Intensiv dag i Alicante

1/10 På måndagen gick jag upp och tog en dusch och gjorde mig i ordning, innan jag ens hunnit bli klar ringde killarna och sa att de skulle vara på hotellet om 10-15 minuter. Vi bestämde oss att träffas i frukostrestaurangen.
Jag hade precis hunnit ta lite frukost när de dök upp och de bestämde sig för att äta med mig. D hade varit uppe sedan 3 på morgonen för att hinna med sin flight, C hade nog inte gått upp mycket senare.
Hotellfrukostar ser ofta ungefär likadana ut, men den här smakade faktiskt bättre än någon annan, tidigare frukost på hotell.
Desstutom gick ju inte utsikten av fär hackor. Hela väggen består av panoramafönster och de vetter rakt ut mot havet. Det ser ut som om det är fejk, det är liksom för bra för att vara sant och det ser ut som om man klippt in en bild bakom...
Strax senare var det dags för vårt första möte och det skulle ju vara på det hotellet vi var på. Vi blev rundvisade i alla konferenslokalerna och fick se ett urval av olika typer av hotellrum. Tanken är att vi ska bestämma oss för var vi ska ha vårt årliga europamöte nästa vår.
Hotellet ligger bra och är rent och fint, men det är liksom ingen riktig finish på det. De större, lyxigare rummen var däremot helt fantastiska och jag skulle helst bo där fulltid! Man fick en stor balkong också som vetter mot havet, där skulle jag bo om jag spenderade semestern där.
Det tog ett par timmar att se allt och få svar på våra frågor men sen lämnade vi killarnas väskor på mitt rum och så gick vi ut för att få lite frisk luft och se oss omkring.
Mitt uppdrag är bland annat att fotografera, så vi tog en promenad medan jag fotade så mycket som möjligt utefter vägen.
Det var härligt varmt i solen och rätt så svalt i skuggan. När vi sett oss omkring lite satte vi oss och tog en glassdrink i skuggan, det fick bli vår lunch.
Sen var det dags för nästa möte, praktiskt nog låg det hotellet vägg i vägg med det förra. Första intrycket var bättre på det här hotellet. Konferenslokalerna var större och hissarna för att ta upp utställningsmateriel var bättre och större.
Helhetsintrycket av hotellet inklusive personalen var mycket positivt, men de större, lyxigare rummen var inte lika fina. Men det är ju inte så många i gruppen som brukar välja dem i alla fall, så det blir nog bra.
Om priset är konkurrenskraftigt i jämförelse med det första hotellet så blir det nog det andra.

När vi var klara på hotell nummer två var klockan nästan 18 och det var då vi skulle träffa folket på skeppet som ligger där i marinan. Det är en replika av ett spanskt skepp från jag vet inte när, men det är typ en diskobåt. Frågan var om vi kunde/ville ha en galamiddag eller kanske drinkmottagning ombord det där skeppet.
Vi visades runt på skeppet och skeppet i sig är fin inuti, inte lika fint utanpå eftersom det ser ut som en byggnad snarare än en båt. Men tyvärr är det möblerat med IKEA-möbler därinne, antagligen för att det är billigt och slitstarkt. Men det ger inte så tidsenlig känsla direkt.

Sen gick vi tillbaka till det hotellet där jag bodde och jag bytte top och skor och lämnade den stora kameran på rummet.
Vi hittade nån enkel restaurang mittemot hotellet i marinan och maten var ingen höjdare, men utsikten var fin och vi hade kvällssol.
Till förrätt åt vi blandade friterade småfiskar, räkor och bläckfisk och till varmrätt åt jag svärdfisk. Det såg mycket bättre ut än de andras som passade engelsmän mer än en svensk eftersom det var friterat, men det var definitivt ingen höjdare och var väldigt smaklöst.
Direkt efter middagen var det dags för killarna att åka tillbaka till flygplatsen och jag kramade om dem och önskad dem säker resa och sen åkte taxin iväg.
Det gjorde mig inte särskilt mycket att bli ensam igen, det känns som om jag har varit omgiven av folk väldigt länge nu.
Jag tog en promenad mot strandpromenaden och skulle just ta mig över vägen för att leta efter nån liten butik där jag kunde köpa dricka, då tre damer tilltalade mig på Spanska. Jag kan verkligen inte svara ett enda ord på spanska, men av någon anledning verkar jag förstå mer än jag borde. Det insåg jag kvällen innan när taxichauffören testade mig med att säga (på spansk) -Så om jag pratar så här fort så förstår du inget?
Ehhh, varför förstod jag det?
Jag har aldrig läst spanska och har inte varit i Spanien på 13 år och då var jag på ett ställe där även spanjorerna pratade svenska (blä).
Jag tror att det beror på amerikanska filmer faktiskt, man introduceras ju ord för ord, lite då och då och till slut fattar man lite enkla fraser.
Men de här tre damerna frågade mig om var det fanns restauranger och jag kunde bara peka åt det hållet där jag visste att det fanns många, marinan. Men när de pekade och undrade om det låg några åt andra hållet kunde jag bara rycka på axlarna, det visste jag ju inte, så långt från hotellet hade jag inte hunnit under dagen.
På andra sidan vägen hittade jag en lite kiosk och där köpte jag en flaska vatten och en burk cola för de få slantar jag hade i kontanter sedan jag var i Grekland i somras.
Jag gick tillbaka mot hotellet men gick upp på piren en stund innan jag gick tillbaka till mitt rum. Det var fullmåne och väldigt vackert där.
Sen gick jag tillbaka till mitt rum och satte mig på balkongen och läste min nya bok på Kindeln, Eat, Pray, Love. Jag gillade ju verkligen filmen men boken är ännu bättre och dessutom följer de varandra bättre än vad som är vanligt.
Jag gillar i alla fall tanken på att det finns hopp att utvecklas hela livet och ibland känner jag för att bara åka iväg och tänka i ett år.