Min tandläkare pratar mest

20/9 Torsdagen började med ett besök till tandläkaren. Jag börjar undra om de inte bokar in mig på längre besök än nödvändigt för de verkar tycka att det är lite kul att prata med mig och fråga mig om mina resor och sånt, inte för att jag klagar, de är alltid trevliga och glada.
Mina tänder är lite gula och jag funderade på att kanske bleka dem. Det kostar 3000:- om man ska bleka dem själv hemma med en skena som de gjuter åt en och min tandläkare som är en pålitlig tjej rekommenderade mig att prova en tandkräm som heter Gum Whitening först istället. Det är vad hon själv använder för att hålla tänderna vita och tydligen säljs den på Doc Morris nere vid Infra City. Jag hade liksom de senaste åren inga hål i tänderna och det tog inte mer än runt 5 minuter att undersöka dem och sen kunde jag gå.
När jag kom till jobbet var det stressigt men jag fick i alla fall mycket gjort. Jag har haft en massa strul med besvärliga leverantörer som helst verkar vilja att jag ska sköta både mitt och deras jobb och jaga dem med piska hela tiden dessutom.
Efter jobbet åkte jag bara hem och bytte om och sen åkte jag till stallet och Venar och bröt min längsta, finaste nagel så fort jag skulle börja borsta honom, den gick av så långt in att det gjorde väldigt ont.
Men jag bet ihop och sadlade och red bort mot Högvreten och tog lilla rundan, jag som inte vågat mig ut i skogen på en häst på väldigt länge. Eller alltså, nu när jag börjat sitta på Venar lite tänkte jag att det kunde vara bra att ge balasen lite tid att komma tillbaka innan jag utsätter mig för risken att till exempel möta älgar.
Vi tog i alla fall ett varv och det tog inte mer än 20 minuter och i slutet av rundan tog vi en liten galopp och så gick vi upp på volten en stund. Venar tycktes tro att vi var klara efter den lilla rundan och tyckte att det var väldigt onödigt att gå upp på volten också. Jag känner att det känns trevligt och hemvant att sitta på en häst, men jag känner också att jag är lite färdig med det. Jag orkar liksom inte träna och fixa, när han gör som jag säger och försöker att förstå, då ser jag ingen anledning att börja nöta liksom, då är det ju inget kul längre för någon av oss. Vi tränade lite sidvärtes hit och dit och sen kände jag mig rätt klar. Vid det här laget hade vi väl jobbat totalt 45 minuter så jag tog ännu en liten skogsrunda och när Venar undrade om vi kunde gå in på en stig som går av ridvägen så sa jag att vi kunde göra det.
Efter totalt 1 timme och 10 minuter gav jag upp och tog in Venar igen, jag minns inte att det var så svårt att rida i en timme?
När jag stannade för att fota himlen och Venars öron med min telefon så kom jag plötsligt in i den där avslappnade "jag rider varje dag" stilen och tänkte inte på vad jag gjorde eller hur och då kändes det ännu bättre. Mina muskler vet i alla fall precis vad de gör när de sitter på en hästrygg och de kompenserar varje liten rörelse utan att ag behöver tänka, så ja, balansen är nog tillbaka, eller kvar, vilket det nu är.
När vi kom in såg Venar väldigt nöjd ut och jag borstade av honom innan han fick stå och kika över boxväggen medan jag sopade och fixade undan allt.
När jag kom hem var jag väldigt trött men insåg att det var bäst att hålla igång och inte somna i soffan. Så jag bestämde mig för att tömma frysen lite och gjorde en pastasås på kycklingfilé, kantareller, cocktailtomater och grädde. Sen kokade jag pasta och så åt jag lite men blev mätt på nolltid, så sen gjorde jag några matlådor till frysen och så en matlåda till K för dagen efter.

Sen kunde jag ta det lugnt resten av kvällen utan dåligt samvete.

Intvingad i ännu en elektronikbutik

Även onsdagen var stressig på jobbet, ändå gick jag tidigare för att handla grejer till företaget. Vattenkokaren som tedrickarna använder flera gånger om dagen hade gått sönder och det är struligt att koka vatten i kastrull och hålla det någorlunda varmt, dessutom måste det passas, alltså var det ganska viktigt att köpa en ny.

Men när jag nu skulle fixa det så undrade J om jag inte kunde köpa en microvågsugn till, det är ju alltid kö på de tre vi har när det är lunch...

När jag påpekade detta för C så undrade han om jag inte kunde köpa en TV också, det har vi ju pratat om så länge och förresten, den där diskmaskinen vi pratat om i 7 år kanske jag kunde köpa också?

Men viss tveksamhet i steget gick jag in på SIBA, jag gillar som bekant inte elektronikbutiker och insåg att jag skulle vara rätt irriterad innan jag lyckades ta mig ut genom dörren med utfört uppdrag. Jag såg bara en säljare och han var upptagen, så jag tittade lite på TV-apparater, sen diskmaskiner och sen också microvågsugnar och sen fick jag gå och fråga den upptagna säljaren om han var ensam i butiken idag? Nej, det var ha inte, efter några minuter kommer en oengagerad säljare ut från lagret, tuggandes på en Snickers... Han hjälpte mig att välja TV, väggfäste, diskmaskin, micro och vattenkokare och han var inte otrevlig, men han var oengagerad, långsam och definitivt inte trevlig i alla fall.

Det tog mer än en timme att komma ut ur butiken trots att jag mer eller mindre bestämt mig för vad jag skulle ha inom 5 minuter från att jag klev in och jag började stressvettas som jag gör när jag blir rastlös och känner mig frustrerad och maktlös. Slutligen fick jag i alla fall hjälp att bära de tyngre grejerna till bilen även om säljaren gnällde på hur hala hans skor var utomhus. TV och diskmaskin skulle skickas med lastbil nästa dag.

Jag fortsatte till ICA där jag köpte disksvampar till jobbet och dricka hem. Sen gick jag in på det nya Apoteket Doc Morris som öppnat nere i Infra City. Jag har varit där en gång tidigare och då lovade de att ta in mina specialvitaminer och nu fanns de där. De har väldigt bra service och man får ett trevlig bemötande och tjejen som hjälpte mig före jul, det vill säga för ungefär 4 veckor sedan kände igen mig efter ett tag när jag förklarade vad vi pratat om. Nu hjälpte hon mig att ta fram nässpray och grejer till jobbet och deo och vitaminer som jag själv skulle ha.

Sen åkte jag hem med alla grejer i bilen och var helt slut, jag var tvungen att sova middag en stund och sov som om jag vore i koma i nästan 2 timmar...

Sen rafsade jag ihop en kycklingsallad och packade ned mina nagellack och hämtade C för att åka på pysselkväll hos mamma. Vi var inte så många, mamma, syrran, systerdottern, jag och två kompisar, de andra hade förhinder. Vi vet inte säkert hur länge vi har haft våra pysselkvällar, men vi är rätt säkra på att det är en bit över 15 år! Det betyder alltså att vi ses varannan onsdag och pysslar och snackar skit och har gjort det en MASSA gånger.

Nu på sistone har det tunnats ut i leden, folk prioriterar annat helt enkelt, så vi får väl se hur länge till vi får ihop nåt folk, vi har ställt in 2 av 4 träffar de senaste tillfällena. Jag kan inte minnas att vi någonsin ställt in tidigare.

Men vi som var där hade i alla fall trevligt och bestämde oss för att återigen spela TP och den här gången vann det lag som jag inte var med i. Under tiden vi spelade åt jag min sallad och sen målade jag om naglarna. Jag kom hem strax efter 22 och tittade på säsong 2 av How I Met Your Mother och gick sen och lade mig.