Vi var inte ensamma

På jobbet var det en helt vanlig måndag och jag åkte och hämtade gudsonen A på sommarjobbet innan jag åkte hem. Han ska bo hos mig den här veckan eftersom jag bor betydligt närmare hans sommarjobb än vad han själv gör. Vi åkte hem och glömde köpa hundmat på vägen, men lite fanns det ju kvar i påsen. Jag gick och lade mig en stund eftersom jag var helt slut och A tittade på Gladiator under tiden. Jag somnade efter en stund och sov riktigt djupt faktiskt men sen ringde G och väckte mig och då kunde jag lika gärna gå upp eftersom tanken var att vi skulle in till Gröna Lund och se Alice Cooper..

Jag snyggade bara till mig lite hjälpligt och sen åkte vi och hämtade systerdottern L som kommit hem från Göteborg och The Big 4 bara en kvart tidigare. Hon var lite sliten men väldigt nöjd efter att ha sett Metallica live på Ullevi. På vägen in till stan tog jag fel beslut och åkte Essingeleden och Centralen-Nybroviken-Djurgården istället för att åka in till stan direkt och ta Valhallavägen ut till Djurgården, så det var en del köer och det tog längre tid än det hade behövt göra. Vi körde ned i parkeringsgaraget under hasselbacken trots att det stod att det var fullt och det var rätt beslut, någon åkte just därifrån så att vi kunde ta hans parkering. Sen gick vi mot Gröna Lund. På vägen var det några ungdomar som pratade med oss och sa att vi lika gärna kunde ge upp eftersom de inte skulle släppa in fler. Vi bestämde oss för att vi lika gärna kunde stå i kö ett tag nu när vi ändå var där.
Kön gick framåt en del faktiskt, så vi stod kvar i den. Men vi misstänkte att den främst blev kortare för att folk gav upp eftersom det kom förbi folk hela tiden som var på väg därifrån och sa till oss att vi skulle ge upp eftersom de inte skulle släppa in fler i alla fall. Men nu stod vi ju så pass långt fram i kön och tyckte nog att vi kunde lägga ned lite mer tid på att köa. Sen kom de plötsligt på att det stod en massa folk i kö som hade Grönt Kort och sen släppte de förbi alla dem och det kändes som om det var halva kön.
Men sen plötsligt öppnade de nån grind och fler kassor och 10 minuter senare var vi inne. Det kändes nästan lite konstigt att plötsligt vara innanför grindarna 1½ timme senare och ändå hade tiden gått relativt fort, A och L är ju sånt bra sällskap. När vi kom över till Stora Scenen kom man ju inte så långt, det var enormt mycket folk. Men det gick i alla fall att röra sig, det var rätt så väluppforstade människor. Det var kul att se hur olika människor som tycker att det är värt att åka till grönan för att se Alice Cooper. Det var folk i alla åldrar och typer. Vi kom precis lagom för att höra honom sjunga Poison så sen var jag och L nöjda med att vi stått i kö. A var mest där för att vi ville dit och för att han vill umgås med oss och för att Alice Cooper är en legend, han gillar inte musiken egentligen. Jag kan ju inte säga att det är min favorit heller direkt och definitivt inte Ls, men vi tyckte att det var lite coolt att se honom, man lär väl inte få så många fler chanser, han är ju i alla fall 63 år gammal...
Det ser lite lustigt ut i publiken nu för tiden, alla står med någon typ av kamera över huvudet och filmar, spelar in ljudet eller fotograferar, utvecklingen har gått så fort.

Jag jobbade mig framåt scenen en bit och tittade över axeln och såg att L och A stod kvar men höll ihop och det kände jag mig trygg med. Alice var riktigt bra och publiken verkade väldigt nöjd. Ett par låtar senare insåg jag att det nog snart var slut och tänkte att det nog var bäst att hitta dem innan det blev rusning ut. Sen stod vi skyddade bakom en öppen dörr och jag försökte ta några bra bilder på dem. Till slut skrattade vi alla tre åt hur nördig L såg ut på alla kort och A säger till L. -Men vad har du tagit egentligen, du ser ju helt borta ut på bilderna? Då bröt L ihop och lutade sig skrattande mot sina armar som hon höll mot dörren. Direkt kom en av tjejerna ur personalen och undrade hur det är. Kanske trodde hon att A hade rätt när han sa att hon tagit nåt? Men hon sa att hon trodde att L grät vilket fick henne att skratta ännu mer. Men sen när vi slutligen kom ut från Grönan efter konserten förstod vi varför de kollade upp sånt. I en rullstol satt en tjej och var helt medvetslös för att hon var så full och hon såg inte ens ut att vara speciellt ung, vi såg inte ansiktet men hon såg ut att vara mellan 30-40 år i alla fall... De höll på att lasta henne i en polisbil för att ta henne till sjukhuset och pratade om hurvida hon var full eller om nåt annat hänt och tydligen var hon full.

Vid det här laget var klockan över 22 och jag och A hade inte ätit sedan lunch och L inte sedan 15, men det var såna köer överallt att vi bestämde oss för att äta på McDonalds hemma i Väsby.

Om ni undrar vad de gör på bilden där de ser ut som näbbdjur så härmar de fjortisar som putar med läpparna och gör "duck face" på Facebook och andra såna sajter...
När vi väl kom till Väsby bestämde vi oss för att äta på Mammas istället för McDonalds eftersom jag och L ville ha tunnbrödsrulle. Att vi sen inte ens klarade av att äta hälften av dem var en annan sak... vi var både förvånade och lite besvikna, vi som var så hungriga... A var besviken att han tagit en stor, dyr hamburgare när han lika väl kunnat ta en liten och ätit upp våra rester...

Men gott var det i alla fall och vi hamnade allihopa i paltkoma efteråt och vi skjutsade hem L och sen tog jag och A ett varv runt kvarteret med Turre innan vi stupade i säng. Jag var jättenöjd med mig själv, i säng före midnatt, något slags rekord ju! Men sen när jag nästan somnat blev jag väckt av ett sms och sen tog det nästan 2 timmar inna jag somnade igen och när jag slumrat i nån kvart fick jag ett annat sms... Tydligen har mina vänner i Australien lite svårt med tidsskillnaden för de tycks alltid smsa mig vid 2-3 på natten...