Så överlever man i skogen

11/10 På torsdagen kom jag upp rätt tidigt, på onsdagskvällen hade jag lagt fram en massa kläder och en sovsäck för att ta med till jobbet. Det var dags för överlevnadsövning!
Min "kursledare" tillika kollega J var inte särskilt pedagogisk eftersom han talade om för alla andra att han nog skulle vara ensam överlevare nästa dag... Vid strax efter 10 åkte vi från kontoret iförda varsin flygoverall som J hade hittat i gömmorna.

Med oss hade vi vår standardnödpacke och lite extra saker vi ville testa och jag hade kameror och sovsäcken ifall att som J sa.
Tanken var att simulera en nödlandning med ett litet flygplan, så vi hade med oss ett par flytvästar, en tunn flygfilt, "inredning från flygplanet" och lite kablar som vi "slitit" med oss.
Vi åkte till Arlandaskogarna eftersom jag ansåg att allt J ville ha tillgång till i en skog fanns där och det viktiga var inte att vi var långt från civilisationen utan att vi inte använde oss av den.

Efter en promenad in i skogen hittade vi en höjd med lagom vindskydd omkring och där bestämde vi oss för att sätta upp vårt läger.
Vi började med att bygga varsin bivack av fallna träd, kablarna och livräddningsfiltar i reflekterande plastfolie.
Jag jobbar alltid fort och var klar med en snygg bivack på mindre än en timme och sen började jag samla granruskor att göra en mjuk och isolerande madrass av.
Jag gjorde precis så som jag lärt mig av boken J lånat ut till mig kvällen innan och det fungerade bra.
En massa svamp fanns det i skogen och jag har aldrig hittat en blomkålssvamp tidigare och den var stor och vacker, men jag mindes inte med säkerhet om den var ätlig eller inte, så den fick stå kvar. Trattkantareller och taggsvamp plockade jag i alla fall och senare lite blåbär.
Jag trampade omkring i skogen med en alldeles för stor overall och grenen hängde vid knäna någonstans. Till slut tröttnade jag och J gav mig en bit av sladden vi tagit med att ha som skärp, det fungerade sådär, men det såg rätt kul ut med en kontakt runt midjan.
Vi testade köket som fanns i nödpacken och insåg strax senare att vi inte hade något att samla vatten i, men då kom jag på att vi kunde skära upp en av flytvästarna och ha som vattenpåse så det gjorde jag.
Medan J samlade ved gick jag till ett dike längre bort och hittade strömmande vatten, jag hittar bättre i skogen där så jag fick gå. det blev lite tungt efter ett tag att bära vattnet, men det var inte så långt.
Efter att J hittat två larver i de stekta svamparna så gav vi upp den idén, aptiten var inte på topp längre.
Jag samlade näver och gjorde en liten drick-kåsa av det, men bitarna var egentligen för små så det gick inte jättebra.
Jag fick äran att starta en eld och det gick på bara nån minut och krävde inte mer än en enda tändsticka, det är i alla fall något vår pappa drillat oss på sedan vi var små barn.
Jag, syrran, brorsan och syrrans barn kan alla tända en eld mitt i snöstorm eller ösregn utan minsta problem med bara hjälp av ett par tändstickor.
Vi lyckades få till en stor, värmande eld som dessutom gav en hel del ljus och vi hade lagt upp ett stort lager med stockar och pinnar inom räckhåll från våra bäddar.
Det enda jag var rädd för när vi gav oss ut var att jag skulle frysa tills jag fick panik och bärjade grina. Det är nästan det enda som kan få mig att tappa koncepten helt, kyla. Det beror ju på att jag blir väldigt kall och att det sen tar många timmar för mig att bli varm igen.
Hittills hade jag klarat mig med minimalt med kläder, jag hade ett linne och en underställströja på mig, dubbla långkalsonger och overallen.

Innan det blev mörkt gick vi ned till ett dyhål jag hittat och slängde ned en vattenreningspåse i hålet för att ligga där under natten. Om allt fungerade som det var tänkt skulle påsen nästa morgon vara fylld med fullt drickbart, rent "vatten" eller egentligen sportdryck.
Innan man slänger i den så är det alltså bara en torr påse med ett pulver i.
På vägen tillbaka hittade jag svarta trumpetsvampar och det har jag inte hittat mer än en gång tidigare, inte så långt från denna plats, men kanske 15 år tidigare.
Jag plockade alla jag kunde hitta och bestämde mig för att ta hem dem dagen efter.
Strax innan det blev helt mörkt drog J fram en överraskning ur sin ryggsäck, han hade tagit med en varsin portion nödmat.
Jag hade överlevt utan men jäklar vad gott att få middag. Särskilt som jag vid det här laget kände av min onda nacke väldigt mycket och började få migrän. Vi turades om att äta eftersom vi bara hade en sked men vid 19 hade vi ätit klart och det var mörkt i skogen.
Sen klädde vi på oss lite extra för natten och gjorde oss klara för sängen. J spelade patiens på sin telefon och skickade bilder till sin fru på vår eld och sånt. Hon verkar vara lika underlig som han för hon tyckte det såg mysigt ut. Själv var jag som bekant livrädd att jag skulle frysa hela natten.
Vi lade oss för att sova och pratade inget resten av kvällen/natten men vi var förstås vakna större delen av tidiga kvällen och sen sov J helt klart bättre än jag, men frös gjorde jag inte mer än nån halvtimme och bara lite grann. Vad hände?
Mina problem bestod av att min nacke var illa däran och jag hade migrän, illamående och yrsel och det gick att hantera så länge jag låg still, men problemet var att jag som inte hade druckit mycket alls (vattnet smakade olja) och sällan går upp på natten för att pinka, plötsligt var tvungen att gå upp 5 gånger på en natt. Varje gång var jag tvungen att ta av mig en massa kläder, vingla omkring i skogen med min yrsel och slutligen kallsvettig vingla tillbaka efter att ha tagit på mig allt igen.
Det som gjorde att jag klarade det var att jag hade smsat med min naprapat och fått en tid på fredagen klockan 13 också det faktum att jag i alla fall inte frös.
J tog hand om elden mest på tidiga kvällen natten och jag resten, det beror ju på vem som är vaken eller sover mest, vilket beror på dygnsrytm och hur mycket man fryser.
Den största hjälpen var att jag för en gångs skull inte hade svårt att somna, så fort jag varit och kissat eller fixat till elden somnade jag om i några minuter tills det var dags att titta upp en stund. Det enda jag var rädd för nu när jag visste att jag inte skulle frysa var glödgnistorna som flög in i min bivack och hotade att bränna upp mig. En fastnade i min mössa och just när jag letade efter vad som luktade bränt vaknade J, tittade över mot min bivack och halvskrek (han hade öronproppar i), ta av dig mössan, den glöder!
Sagt och gjort, det gick fort att släcka, men tänk om jag inte hittat den!