Äntligen sluta frysa

30/9 På söndagen vaknade inte jag och E förrän vid 10.30 eller nåt. Hur K lyckats laga frukost och ta sig in och ut ur sitt rum utan att väcka E på soffan det förstår vi bara inte...
Vi åt frukost och jag började packa lite och sen åkte E till min syrra när jag "slängde" ut henne. K skulle iväg och fika med en kompis men innan hon skulle iväg åkte vi till ICA och handlade och till Ju's jobb för att hämta en kassa som jag glömt hos henne fär länge sedan.
I den kassen låg mina "resebyxor" ett par som är rätt fula visserligen, men snyggare än joggingbyxor men lika sköna.
Sen åkte vi hem och inte mer än nån halvtimme senare gick K och vi kramade om varandra innan, för när jag kommer hem igen så har hon ju flyttat ut. Hon bestämde sig för att behålla nyckeln för att vi skulle vara tvungna att träffas snart...
En stund efter att hon gått åkte även jag, nu mot Skavsta igen för andra gången på en vecka. Nu var det dags för två dagars jobb i Alicante och dit skulle jag flyga Ryanair vilket jag inte gillar, från Skavsta som ligger alldeles för långt bort när man bor 15 minuter från Arlanda.
Jag hade tagit bort minsta litet gram på packningen som inte var nödvändigt, ändå vägde väskan 9,4 kg när jag åkte hemifrån. Det var bara smink och sånt, ett par extra par byxor, underkläder och strumpor och en kavaj och kameran. Ändå blev det så mycket och Ryanair tillåter ju bara ett handbagage och på max 10 kg och de är stenhårda.
När jag väl kommit igenom säkerhetskontrollen och ställt mig i en lång, lång kö för att tiga ombord så visade det sig att just denna gång kollade de varken antal, vikt eller storlek på handbagaget. Det är första gången de inte gjort det och det är väl 4-5 gången jag flyger med dem...
Efter en rätt obekväm flight med folk som sparkade en i ryggen och pinsamheter som att man var nästan tvungen att sätta sig i knät på några killar för att serveringsvagnen och jag skulle kunna passera varandra i gången så landade vi äntligen. Flighten kändes mycket längre än 3½ timme och när vi landade slog vi ned så hårt att tjejen bredvid mig vaknade med ett ryck och förstås fick en hjärtsnurp på samma gång.
Det tog inte mer än 10-15 minuter med taxi till hotellet och taxichauffören kunde faktiskt lite engelska och var social och trevlig. Av någon anledning ville min hjärna prata grekiska med honom, kanske för att det är i Grekland jag varit mest där folk inte pratar engelska. Det var drygt 13 år sedan jag var i Spanien senast och då var jag på Kanarieöarna med systerdottern (5 år) och några vänner, inte riktigt samma sak...
Jag blev trevligt bemött och incheckningen gick smidigt och jag fick ett rum med balkon, men det verkar som om alla rummen har det faktiskt, vilken lyx.
När jag kom ut i värmen kunde jag inte sluta le, Spanien luktar så gott och det var så underbart att inte frysa, för en gångs skull!
Senare på natten frös jag trots allt, för jag satte mig på balkongen och läste min ny bok "Eat, Pray, Love" och rökte och lyssnade på musiken som kom från partyområdet precis bredvid. Men oj vad jag trivdes!