Min tandläkare pratar mest

20/9 Torsdagen började med ett besök till tandläkaren. Jag börjar undra om de inte bokar in mig på längre besök än nödvändigt för de verkar tycka att det är lite kul att prata med mig och fråga mig om mina resor och sånt, inte för att jag klagar, de är alltid trevliga och glada.
Mina tänder är lite gula och jag funderade på att kanske bleka dem. Det kostar 3000:- om man ska bleka dem själv hemma med en skena som de gjuter åt en och min tandläkare som är en pålitlig tjej rekommenderade mig att prova en tandkräm som heter Gum Whitening först istället. Det är vad hon själv använder för att hålla tänderna vita och tydligen säljs den på Doc Morris nere vid Infra City. Jag hade liksom de senaste åren inga hål i tänderna och det tog inte mer än runt 5 minuter att undersöka dem och sen kunde jag gå.
När jag kom till jobbet var det stressigt men jag fick i alla fall mycket gjort. Jag har haft en massa strul med besvärliga leverantörer som helst verkar vilja att jag ska sköta både mitt och deras jobb och jaga dem med piska hela tiden dessutom.
Efter jobbet åkte jag bara hem och bytte om och sen åkte jag till stallet och Venar och bröt min längsta, finaste nagel så fort jag skulle börja borsta honom, den gick av så långt in att det gjorde väldigt ont.
Men jag bet ihop och sadlade och red bort mot Högvreten och tog lilla rundan, jag som inte vågat mig ut i skogen på en häst på väldigt länge. Eller alltså, nu när jag börjat sitta på Venar lite tänkte jag att det kunde vara bra att ge balasen lite tid att komma tillbaka innan jag utsätter mig för risken att till exempel möta älgar.
Vi tog i alla fall ett varv och det tog inte mer än 20 minuter och i slutet av rundan tog vi en liten galopp och så gick vi upp på volten en stund. Venar tycktes tro att vi var klara efter den lilla rundan och tyckte att det var väldigt onödigt att gå upp på volten också. Jag känner att det känns trevligt och hemvant att sitta på en häst, men jag känner också att jag är lite färdig med det. Jag orkar liksom inte träna och fixa, när han gör som jag säger och försöker att förstå, då ser jag ingen anledning att börja nöta liksom, då är det ju inget kul längre för någon av oss. Vi tränade lite sidvärtes hit och dit och sen kände jag mig rätt klar. Vid det här laget hade vi väl jobbat totalt 45 minuter så jag tog ännu en liten skogsrunda och när Venar undrade om vi kunde gå in på en stig som går av ridvägen så sa jag att vi kunde göra det.
Efter totalt 1 timme och 10 minuter gav jag upp och tog in Venar igen, jag minns inte att det var så svårt att rida i en timme?
När jag stannade för att fota himlen och Venars öron med min telefon så kom jag plötsligt in i den där avslappnade "jag rider varje dag" stilen och tänkte inte på vad jag gjorde eller hur och då kändes det ännu bättre. Mina muskler vet i alla fall precis vad de gör när de sitter på en hästrygg och de kompenserar varje liten rörelse utan att ag behöver tänka, så ja, balansen är nog tillbaka, eller kvar, vilket det nu är.
När vi kom in såg Venar väldigt nöjd ut och jag borstade av honom innan han fick stå och kika över boxväggen medan jag sopade och fixade undan allt.
När jag kom hem var jag väldigt trött men insåg att det var bäst att hålla igång och inte somna i soffan. Så jag bestämde mig för att tömma frysen lite och gjorde en pastasås på kycklingfilé, kantareller, cocktailtomater och grädde. Sen kokade jag pasta och så åt jag lite men blev mätt på nolltid, så sen gjorde jag några matlådor till frysen och så en matlåda till K för dagen efter.

Sen kunde jag ta det lugnt resten av kvällen utan dåligt samvete.