Med balansen är det si och så

4/10 På torsdagen var det åter dags för en ridtur på Venar. Den här gången hade syrran visat mig var jag kunde rida för att få en bra och lite längre tur utan att stöta på några galna gångtrafikanter.
Jag skyndade mig hem och byta om efter jobbet och var sen snabb ut, men trots det satte jag på Venar och mig en massa reflexer, såhär på hösten är det ju svårt att veta när det blir mörkt och jag visste ju inte riktigt när jag skulle komma tillbaka heller.
Vi tog en tur till Harby och igenom där, hittade skogsvägen som är en ridstog, som syrran visat på Google maps för mig och vi busade lite på skogsvägarna så Venar tyckte att det var kul. Han hade faktiskt lite bråttom att lämna stallet denna dag och inte så bråttom att komma hem igen som vanligt. Han har nog kommit på att det kan vara kul i skogen.
Han blir som ett periskop ibland men han ger "fair warning" så att säga. Han exploderar inte bara utan först blir han spändare och spändare, så man har tid att vara beredd.
Det jag är mest rädd för när jag rider honom är att han ska ramla ihop nedanför mig, han är världens klantigaste när han tittar på annat än stigen och hans ben viker sig ganska ofta och hade jag inte fångat upp honom hade vi nog legat i en hög flera gånger...
En av de saker han bara tittade till lite på var ett barn med pappa som stod och hoppade på en studsmatta precis bredvid vägen, då tittar han bara lite och blir lite spänd, men sen var det inget mer och han verkade bestämma sig för att det bara var människor och inget läskigt.
Likadant när det kom en stor jäkla lastbil med släp, han tittar inte det minsta på sånt, men fåren bredvid var lika bra att hålla ett öga på, man vet ju aldrig med får.
Vi red ikapp en gammal granne till mig och sa att vi skulle försöka rida ihop någon gång och det skulle nog både jag och Venar uppskatta.
När vi skrittade av på hemvägen var Venars öron så hårt toppade att de nästan gick ihop på mitten, han verkar tycka att jag är rätt kul att vara ute i skogen med. Vi lyckades ta en ordentlig tur och var ute drygt en timme vilket jag har haft svårt att lyckas med, vägarna är så korta runt omkring stallet och tiden går långsamt.
När jag kom hem var jag supertrött och somnade i soffan med Judas och Turre.
Sen plockade jag undan lite och njöt av att vara ensam.
K har ju flyttat och hon var aldrig till något besvär alls, men jag är så van att vara ensam att det känns jätteskönt nu när jag är det igen.