte jag direkt till Täby Centrum efter jobbet, jag skulle fika med min före detta roommate K.
Jag hämtade upp henne på hennes jobb och så gick vi till ett fik. Där köpte jag en latte och hon en te, jag köpte tre bullar för att det var extrapris och jag trodde att hon tyckte att hon inte hade råd. Men det visade sig att hon försöker hålla sig från socker och jag tyckte att bullen var rätt äcklig så jag kastade resterna. Hon gav sen de återstående två till sina kollegor.
Jag fick tillbaka min nyckel och sen gick jag till Stadium för att se om det fanns några fritidsbyxor som var någorlunda billiga och bra. Jag hittade ett par regn- och vindtäta byxor som jag faktiskt kunde ha dessutom. Det är en underlig och häftig känsla att nästan alltid hitta kläder som man behöver även om man får leta bland de modeller som har större storlekar.
Vid kassan hittade jag fingervantar som jag köpte också, de kostade bara 49:- och då slipper jag förstöra mina finare handskar.
Efter att ha handlat ett par skor också så sa jag hejdå till K och körde hemåt. Men först köpte jag en portion stekta nudlar på Sawadee.
Skorna behöver jag eftersom jag har antingen mina löparskor eller högklackat att välja på när jag ska till jobbet. Jag behöver ett par mer bekväma, men snygga skor som är bra till vardags. De andra kastade jag ju för de luktade så illa.
De här är ett par vanliga skor bara, inget speciellt.
När jag kom hem påbörjade jag äntligen svamprensningen av det jag hittat på söndagen och så skar jag upp brödet och frös den ena limpan. Jag är lika effektiv som en skärmaskin, det är jämt och fint, eller hur?
Jag satte svamp på torkning i ållan eller ollaren som jag brukar kalla den. Jag stör mig lite på att det är misspass i den. Jag vet inte om det är så den ska vara eller om det är nåt jag gör fel, men det sitter inte rakt och stadigt.
Sen vek jag tvätt och diskade upp, senare på kvällen åt jag kräftor och började återigen att titta om på M:A:S:H:, jag kan nog se den serien hur många gånger som helst verkar det som.
Läste förresten att Alan Alda hade svår polio som liten, dessutom är han nästan 1.90, så det kanske inte är så konstigt att han går lite stukat. När det var som värst kunde han bara röra huvudet, konstigt att han fortfarande lever och har hälsan. Han är nu 76 år gammal och har varit gift sedan han var 21 tror jag det var...
Nåja, jag tyckte att det var intressant information, det kanske jag är ensam om?

Jag vill inte, jag orkar inte, okey då...

8/10 På måndagen vaknade jag återigen med trött och värkande nacke, så jag smsade naprapaten så fort jag gått upp och fick svar lika kvickt. Jag gick dit senare på förmiddagen. Konstigt nog satt saker och ting inte lika fast som det brukar och ändå kändes det inte riktigt bra när jag gick därifrån.
Ju längre dagen gick ju sämre blev det igen och framåt kvällen var jag rätt glad att ingen ville spela quiz just denna måndagen. Det var inte rätt vecka för mitt lag och det andra laget hade annat för sig.
Men sen ringde kompisen G och honom har jag inte sett på länge eftersom han varit och jobbat i Italien så när han frågade om jag kunde komma in till stan och spela quiz med honom så sa jag ja i alla fall. Jag försökte vila innan jag gjorde i ordning mig för jag hade sovit dåligt på natten på grund av nacken, men det gick inget bra så jag gick och duschade istället.
Som tur var hade B och hennes kompis R bestämt sig för att trots allt spela med oss för G's kompis M dök inte upp och vi blev bara fyra i laget. Jag satt bredvid R halva quizzet men sen började jag få ännu mer ont i nacke och huvud, jag kan inte sitta vänd åt det hållet en längre tid, så G var snäll nog att byta plats med mig i halvtid och det tog ett tag men sen blev nacken bättre.
Vi fick relativt bra poäng med tanke på att vi bara var 4 personer men vi var långt ifrån placering.
Det var knappt en enda stammis på plats, jag spelar ju oftast bara varannan vecka så det kanske brukar vara så här de andra veckorna, men det visste jag inte.
Vid 23 åkte jag hemåt och jag hade återigen svårt att somna, till viss del på grund av värken. Så till slut gick jag upp för att ta några värktabletter och vinglade och höll på som sjutton och kom först inte ens ihåg varför värktabletterna stod framme när jag gick upp nästa morgon.

Jag är nog en samlare

7/10 På söndagen tog jag en ordentlig sovmorgon och sen åt jag frukost på sconesen jag bakat på lördagen. Jag gillar inte scones, men vad ska man göra när man inte har något bröd hemma?
Jag och L hade bestämt att vi skulle ut och plocka svamp på söndagen och strax före 14 hämtade jag upp henne och så åkte vi till Arlandaskogarna.
Vi var nog där strax efter 14 och sen plockade vi och plockade tills jag insåg att det började skymma lite. Jag tittade på klockan och insåg att den var över 17... Vi hade varit ute i drygt 3 timmar när vi väl kom till bilen och jag som tyckt att jag nästan var lite väl kaxig när jag tog med två korgar varav den ena är jättestor, hade nu fyllt båda. Tungt blev det och jag hade ont i armbågarna när vi kom till bilen.

Det fanns verkligen hur mycket svamp som helst och nu blir det nog inte mer för mig eftersom jag är upptagen tills jag åker till USA vad jag vet. Hur ska jag hinna rensa i sånt fall? Fats jag är så besatt att jag nog hellre plockar och ger bort än att inte plocka alls.
Jag blir helt kollrig när jag ser en massa svamp och kan inte lämna den, så till slut bestämde jag mig för att vända mig åt det håll bilen låg så att jag inte skulle driva iväg längre och längre bort.
På vägen hem åkte vi till Ica för jag behövde handla lite. Där sprang jag på mamma och pappas granne J och erbjöd honom och hans sambo en del av svampen och han blev jätteglad. Jag skulle ju ändå till mamma och pappa och lämna svamp så jag lämnade hos dem också. J's sambo stod och väntade när vi kom upp och de fick några liter, sen lämnade jag några liter på mamma och pappas trapp eftersom ingen öppnade dörren när jag ringde på.
Resten tog jag med hem, men det som var kvar i den lilla korgen var mer än det ser ut på bilden och det fick mina två kollegor A och D dela på nästa dag.
Tydligen fanns det energi kvar i mig för så fort jag kom hem satte jag en bröddeg och sen senare på kvällen lagade jag en stor sats köttförssås med trattisar i. Sen gjorde jag matlådor av potatismosen som var kvar sen lördagen och köttfärssåsen och så frös jag alltihopa.

Man tjänar på att vara nykter

6/10 På lördagen åt jag frukost i lugn och ro och sen tvingade jag mig ut i kylan eftersom det äntligen var sol och torrt väder ute.
Kallt var det ju i alla fall, men det var första torra lördagen sedan augusti. Jag hade väntat rätt länge nu på att klippa gräsmattan en sista gång inför vintern. Jag var inte den enda i kvarteret som tänkt den tanken och suttit och väntat på bättre tider, för när jag gick ut hörde jag ljudet av gräsklippare från en massa andra trädgårdar runt omkring. Grannen som jag "delar" gräsmatta med klippte också gräset och när vi skulle ta gräsmattan mellan oss så möttes vi på mitten.
Nu när jag har uppsamlare tycker jag att det är en massa jobb att tömma den hela tiden. Men har jag sagt att jag tömmer den nedanför min slänt och hoppas på att det blir som fyllnadsmassor om ett par år? He he, alla idéer är bra utom de dåliga. Vad har jag att förlora på att testa? Turre som ju inte jobbar lika hårt som jag på tomten fick ha täcke på sig för första gången på säsongen, han älskar verkligen sin jacka, han har fattat att man fryser mindre om man har den på sig.

Jag for runt som en furie och klippte gräs, tog in den lilla utemöbelgruppen, tömde krukor och ställde in, flyttade in lyktor under tak, sopade verandan, tog in solcellslamporna och hängmattan och ställde i ordning badtunnan för vintern. Ja, alltså, locken som jag beställde i maj har ju fortfarande inte kommit och de svarar inte på e-mail och dessutom så skickade jag ju in pumpen på reklamationsreparation och den är också borta... Så jag ställde i ordning så mycket jag kunde men det blir ju att storstäda den igen i vår och det är så trist.
Två timmar senare var jag genomkall trots det hårda arbetet, trött var jag också. Jag tog in ved, tände en brasa i kaminen och lade mig på soffan och somnade med Turre vid fötterna och Judas på magen.
Jag somnade och sen spenderade jag en lång tid med att försöka vakna igen och sen ringde jag S som skulle med ut på kvällen och vi bestämde en tid att ses och sen gjorde jag potatismos och tog en dusch. Sen åt jag resterna av köttet med potatismos och sås gjord på skyn och grädde. Det var jättegott, tänk att man inte gör sånt oftare nu för tiden. Ja, alltså, jag gör ju det nu, men de flesta vet nog inte ens att man kan göra sånt. Jag visste det ju inte förrän jag råkade göra det.
Senare på kvällen än det var tänkt så var jag färdig och åkte för att plocka upp S. Sen åkte vi in till Dubliner där det var ett riktigt bra coverband som spelade denna kväll. Vi hade trevligt och träffade ett par killar från Malmö som varit och sprungit Tjurruset under dagen, konstigt nog såg de inte ut att vara trötta alls. Vi snackade med dem och lite folk som jag känner sedan tidigare och fick en väldigt trevlig kväll, vi dansade till och med lite. Själv är jag varken bra eller förtjust i att dansa, men jag har en princip att inte säga nej så länge killen är normal och artig.
Vi kände oss i alla fall väldigt uppåt och ganska söta när vi gick därifrån. Jag gick dessutom därifrån med 131:- extra på fickan. Det är en av fördelarna när man är nykter och ingen annan är det. Man hittar pengar på golvet!
Det var alltså 4 olika fynd, 100:- + 20:- + 10:- och 1:- som jag hittade...
Vi kom hem vid 3 ungefär och jag åt edamamebönor innan jag gick och lade mig.